ZtorZillen

Har du hört talas om Trinny och Susannah? Typ världens bästa brudar som hyllar kvinnokroppen som den är. De säger något i stil med att man ska vara stolt över sin kropp oavsett skavanker! Och att du med medvetenhet om din kroppstyp kan klä dig fördelaktigt för just din kropp. Inte dölja något, utan mer framhäva dina bästa kroppsdelar. För enligt dem så har alla någon kroppsdel som är liksom "din bästa"...!

Enligt dem finns det 12 olika kroppstyper. Det är utifrån dina olika mått på axlar, bröst, midja, mage, rumpa, lår...typ...Så nu sitter jag här. Tittar på min kropp. Letar upp min kroppstyp..och finner att jag är två!?! Kan man vara två? Eftersom jag ju är helt "off" när det gäller mode och kläder..och färger på kläder...snitt på kläder, ja allt vad kläder heter. Så skulle ju en annan vilja ha alla tips som man bara kan få. Ett av mina nyårslöften är att "våga mera" i klädväg. Jag tänker mig mer färg, jag älskar färg..varför ska jag fortsätta att "gömma" mig i svart liksom? Mer feminint; mer åtsittande, mer kjol och klänning. Jag gör framsteg. Det är lite läskigt men ändå. Speciellt när jag får komplimanger, något nytt för mig. Men det måste ju betyda att jag är på rätt väg, eller?

Någon som förstår hur man ser skillnad på en "timglas" och en "cello"?

Personligen tar jag detta med en stor nypa salt. Tror att man ser bäst ut i de kläder man trivs i. Men ändå.

Det är lite småkul att i alla fall testa om deras teorier stämmer. Det kan ju liksom inte skada.
Inte för en annan som är helt off i modesvängen.

Vad för kroppstyp är ni?

Trillingnöten har utmanat mig! Å det är en sådan där underbar utmaning med en lista! Är det något jag gillar lite mer än annat, så är det listor! ;) Har med andra ord, en stor svaghet för listor!


1. Vad gjorde du för 10 år sen?
10 år sedan...få se...då var jag...15 år. Ja, då gick jag väl då i nian...en termin kvar tills gymnasiet. Då pluggade jag som en galning, va skoltrött och hade beslutsångest för valet till gymnasiet (har jag valt rätt?).

2. Vad gjorde du för ett år sen?
För ett år sedan gjorde jag typ det jag gör idag. Förutom att jag inte hade hund då. Bodde tillsammans med min underbara sambo, i en annan stad. Samma jobb, mer resande. Pendlade 3 timmar varje dag.

3. Fem snacks du gillar
-Chips
-Popcorn
-Physalis
-Cashewnötter
-Glass (räknas det till "snacks"?)

4. Fem sånger du kan hela texten till:
-"Brudrovet" Nordman
-"In the Ghetto" Elvis
-"Fejkade fejs" Thomas Järvheden
-"Vem vet" Lisa Ekdahl
-"Only one woman" Alien

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär
- Resa, besöka alla huvudstäder i Europa
- Köpa hus, eller kanske en gård?
- Skänka pengar till bättre behövande
- Anställa en kock eller städerska till mamma å pappa
- Ta sovmorgon nästan jämt, bara för att jag vill

6. Fem dåliga vanor
- Jag slarvar alltid bort mina strumpor
- Äter kyckling med händerna
- Gillar inte att städa, undviker det långt in i det sista...
- Kollar mailen minst 5 ggr/dag
- Går in i toalettdörren varje natt när jag ska gå på toaletten (KAN tycka att jag borde lärt mig..men NEEE, varje natt..samma rutin)

7. Fem saker du gillar att göra
- Skriva/blogga
- Resa
- Läsa
- Umgås med min sambo
- Simma

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa
- Onepice
- Minishorts så halva rumpans syns
- Magtröja..eller vad de heter..de som va så poppis på 90-talet och som man visade magen...
- Niqab/burka
- Borat-mankini

9. Fem favoritleksaker
- Mitt munspel
- Dator
- Mobil
- Fotbad (nästan som en leksak, en favorit är det i alla fall)
- Min vovve (bra försök, va?)

