ZtorZillen

Idag har jag gjort det igen. Jag har utmanat mig själv och min rädsla att träna "inför publik". Så idag har jag gått på ett Friskis och svettis-pass.

 

Detta resulterade i en otrolig kick för självförtroende och självkänsla. Nästan alla som var där kom liksom i grupp...eller två och två. Jag kom själv. Jag känner hon som leder passet, så jag tänkte att helt "själv" är jag inte...och föresten ska jag fokusera på träning nu inte att vara social. Jag pratade lite med några innan och sedan körde jag järnet!

 

En timmes träning blev 702 kcal fattigare, med en medelpuls på 169.

 

Men framför allt, så gjorde jag det! Inga ursäkter godtages. Jag gjorde det!

Detta hade jag inte trott om mig själv om någon sagt det här till mig för ett år sedan! Än mindre för två år sedan!

 

Så äntligen blev den gjord! Uppföljningen!

 

Man kan säga att den består av 6 delar, ett frågeformulär med sex olika områden, där man då får olika poäng för sitt svar. Önskvärt är att komma i "grön zon", mindre bra gul och röd innebär att det ska till en förändring för att man ska må optimalt, så att säga.

 

När jag gjorde testet innan jag började detoxen var jag superröd. Röd på alla 6 delar.

Del 1 " Du är vad du äter", detta område handlar om kost, vad äter jag och hur tillagar jag det..exempelvis; äter jag mer ekologiska grönsaker än icke ekologiska grönsaker? På uppföljningsdelen hamnade jag här på övre delen av gul zon. Alltså fortfarande nära rött, men inte alls lika dåligt resultat som innan detox! Tacka för det, jag har ju ändrat en hel del!

 

Del 2 "Stress", detta område handlar om stress. Upplevd stress samt hur kroppen mår och om den visar tecken på stress. Detta var också superrött innan. MEN nu hamnade jag i nedre delen av grön zon, mäkta imponerande! Å andra sidan kan detta också ha med att göra att jag har haft semester och därmed vilat mer? VI får se vid nästa uppföljning om det fortfarande är i grön zon.

 

Del 3 "Sömn", mitten av grön zon. Också en jättestor förändring, som jag hoppas håller i sig även nu när jag börjat jobba. Sömnrubbningar är faktiskt något som jag lätt får av jobbet, tyvärr. Men med meditation hoppas jag på att åtgärda detta och upprätthålla god sömn.

 

Del 4 "Du är NÄR du äter", övre delen av gul zon. Inte heller jättebra, men en förändring. Även här har jag mer att jobba med. Framför allt så är det att inte äta så sent...

 

Del 5 "Matsmältning", övre delen av grön zon. Den här är liksom del 6 inte så roliga frågor, utan handlar mycket om toalettbesök och diverse odörer som kan komma från magen...hehe..ni förstår vad jag menar.

 

Del 6 "Svampar och parasiter", nedre delen av röd zon. Inte heller så bra. Men det är också här som detoxandet får ha sin lilla gång. Det är ju detta som detoxen ska fixa, se till att man blir grön, utan svampar och parasiter i tarmarna...!

 

Vad händer då närmaste månaden? Jo, eftersom framstegen var så stora får jag nu äta bär varannan dag. Även koffeinfritt kaffe går bra då och då...och lite tuffare träning är nu okej också. Styrketräning ska läggas in regelbundet i träningsschemat!

 

Tror att det var det mesta! Frågor på det?

 

 

 

Vad jag gillar i sötväg bäst, är glass. Glass och bärpajer...mums!

Då jag inte "får" äta bär eller pajskal, så har jag naturligtvis försökt hitta ett bra recept på glass. Inte för att jag ska äta det ofta eller så...då är nog risken stor att jag återigen får tendenser till hetsätning eller i alla fall ett större sockersug, eller i alla fall en längtan efter andra söta saker eller andra glass-sorter...

 

 

 

 

Nu är jag ju verkligen ingen recept-fantast..eller ett matgeni...trots ätstörning och matfixering...det har i mitt tidigare liv mer varit en fixering vid att äta mycket...och i mitt nuvarande liv (kors i taket), så är det mer fokus på smak och kvalitet! Vem hade kunnat ana detta för ett år sedan, eller två?

 

I alla fall!

Idag har jag utmanat mig själv och testat att göra lite rawfood på sådana ingredienser som är OK när man går på Antons detox.

