ZtorZillen

2011-07-29
20:41:14

Vägning nr 5



103,1 kg (110729)
104, 2 kg (110722)
104, 6 kg (110715)
105, 2 kg (110708)
106, 4 kg (110630)

Men vad är detta som händer?????
-1,1 kg på en vecka!
Å då har jag ätit sushi med massor av ris (i relation till vad jag brukar, då)
Haha! Underbart, vilken ego boost! Med tanke på resultatet så är jag extra lycklig att jag förra veckan stod emot att hetsäta. Nu bara måste jag ju ge mig ännu en belöning i morgon!
Har en liten idé...ni får se i morgon!


På återseende!

2011-07-28
15:29:28

Längtan efter hetsätning
Ni som har följt min tidigare blogg..eller ni som känner mig privat...ni vet hur mycket jag tjatar om att ärlighet varar längst och att det mesta går att förlåta bara man är ärlig om det direkt.

Nu ska jag vara ärlig mot er.
Först: jag har fuskvägt mig idag. Något som jag ju faktiskt lovade mig själv att inte göra! Något som har varit en stor del av min sjukdomsbild (hetsätningen): att jag just väger mig SÅ sjukt ofta.
Sedan: jag har inte varit helt ärlig när jag sagt att jag ersatt två mål om dagen med pulver. Eller delvis har jag det -ursäkter-. På helgen lördag och söndag, har jag faktiskt ätit frukost och bara ersatt lunchen med pulver. Kanske är det också därför att viktnedgången inte rasar? Även om det faktiskt är helt okej att den sakta men säkert tickar ner, hellre det än upp!

Nu kanske ni tänker "jaha? varför göra en stor sak av detta?". Det är inte min avsikt. Min avsikt är att va helt ärlig med mitt matintag, något som tagit cirka 25 år att vara. Och som jag fortfarande inte är helt. Jag har en tendens att på rutin ljuga om mitt matintag, oavsett om jag har något att dölja eller inte. Jag har sällan -eller aldrig, vad jag kan minnas- ljugit online om mitt matintag. Just för att jag här känner mig förstådd och ICKE dömd.

Jag berättade för min sambo igår kväll om varför jag vägrat lämna lägenheten under helgen, då han jobbade.
Jag höll på att gå i bitar. Det var som om hela min kropp skrek åt mig att åka till affären och köpa chips, cola, godis, glass, pizza...allt för att kunna släppa på trycket å hetsäta. Det kanske låter konstigt. Men i helgen hade jag sådan ångest. Och stor längtan att förstöra för mig själv. Förstöra den lilla men stadiga viktnedgång som blivit sedan omstarten. Jag vet jag är sjuk. Det är sjukt att längta efter att hetsäta, men då gjorde jag det. Och det är först nu, flera dagar senare..som jag kan se nyktert tillbaka på detta och erkänna för mig själv och för er att jag längtade.

Nu är längtan över. Idag är det torsdag. Snart helg igen. Märkligt nog. Det tog flera dagar att komma över, att komma till idag när jag inte alls är sugen eller längtar efter en episod av hetsätning. Idag är jag stolt över att jag i helgen inte tog bilen och spenderade hundralappar på skräp att hetsäta. Idag är jag stolt över att inte ha hetsätit på snart ett halvår! 6 månader!

Är det någon som känner igen sig? Just nu sitter jag ensam på mitt kontor på jobbet och känner mig mycket ensam. Är äntligen ikapp med journalanteckningar (tror jag är det cirka två gånger om året), det är värt att firas med en mikropaus (=skriva lite blogg). Är det någon mer än jag som ibland har en längtan att förstöra sin egen lycka, sin egen viktnedgång? Jag förstår inte hur jag är funtad. Men det är så här jag fungerar. Det är också säkerligen en förklaring, nu när jag tänker efter, till varför jag aldrig lyckats behålla min vikt när jag gått ner i vikt förut. För jag vill straffa mig själv. Förstöra det jag uppnått....


2011-07-26
13:17:18

Funderingar
Idag på lunchen satt jag och pratade vikt med några kollegor. Det är märkligt fenomen. Tycker jag. Det här med fixering vid mat och bantning. Det är fler än man tror som drabbas av olika ätstörningar. Vi pratade om hur underbart en kollega mår nu när hon börjat med LCHF. Jag fick mig en tankeställare.

Återigen började jag fundera kring LCHF. Å alla fördelar jag faktiskt uppnådde med LCHF. Hon pratade om hur pigg hon var, hur hon inte har något sockersug. Hur glad hon är. Jag kände igen mig. Samtidigt som jag reflekterade över hur jag mår idag.

