ZtorZillen

2014-09-29
20:56:10

Brev till min näringsfysiolog
Jag har gått med i Itrim igen. http://itrim.se/SE/webbshop/
Främst för att jag känner att jag behöver det mentala stödet som man får i gruppträffarna.
Det är så otroligt svårt för mig att motivera mig själv, när jag inte får resultat på vågen.

Hade jag varit själv, singel, så hade det inte gjort något.
Jag känner mig nöjd med mitt utseende och jag mår relativt bra. Det som jag känner inte fungerar är att jag har värk i rygg och knä i perioder, varför jag skulle behöva gå ner i vikt. Sedan är det med sömnen och stressen. Det är inte optimalt, men jag upplever att det blir bättre bara jag mediterar och tränar regelbundet.

Längtan efter att bli mamma är stor. Och det känns som om jag tar något från min sambo, möjligheten att bli pappa, när jag inte blir gravid. Mina läkare är överens om att jag behöver gå ner i vikt. Jag har bra värden, i alla fall de senaste testen som är gjorda, om man ser på kroppens inre värden, förutom det med PCO:n. Det är stresshormonet som är högt...vilket också kan påverka fertilitet.
Jag har blivit erbjuden att göra en gastric bypass och har blivit remitterad till en vikt-kirurg. För mig känns det inte bra, någonstans.
Jag vill INTE operera mig. Samtidigt "köper" jag deras skrämselpropaganda, och förstår riskerna med att vara fortsatt sjukligt fet, så som de definierar mig. Jag är rädd att liksom pappa och farmor få problem med hjärtat. Jag är rädd att aldrig få hjälp med att bli gravid, eller mitt knä eller min rygg bara för att "jag är för fet".

På onsdag har jag träff med Itrim. Jag har tidigare kört deras program och gick då ner 16 kg i vikt, 4 kg ytterligare med hjälp av Antons detox, fast jag fortsatte att gå på Itrim-gruppträffarna. De frågade hur jag vill göra med kosten...
Och jag sa att jag inte kunde svara på det. Att jag behöver gå ner i vikt om vi ska kunna få hjälp av landstinget att bli gravida.
De skulle ta med frågan och prata med sitt expertråd, ang att jag tidigare kört deras pulverdiet och att jag nu har konstaterad PCO. De menar ju på att man inte ska utsätta kroppen för en pulverdiet mer än en gång per livstid, då det är en stor stress för kroppen.
Samtidigt har jag ju så mycket att "ta av", så de skulle som sagt kolla upp det.

Det här är så kluvet för mig och jag och min sambo har diskuterat detta fram och tillbaka. Det handlar inte bara om mig. Det handlar om våra möjligheter att bli en familj. Samtidigt mår jag så bra nu av den kosten jag äter just nu. MEN jag går inte ner i vikt. Jag går snarare upp i vikt. Och jag vet, vikt är inte "allt". Och jag håller med i grunden. Men som sagt, det handlar inte bara om vikten. Det handlar om mina möjligheter att bli gravid och att bli mamma. Dels ökar chanserna att bli gravid naturligt om jag går ner i vikt, dels får vi möjligheten att testa provrörsbefruktning/insemination om jag går ner i vikt.

Jag vill veta din åsikt om detta. Är det ett bra alternativ att få till en snabb viktminskning och sedan övergå till "din och Antons" kostplan. Tanken med Itrim är ju att man ska lära sig att äta bra mat, men för att hålla i motivationen börjar man med pulver.

Jag är som sagt väldigt dubbel. Hade jag fått minsta lilla viktnedgång av denna kosthållning som jag har nu, så hade det vart annat. Då hade jag inte ens funderat på det...jag gillar inte tanken på att utsätta min kropp för pulverdiet, men om det är mitt alternativ till att inte göra en gastric bypass, så känns det bättre alla dagar i veckan.

