2011-08-31
20:44:45
Semestern snart slut
Jag vet inte riktigt hur jag känner inför detta. Skönt på ett sätt, mindre skönt på ett annat. Jag trodde faktiskt inte att vi skulle vara kvar i norrland nu..jag trodde vi flyttat ner i södra sverige. Skaffat oss ett varsitt jobb, ha en valp...kanske planera inför babygörande? Vad vet jag?
Livet går vidare. Faktum är att jag nu, tillsammans med sambo och valp, fortfarande befinner oss i Norrland. Vi är här. Han har studier. Jag har jobb. Vi har valp.
Framtiden? Jobb. Vidareutbildning inom yrket. Dietande. Träning.
Så. Nu är jag taggad, för framtiden. Vi får se vad som sker på jobbet i morgon.
Natti natt!
2011-08-31
13:55:48
Squats-appen: utvärdering
Hur fungerade appen?
Jodå, jag tycker att den var bra. Det bästa är helt klart utvärderingen som man får göra efter varje "pass". Var passet: för hårt, lagom eller för mesigt? Sedan anpassas nästa dags träning till vad man svarade på frågan från föregående pass. Helt ok med andra ord!
2011-08-30
12:56:48
Meditation: uppdatering
Hur går det?
Jodå, tackar som frågar. Det går "okej". Jag är inte så aktiv att jag mediterar en gång om dagen, så som man kanske borde. Jag försöker att göra det ofta. (varannan dag), men det är inte alltid det lyckas.
Det är i alla fall något jag håller på med och något jag har för avsikt att fortsätta med. Jag tror att fördelarna är fler än vad jag hittills har fått erfara. Alltså, med andra ord: något jag kan rekommendera. Och något jag gärna tar del av era erfarenheter av.
På återseende!
2011-08-30
12:19:03
Kraftuttömning...
Igår åkte vi från mamma å pappa hem till vår nya lägenhet i Norrland. Vi har ju som bekant flyttat. Det känns ännu inte som ett "hem", men jag antar att det snart blir just ett "hem"..Det är väl bara att vänja sig. I alla fall.
Under alla dessa långa bilresor så brukar jag och sambon alltid ha de mest intressanta diskussionerna. I går pratade vi om hur min sambo vill att jag öppet inför honom ska erkänna att jag har ett missbruk.
Han förklarade att jag fortfarande använder mycket ursäkter när det kommer till mat. Han förklarade också att han inte tror att jag kommer gå ner mer i vikt om jag inte först erkänner för mig själv vilka fallgropar jag har.
Konstaterande nummer 1: Jag klarar inte av vitt bröd. Lösning: kasta allt vitt bröd som vi har hemma, köp inget nytt! Vill sambon ha bröd, köper han endast det som han själv tänker äta.
Konstaterande nummer 2: Jag är fortfarande inte ärlig mot mig själv. Lösning: Inga mer ursäkter om att jag "måste" äta ditten och datten för att jag inte vill såra ex mormor. Jag ska bara svara, vänligt men bestämt "nej tack".
Konstaterande nummer 3: Lunch, kvällsmat och mellanmål är inga problem. Problemet är frukosten och min tendens att överäta vid frukost som sedan leder till sockersug resten av dagen. Lösning: Pulver till frukost! Kanske inte det mest optimala, men just nu kan jag inte äta en normal frukost utan att det leder till överätning. Inte hetsätning, men snudd inpå.
Konstaterande nummer 4: Dags att börja motionera. Jag måste vara ärlig mot mig själv och faktum kvarstår att jag mår bättre av att motionera än att låta bli. Lösning: Börja motionera hemma, för att bygga upp självförtroendet igen för att kunna våga ta mig till gymmet.
Konstaterande nummer 5: Våga ta hjälp. Dags att återigen våga be om hjälp. Lösning: Jag ska återigen börja att använda bloggen mer aktivt när det är svårt samt våga vara ärlig mot sambon när han frågar.