Idag mår jag inte alls så bra som jag gjorde med LCHF. Om man bortser från vikten...så är jag idag stressad. Mestadels hela tiden på jobbet. Jag har också svårt att sova om nätterna och svårt att vakna på morgonen. Jag har iofs inget sockersug att tala om, nuförtiden...men fortfarande ett sug efter kolhydrater i form av ex bröd. Bröd är och har alltid varit svårt för mig. Vi har ett ojämlikt förhållande, där jag gör allt brödet "ber" mig om....

Nu äter jag ju pulver. Till frukost och till lunch. Däremellan äter jag ibland ett mellanmål och ett kvällsmål. Det är inte ett optimalt sätt att leva. Och jag vill inte leva så här resten av mitt liv. Samtidigt behöver jag gå ner i vikt om jag ska uppnå det jag vill: att bli gravid samt att bli nöjd med mig själv. Oavsett vad ni tänker så tror jag att min självkänsla kommer att bli bättre när jag känner att jag kan få på mig ett par jeans i storlek 44. Eller i alla fall ha chansen att ha på mig kläder som går att köpas i vanliga butiker.

Idag på lunchen blev jag också glad. Glad över att det fungerar så bra för min kollega. Och glad över hennes spontana reaktion när jag berättade att jag åtminstonne behöver gå ner 30 kg i vikt. Det glädjer mig att höra hennes spontana reaktion, där hon hade mycket svårt att tro på att jag behövde gå ner så mycket i vikt. Enligt BMI bör jag gå ner ca 50 kg. Det ni! Men det är inte realistiskt. Och det är inget jag strävar efter. Jag har slutat att fokusera kring vikt (inbillar jag mig). Nu tänker jag storlek 44 i jeans. DET är målet!!!

2011-07-24
17:48:09

Supersize vs superskinny
Ibland känner jag att jag inte borde kolla på sådana där TV-program. Sådana som handlar om diterer, eller att gå ner i vikt. Jag har ett sjukt beteende kring mat. Ibland drömmer jag tillochmed om mat. Det är sant!

Å andra sidan, så känns det som..varje gång jag ser dem..jag blir stolt över att jag kommit så långt! Det kanske inte syns på vågen. Eller på mina mått. Det kanske inte syns utåt. Men jag har lyckats i mångt och mycket. Exempelvis kan jag numera LÄMNA mat på tallriken, UTAN att få dåligt samvete, något jag inte kan minnas att jag klarat av förut.

Sitter å tittar på Supersize vs superskinny just nu. Blir mycket illa berörd. Samtidigt som jag blir inspirerad. Jag ska fortsätta med mitt pulver. Jag ska börja motionera. Jag måste. Detta är inte okej. Men nu jäklar. Nu är det min tur. Nu ska jag få ett bra förhållande till min kropp och till mat.


2011-07-24
12:46:58

Norge

Det är svårt att inte nämna Norge i dessa dagar. Så svårt. Samtidigt...vill jag inte ge en terrorist mer publicitet än vad han redan har fått. Inte heller hans terrordåd. Det förtjänar inte att få den publicitet det får. Varför? För att det är vidrigt och för att det endast spär på folk med idiotidéer..ännu mera. Istället vill jag skänka en tanke eller flera till alla dessa familjer som drabbats. Alla människor vars systrar, bröder, mödrar, fäder...inte kom hem efter terrordådet. De som fick sätta livet till, för att en idiot valde att begå ett terrordåd. Inhemsk terrorism, är på något vis den värsta sorten, enligt min mening.

Åter till familjerna...
Jag hoppas de förstår att vi tänker på dem. Att vi sörjer med dem. Att de finns i våra hjärtan.
Jag vill att vi alla ska strunta i att fokusera på det onda. Och låta polisen göra sitt jobb. Istället fokusera på allt de goda, på de underbara människor som riskerade sina egna liv genom att försöka hjälpa så många människor som möjligt från att drunkna, trots att de själva då utsatte sig för en risk genom att bli beskjuten...
Alla vardagshjältar! All kärlek! Tycker ändå det är fantastiskt! Alla människor som stöttar Norge i deras landssorg. Godheten kommer alltid att segra. Oavsett vilken religion du tror på -eller inte tror på-, oavsett vilken politik du stödjer-eller inte stödjer-
Kärleken är störst!


En ros till alla er som har förlorat någon, till alla er som kommer att förlora någon.
Till alla er som inte ger upp.
Till alla som fortfarande tror på godhet och kärleken!