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:
Emsut
Helen
Katta
Majja
Malin-Charlotta
Kanelpinglan
Pärlan
Inte lika tung
Kråkspark
Joline

En snabb fråga, så här mitt i natten....är det fler än jag som gillar Lordi? Ni vet, de som vann Eurovision song contest, för ett antal år sedan. De som är sjukt inspirerad av Kiss! Lyssna på Lordi och blunda, för er som också är Kiss fans, ni kommer höra en klar likhet, lovar! Idag är jag glad för att jag njuter av bra musik så här i vinterkylan. Det är dags att rycka upp sig och köra stenhårt mot mina mål!

Alla behöver lite pepp då och då! Vad lyssnar ni till för pepp-musik?

Idag fick jag flera mysiga kommentarer av mina kollegor. Det var en person som sa att mitt leende är så vackert. En annan sa att det va mycket roligt att se att jag mår bättre. En tredje frågade om det var något speciellt som hade hänt i och med att jag såg så "fräch och glad ut".

Det fick mig att fundera. En hel del faktiskt. Och jag tror det har att göra med flera saker.

Det har vart flera saker som gjort att jag idag, för första gången på mycket länge har kunnat le "ärligt", på jobbet.
1. Jag har valt att idag lyssna på allt positivt som sagts, istället för allt negativt.
2. En somalisk ung man, som jag skrivit om tidigare...ringde mig och berömde mig för vilket underbart stöd jag är för honom.
3. Det är fredag, snart helg.
4. En av mina ungdomar med svår PTSD, kom på ett besök i dag och berättade att han har börjat spela fotboll igen, vi pratade om fotboll i nästan en hel timme. (Han har äntligen kunnat börja se att det finns något ljus i tunneln...i nästan ett års tid har det bara varit nattsvart och negativa tankar från hans sida)
5. Jag har klarat 13 dagar utan strikt mathållning. Jag har tillåtit mig själv att äta en muffins, och jag har inte dåligt samvete över det. Jag har ätit kolhydrater i den mängd jag har mått bra av.
6. Jag har börjat få ordning på mål och motivationen för att träna.
7. Jag ska få hjälp med stresshanteringen på jobbet och min chef har äntligen bekräftat att hon ser att jag mår dåligt och vi ska göra något åt det! (det finns hopp!)
8. Jag har inte fokuserat på mat så överdrivet som det annars kan bli med min ätstörning (på 13 dagar). Jag har kännt mig fri från min ätstörning..och kunde idag (utan att jag tänkte på det) sitta brevid någon som åt godis, utan en enda tanke på att hetsäta!
9. Jag försöker att mer och mer lyssna på mig själv. Göra saker jag själv vill och inte bara vad jag borde.

För att här även svara på Malin-Charlottas kommentar. Jag mäter mig inte speciellt ofta. Jag tror att det är en bra motivation då det inte händer något på vågen. 2011 var ett sådant år då det inte hände speciellt mycket nedgång viktmässigt...men mått mässigt så förändrades kroppen. Inte mycket, men ändock. Å det va skönt att få en morot och bekräftelse över att det faktiskt blir förändring. Nu ska jag dock inte mäta mig varje månad eller så..men ibland ;) Och det är inget jag tar speciellt superseriöst. Nu försöker jag fokusera på andra saker, så som ovan. Personligen så har jag och min kropp blivit bra vänner under de senaste månaderna, och jag gillar vart min blogg är på väg...att handla om mer annat. Jag gillar att min vakna tid inte längre går åt till att fantisera om mat. Tack för omtanken!

Tack för alla kommentarer!!

Vad händer med människor vid nyår? "nytt år=nytt liv". Börja pulverdieta och tokmotionera. Vad har hänt med alla -som jag tidigare tyckte- kloka bloggerskor? Ni som skrev om att må bra, att hitta balansen, att se på vikten som en livsstilsförändring och inte leta quickfix? Vad hände med er?