Jag och sambon är överens om att så vi lever nu, det vi äter...så vill vi leva resten av livet. Men samtidigt är det i kilon som läkarna räknar "framgång".  Tålamod i all ära, men jag behöver "se" och känna att måtten och vikten minskar för att upprätthålla motivationen. Vi tänker att oavsett om jag väljer pulverdiet, så kommer vi i slutändan att äta så som vi gör idag: gluten-, laktos-, socker-, tillsatts-, helfabrikat- och halvfabrikats- FRITT! Och gärna ekologiskt!
 
Hur ska jag gå vidare? Vad tycker du?

2014-09-17
22:40:01

Gruppträff - Välkommen!
Gruppträff ett.
Mycket nya ansikten.
Många nya "öden" att lära känna. Både kvinnor och män.
Vissa har kommit längre i sin resa, andra kortare.
Det var faktiskt en till som gått Itrim tidigare. MEN han var fortfarande smal, men ville ha stöd att börja träna igen..
 
Jag tänkte publicera mina siffror här..om det finns intresse. Kommentera och säg vad ni tycker!
Det var i alla fall min första vägning på Itrim sedan februari i år.
 
Vikt: 92,2
BMI: 37,9
Fett%: 42,1
Kilo fett: 38,8
Fettfri massa: 53,4
 
Resultaten är väl inte så upplyftande. Men...det är ju en början.
Vikten blev jag lite paff över, men å andra sidan var det med kläder på och på kvällen.
Jag brukar alltid väga mindre på morgonen.
 
Gruppträffarna kommer vara varannan vecka.
Dagens möte var inte speciellt givande, men lite mer "hej...lär känna varandra nu".
Typ. Trevligt var det och det känns som en liten men bra grupp.
Potential finns definitivt.
Sedan var väl Itrim coachen lite väl hurtig, men...det kanske är en sådan där "nu är vi i uppstarten"-glädje?
 
 

2014-09-11
18:19:00

Cancer is not a disease!
"In Cancer Is Not a Disease!, bestselling author and internationally acclaimed health expert Andreas Moritz argues that cancer is the physical symptom of the body’s final attempt to eliminate specific life destructive causes. He claims that removing such causes sets the precondition for complete healing of the body, mind, and emotions.
 
This book confronts you with a radically new understanding of cancer—one that outdates the current cancer model. Cancer Is Not a Disease! shows you what actually causes cancer, why regular cancer treatments can be fatal, and how you can remove the obstacles that prevent the body from healing itself.
 
It argues that cancer is not an attempt on your life; to the contrary, cancer is trying to save it. Unless we change our perception of what cancer really is, it will continue to threaten nearly one out of every two people. This book opens a door for those who wish to turn feelings of victimhood into empowerment and self mastery and disease into health."
 
 
Det är så lätt för mig att sitta och säga att jag älskar denna bok. Att jag genuint tror på författaren. Att "sjukdomar" kan påverkas av vad vi äter, hur vi lever och hur vi tänker. Det är så lätt för mig att hålla med, när jag själv inte sitter där med cancerbeskedet om MIG. Nej...jag har inte cancer, jag vet inte hur det är.
 
Men han tar även upp andra saker. Olika sjukdomar. Eksem till exempel. Hur detta kan vara kroppens reaktion på exempelvis gluten eller laktos, utan att vi vet om det. Vi medicinerar och tar till så mycket "hjälpmedel" för att bota symptom, fast vi egentligen kanske skulle ställa oss frågan "varför? vad är grundorsaken till detta?".
 
Som sagt. Det är lätt att säga så när man själv inte är inblandad. Men jag tänker så om mitt/vårt egna bekymmer: barnlösheten.
Finns det något i mitt liv som påverkar min förmåga att bli gravid?
- övervikt
- mitt sätt att leva
- hög stresshormon
 
Självklart påverkar detta! Jag vet det och jag försöker ändra det. Jag respekterar andra som väljer att ta mediciner, det är inte så jag menar. Jag vill bara tipsa er om en bra bok som får en att se annorlunda på många saker, från en annan synvinkel. Hur kan man mer tänka kring olika sjukdomar. Vad kan jag själv göra i min vardag så att jag blir friskare och lever ett friskare liv? Älskar att grotta ner mig i dessa frågor...!
 