2011-07-23
13:41:27

Vägning nr 4

104,2 kg (110722)
104, 6 kg (110715)
105, 2 kg (110708)
106, 4 kg (110630)

Minus 0,4 kg.
Inte illa! Eller vad säger ni?
Blir lika förvånad varje gång.. ;)
Det är så svårt att förstå. Att efter ett år av stilla stående alternativt uppåtgående vikt, NU äntligen rör det sig neråt.
Och dessutom utan att jag motionerar som en idiot!
Jag är så glad att det äntligen går neråt.

För att peppa mig själv, "unnade" jag mig själv en present.
Tyvärr verkar det inte fungera att ladda upp bilder från mobilen..men men..
I alla fall så köpte jag lite nya hårspännen och grejer till håret.
Har kommit på att jag är så "vanlig". Hela tiden har jag uppsatt hår i en hästsvans.
I och med att jag tagit tag i vikten, vill jag också förändra mitt sätt att leva.
Jag vill klä mig mer i färgglada kläder, så som jag trivs.
Jag vill lära mig att sätta upp håret på andra sätt.
Jag vill ta hand om mitt yttre också.
Inte bara försöka smälta in i bakgrunden. En i mängden. Försvinna.
Så som jag gjorde innan.
Jag måste våga ta plats. Måste våga älska mig själv.
Inga mer ursäkter.


2011-07-21
21:32:30

Hetsätning
Vad är det?

Hetsätningsstörning används som beteckning för personer som har återkommande episoder av tvångsmässigt hetsätande. De äter alldeles för mycket, men gör sig inte av med de extra kalorierna på samma sätt som personer med bulimia nervosa gör. En annan beteckning på denna kategori är matmissbrukare.

Typiskt för hetsätare är att de äter mycket och snabbt även när de inte är fysiskt hungriga. Skam- och skuldkänslor är vanliga.

Hetsätning utan att göra sig av med kalorierna med kräkningar etc. leder oftast till övervikt. Ca en femtedel av alla som söker läkare för övervikt har typiska hetsätningssymptom. Men även de överviktiga som inte har typiska hetsätningssymptom, kan ha hjälp av liknande behandling som de som har de typiska symptomen.

Många personer har ätstörningar utan att exakt passa in i de traditionella klassificeringarna i anorexia, bulimia och hetsätning.

På återseende...

2011-07-21
21:06:48

Salt
Min stora svaghet heter "salt". Det är så sant det kan bli.

Det som "triggar" igång mitt dåliga ätbeteende är socker. Jag blir sötsugen och kan äta sådant jag normalt inte gillar eller är så förtjust i (ex kakor, smågodis osv osv). Något som jag får SUG efter. Speciellt när jag har mens är SALT. Usch. Det är sant, salt i mängder. Jag har alltid, och kommer förmodligen alltid, att vara svag för salt. Favorit nummer ett: popcorn. Två: salta nötter. Tre: saltgurka. Fyra: saltlakrits. Fem: typ allt salt. Det fungerar inte med att salta på maten, som man kanske skulle kunna tro. Nejdå, varför skulle denna kropp vilja vara så simpel för mig? Nejdå. Inte alls. Saltsuget, är obeskrivligt.

Jag har aldrig hört talas om någon som jag. Någon med SALTsug. Men det som många bloggar om, sötsuget...jag känner så väl igen mig i det folk skriver. Fast om salt, då. Någon som känner igen sig???

2011-07-21
20:57:15

Harry Potter
Ibland händer det! Det som jag börjat tro är omöjligt. Min sambo överraskar. Igår sa jag bara i förbifarten att jag skulle vilja se den nya Harry Potter, det var så länge sedan vi va på bio. När vi bodde i södra Sverige va vi i alla fall på bio runt 3-4 gånger/år. Nu var det väldigt länge sedan... I alla fall..pga mensen, så slutade jag tidigare idag. Flexade ut vid 15-tiden. Hade helt enkelt för ont att fokusera. När jag har cirka 2 mil kvar hem ringer jag sambon och säger att jag är på väg. Ska vi på bio? Frågar han. Så iväg på stan. Köpte en underbar macka till kvällsmat. GI-bröd med hela korn i. Kyckling, fetaost och mangogegga (vet inte riktigt vad det var).

Bion va jättebra. Två timmar i salongen, som var blandad med glädje och rädsla och lite romantik. Så som det ska vara med andra ord. Sambon gav filmen 4 av 5. Själv tyckte jag att det var mycket god underhållning, så 5 av 5!

Btw: Tack för alla underbara kommentarer! Ni får mig såååå pepp!!!