Känns som allt fler hakar på trender hit och dit kring nyår. Väldigt få stannar upp och tänker på Hur kom jag hit? Vilka vanor i dagsläget hindrar mig från att ta mig dit jag vill vara om ett år? Varför nyttja januari till att köpa ett gymkort du aldrig tänker använda? Varför nyttja januari till att tjata om "övervikt" på 2-5 kilo? Blir ledsen och samtidigt provocerad! Försök att hitta rutiner, hitta vad som glädjer just dig i livet.

Själv kom jag till insikt år 2011, jag är ingen offentlig motionär. Ingen idé att slösa tusenlappar på gymkort. Det gör inte mig smal. Det hjälper inte! Nu ska här ätas rätt. Motioneras för att jag vill och för att jag kan, i mitt eget tempo, på mina villkor. Inga pulver (kanske som mellanmål, men inte för att totalt ersätta annat matintag)....

Vad är det vi gör med våra kroppar? När ska vi börja älska oss själva? Njuta av våra kroppar så som de är skapta? Visst, vi kan ändra vanor för att försöka gå ner i vikt...herrejistanes, det är ju det jag själv försöker med! Men samtidigt...vi måste börja njuta! Lära oss att vi kan njuta av andra saker än just mat, eller godis om det nu är där som just din last ligger...

Idag är jag ledsen och provocerad av alla stackars kvinnor där ute som inte gillar sina egna "jag". Våga bli bästa vän med dig själv! Idag ska jag rensa i min blogglista. Jag tänker unna mig själv att bara besöka bloggar som stärker mig på min resa, bloggerskor som vågar skriva om det lätta och svåra med att ändra livsstil, inte bara banta. Försök älska er själva först, lär er att i alla fall tycka om er själva först. Jag har inte hunnit dit än, men jag är på väg...och det hjälper en hel del om man börjar ta små trevande steg...

På återläsande!

Ibland får jag lite konstiga idéer för mig.

Som när jag gjorde denna skapelse, strax innan jul. För er som inser vad det är för något: grattis, för er andra: jag förstår er.

Som vissa av er kanske vet, så har jag -någonstans- en konstnärlig ådra, som visar sig då och då.

Jag mår helt enkelt jävligt bra när jag skapar. Oavsett vad. Oavsett hur.

Ovan, ser ni en "blombukett" gjord på -just det- bajspåsar.

Nya, naturligtvis.

Då både jag och kollegan har hund så tyckte jag att det skulle vara en lite rolig julklapp att ge bort ett gäng färgglada bajspåsar! Sagt och gjort, svärmor högg i också och hjälpte mig att göra denna fantastiska kreation!

Nu: meditera.

Sedan: laga mat.

Senare: träna.

 

På återbloggande!

Välkommen 2012, nu är jag tillbaka!
Jag sa ju att jag skulle komma tillbaka, eller hur? Nu har jag äntligen...återigen, tillgång till Internet. Yes! Vad betyder detta då? Jo, nu kommer Zillen göra Internätet osäkert igen! Wuhu!
För er som har kontaktat mig på ett eller annat sätt för att få mig "tillbaka" --> TUSEN tack! Så kul att höra och se att man är saknad!

Jag tänker inte skriva någon årskrönika, det finns så många av sådan just idag. Just vid nyår så här.

År 2012, kommer att bli ett bra år.

Jag har avgett flera nyårslöften; bland annat ska jag klä mig mer i färgglada kläder, mer kjol och klänning, träna mera, njuta mer av livet, läsa mer, slösurfa mindre. Mer ZtorZillen till folket, jag ska också bli bättre på att blogga! Nu jäklarns ska det skrivas...!

Höres

Just det, det är därför som jag saknas i cyberspace. Inte för något annat...utan helt enkelt för att jag har minimal tillgång till Internet. Vad händer i era liv annars då, så här i nyårstider?