Det är en jättebra bok, som jag varmt rekommenderar!
 

2014-09-07
18:49:00

Utebliven PT-träning
Vikt 91, 2 kg. (-0,5 kg från förra träningen)
Första delmål: under 90 kg.

Dagens planerade PT-träning är inställd på grund av smärta. Jag har istället tagit in på hotell med sambo och hund. Vi myser och promenerar...
 
Så vad har hänt sedan sist vi "lästes"...
Jo, det är ju så att jag har gått och gjort illa mig själv i knät, i början på denna vecka.
Vad är det som hänt? Har en gammal knäskada och trodde fram till att jag pratade med PT Anton, att jag slagit upp den. Nu är jag mer inne på att det kanske sitter i rumpan eller i höften.
I vilket fall: jag har ont i knät. I början på veckan smällde det till och jag fick smärta som strålade från knät upp till halva låret och ner till fotleden.
 
Vad gäller maten så har den ändå fungerat väl, måste jag säga. Trots smärta, som hittills varit min största fiende vad gäller mat. Smärta har tidigare alltid varit en bra "ursäkt" för mig att tröstäta. I detta fall blev mitt behov av tröst så påtaglig att jag utmanade mig själv att gå, trots smärtan. Jag var ensam hemma, ville jag ha något sött och onyttigt var jag tvungen att ta mig ut, trots smärtan. Och det gick ju, även om det tog en enorm tid. När jag väl kom ut på gården var jag varm och hade så ont att jag ville slå och sparka på något. Jag var samtidigt stolt över mig själv. Jag hade utmanat smärtan. Även om syftet var att överäta och tröstäta! När jag väl stod ute (gått ner en trappa från över våningen och tagit mig ut på gården) var jag så ledsen över hur långt det har gått.
 
Vikten hindrar mig. Det är maten, kosten som har varit fel. Det är det som gjort att jag är där jag är idag. Det är på grund av tröstätning och hetsätning som gjort att jag fått ont. Alltså hade jag två val. Äta = mer ont i knät. Gå = gör jvligt ont, men tränar upp knät. Eftersom jag har hund är jag så illa tvungen att i alla fall rasta honom. En promenad som normalt tar 25 minuter, tog nu 75 minuter. (i början på denna vecka).
 
Jag mediterar regelbundet. Veckans mantra har varit "Jag kan". "Jag är stark".
 
Förra veckans träning gick enligt planerna med PT Anton. Tre styrketräningspass. Två simpass och två yogapass. Denna vecka har blivit "bara" yoga och promenader. Men Anton säger att det viktigaste är att fokusera på att bli smärtfri. Jag har tagit upp gamla rehab-övningar för knät. Balansbräda och stå på ett ben när jag exempelvis sminkar mig, och borstar tänderna. Nu har jag semester en vecka och ska försöka få till mer träning. Målet just nu är 30 min aktivitet varje dag och minst 10 000 steg/dag. Inte nödvändigt att jag ska gå i superfart, men fokus ligger på att stärka upp knät så att jag inte har ont längre.
 
Naturligtvis är ett stort fokus på att inte tröstäta och varje dag jag klarar detta är ännu ett bevis på att "jag kan".
Jag är inte längre ett offer för min diagnos, PCO, eller mitt sockersug. Det är jag som har kontrollen nu, även om jag har ont! -0,5 kg sedan förra gången jag tränade med Anton och jag är stolt över det! Till nästa gång hoppas jag på att jag kan stoltsera med att jag har gått ner lika mycket, trots smärtan i knät!
Trots smärtan, som jag aldrig kännt dess like, så är jag positiv och känner att jag är på rätt väg!
 

2014-09-04
23:32:57

Specialistbesök
Idag var jag på uppföljning hos min specialistläkare.
Sambon deltog även i mötet då det påverkar min fertilitet.
Det handlade kort och gott om PCO:n.
 