Det är definitivt inte allt, men ändock en bra början...Kanske är han något på spåret, min älskade sambo. Kanske är det dags att återigen ta tag i den mentalabiten för att förena den med mat och träning? Det låter ju inte så dumt, nu när jag skriver det i alla fall.
2011-08-28
12:34:02
Bodyshaper
Själv är jag ju ett stort fan av Trinny och Susannah, som jag säkerligen också har nämnt vid ett flertal tillfällen? I alla fall så förespråkar de en underbar filosofi; alla kroppar är vackra, det gäller bara att framhäva dina tillgångar och försöka dölja dina mindre bra delar..så att säga. Mycket bra sätt att se på det hela! Ingen är perfekt, men alla är vackra. Under semestern har jag tänkt mycket på just detta...hur jag uppfattar min kropp och hur många år jag faktiskt har plågat den..både med mitt missbruk och även mentalt när jag trakkat ner på kroppen med alla negativa tankar. Nu har jag bestämt mig för att bryta denna negativa trend.
Inspirerad av Trinny och Susannah ska jag banne mig vara snygg under denna viktnedgång. I torsdags spenderade jag därför 2 timmar hos frissan. Något jag gör allt för sällan (cirka en gång om året). På något vis så tänker jag alltid att jag inte är "värd" denna behandling...att bli fin i håret. Samma sak gäller när jag ska köpa nya kläder. ÄR jag verkligen värd detta? Återigen gäller detta ALLT vad gäller mig själv. När jag spenderar pengar på hunden eller sambon eller julklappar, födelsedagspresenter osv osv, så är det inga problem. MEN när jag ska köpa något till mig själv får jag dåligt samvete. Varför? Jag vet inte. Men nu är det slut på detta! Jag ska börja behandla mig själv bättre, med den respekt jag är värd.
Åter till Bodyshapern!
Har ni testat en sådan? En som fungerar? Funderar i alla fall på att köpa en då, för att bli snyggare i jeans. Få bättre passform liksom. Hm..denna (fotot nedan) hittade jag på ellos.se, men den fick inte så bra recensioner. Ska fortsätta leta.
2011-08-27
21:35:18
Varför så svårt?
Det är en fråga jag ofta ställer till mig själv, speciellt när det kommer till vikt. VAD är det som är så svårt. Jag hatar alla ursäkter, även om jag kan komma på flera stycken..säkert flera hundra. Även om säkerligen flera av dem påverkar vikten så är det fortfarande ursäkter. Jag blir så trött på mig själv. Jag blir också trött på saker och ting runt om kring mig, varför måste "samhället" göra det extra svårt för mig som "sockermissbrukare"? Eller kulturen också för den delen?
Exempel från idag:
1. Var och handlade mat på Willys idag. I "läskhyllan" är det billigare att köpa cola än mineralvatten. Sjukt!
2. På kräftfesten idag. Det är okej att tacka nej till alkohol (även det något som jag har fått fajtas för i min släkt...) Det är inte så att vi i min släkt dricker mer alkohol än andra, det skulle jag inte vilja påstå. Men jag vill påstå att jag mer än 50 ggr förklarat varför jag föredrar cola framför alkohol. Nu undrar jag bara; ska jag behöva förklara min ställning varför jag föredrar mineralvatten framför läsk också? Varför ska alla ha en förklaring? Acceptera mig!
3. Varför ska folk alltid påpeka om man tar mer sallad än "mat"?
Återigen ursäkter jag vet!
Idag har jag druckit cola, jag känner det i hela kroppen. En slags socker-rush. Härlig och läskig på samma sätt. Jag har dåligt samvete, jag har starkt sockersug och det kliar på hela kroppen. Jag vet hur socker påverkar mig, ändå är det en sådan stark drog. Ändå vill jag ha det, mest hela tiden. Jag har svårt att fungera normalt. Jag känner att det påverkar hela mitt system. Jag känner att jag mår dåligt. Jag börjar klanka ner på mig själv och jag börjar tänka på allt som har med socker att göra...suck. Varför ska det vara så svårt? Är det någon därute med bra tips?