Svärmor är på besök, varför det inte hinns med att blogga så mycket som jag kanske skulle vilja...
Men jag ska försöka i alla fall. Svärmor är på besök fram till jul, sedan åker vi tillsammans ner till min familj och firar jul där, sedan har jag semester och då åker vi vidare till Götet och träffar sambons familj. Naturligtvis har vi också med våran älskade puligan, även känd som Samson. Så ser planerna ut. Någonstans i allt detta, så försöker jag fortfarande räkna kalorier, äta LCHF, träna, jobba...ambitionen är att hinna klippa mig innan jul också, men det vet man aldrig om det lyckas..har funderingar på att färga håret också så här i juletid...förslag på någon frisyr? ;)

Måste säga att jag är sjukt imponerad över att det finns så många människor därute som faktiskt aktivt läser min blogg! Å jag är så tacksam för att det är så många som tar sig tid att kommentera mina inlägg.
Nedan ser ni mina favoriter i köket just nu: kaffebryggaren, vattenkokaren och det nya tillskottet i skaran -vågen!

Såg detta fantastiska fotografi på ett par skulpturer idag när jag slösurfade. Det är Marianne Lindberg De Geer som ligger bakom detta fantastiska verk! På något vis så talade de till mig. Så tydligt, så vackert. De befinner sig utanför konstmuséet i Växjö, vad jag kan förstå. Något jag inte kan förstå är hur jag kan ha missat dessa donnor, då jag själv under en tid i mitt liv bott i, just det, Växjö.

Mina kära föräldrar har alltid försökt att förmedla att det viktigaste i livet är kärlek, eller det är i alla fall så jag själv har uppfattat deras uppfostran. Kärleken till livet, kärleken till andra människor, men framför allt kärleken till sig själv. Tyvärr, som ni kanske har förstått har den sista punkten inte varit så lätt för mig själv. Något som för övrigt jag tror att många i dagens samhälle delar med mig. När jag ser på dessa bronskvinnor så tänker jag spontant ”vad har jag gjort mot mig själv?”. Jag ska hädanefter försöka omprioritera mitt liv. Mitt sätt att se på mig själv. För en gångs skull, ska jag lyssna på mina föräldrar och försöka lära mig att älska mig själv, så som jag är. Så underbar och fantastisk och unik som jag är! Helt enkelt! Kort och gott! Jag ska fortfarande försöka gå ner i vikt, men för hälsans skull. För mitt välmående. Det är inget misslyckande om jag om ett år inte har nått mitt mål; det vill säga om jag då lever ett mer hälsosamt liv än vad jag gör just nu. Om jag lyckas få in motion som en kär återkommande sak i mitt liv. Något som jag gör med glädje, inte för att jag måste utan för att jag vill! Då har jag lyckats! Om jag har ett bättre (än vad jag har just nu) förhållningssätt till mat. Om det är en naturlig del i mitt liv, men ändå inte den största delen av mitt liv..så som det är nu, då är jag nöjd! Då har jag lyckats!

Tänk vad mycket tankar en skulptur kan sätta igång i ens inre…tänk vad konst påverkar. Helt sjuk och ändå så fantastiskt! Jag hade på något konstigt sätt glömt bort hur värdefullt konst är i mitt liv…varför tappade jag den viktiga delen av mitt liv? När hände detta? Varför lät jag det ske? Många tankar, som sagt…men det som började igår, är början på mitt nya liv. Med fokus på mig själv, vad jag mår bra av och vad som gör mig lycklig. Mer konst till ZtorZillen och till folket. Nu signerar jag ut…over and out!

 

Vänligen,

Z.Z

 

 

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Foto:UNICEF

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

 

 

Foto:UNICEF/Pelle Bergström

 

Personligen har jag redan varit inne på UNICEF:s hemsida och shoppat julklappar till en kollega och mig själv!

Det blev: 167 påsar vätskeersättning, skolpaket och sagoböcker! Tror att de kommer att komma till stor nytta, vart de än hamnar i världen! Ser glädjen av att studera hos "mina" kids, vore det inte underbart om de kunde få det i sina hemländer? Med sina föräldrar? Tror att vi måste utbilda människor och på så sätt försöka minska svält, krig och öka på välfärden i hela världen! Hjälp till du också!