2011-07-21
09:44:33

Ibland räcker det med ett samtal
Åh, jag bara måste få dela med mig av denna story. Lite snabbt, sådär.
Har en ung man. 17, nyss fyllda. Ett barn i sinnet. Stark överlevare. Lyckades ta sig genom hela Europa till Sverige, själv. Familjen utrotad. Helt ensam. Bär på mycket. Har nu placerat honom i ett speciellt HVB i södra sverige. Mycket kompetent personal. Mycket erfarenhet av flyktingar. Han har suicidtankar. Mycket studiemotiverad. Läst in 9 års kunskap på 1 år. Med GODKÄNDA betyg i allt utom engelska åk 9. Söker till gymnasiet i höst. Vi väntar på svar.

Igår fick han panik. Han måste hem. Hem till norrland. Inte vara kvar. Allt är piss. Idag ringde jag honom. Vi pratade i ca 15 minuter. Nu är han lugn. Tänker stanna under helgen. Vi ska höras av igen på måndag. Tror att han känner sig lite övergiven...Jag måste ringa oftare, visa att jag bryr mig. Allt jag gör som soc sekr syns ju så sällan för barnen/ungdomarna. Jag borde vara mer aktiv mot barnen...Tyvärr är det ju så mycket annat också som ska lösas. Jaja, nu ska jag ringa boendechefen och berätta vad han sa.

Det är en underbar kille. Sådan historia. Så stark. Fattar inte att han orkar. Så imponerande. Helt ensam. Misstänksam mot allt och alla. Vågar inte knyta an. Men jag ser en liten ljusglimt i honom. Han vågade berätta för mig. Efter ett år. Nu. Nu, verkar det som om det börja ljusna. Äntligen!

2011-07-20
19:36:27

BLÄÄÄÄ..yek...




Suck. Jag har mens. Å blöder. Mycket. Motivation för att ens bry sig om livet är på MINUS kontot...
Suck.

Vad är mer "pepp" än Biggest loser-bilder? Jag vet inte. Finns det något? Känner att det är dags att försöka peppa sig själv till tusen. Måste finna motivation till att återigen ta tag i motionen. Nu när det fungerar bra med pulver och mat å så.

Tänkte peppa mig själv med lite före- och efter bilder!!! Håll tillgodo!!


2011-07-20
11:14:08

5 veckor gamla
En hane blir det. Kanske blir det denna kille? Två hanar. Två tikar. Fyra syskon. Vi får inte välja vilken hane vi vill ha. Men i helgen, då vi träffade dem..verkade det som om båda var lika sociala och lika nyfikna. Uppfödaren vill att vi ska få en lugn å fin vovve, så att vi inte får samma problem som med förra (det var från en annan uppfödare). Tror att hon i hemlighet vill att vi ska ta flera valpar även i framtiden!

Sitter på jobbet. Tar en minipaus. Tycker det är jobbigt att vara med i fikarummet, då det är så mycket skitsnack. Så jag tar hellre en "fikapaus" på rummet och uppdaterar min blogg. Jag har aldrig varit duktig social. Jag saknar det ibland. Å andra sidan känner jag att jag inte har så stort behov av att vara social, till skillnad från exempelvis min bror. Kanske är det något fel på mig? Vad vet jag. Tur att jag har hittat en man som känner samma. Vi är samma skrot å korn. Han är inte speciellt social heller. Men vi älskar att vara med varandra. Önskar dock jag hade lite fler vänner. Inte bekanta. Utan riktiga vänner.




2011-07-19
21:01:10

Botaniska i götet
Angående min minisemester, så var jag även på Botaniska i Götet också. Helt klart värt ett besök eller två. Känner just nu att jag "tappar" tråden lite ibland när jag bloggar. Så jag tar tacksamt emot idéer om vad jag ska skriva om.

Har jag sagt att jag och sambon ska flytta? I augusti ska flyttlasset (det sista) avgå, är det tänkt. Ännu har vi inte hittat någon lägenhet. Vi har inte speciellt höga krav, mer än att det ska vara billigt å bra ;) Hehe. I och med flytten så försvinner också mitt största argument till att jag inte tränar. "orken". "pendlingen". "tidsbristen". osv osv.

I och med att vi flyttar så kommer jag att vinna cirka 15 timmar varje vecka.

15 timmar som jag tänker spendera på träning, matlagning och lek med hundvalp.

Just det. Jag och sambon ska återigen börja laga mat efter recept, inte bara våra klassiska rätter som går runt-runt. Nej, nu ska vi börja testa nya saker också. Så tips om nya maträtter, tas tacksamt emot. Det jag är mest sugen på att göra och som var en mindre evighet sedan sist är KÅLPUDDING och LASSAGNE.