Läkaren verkade vara mycket kompetent och kunnig inom just PCO.
Jag bad om råd kring min vikt och påpekade att jag gått upp i vikt sedan förra mötet.
Han bekräftade att det är mycket svårt med PCO eftersom många kvinnor går upp i vikt om de ökar på träningen.
Att musklerna bildas fortare men att fettet inte bränns så som det borde göra. Han tyckte att det var en föråldrad bild av viktnedgång att ge rådet "ät mindre, motionera mer".
 
Han ska i alla fall beställa flera hormonprover, mer djupa prover. Han tyckte förre läkaren bara skrapat på ytan. Som han sa kan det ju vara flera sjukdomar i min kropp, och ju mer man vet ju fler alternativ finns ju till behandling.
Men...han remitterade mig till en "bantningskirurg" för konsultation om Gastric bypass. Jag sa att jag inte var intresserad. Men han ville att jag skulle träffa en läkare om detta i alla fall. Utifrån att jag nu har bekymmer med knäna och haft problem med ryggen tidigare i år och förra året. Han tyckte jag var mycket ung och även om jag har bra värden i det mesta (invärtes) så är det viktigt att se till att jag inte får några bekymmer kring hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes eller andra tjockis-sjukdomar...typ så sa han.
 
Jag blev väldigt glad att det tycktes som att han respekterade mitt val att inte vilja äta medicin när vi försöker bli gravida. Jag behövde inte motivera det mer än att jag inte ville.
En bra läkare...nu får vi se vad detta leder framåt...men kändes skönt att återigen få bekräftat att det faktiskt är möjligt att jag gör saker och ting "rätt" bara det att inte kroppen reagerar som den "borde"...
 
Nu ska jag inte fundera mer på detta...utan ska låta det sjunka in lite och sedan fundera tillsammans med min sambo hur jag ska gå vidare med denna information...
 
Positivt var att blodtrycket och vilopuls var bättre än senaste mötet! Och att mina njur- och levervärden var bra!
Wuhu för en frisk lever och njurar!

2014-09-04
23:17:56

Mätning -september

Mätning 140904 (140717)

Arm:  33 (+/-0 cm)

Under brösten: 89 (-1 cm)

Navel: 98 (-1 cm)

Rumpa: 121 (+/- 0 cm)

Lår: 70 (+/-0 cm)
 
Vikt: 91,5 (+ 0,4 kg)
 
 
Kommentar:
Äntligen kommer jag till skott och mäter mig!
Inte så dumma siffror måste jag säga. Egentligen saknas ett "nakenfoto", det kommer väl..kanske nästa månad...måste få lite mer mod till mig bara!
Ärligt talat så struntar jag i vikten just nu...och fokuserar på det roliga i att jag inte har några plus denna månad.
Fokus nu ligger på att få fler minus nästa månad!
Heja heja!
 


2014-09-01
13:15:43

Funderingar
När värken gör sig påmind pendlar jag allt mer i att vara nöjd med där jag är -viktmässigt, samt att fundera ut nästa quickfix.
Just nu har jag mäkta ont i knät. Fortfarande.
Jag försöker att leva med att "vikt är inte allt", "jag definierar inte mitt eget värde utifrån vikten". Samtidigt som jag försöker mig på att äta hälsosamt och motionera regelbundet.
 
Samtidigt.
Det blir så närvarande, vikten.
Nu när jag har ont. Vad kan jag mer göra för att gå ner i vikt?
Det blir så osunt i tanken. Och jag gillar det inte.
Verkligen inte. Jag vill vara där jag tycker mig se och läsa att andra är.
Nöjda med sin vikt och "bara" tänka mer sunt om kost och hälsa.
Att det är insidan som räknas.
Jag förstår inte varför det är så svårt.
 
För några dagar sedan unnade jag mig lite minishopping. Köpte två par nya fivefingers då ett par gått sönder när vi var i fjällen sist.
 