Fler än jag som kollar på Smallville? Just nu sträck-kollar jag å sambon ;)

Det är söndag. Det är andra advent. Det är orkidé-pysslar dag.

Dagen har knappt börjat. Jag har ändå hunnit med en underbar morgonpromenad med Samson.

Omplanterat två orkidéer. Ätit frukost, och mellanmål i form av en halv sharon, registrerat allt på matdagboken.

Och som grädde på moset har jag också paketerat två julklappar, en till svärmor och en till sambon.

Ser inte fram mot julen. Eller jo, till ledigheten. Men julafton har en tendens att bli så materiellt.

Jag saknar jularna i Borås. Där vi delade ut julklappar, drack glögg, var ute med hunden och sedan spelade sällskapsspel och kortspel resten av kvällen. Detta naturligtvis varvat med julmat. Julmat som hela familjen lagade tillsammans. Denna jul kommer bli annorlunda. Delvis för svägerskan har konverterat till islam, vilket då betyder att vi inte längre kan ("får"?) fira jul tillsammans. Inget ont menat mot hennes val att konvertera, jag tror att det var det bästa som kunde hända henne. Men jag vill ändå fira jul med alla i familjen. Oavsett vad man har för religiös trosuppfattning. Jag menar, jag firar inte jul för att jag tror på Jesus. Inte ett dugg.

Jul är tradition. Punkt. Jag är uppväxt i Sverige, med jul. Å jul är familjens högtid. Det ska vara snö, julskinka å julgröt. Spel, lek och glögg. Glädje och mys. Och för att inte glömma det viktigaste -julmusik!

Delvis för att vi nu bor så långt ifrån alla. Norrland känns väldigt långt bort ibland.

I alla fall så hoppas jag på en underbar jul, i ledighetens tecken.

Just det! Har jag berättat att jag har köpt hemmagjord glögg? På en marknad för någon vecka sedan.

Snart kommer svärmor å hälsar på. Då blir det korsord och glögg! MYS!

På återskrivande!

Snön faller...marken är vit och jag har nyss kommit in från en promenad med mina älskade, bästaste-bästa pojkar. Sambon och Samson. Det var ett tag sedan jag skrev här. Mest för att jag saknar inspiration att skriva. Det tog lite musten ur mig när jag pratade ut med min bror...eller när han pratade ut med mig. Det tar på krafterna, speciellt när jag önskar att vi hade en närmare relation än vad vi just nu har. Kanske måste vi inse att det bara inte går.

I alla fall.

När man kommer hem från en liten längre promenad, som det blev idag...så är den perfekta njutningen att sitta vid youtube och lyssna på diverse låtar. Vad kan vara mer jul, än just "en julsaga" med Ainbusk och Håkan Hemlin? Barndomsminnen! Mys!

Ja, just det. Bara för att jag försvann ett tag här från bloggen, betyder inte det att min kamp läggs i dvala. Inte alls. Inte ett dugg. Just nu är det mycket fokus kring den mentala-biten, men också så är jag supernoga med att registrera allt jag äter. Än så länge så har jag hållit mig inom ramen för var jag "ska" ligga för viktminskning ca 1 kg/vecka. Min förhoppning just nu är mest att maten ska fungera. Hoppas att det också ger resultat. Allt detta vägande och mätande av maten trodde jag skulle bli svårare än vad det var. Men så var inte alls fallet, när jag väl började. Nu känns det som om allt går av bara farten. Även min kära sambo hjälper mig att väga och påminna om jag glömmer bort. Så skönt att min fixering vid mat återigen håller på att lägga sig. Har ju varit nära ett par gånger den senaste månaden att hetsäta. Ännu inte fallit dit. (detta till trots att jag har varit på julbord med jobbet också!)

 

P.S Samson hälsar D.S

Dagen började med att jag bestämde mig för att åka in till sjukhuset, nu ska jag banne mig få ta mina hormon-och blodprover, så att jag äntligen kan börja med mina p-piller igen...så jag slipper all smärta!