Känner att jag längtar tillbaka till vardagen. (på det sättet att jag inte kan skylla på semestern)...Samtidigt njuter jag i fulla drag av att vara hemma hos päronen. Det känns så underbart att omge sig av människor som accepterar mig för den jag är. Jag behöver inte bry mig om jag är sminkad eller inte. De älskar mig i alla fall...och det är en superskön känsla som jag vill ta med mig hem....Just nu vill jag ha en universallösning. Hur ska jag göra för att komma vidare i min viktnedgång och min resa till bättre livsstil? HJÄLP MIG!
2011-08-27
15:37:27
Vägning nr 8
103, 5 kg (110812)
103, 5 kg (110805)
103, 1 kg (110729)
104, 2 kg (110722)
104, 6 kg (110715)
105, 2 kg (110708)
106, 4 kg (110630)
Jodå, jag lever och frodas! Även jag! Har ju som sagt semester nu, varför förra veckans vägning inte blev av.
Det är mycket som ska hinnas med när man flyttar och har semester och nyss har skaffat valp.
Angående vikten så får jag ändå säga att det är positivt! Fortfarande samma vikt. Men det är riktigt bra med tanke på att jag inte skött kosten så bra som jag först planerat. Men men så är det, det är förlåtet. Har ju semester som sagt!
I kväll är det kräftskiva, något som förr i tiden var min favoritfest under året. ÄLSKAR verkligen kräftor.
I år har jag dock inga höga förväntningar. Vi ska ha med oss valpen och hittills så har han visat tydligt att han endast orkar vara vaken till 20-21-tiden. Sedan är det sängdags, vilket tydligen inte är så lätt. Han har svårt att sova när det är främlingar i närheten..men han blir bättre. Så vi får se hur det blir i kväll.
Sedan när vi kommer hem så ska ni få ta del av alla foton jag tagit med mobilen också!
På återseende!
2011-08-21
13:58:16
Hemma hos päronen
I alla fall, vad har hänt sedan sist? Jo, jag sambo och vovve har åkt till de södra delarna av Sverige och befinner oss just nu hemma hos mina föräldrar. Mycket trevligt. Har saknat dem mycket och det känns skönt att bara vara i deras närhet.
Sedan vi kom hit så har jag, pappa, sambo och vovve (igår) plockat svamp (massor av kantareller). Vi har också tittat på film, Irene Huss. Kan verkligen rekommendera för dem som inte sett!
Idag skulle vi plocka svamp igen, jag å pappa, men eftersom vi fick besök av en LUGN vovve och dennes familj så beslutade vi oss för att stanna hemma ett tag. Sedan ska vi ut i skogen är det tänkt, men jag vet inte. Pappa har beslutat att klippa gräset först.
I övrigt så är det bra. Lite smått träningsverk i låren efter squats-appen.
På återseende!
2011-08-18
14:24:00
PCO symptom
Ökad behåring av manlig typ, dvs i ansiktet, på brösten och i medellinjen på buken (hirtuism).
Är det något jag har delade tankar om är det just detta symptom. Ökad kroppsbehåring. Det är något jag alltid har "lidigt" av. Sedan ung ålder...
Jag minns hur det påpekades av tjejer i min klass efter idrottslektionen i duschen. Hur äckligt det var och att ingen någonsin kunde tycka att jag såg fin ut. Jag minns också hur det på vårterminen, när det närmade sig sommaren och jag gick i shorts...hur det då påpekades av killar i min klass att det vore "lämpligt" att jag rakade benen och armarna för det såg förjävligt ut. Minns också att jag även fick kommentarer från lärare och även från en nära släkting. Dock kände jag alltid under min uppväxt att jag fick stöd från min mamma. Jag tror också att det kanske beror just på henne att jag idag faktiskt inte rakar mina armar, jag finner det inte störande...att jag har hår på armarna. I armhålorna, visst. Men inte på armarna.