Mums, va gott!!!

Ni ska få bilder också...lovar..funderar på att skaffa mig en liten maskot som kan vara med på alla bilder, så att ni känner igen mig. Har dock ingen smart idé om vad det skulle vara för någon..hm..får fundera vidare.

 

 


2011-07-19
11:34:36

Vägning nr 3


104, 6 kg (110715)
105, 2 kg (110708)
106, 4 kg (110630)

Jag vägde ju mig naturligtvis innan jag tog minisemester. Måste ju hålla listan "levande".
Kan inte fatta att det återigen blev ett minus!!!
-0,6 kg.
Skönt att det äntligen rör sig.
Skönt att pulvret faktiskt gör någon skillnad. Jag behöver inte ha storartade siffror varje vecka. MEN att faktiskt återigen kunna säga att det är minus på vågen och att kroppen reagerar så bra som den faktiskt gör. Det är underbart.
Är så glad att jag kan spricka!

Idag ska jag fira genom att efter jobbet åka och spana in rean på Kappahl!
Hejja mig!


2011-07-18
21:36:53

Minisemester

Som ni -förhoppningsvis- har märkt har jag varit "försvunnen" i några dagar.

Det är inte för att jag gett upp! (så ni vet).

Nejdå, det är för att jag har haft mini-semester!

Jag har varit och tittat på valp! Jajjamän! Här ska äntligen skaffas vovve igen..

Det är nu ett år sedan vår förre lillgrabb for vidare till hundhimlen. NU är det dags att få tillökning i familjen av ett litet svart lurv.

Jag har också varit i Göteborg på Botaniska! Underbart! Love it!

Bilder kommer.

Ska uppdatera mera i morgon. Nu måste jag sova. Så trött!


2011-07-12
12:13:53

Meditation

"Meditation är en systematisk använd psykisk och kroppslig teknik som innebär fokusering och koncentration kombinerad med avspänning. Stilla begrundan, att lyssna inåt, försjunkenhet. Det finns olika former av meditation men meningen är att man ska stilla sitt sinne, bli mer harmonisk och ge insikt i vad man är. Ordet meditation kommer från latinets meditare, som betyder att föras mot mitten, mot centrum." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Meditation)


Jag har börjat meditera. Jag vet, det låter flummigt. Det ÄR flummigt, men har också märkt att det hjälper mig. Då jag har ett stressigt jobb och en ätstörning som heter duga..så har jag många gånger kännt att det är något som saknas...mentalt. Mental styrka. Just nu sitter jag på jobbet och har den mest märkliga känslan någonsin! Jag är INTE stressad över allt jag ska hinna med. Jättekonstigt! Jag kom på mig själv, när jag såg min kollega stressa iväg...jag är INTE stressad. Jag är medveten om att jag har tusen saker som jag måste göra...men ändock. Det blir inte fortare gjort av att jag stressar!

Jag vet inte så mycket om meditation, för mig är det nytt. För mig är det mer "mental avslappning" eller vad man ska likna det med. Jag sitter/halvligger, lugnt och stilla...inget ljud, inget runt om kring. Försöker fokusera på att vara "tom" i huvudet, försöker låta tankarna komma och lika snabbt gå vidare. Jag fokuserar på andningen och det FUNGERAR för mig. I början var det jättejobbigt och jag blev nästan irriterad och fick lite smått ont i kroppen. Sen läste jag mycket på nätet och upptäckte att det var en helt normal reaktion.

Nu är jag nybörjare på detta. Men vill gärna dela med mig av min "inre" resa också. Inte bara vikten. Den här gången är sista gången jag säger "nu gör jag en nystart när det gäller vikten". Nu ska jag ta tag i alla områden. Vikten. Motionen. Motivationen. Maten. Mentala biten. Allt. Jag är övertygad om att jag kommer klara detta. Med stöd från sambon och från er, underbara läsare...

Fler som mediterar? Eller använder er av mentalträning på annat sätt?

På återseende!


2011-07-11
20:35:13

Vatten

Har laddat ner en app till mobilen. Den påminner mig under hela dagen, vid jämna mellanrum, att just dricka vatten.

Så smart egentligen, speciellt för mig som har lite svårare med att dricka.

Vet inte varför, men kommer liksom inte igång...att dricka vatten, alltså. Men..nu är det bättre.

Hur är det med er? Dricker ni tillräckligt med vatten?