Sagt och gjort, 8:45 så bråkade jag med sköterskorna på kvinnokliniken i staden. De ville ej ta några blodprover på mig för att jag inte hade med mig någon remiss. Jaha.
-Hur får jag tag på en sådan då?
-En sådan skriver vi, svarade dem, och sedan skickar vi hem den till dig.
-Så jag ska åka hem och vänta på att ni har skrivit en remiss?
-Ja.
-Men kan ni inte skriva den nu då, så väntar jag?
Oj, oj, oj..vad den frågan skapade irritation. Till saken hör, att jag hade med mig ett papper från min förra läkare. Där det stod vilka prover som jag skulle ta.
-Du ska vara fastande på de här proven.
-Nej, det ska jag inte. Jag ringde till er igår och frågade om jag skulle vara fastande och då sa ni "nej". Det är samma prover som jag tagit två gånger till i år och då har det inte heller varit fastande.
-Jaha?
Mer irritation och letande bland papper. Till slut hittar hon ett brev från min förra läkare där hon skrivit vad jag ska ta för prover. Hon ber mig sitta ner och vänta i väntrummet, sedan får jag med mig remisserna. Jag går till labb. De tar proverna. Jag kommer tillbaka ett par timmar senare, de tar ytterligare blod. Sedan var det klart!

Så kan det vara. Nu är blodet taget. I övrigt har dagen varit okej. Efter jobbet, så bjöd jag hem två kollegor på fika. Men det blev kvällsmat istället. Det var mina två fd pendlingskompisar. Vi bjöd på korvstroganoff a la Zillen. Med ölkorv, vitlök och äpple! MUMMA!

På återskrivande!

...att göra...följande:

 

Som sagt, jag önskar att jag kunde skriva mera på den listan. Men det är helt enkelt något jag ska utforska. Idag har jag beställt en tid på den lokala nagelshoppen. Jag ska förstärka mina naglar nästa vecka. Något som jag tänker blir en belöning till mig för att jag lyckats undvika att hetsäta på 5 månader! Grattis till mig. Det har varit nära ett par gånger nu, men har som sagtlyckats att undvika detta. Detta ska firas! Jag har också beställt två orkidéer från Orkidéhuset (klicka på bilden). Nu ska jag försöka fortsätta i denna positiva anda och bara bli bättre och bättre. Friskare och friskare.

 

Idag är temat: julklappar!
Just det, du läste rätt. Julklappar. Fick frågan av både min kära moder och min älskade sambo. "Vad önskar du dig?".
Jag vill någonstans tro att jag inte är speciellt materialistisk. Eller att jag aldrig har varit det. Det har aldrig varit något problem. Men till jul blir det som ett problem. Folk liksom tjatar. Vad vill du ha? Jag vet inte, jag köper det jag vill ha. Vill jag ha något som jag inte har råd med så sparar jag, eller så vill jag inte ha det tillräckligt mycket. Så enkelt är det! Men jag förstår tanken, och jag förstår att den är god. Jag förstår att man vill köpa och unna något litet extra till de personer man älskar, och varför inte på julen, när ändå alla andra firar och köper presenter till varandra?

Jag önskar mig själv viktnedgång, kan jag få det tro? Kan jag få den presenten till julklapp?

Apropå julklappar och att skämma bort sig själv..eller att unna sig något.

Jag har sedan, så långt jag kan minnas, alltid haft problem med eksem i hårbotten. Vill minnas att jag använde något som hette Fungoral när jag var liten. Minns att mamma hade ett jäkla krångel med min hårbotten, det va ena salvan efter den andra..special tvål och special schampo. Nu har det i alla fall kommit tillbaka, både eksem och klåda. Min misstanke är att det har med stressen att göra. I vilket fall som helst så knatade jag till apoteket efter jobbet och köpte mig en flaska fungoral. Nu jäklarns ska det behandlas!

Jag vill verkligen inte gå eller springa in i den berömda väggen. Så nästa vecka är det projekt: ta hand om mig själv. Jag tjuvstartar projektet redan idag!

På återläsande!