ZtorZillen

Jaa...då var det snart dags. Väskan är packad. Kartorna är framtagna. Reseparlören inhandlad.

Nu gäller det. Jordbruksverket är kollat. Och vi är officiellt redo för att åka till Amsterdam.

I och med att vi snart reser, så kommer också bloggen hamna lite på is. Men bara tillfälligt, ska ju bara vara i väg i tre dygn, så ni blir inte av med mig. Lovar.

Har ni varit i Holland? Några tips?

Jag kan inte kommentera på andras bloggar...för att min mail skulle tillhöra något wordpress-konto, eller vad det heter? Någon som vet hur man gör då?

Yes! Jag är tillbaka. Från fyra dagars uppehåll. Fyra dagar iväg på utbildning. Hotellfrukostar, bufféer, dansktalande föreläsare och en hel del kunskap rikare.

Nice. Ser dock att det har varit minimal aktivitet här inne.

Inte för att ni har haft så mycket att kommentera..men lite mer aktivitet i min tävling hade jag ändå hoppats på..

Snart börjar fitnessfighten också!

 

Titta vad jag har fått! Ett PAKET. Det är sant.

Bara sådär. För att jag är jag. Har fått ett paket av en lite extra underbar bloggläsare.

Finns det någon bättre känsla än att bli överraskad med ett paket? Liksom utan anledning?

Har jobbat till 21:30 idag. Började kl 9.00. Tuff dag. Hämtade en pojke (nyss fyllda 14 år) på flygplatsen.

Han kom i de kläder han haft när han flytt från Afghanistan. Stackars liten. Så liten, skakandes. Chockad. Rädd.

I alla fall. Till något mer positivt: paket. När jag öppnade paketet så möttes jag av en stor känsla av värme och kärlek. Så nu sitter han där. Min tupp. Min alldeles egna maskot.

Min gula ZuperZnyggaTupp. Hahaha ZZ-Tupp! Lite småkul, eller hur?

Hemligheten bakom att inte vara så viktfixerad...har jag ännu inte kommit på, som ni kanske förstår av mitt återkommande på denna blogg.

Däremot så gör jag nu allt för att skingra tankarna från mat och vikt. Försöker att hitta på andra saker för att återfå kontrollen över mitt liv, så att inte vikten kontrollerar mitt liv. Eller att ätstörningen kontrollerar mitt liv. Mycket handlar således om kontroll.

I alla fall. Idag har jag lyckats gå på vintermarknad. Och bland annat inhandlat strumpor, närmare 14 par (!)... (vad jag nu ska med så många strumpor till förstår jag inte riktigt själv)

Jag har också förälskat mig i sameslöjd, vilket också fanns en hel del på marknaden. Köpte därför denna fina kapsylöppnare (present till morfar) samt ett par nyckelringar. Me like it!

Jag försöker också byta fokus. Från vikt till mer resultat på mina träningsmål 2012. Jag vet jag har sagt det tidigare, men jag måste också påminna mig själv i skrift. Då och då. För att både hjärna och hjärta ska följa med mig. Jag insåg idag...att jag har spenderat större delen av mitt liv med att fixera kring mat. Är inte det hemskt så säg?

Vart tog livsglädjen slut? När började dessa fixeringar?

Kanske behöver jag mera hjälp än vad jag tidigare trott.

Tills jag kommit på en bättre lösning så är i alla fall fokus att må bra och att börja återta kontrollen på mitt liv.

Inte låta maten styra. Jag ska tillåta mig själv att älska mig. Att ha kul.

 

Nu jäklar!

 

Trots att det är lingonvecka och jag har sötsug som heter duga...samt att jag tycker massa synd om mig själv för att jag har så ont, hinner jag faktiskt med sådana saker som förgyller livet lite granna. Till exempel som att gå ut med hund och sambo på promenad och bara njuta av solen och den kommande våren...

Ja, just det! Hur tänkte jag där? När jag satte upp veckans mål? Jag kan inte bada! Inte denna veckan. Min mage är sperstor nu också. Uppsvälld som tusan. HUR tänkte jag när jag mätte mig igår? Vad hände i hjärnkontoret? Förmodligen inte så mycket....

I alla fall. Ni som "känner" mig, vet ju att denna vecka är en liten "speciell" vecka för mig. Jag faller nästan alltid dit på onyttighere och överätning och fusk i eventuella diet- och motionsplaner.

INTE denna gång. Idag har jag kännt mig deppig och värdelös. Arg och ledsen varvat med lycka. Ett virrvarr.