2011-07-10
15:23:41

Olika

Något jag gillar med Biggest loser, är att de poängterar att vi alla är olika. Motion och ändrade kostvanor KOMMER att få dig att gå ner i vikt. Men! Det fungerar inte lika snabbt på alla. Jag tycker det är inspirerande, denna ärlighet. Vi är olika. Vi svarar olika bra på olika metoder, olika sporter...vissa rasar i vikt i början, andra tar det längre tid för. För egen del har jag svårt att gå ner i vikt. Mycket svårt. Det är konstigt, enligt läkarvetenskapen...Men! Det är ett faktum. Det får mig dock inte att vilja lägga av helt. Jovisst, ibland undrar jag om det är värt det. Vore det inte enklare att bara smälla i mig en chipspåse och skita i allt? Det är klart att det vore enklare, men å andra sidan...vem har sagt att livet är så jäkla enkelt då?

Just nu har jag ingen motivation alls till att motionera. Det är för varmt osv jag hittar på ursäkter. Ingen idé. Lika bra att vara ärlig. Jag känner mig för tung. Jag vill gå ner lite i vikt. Jag vill få någorlunda koll på min relation till mat innan jag återigen tar tag i motionen. Just nu går det bra. Det är det som verkar fungera för mig, en sak i taget. Killen på bilden...en snubbe som jag inte minns namnet på men som var med i Biggest loser två omgångar. Han var envis, han hade mycket svårt med maten...och kroppen svarade inte lika snabbt som på de andra. Men han gjorde det! Hna lyckades ändra sitt liv, sakta men säkert. Ett steg i taget.

Så ska jag också göra. Ett steg i taget.

2011-07-09
13:50:30

Girl power
Finns det någon som utstrålar mer girl power än Pink? Jag tror inte det. Jag älskar hennes musik, den får mig alltid att bli mer pepp. Och just nu, när jag inte motionerar regelbundet utan har valt att fokusera på mitt sjuka matbeteende istället, behöver jag all pepp jag kan få. Hon utstrålar något visst. Något riktigt tufft och vackert. Jag jobbar med min självkänsla ganska mycket just nu...och jag gillar att finna inspiration i andra människor. Speciellt tjejer. Jag är vad man kallar en feminist. Och jag är stolt över det. Jag tycker att flera av oss borde ha kvinnor som förebilder, det finns så många starka kvinnor där ute!

Många gånger finner jag att det ofta är kvinnor som trakkar ner på andra kvinnor..och jag tror att det är oftare förekommande att det är kvinnor mot kvinnor istället för kvinnor mot män. Personligen..har jag ett exempel. Vid min förra arbetsplats så låg chefen med en yngre kollega. Eftersom hon var min vän, visste jag om detta långt innan det kom fram. När det väl kom fram, så köptes mannen (chefen) ut...tror att det var för att tysta en mindre skandal. Hon var så mycket yngre än honom, och man ville väl inte att tidningarna skulle skriva om hur han utnyttjat en yngre kvinna som han varit handledare och chef för....

I alla fall. Det pratades en hel del på arbetsplatsen...om hur olämplig deras relation varit. Om hur det hade gått till, vem som uppmuntrat vem och så vidare. Männen på min arbetsplats -jag blev förvånad- uttryckte flera gånger att "det är sådant som händer, man blir kär". Det dom var upprörda över var snarare att chefen hållt det hemligt, att han varit den som godkänt hennes lön efter löneförhandlingen. Kvinnorna, däremot, pratade om hur tjejen -min vän- varit uppmuntrande mot chefen. Hur hon får "skylla sig själv" så som hon klädde sig. Hur hennes beteende var olämpligt. Inget alls illa om våran chef, nejdå..han kan inte rå för att han blev uppmuntrad och förförd av en mycket yngre kvinna som han dessutom hade en formell makt över. Nejdå, naturligtvis inte hans fel...

Någon månad senare, sa hon upp sig. Hon orkade inte med allt tisslande och tasslande. Naturligtvis köpte man ut henne också, så att hon inte skulle prata med pressen..inte för att det sades högt..men det kan man ju räkna ut. Hon fick ett par tusen. Han? Han fick två eller tre årslöner. Han var chef, så ni kan ju räkna ut hur mycket det blev...

Det jag ville ha sagt var i alla fall att vi tjejer/kvinnor/tanter, vi måste hålla ihop. Vi kan alla leva tillsammans, varför kan vi inte bara betrakta oss som "människor" och inte som kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning? Vad är det som är så svårt?

 

Det här inlägget kanske inte har med viktminskning att göra, men ändå om inspiration. Inspiration till livet. Och vad som gör livet lite extra "piff"..eller vad man ska säga.