I övrigt hatar jag just detta symptom. Jag hatar det faktum att jag försöker så intensivt bli av med allt hår, men när jag är klar och känner mig "ren" och fräsch..så är det bara på´t igen bara! Mindre kul! Jag har testat att gå på laser, det gjorde ont, hjälpte föga...och var inte alls värt de tusenlappar som försvann. Jag har också testat att epilera mig, förmodligen den mest prisvärda behandlingen...men ack vad det gör ont!
Ska försöka ta mod till mig och göra en behandling på lår och ben...men det gör så ont! Och så gör jag det på mig själv...Kanske vore det bättre att låta någon professionell göra det, men jag skulle inte våga...skäms så över detta.
Någon som känner igen sig?
2011-08-17
19:57:10
Prova på: Squats-app
Den första "prova på"-grejen...blev en app till mobilen. Naturligtvis, kan det bli mer 2011?
I alla fall så har jag idag prövat denna app och ska så göra i några dagar framöver. Tanken är att den ska hjälpa mig att kunna göra 100 squats i rad. Hur många man väljer att ha som mål att göra i rad, är upp till dig. Jag valde 100, dels för att jag vill lyckas och dels för att jag för närvarande är oerhört otränad och måste ju börja någonstans...bära flyttkartonger räknas inte...inte i det tempo vi har haft de senaste dagarna i alla fall.
Åter till appen: först ska jag alltså testa mig; hur mycket klarar jag av från början? 45 stycken, sedan ville inte låren vara med. Okej. 45 stycken..inte helt illa, men det är en början som sagt. Sedan har jag registrerat detta och nu vill appen att jag ska göra 82 stycken till, fast efter ett schema då jag får ta en paus i mellan (16, 16, 18, 16, 16)...vi ska se hur det går, först måste låren få vila ett tag...
-paus-
Tillbaka! Så då har jag just avklarat mitt första träningsprogram efter Squats-appen. Nu ska jag tydligen vila en dag och sedan återigen träna! Efter avslutat pass, så fick jag svara på frågan hur väl anpassat programmet var utefter min fitness-nivå. Känns bra. Bränner smått i låren, men ser fram emot att se vad som kan tänkas komma ut ur detta!
Nu är jag påväg!
2011-08-16
19:38:55
Motivation?
Egentligen förstår jag inte på mig själv, då jag vet att jag mår bättre när jag motionerar.
"Hemligheten" är nog att hitta "min motion". Alltså att hitta något som just jag tycker om och vill fortsätta med.
Frågan är bara VAD? Jag funderar på att testa på lite olika, i förhoppningen att hitta just min grej.
Har ni några tips, så tas det tacksamt emot!
Planen är att testa hemma. Då jag just nu har den värsta tänkbara nojjan och på det lite strössel av dålig självkänsla och topping av dåligt självförtroende. Som sagt...några idéer? Något som ni tycker bättre om än något annat?
På återseende...!
2011-08-16
14:29:51
Vägning nr 7
103, 5 kg (110805)
103, 1 kg (110729)
104, 2 kg (110722)
104, 6 kg (110715)
105, 2 kg (110708)
106, 4 kg (110630)
Trots allt som hänt (flytt och en slags början till semester), så har jag faktiskt vägt mig..även om jag inte rapporterat in det till er, så att säga.
Goda nyheter!
Jag står still! Eller goda och goda..men med tanke på att det varit sisådär med kosten så tycker jag ändå att stå still är ett mycket väl godkänt betyg.
Vad är det som har gått "fel" med kosten?
Jo, den senaste veckan så har jag fikat, VARJE dag.