Jag bestämde mig för att unna mig själv något...jag har ju en tendens att tycka synd om mig och då behövs det att jag skämmer bort mig själv lite extra...

Det blev en tripp på stadens olika sportaffärer. Blev dock förskräckt när jag såg att det billigaste träningslinnet låg rnt 300 kr, vilket inte passar min plånbok..då jag är ensam försörjare här hemma till två vuxna och en hund. Men gick sedan till kappahl och hittade linne i deras egen kollektion av träningskläder (!), visste inte ens att de hade en...om jag ska vara ärlig. I alla fall så kostade detta träningslinne 99 kr, vilket passade lite bättre. Det blev också nya träningsbyxor (199 kr) och en träningströja (149 kr) i samma materiel som linnet. Tyvärr var allt svart, hade föredragit någon starkare färg, men det kanske inte finns till så stora brudar som en själv?

Kanske vore ett bra tips på delmåls present? Färgglada träningskläder?

Har invigt träningsbyxa och linne idag, körde intervallträning på löpbandet och linnet va exakt så som jag velat ha. Riktigt tunnt och luftigt och fräscht på något sätt. Tidigare har jag tränat i vanlig tshirt...men tyckt att det vart lite äckligt då jag svettas som en gnu när jag springer! Men jag besegrade i alla fall dagens kamp mot lingonen..och ser fram emot morgondagen! Det kommer bli mer löpning i veckan då jag hoppar över simningen...

 

På återlöpande!

 

Idag har jag varit och träffat en beteendevetare. Det är genom jobbet, då...eftersom jag höll på att springa in i väggen i höstas/vintras. Det va ju iofs inte därför jag blev irriterad. Men det var på vägen hem. När jag gick förbi en affär och läste olika löp. Sedan när jag gick in i affären så stod jag där, återigen. Som så många gånger förr...och tittade på olika viktminskningstidningar! Jag bestämde mig för en och gick mot kassan för att betala, då jag hejdade mig själv, la tillbaka tidningen...irriterad på mig själv! Men nu går jag på det igen. Alla dessa quickfix!

Alla dessa "gå ner X antal kilo på X antal veckor".

Vad hände med att bejaka livet, att motionera det jag tycker är kul? Att njuta av god mat, men i rimliga mängder? Vad hände med mitt eget svamlande av att jag gör detta för min egen skull, för min hälsas skull? Jag tog mig en halvtimme att sitta och filosofera om just dessa frågor. Men jag har återigen bestämt mig att NEJ, det är inte peppande att läsa det där tidningarna, de spelar på min dåliga självkänsla. Nu är det jag som är i fokus. Det jag tycker om. Nu tar jag makten över mitt liv, lika som jag gjorde i helgen. Bort med mina inre monster. Jag ska vara stolt över mig själv även om jag står still. Jag går inte upp! Det är en unik situation för mig. Jag ska jämföra mig själv med mig själv, ingen annan. Nu är det dags att ta mig själv på allvar, jag vet att jag har sagt det förut. Men jag måste påminna mig själv om det, annars glömmer jag bort det!

Igår köpte jag mig Skyr, tänkte tillbaka då vi var på Island och började planera inför nästa resemål!

Fler än jag som funnit denna isländska supergoda yoghurt?

Idag satt jag och tjuvlyssnade på två personer som pratade om ...jag vet inte riktigt vad, egentligen..men det slog mig ganska snart att vissa människor verkar tycka om att ha tråkigt. Att de helt enkelt tycker om att vältra sig i sin egen olycka och att de sedan njuter av att berätta det för andra.

En annan iaktagelse jag gjort idag var att jag blev rätt så sur på min chef...hon pratar hela tiden om vikten av att samarbeta, men det händer liksom ingenting. Så jag har tagit tag i det där själv, för min egen skull (jag tror mitt arbetsliv blir lättare om jag har bra relation med de jag förväntar mig ska göra det jobb jag beställer av dem, så att säga..dumma mig, hur kan jag tänka att relationer är viktiga!). När jag möter min kollega efter att ha spenderat 1,5 timme på boendet för ensamkommande barn så säger hon något i stil med att hon har så mycket jobb på kontoret att hon inte hinner med att göra sådan saker som jag gör! Jag blir så trött!
Det handlar om att prioritera.