Känner mig ledsen över det här med vikten...och vill ha något som sporrar mig att inte tänka så mycket vikt.
Vill ha mål som inte är fokuserade på vikten.
Vill hitta glöden igen...
Jag har hittat den med att fortsätta motionera, men mer då!
 
Måste filosofera om detta och fundera lite mer...
 
Nu ska jag gå till kuratorn, har ledig dag idag...!
 
På återseende!
 

2014-08-13
17:12:00

PCOS-tips
 
Ett tips för de som vill lyssna och lära sig mer om PCOS och viktminskning och träning.
Tydligen har denna kvinna flera mini-intervjuer inlagda på youtube.
Mycket intressant lyssning och jag ska höra på flera av hennes intervjuer, då jag just nu behöver bli lite extra pepp gälande detta.
 

2014-07-18
17:26:30

Mätning -juli

Mätning 140717 (140613)

Arm:  33 (+/-0 cm)

Under brösten: 90 (+/-0 cm)

Navel: 98 (-1 cm)

Rumpa: 121 (+/- 0 cm)

Lår: 70 (+/-0 cm)
 
Vikt: 91,1 (+ 0,5 kg)
 
 
Kommentar:
Ja, nej...jag vet inte vad jag ska säga?
Det är väl inte så dumt...
Måtten är ju samma eller mindre än förra månaden, med undantag vikten.
Och jag har bestämt mig att en gång för alla inte definiera mig själv utifrån vikten.
Jag är värd mer.
Och jag ska banne mig meditera varje dag med mantrat att "jag duger som jag är"!

2014-06-26
20:41:46

Åter på plats
Ojoj...skrev senast för tio dagar sedan...långt uppehåll för att vara mig.
Vet inte exakt vad det beror på, men någonstans har jag kännt att jag behöver komma i ordning med mina egna tankar...
Då syftar jag på tankar "som vanligt" om vikt, mat, motion, hälsa, bebis och jobb...
Vad har hänt sedan sist?
 
Om vi börjar med det "enkla"...jobb.
Jag har sjukskrivit mig själv denna vecka måndag-fredag. Detta efter att jag var på läkarbesök i början på veckan gällande att jag har haft sömnproblem ganska länge nu. Egentligen vet jag vad det handlar om. Det är stress. Stress över att inte bli med barn, stress över att inte gå ner i vikt, stress med en sjuk närstående, stress med jobb och så vidare. På senare tid har detta visat sig genom att jag fått lite lättare problem med minnet, sedan är jag obotligt trött hela tiden och så vaknar jag mellan 3-10 ggr/natt. Vad gäller jobbet har jag återigen tankar på att jag borde byta jobb..inte för att jag inte trivs...utan mer för att jag älskar mitt jobb, jag tror att jag är duktig på det, men kan man verkligen prestera bra med så dåliga medel som vi faktiskt har på socialtjänsten? Jag känner inte att jag kan göra så mycket som jag själv önskar....
 
"Hälsa"
Så jag fick rekommendationen att träna! Motionera, ät bra, ta det lugnt och vila upp dig. Så sa läkaren. Fick också sömntabletter utskrivet. Sömntabletter är för mig ett stort tabu, eller vad man ska kalla det. Jag har ett stort motstånd att erkänna mina egna svagheter, eller min egna sårbarhet...jag önskar och -ibland- tror att jag är  STÅLKVINNAN och att jag minsann inte är som "alla andra". Jag ska klara allt själv.
 
"Bebis"
Jag blev otroligt sårad och omskakad när läkaren "chockade" mig med att förklara vad extrem stress kan göra i förhållande till att försöka bli gravid. Så den "enkla" lösningen är nu att jag ska försöka minska mina stresshormoner, vilka tydligen återigen är skyhöga. Tror iofs att jag har en hög stressnivå sedan födseln, om man ska tro mina föräldrar som menar att jag alltid varit lättpåverkad vad gäller stress.
 
