ZtorZillen

Snön faller...marken är vit och jag har nyss kommit in från en promenad med mina älskade, bästaste-bästa pojkar. Sambon och Samson. Det var ett tag sedan jag skrev här. Mest för att jag saknar inspiration att skriva. Det tog lite musten ur mig när jag pratade ut med min bror...eller när han pratade ut med mig. Det tar på krafterna, speciellt när jag önskar att vi hade en närmare relation än vad vi just nu har. Kanske måste vi inse att det bara inte går.

I alla fall.

När man kommer hem från en liten längre promenad, som det blev idag...så är den perfekta njutningen att sitta vid youtube och lyssna på diverse låtar. Vad kan vara mer jul, än just "en julsaga" med Ainbusk och Håkan Hemlin? Barndomsminnen! Mys!

Ja, just det. Bara för att jag försvann ett tag här från bloggen, betyder inte det att min kamp läggs i dvala. Inte alls. Inte ett dugg. Just nu är det mycket fokus kring den mentala-biten, men också så är jag supernoga med att registrera allt jag äter. Än så länge så har jag hållit mig inom ramen för var jag "ska" ligga för viktminskning ca 1 kg/vecka. Min förhoppning just nu är mest att maten ska fungera. Hoppas att det också ger resultat. Allt detta vägande och mätande av maten trodde jag skulle bli svårare än vad det var. Men så var inte alls fallet, när jag väl började. Nu känns det som om allt går av bara farten. Även min kära sambo hjälper mig att väga och påminna om jag glömmer bort. Så skönt att min fixering vid mat återigen håller på att lägga sig. Har ju varit nära ett par gånger den senaste månaden att hetsäta. Ännu inte fallit dit. (detta till trots att jag har varit på julbord med jobbet också!)

 

P.S Samson hälsar D.S