Oavsett vad det är i livet vi vill ha förändring om, så måste vi prioritera. Vad är viktigt för just mig, just nu? Om det viktigaste är att jag går ner i vikt, MÅSTE jag själv prioritera så att mer av min tid ägnas åt att förbereda mat, att motionera osv. Om jag vill få en bättre situation på mitt jobb, måste jag prioritera saker som gör det bättre på mitt jobb. VI KAN INTE GÖRA ALLT PÅ EN GÅNG. Samma sak med all denna negativa syn på vädret (flytta då!), jobbet (byt jobb!), maken/makan (gör slut!), barnen (lämna din familj då, om du hatar den så! eller unna dig barnvakt då och då), hunden (unna dig själv en hundvakt?), semester (res iväg om du inte gillar att stanna kvar i Sverige!)....det är så mycket klagande, så lite agerande. Det gör mig irriterad, men också ledsen för att folk ägnar så mycket tid i att vrida och vända på allt negativt. Folk blir som förbytta när man påpekar att något är bra. När jag säger att jag fortfarande älskar min sambo efter 4 år och att han fortfarande överraskar mig med maten färdiglagad när jag kommer hem. Eller att jag stundvis (ofta) älskar mitt jobb! Att jag trivs i det invandrarområde jag bor i, att mina grannar är snälla, att min hund är mysig, att mina volanger och tjockisfett inte alls stör mig på samma sätt som det gjorde för ett år sedan...för att jag gör något åt det!

Idag väljer jag att se på livet från den ljusa sidan, jag väljer att inte ägna mer tid att älta. Jag väljer att göra något åt det jag klagar på. Jag väljer att leva. Jag planerar at leva många år framöver, jag vill inte ångra att jag levde för länge i något som jag tyckte va halvgrått...jag vill ha färg i livet, det är inget jag förväntar mig att andra ska ordna...utan JAG tar mitt ansvar i mitt liv, jag ska färglägga mitt liv! Så det så!

Over and out!

 

Vad läser ni för bloggar (förutom min då?)??

Sitter å tittar på Bron. Maratontittar.

Åh, så bra å spännande den är! Fler än jag som fastnat för denna underbara kortserie?

 

Idag firar jag å sambon fyra år som officiellt par. Vi flyttade i princip ihop från första dejten..och allt gick mycket snabbt. Idag kan jag lite sakna att vi aldrig gick på dejt...så där som en del gör. Så jag har ju berättat för sambon om detta, sagt och gjort! Idag, på vår fyra års dag så bjöd jag ut honom på dejt på en tapas restaurang i byn...mycket romantiskt! Nu ska vi fortsätta kvällen...men jag vill ju inte att ni ska känna att jag glömmer bort er, så här nedan får ni ta del av lite av min nyfunna inspiration att teckna! Har haft ett längre uppehåll när det gäller att teckna, varför vet jag inte..när jag nu tycker om det så mycket och jag blir glad av det!

En alternativ sjöjungfru!

Nu är det slut. Det är slut på de glada dagarna där motivationen var på topp och där motionsglädjen sprutade ut ur öronen. Eller något sådant. Just nu. Har jag huvudvärk, klåda på kroppen, trött, hängig..å allmänt omotiverad. Jag är trött, irriterad. BLÄ!

I måndags var jag på företagshälsan. På den så kallade "solstranden". Graden är cirka 25-30. Ljuset är underbart, sådan som de använder i ljusterapi. Solstolarna är framme. Ljudet av vatten som kluckar mot stranden...måsar och andra fåglar som låter i bakgrunden. En sval bris blåser i håret...man hör vinden...och känner den svalkande mot kroppen. Där sitter jag...på en röd solstol. Drömmer mig bort till ett land långt från kylan, från verkligheten i Norrland. Minus 30, är ett minne blott...och jag drömmer mig bort, när jag känner sanden mellan tårna....

Åh..vad skulle jag inte göra för att få känna sanden mellan tårna? För att höra det underbara ljudet av fåglar och känna värmen återigen? Här hemma är det kallt. Sambon och jag har myst med te och lite wasabi-chips. Idag unnar jag mig att vila från träning och allt vad kaloriräkning heter. Idag är det bara fokus på att hålla mig varm!

När ska detta snöande ta slut?! Herrejistanes! Det är ju faktiskt snart februari.

Sådana här dagar önskar jag att jag bodde i södra Sverige. Då man kunde gå en promenad utan att riskera att frysa fast i marken...eller halka på all is. Hm...Dagens planering ser ut som följer:

-skaffa badkort

-simma

-göra frukostmuffins a la LCHF

 

Nu ska vi väl ut på promenad i snön igen!

På återskrivande!