Å andra sidan så har jag köpt Finn Crisp, med kumminsmak. Sååå jäkla gott å smidigt att ha på fikat.
Nu när svärmor är här så blir det ju både en och två gånger varje dag som vi fikar. Och då är det speciellt skönt att ha ett alternativ. Annars så har jag som sagt mycket svårt med att tacka nej till mat/fika i sociala samanhang.
På återseende!
2011-08-13
11:55:04
Flytt
Jag å Samson är ensamma hemma, medans sambo och svärmor kör en last med packning till nya lägenheten. Emellanåt försöker jag packa lite, men vill heller inte störa valpen nu när han sover. Han är riktigt trött och det verkar tära på honom att vi flyttar. På ett sätt i alla fall.Han verkar också vara ganska oberörd.
Nu ska jag titta lite mer på TV å småpacka...
2011-08-13
11:39:00
Tuff vecka
Dagen innan så hade jag problem med en kille som är externplacerad. Han vill komma "hem", men både jag och vårdnadshavaren anser att det inte är någon bra miljö för honom utan att han bör stanna där han är nu, där han kan få vård. Ibland känner jag att jag engagerar mig mer än jag "behöver"...men det är det jag måste göra för att kunna leva med mig själv också. I alla fall. Nu får grabben en vecka till på sig att fundera. NU är det upp till min kollega att ta hand om honom när jag är på semester...så är det..
I alla fall: att löste sig!
Nu är det semester!
2011-08-10
10:53:14
Brist på skrivinspiration
TIPS ÖNSKAS!
2011-08-09
20:51:55
Kristin -före och efter
En annan inspirerande tjej på Biggest Loser är Kristin.
Så imponerande resa hon gjorde!
Så häftigt.
Även om jag har vart lite dålig på att uppdatera gällande vikten, så är jag fortfarande fokuserad på mitt mål.
Just nu är det dock mycket att hinna med på jobbet innan semestern.
Och så har jag och sambon tittat på lägenhet, vi ska flytta på fredag. Har dock inte skrivit på papprena, men det ska vi också göra på fredag. Ser mycket fram emot att flytta, eller när det är klart! Då slipper jag pendlandet och "vinner" ca 15 timmar i veckan! Då ska jag minsann återigen ta upp motionen!
OCH stegtävling/utmaning!
Hur låter det?
På återseende!
2011-08-09
20:48:06
Valpen
Vad gillar en nybliven matte mest av allt i världen (förutom sin hund)?
Jo, att prata om den.
Så här kommer mera info. Ovan ser ni mamma och valp. Rasen heter puli och är en ungersk vallhund.
De är mycket kloka och de första pulis som kom till Sverige var cirkushundar.
Namnet? Samson.
Varför Samson? Tyckte att det var en kul pik till Bibelns Samson. Han som hade styrkan i håret.
Och som blev sviken av sin älskade Delilah.
Nedan är det Samson som busar med sin bror.
2011-08-08
09:22:47
Valpen har kommit hem
Gårdagen spenderades med bus och lek och gos. Samt små korta minipromenader utan koppel.
I dag...är en vanlig dag på jobbet. Jag är trött som ett as å längtar till semester!
Nu ska jag försöka skriva klart ytterligare en utredning. Sedan så ska jag å sambon titta på ny lägenhet i ny stad. Han hämtar mig tillsammans med svärmor å valp. Mysigt, va? ;)
Nu räknar jag ner timmar tills jag slutar!
2011-08-05
12:03:20
Vägning nr 6
103, 5 kg (110805)
103, 1 kg (110729)
104, 2 kg (110722)
104, 6 kg (110715)
105, 2 kg (110708)
106, 4 kg (110630)
+0,4 kg.
Hm...inte så kul!
Å andra sidan är det fortfarande mindre än för två veckor sedan.
Så jag antar att jag kan leva med denna vikt en vecka till eller så ;)
Huvudsaken är att jag nu inte tappar målet ur siktet!