2011-07-09
12:26:10

Diet shake 2







Så nu har jag provat både chokladen och vanilj/blåbär.
Chokladen var faktiskt god! Något jag faktiskt kan tänka mig att dricka flera gånger i framtiden...och något som jag varmt kan rekommendera. Konstigt nog smakade den inte alls så som annat pulver i chokladsmak smakar..inte så slibbig...eller hur jag ska beskriva det.

När det kommer till vanilj/blåbär är jag mycket besviken. På nätet verkar det som om jordgubb och vanilj/blåbär är de mest populära. Då jag är allergisk mot jordgubbar valde jag naturligtvis vanilj/blåbär. Som visade sig smaka pulver. Eller någon annan obestämd smak.
Äckligt i alla fall. Om jag blandar den med kall mjölk, går den lättare ner. Och om jag låter den stå i kylskåpet ett tag innan jag dricker den.
Eftersmaken är stark och vidrig. Det positiva är att det blir mycket vattendrickande efter i alla fall. Alltid något, eller hur?
Som sagt ska jag ge detta en chans. Diet shake:arna får en ärlig chans.
Det känns dock inte så jobbigt -än- som jag trodde det skulle bli. Tror att det är fördelen med att bara byta ut två mål om dagen. Att jag fortfarande får tugga.

Tillsammans med shake:rna så äter jag lågkolhydrat-kost. Verkar vara den kosthållning jag lättast kan leva med. Och den kosthållning jag mår bäst av.

BTW: har ni några tips och idéer/önskemål om vad jag ska skriva om?
Hör gärna av er! Fantasin tryter såååå, ibland...

2011-07-08
11:54:37

Vägning nr 2


105, 2 kg (110708)
106, 4 kg (110630)

Med andra ord: ett minus!
Ett minus på 1,2 kg. Kan det vara värmen i kombination med överkonsumtion av vattenmelon?
Så skönt. Jag har ju börjat med att ersätta lunchen med pulver, dricker mer vatten nu. Och ska även försöka ersätta ännu ett mål mat om dagen med just pulver. Pulver är något jag innan varit väldigt mycket emot. Dels för att jag inte tror på det och dels för att jag tycker att jag borde klara att gå ner i vikt utan.

Verkligheten har dock varit en annan och uppenbarligen klarar jag inte att gå ner utan.
Jag är inte den som är den. Så jag är den första att erkänna: ja, jag ska testa i alla fall!

På återseende!

2011-07-07
11:03:14

Diet shake


Det här tänkte jag testa idag. Ska ersätta lunchen med diet shake, sedan får jag se om det blir frukost eller kvällsmat som också ska ersättas. Jag tror att jag behöver chocka kroppen. Eller jag vet det, det sa ju faktiskt både min PT och min läkare. Att då kanske äntligen kommer min kropp att svara.
Nu gäller det bara att hålla motivationen uppe!
Tror att det kan bli svårt att inte tugga.
Ja..jo..men detta är min plan!
SÅ det så.
Någon annan som har erfarenhet av denna produkt?

Åter till arbete (tagit minipaus..)


2011-07-06
12:53:45

Trött
Igår jobbade jag till kl 22.00. Började 7.30. Så är det med socialtjänst. Suck. Nu är jag supertrött. Ska försöka hinna med lite jobb och sedan komma undan lite tidigare idag. Skriver mer senare.

2011-07-03
20:41:03

Vattenmelon


Något jag älskar med sommaren...är att en varm och het dag sitta på balkongen och äta vattenmelon!
Idag var första dagen i år som jag och sambon köpte vattenmelon. Vi satt och njöt i kvällssolen..bara njöt av vattenmelon och värmen! Helt underbart.

Något annat som är underbart är att jag och sambon äntligen har bestämt oss. Min älskade sambo har ju länge varit trött på sitt jobb...så trött att han mer eller mindre har gått in i väggen. Dum som han är fortsätter han jobba, för stolt för att sjukskriva sig. Men han orkar inget. Helt trött och mår dåligt så fort han tänker på jobbet eller så fort mobilen ringer...Vi har i alla fall, båda två, sökt jobb i södra Sverige. Både han och jag kom på intervju, ingen fick jobbet. Jag har dock fått erbjudande om fortsatt anställning. Och sambon har sagt upp sig. Så vi chansar! Vi flyttar igen. Så slipper jag pendla också. 15 timmar i veckan som jag kan använda till annat än å pendla, bra va? Å visst, det är en chansning, sambon har inget jobb..men han ska vara hemma å vila sig. Kanske plugga lite. Vi får se. Man måste våga chansa också!

På återseende!


2011-07-02
14:23:38

Ny inspiration...!