 

Jadå!

Det blev en gruppträff idag med fokus på känslor och ätande.

Det var riktigt roligt att träffa alla gamla "kollegor" och spännande att träffa min nya coach S. Det som var bäst på dagens möte var att JAG var den som hade gått ner mest i vikt! De flesta låg kvar på samma eller hade gått upp lite i vikt under sommaren, men INTE jag!

 

 

 

Tänkte visa er mina steg från fjällvandringen...

 

8 231

 

17 307

 

14 858

 

20 049

 

6 441

 

10 121

 

6 573

 

Måndag och fredag var resedagar, det syns ju också på stegen.

Annars tycker jag att det blev fina siffror.

Nu har dock lingonveckan börjat och jag känner mig nere och öm i kroppen. Så stegräknaren får ligga på hyllan idag, då jag just nu bara upplever att den stressar mig. Istället ska jag försöka att röra mig i vardagen och njuta av sista semesterveckan.

Uppföljningen på detoxen gick inte så bra eftersom A:s dator va sönder, så återkommer när den är fixad!

I kväll ska jag på första Itrim-mötet efter sommaruppehållet.

Eftersom jag bor så långt borta från mitt center så har jag inte varit där sedan sista mötet innan sommaren.

Ska bli spännande att vägas också..även om man får ta hänsyn till att jag har mens och så (tänker på hur kroppen spar på sig lite extra vatten då.)...

Hoppas på fina siffror och hör av mig senare med uppdateringen om hur det gick!

Nu när jag har semester så gäller det att passa på att läsa lite extra! Det har jag gjort också...denna bok va riktigt bra. Jag är ett stort fan av Babben Larsson som komiker och hade stora förhoppningar på hennes bok! Jag blev inte besviken, satt och småskrattade mest hela tiden. Gillade också att det fanns så mycket igenkänningsfaktorer...tyckte också det var intressant att läsa om hennes viktresor hit och dit..och hur hon levde som ung innan hon blev komiker och skådespelerska. Helt klart en bok jag kan rekommendera!

 

 

Nu är jag tillbaka! Hemma från fjället! Det har varit en underbar semester! Tagit ledigt från ALLT. Så känns det verkligen. Vi har vandrat på fjällen tillsammans med vovven. Vi har grillat varje dag, spelat kort, badat, bastat..njutit av varandras sällskap, läst, lagat mat...detoxen har vi hållit, förutom att vi har ätit nötter nästan varje dag. Här skyller jag på att det var så smidigt att ha med sig i väskan...men det handlar mer om lathet och brist på planering.

 

 

Till frukost har vi nästan varje dag ätit kokosgröt med olika kryddor till; vanilj, kanel eller kardemumma. Till och med sambon såg fram emot frukosten! Och han är ingen frukostmänniska kan jag lova. Han hatar dessutom kokos-smak....

 

Idag är det uppföljning på detoxen med coach Anton (aka "TräningsZillen" eller "ZuperZillen"). Så det ska bli spännande. Uppföljningen med Anton innebär; vägning, mätning och svara på ett gäng frågor om nuvarande livsstil, en månad in i detox.

 

Förstår att ni blir lite förvirrade att jag kör detta samtidigt som Itrim. Egentligen handlar det om samma sak. Att hitta en bestående balans mellan kost och motion..en livsstil som är hållbar. Itrim-måltiderna (måltidsersättningarna) har jag slutat helt med. Dels för att det blev så dyrt och dels för att mina resultat typ har frusit sedan i april och jag skötte mig ändå BRA. Det är därför jag nu kör detoxen. Vilket nästan är det samma som Itrim förordar när man har nått sin målvikt. Dock inte lika strängt. Skillnaden är främst att i detoxen tillåts inga laktosprodukter, glutenprodukter, frukter eller bär, halvfbrikat eller charkprodukter..det ska vara så rent som möjligt (inga måltidsersättningar eller sötningsmedel heller.) stevia är okej, om det är riktig stevia, inte sådant som är utblandat, sojaprodukter är inte heller okej i detox..tanken är att rena kroppen och tarmfloran..

 

Efter min uppföljning återkommer jag med lite recension över hur det gått för mig och sambon och vad planeringen nu blir för nästa månad...!

Gårdagen var hektisk...bröllop, shopping, kräftskiva med närmaste familjen...