Det är fortfarande minska i vikt som gäller och i natt blir det en jäkla massa steg, då jag ska vara "soc på festival", typ..eller något sådant. Hehehe.
Är det någon som följer min blogg som räknar steg?
Jag har sådan lust att vara med i stegräknartävling, men vill inte börja själv.
Tror att det kunde vara rätt peppning för mig!
Nej, nu ska jag fortsätta min nostalgitripp med Skilda Världar.
Jag är nämligen "ledig" i dag för att jobba i natt 19 till ca 02.00.
På återseende!
2011-08-04
19:02:44
Mått - 1 månad senare
NUVARANDE MÅTT (STARTMÅTT)
Arm: oförändrat (34 cm)
Bröst: Under: 101 cm (103 cm)
Navel: 108 cm (111 cm)
Rumpa: 129 cm (131 cm)
Wuhu! Det har även förändrats på måtten! På något sätt känns det som om det har förändrats. Kroppen också, inte bara vikten... Naturligtvis måste ju även kroppen ha "följt med" när vikten gått ner..
Men ändå!
Jag är glad och imponerad över att det faktiskt givit resultat.
Speciellt när det enda jag har gjort är att byta ut frukost och lunch mot pulver!
Helt sjukt...är så glad att något äntligen ger resultat. Det får mig ännu mera pepp till att fortsätta och även försöka ta tag i motionen också!
BTW:
I morgon ska jag jobba natt. Lördag: hämta valp å svärmor. Söndag: sova.
Då vet ni. Om jag inte skriver på ett tag så beror det på tröttheten.
Hörs snart igen.
På återseende!
2011-08-04
11:16:40
Jag lever
Ska försöka hinna skriva när jag kommer hem!
I morgon jobbar jag natt också, typ "soc på stan"..å lär komma hem runt 4-tiden.. :S DRYGT!
2011-08-01
14:23:50
Älskade mamma
Min mamma läser min blogg.
Tror att hon är en av dem som mest slaviskt följer min blogg. För mig finns det flera sidor av att just hon följer min blogg.
1. Det är mycket smickrande att hon vill ta del av min resa.
2. Det är en lättnad att ibland kunna skriva saker som jag själv finner svårt att förmedla muntligen. Många gånger tycker jag det är lättare att just skriva saker som handlar om min viktresa och om min ätstörning. Det är fortfarande ett öppet sår för mig.
3. Det kan också kännas jobbigt att blotta sig totalt för min mamma. Under min uppväxt hade vi inte den bästa relationen. Tvärtom. Jag tror till och med att grannarna ibland blev oroliga för hur mycket jag och mamma bråkade och skrek. Idag, däremot, anser jag att jag och mamma har en jättebra relation. Men det finns fortfarande tabu-ämnen i vår relation, så som mobbing, mat och vikt. Tror att det delvis beror på att hon klandrar sig själv. Jag säger som jag sagt tusen gånger till henne: hur kunde du göra mer för mig när du inte visste vad som pågick? Det var mitt val att dölja allt för dig, inte ditt! Du gjorde allt rätt utifrån det du visste då!
När jag "kom ut" med min ätstörning för mina föräldrar, kändes det som om en stor sten lyftes från mina axlar.
Jag har, sedan jag blev vuxen, alltid kännt att jag kan lita på mina päron till 100% och att jag alltid kan vara öppen och ärlig mot dem. Samt att de alltid älskar mig, även om de kanske inte alltid älskar mina val här i livet...