Det gula laget! Wuhu! Va kul...älskar att se före- och efterbilder. Tycker det är så fantastiskt att se att det faktiskt är möjligt. Det är en möjlig resa. Det är inte omöjligt. Om ett år kan det där vara jag. Jag kan också lyckas. Jag kommer också att lyckas. Hejja mig. Hejja alla oss som försöker. Alla oss som vill ner i vikt. Vi som tänker att nu jäklar. Vi som behöver mer inspiration för att lyckas på vägen. All heder åt oss! Nu jäklar. Nu tar vi dom. Bort med kilona. Fram med nya vackra former. Nya muskler. Ny styrka. Hejja oss! Nu jäklar!!!!





2011-07-02
14:12:57

Ibland blir det för mycket
Ibland blir det för mycket.

Jag jobbar med ensamkommande flyktingbarn. Ibland blir livet för mycket att orka med för dessa ungdomar. Denna vecka har jag haft ett sådant fall. En ung afghansk pojke som är helt ensam i hela världen. Ingen familj. En farbror som lever, men som misshandlade pojken så svårt när han var liten att hans ansikte nu är vanställt. I alla fall har jag spenderat tid med honom och hans särskilt förordnad vårdnadshavare på BUP i torsdags och i fredags. Mycket tungt. Vilket liv han levt. Jag blir så berörd, när han berättar. Jag vill krama om honom och säga att allt kommer bli bra, du är i säkerhet nu. Du är i Sverige. Här har du alla möjligheter i världen. Tyvärr är det inte riktigt sant, då många "tar med sig sin kultur" när det kommer till Sverige. Detta är inget nytt. Och det är säkert inget nytt för er som läser detta heller. Men någonstans trodde jag inte att det var så hemskt som jag nu vet att det är för honom.

Jag vet att denna grupp möts av misstänksamhet hela tiden. "Ensamkommande barn". Jag får alltid höra folks åsikter om detta när jag berättar vad jag jobbar med. Vad jag inte förstår är hur vi människor, som lever i ett relativt bra och tryggt samhälle bara kan titta på och dömma. Ännu värre (om man nu kan säga så..) är att de är väldigt utsatta även bland andra invandrare och flyktingar.

Senast denna vecka har han fått höra hur lite han är värd och att föräldralösa barn är en skam för samhället och att de alla borde dö. Men herrejistanes! Visst är det en skam att vi har föräldralösa barn i samhället, men inte en skam för barnen! Utan en skam för samhället som inte hjälper dessa barn tillräckligt! Barnen kan inte rå för att deras föräldrar på ett eller annat sätt har lämnat detta liv och numera förhoppningsvis finns på ett bättre ställe... Skyll inte på barnen!

Förra veckan pratade jag med en annan ung afghansk pojke och hans gode man. Han försökte förklara för mig hur han har behandlats i sitt land och att det är allmänt accepterat att behandla hans klan och de som tillhör samma klan..på ett sådant sätt som är värre än vi i Sverige behandlar våra husdjur eller skadedjur. Det här är en ung man jag beundrar mycket djupt. Han kämpar på i skolan och är mycket social kille. Han har förlorat större delen av sin familj i kriget. Men har nyligen, efter över 10 års letande, hittat sin mamma och en yngre bror i livet. De får dock inte komma till Sverige, men han är glad ändå..även om han har mycket stora skuldkänslor för att han lever i den lyxen att han har tak över huvudet och mat på bordet. OCH han har lärt sig läsa och skriva. Han har tillochmed ett extra jobb inom vården, något han är mycket stolt över. Hans dröm är att bli undersköterska. I alla fall. Han gav mig tipset att titta på filmen "Flyga drake". Jag såg den nu i morse. Jag har en nyvunnen respekt för alla "mina" barn. Det är en film alla borde se. Har fortfarande gråten i halsen. Men...å..vad jag älskar den filmen...så ärlig.

 

Igår var en lång dag för mig. Och för pojken. För pojken är det verkligheten. För mig är det ett jobb. Även om det påverkar mig i allra största grad. Även om folk kanske tror att soc-tanter inte har några känslor...DET har vi. Tro mig. Jag vill helst hitta bra familjer till alla barn, jag tror de skulle må bäst då. Men det är svårt. Världen är för hård. Vi måste lära oss att bli mer ödmjuka. I dag har jag också lyssnat på Bruno Mars, låter Lazy song. Så känner jag idag. Jag behöver återhämta mig. Bara vila, ta det lugnt. Imorgon tar jag nya tag med livet. Idag ska jag bara vila.

 

På återseende!