Riktigt trevligt. Jag bestämde mig till sist för att gå på vigseln för att titta på när mina kollegor skulle gifta sig. De möttes på jobbet..visade sig senare att de bodde i samma stad, deras föräldrar jobbar på samma jobb och de umgås med samma vänner! Vilken romantisk grej va, som i en saga! De var i alla fall supervackra!

Idag ser planerna ut som följer; lite träning, packning inför morgondagen och lite slappning.

I morgon åker vi till fjälls...jag är osäker på om det finns internet eller inte, men om det inte finns så vet ni vart jag är och att jag är tillbaka om en vecka! Annars så hörs vi snart igen...

 

Normalt undviker jag allt vad sociala sammanhang innebär, i alla fall när det bjuds alkohol. Jag har länge varit nyterist, men titulerar mig inte som nykterist längre, då jag faktiskt då och då dricker lite cider eller vin. MEN, jag festar inte. Har aldrig gjort, kommer nog aldrig att göra. Varför är det så svårt att vara sådan som jag i dag i Sverige? Var väl naiv när jag trodde det skulle bli lättare när man blev vuxen...icke!

 

I alla fall. Så valde jag idag/ikväll att åka på en avskedsfest för en kollega. Vi började vid fyra-tiden...och jag åkte hem vid nio..det var en del alkohol..men det fungerade och var trevligt. En del av mig vill vara den där sociala omtyckta människan...ni vet..hon som alla gillar och bara vill vara med, den populära tjejen. Men det är inte jag. Jag är inte heller mer social än vad jobbet kräver. Jag är duktig på att fejka dock. Det är nog inte många som faktiskt vet om att jag HATAR att vara med på sådana här tillställningar...jag har dock lovat mig själv i nyårslöfte att jag ska anstränga mig mera. Att försöka vara social och faktiskt inte alltid tacka nej..utan jag ska delta. Ge det en chans. Vara en del av gemenskapen...

 

Jag tror att en del i denna önskan att vara social, har mitt fett stått som en vägg mellan mig och all vänskap jag tidigare haft i mitt liv. Jag har använt fettet, mina valkar, min fetma, mitt BMI, som ett skydd eller ett sätt att isolera mig själv. EN offerkofta. Jag kan inte älskas för jag är fet. Fast egentligen har det kanske mera varit; jag kan inte älska mig själv och vill därför inte bli sårad eller släppa in någon annan i mitt liv...någon som kanske får mig att förstå att jag inte älskar mig själv.

 

Det är intressant...hur jag nog under hela mitt liv har använt min övervikt som en ursäkt till att inte vara glad. Inte vara delaktig eller vara en del av gemenskapen. Jag drar mig fortfarande undan, men jag försöker mer nu. Att utmana min rädsla att bli sårad och övergiven.

 

Det är inte lätt. Men vem har sagt att livet ska vara lätt?

 

Jag menar...jag har gått ner 20 kilo från min maxvikt...106 kilo är det som jag har vägt som mest sedan jag började blogga. Nu är jag nere på 85-något....! Det har inte heller varit lätt med PCO och allt...men jag klarade det. Jag klarade att skaffa nytt jobb, i ny del av landet...jag kommer klara att utmana mig själv också, med att fortsätta gå ner i vikt..bli mer social utanför jobbet och framför allt...vänskap kommer komma med att jag vågar släppa in folk på livet. Det är läskigt. Men jag är stark och målmedveten, detta kommer bli kanonbra!

 

 

Äntligen har jag fått motivation nog att testa något annat än simning och yoga...jag har ju bara kört det nu i tre veckor, för att låta ryggen vila...och förhoppningsvis läka sig i form...eller vad man ska kalla det.

 

Jag har äntligen kommit till skott med att köpa en ny dator. Denna hr nu börjat strejka ännu mer..nu inte bara med "a" utan nu kan jag inte längre lägga upp foton. Och jag som är sååå superstolt över min viktbild idag. Fotograferade vågen, nämligen. Och den visade hela 85,7 kg.

KAN du förstå detta? Det är knappt så jag förstår...

 

Dagens frukost var ett nytt recept. Nämligen kokosgröt. Det var lätt att laga.

2 ägg. 1 msk kokosmjöl och 1 dl kokosmjölk.

Det var både gott och enkelt..men då jag är lite tveksam till kokossmak över huvudtaget, sedan ett misslyckat försök att göra kokospannkaka, så kryddade jag också med kanel. Fungerade kanon!