Mamma och pappa reagerade olika på att jag "kom ut". Pappa hade nog alltid misstänkt att något va fel, han va inte heller speciellt förvånad när jag väl berättade det. Jag tror han va lite ledsen över att jag kännt att jag inte vågade dela med mig av det här tidigare. Jag tror han blev sårad över att jag vågade berätta för min sambo, men inte för honom och mamma. Det gick över i alla fall. Jag och pappa har den bästa relationen, vi har alltid kunnat prata om allt. Och det sårar mig djupt varje gång jag hör någon som pratar om sina föräldrar i negativa termer. Jag kan liksom inte förstå att folk inte har en sådan bra relation till sina päron som jag har. Så fort det händer något kul, eller tråkigt, är mamma och pappa de första som får veta något. Jag har dock accepterat att så inte är fallet med de flesta andra vuxna människor jag känner.
När mamma fick höra detta, med hetsätningen, blev hon mycket sårad. (tror jag). Hon tog mycket illa vid sig och reagerade mycket starkt. Jag tror att hon i viss mån anklagade sig själv. VILKET inte alls var meningen.
Jag fick rådet av pappa att inte nämna detta något mer för mamma. Att låta henne få den tiden hon behövde, eller något sådant. Jag minns inte ordagrant vad han sa, men andemeningen va den samma.
För en vecka sedan...ringde hon angående min blogg. Hon frågade varför jag inte sagt till henne att jag mådde så dåligt i förra helgen, den helg jag "längtade tillbaka till hetsätningen". Varför ringde du inte mig? sa hon.
Jag berättade att jag inte trodde hon ville lyssna på sådana negativa saker om mig. Hon blev ledsen. Jag förstår henne. Samtidigt blev jag väldigt rörd och glad. Det känns som om det blogginlägget och samtalet, naturligtvis, förändrade vår relation. Jag vill att hon ska veta att det gjorde mig lycklig att hon blev så berör att hon faktiskt ringde mig!
Till mamma:
Jag är så glad över att vara din dotter, mamma.
Jag är så stolt över att få kalla dig min mamma. Det finns ingen som jag beundrar så mycket som du. Jag är glad att vi är vänner och att vi efter alla bråk under min uppväxt fortfarande älskar varandra, jag vet att jag sårade dig mycket och att jag var riktigt elak mot dig ibland...Jag är så glad att vi nu äntligen även kan dela min största hemlighet. Den jag i flera år har skämts över. Genom att jag vågade erkänna för dig och pappa, vågade jag också erkänna för mig själv att jag lider av den här ätstörningen! Ni är de bästa föräldrarna ever!
Jag älskar dig mest i hela världen, mamma!
2011-08-01
08:28:55
Tappad kontroll
Varför jag inte har bloggat i helgen?
Tja...du..bra fråga.
Delvis för att jag ”tappade kontrollen”. Inte i form av hetsätning. Det var ingen hetsätning, men det kunde på något vis lika gärna ha varit så illa.
Jag har –återigen- upptäckt hur viktigt det är för mig med kontroll, när det gäller vad jag stoppar i munnen. I helgen har det blivit både mjukglass och 2 kanelbullar. Visst, det kanske inte låter mycket för världen. Men ändock.
Jag tycker inte om att ”förlora” kontrollen. Att äta något jag inte planerat. Jag behöver planera. I helgen har jag också gjort ett försök till att plocka svamp, ingen tur där inte. Å andra sidan så gav vi upp ganska snart och åkte till IKEA istället för att inhandla valpprylar, dock hade IKEA slutat att ha djursaker..så det blev till att shoppa på andra ställen i stället. Men nu är i alla fall allt redo för valpen.
Idag är en ny dag. Och helgen läggs åt sidan, jag ska inte vara för hård mot mig själv. Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk, så att säga. Ingen idé alls. Nu tar vi nya tag. Idag är dagen då jag vågar! Idag har jag för första gången på mig kjol. Nyinköpt. En grön/brun, lång…till det en nyinköpt grön tshirt…hm..nu ska jag försöka vara glad. Se fram emot dagen! Nya utmaningar, nya tag! Jag ska vara stolt över att vågen visade minus förra veckan och satsa på ett lika bra resultat denna vecka! HEJJA!