"Vikt"
Jag har malt detta nu så ofta att jag seriöst börjar fundera vad jag är utan mitt viktproblem. Alltså om det är så att jag identifierar mig så mycket med min vikt att det är ohälsosamt? Tankarna ränner fram och tillbaka...jag kommer alltid fram till samma lösning; strunta i vikten och fokusera på välmående! Hur svårt kan det vara?
SKITSVÅRT, säger jag dig!
 
"Mat"
Naturligt -för mig- så har jag återigen funderingar kring om jag ska "ge upp" mitt paleo-liv för att istället -återigen- haka på Itrim. a la svältdiet igen. Kommer återigen fram till att det inte är så jag vill behandla min kropp. Inte mer E-ämnen, socker osv osv. Nu är det naturlig mat som gäller. Det kommer ta mer tid...men kroppen mår bättre i sin helhet.
 
"Motion"
Detta känns som om jag har tappat totalt. Jag har knappt ork att ta mig ur sängen längre...och återigen går jag in i en skådespelarroll och låtsas vara pepp när folk frågar hur jag mår och hur jag har det. Varför ska det vara så svårt att erkänna att jag inte mår bra? Att jag inte har motionerat på 10 dagar?
Jag vet, det är inte hela världen.
Och nu ska jag göra som min kära far gav mig rådet idag; "bara gör, tänk inte så mycket, gör det bara och tvinga dig själv..det är skönt efteråt". Han tyckte att yoga var en bra början. Och som vanligt, har han förmodligen rätt...
Hatar att andra vet bättre om mitt liv än jag själv...

2014-06-13
22:15:00

Juni-mätning
 

Mätning 140613 (140513)

Arm:  33 (-1 cm)

Under brösten: 91 (+/- 0 cm)

Navel: 99 (+/-0 cm)

Rumpa: 121 (+/- 0 cm)

Lår: 70 (-1 cm)
 
Vikt: 90,6 (+/-0 kg)
 
Kommentar:
Wow! Va roligt, det råkade bli mätning exakt en månad efter tidigare mätning!
Spännande!
Va positiva siffror får man väl ändå säga. Inga plus. Lite minus, vilket jag inte är speciellt imponerad över, kan lika gärna vara en "felmätning", tänker att man kanske har mätt på olika ställen på exempelvis armen (nu/förra gången).
Men kul ändå att min viktkurva har stannat av. Den fortsätter inte uppåt, vilket jag tolkar som positivt.
 
 

2014-05-15
23:10:50

Mätning -maj

Mätning 140513 (140429)

Arm:  34 (-1 cm)

Under brösten: 91 (+/- 0 cm)

Navel: 99 (+1 cm)

Rumpa: 121 (-1 cm)

Lår: 71 (-1 cm)
 
Vikt: 90,6 (+1,4 kg)


 
Kommentar:
Inte så illa va?
Vikten tycks ju verkligen inte gilla mig, kan man ju konstatera.
Däremot så säger ju i alla fall måtten att det inte går helt åt hellskotta, och det är riktigt skönt vill jag lova! Efter denna mätning känner jag mig ändå peppad och glad.
Kanske är detta trots allt inte så dumt?
Kanska kan jag trots allt få kontroll på kroppen igen?
 
Föresten är det nu bara en arbetsdag kvar till semester och flytt till radhus! Spännande va?

2014-05-14
21:51:38

Remember...
 
Gjorde glutenfria pannkakor för någon månad sedan.
Satt nu och tittade på lite gamla matbilder och hittade denna bild på mina pannkakor.
Mmmm...å färska hallon.
Jag har svårt med motivationen just nu.
Det är ytterligare en vecka som har gått nu och det är ytterligare vikt som har samlats på denna kropp.
Måndagens vikt visade 90,6 kg.
Alltså ytterligare upp igen....
Efter ett avsnitt av svenska biggest loser, så blev jag i alla fall tillräckligt pepp för att köra ett styrketräningspass! (veckans första). Målet är att jag ska klara två till denna vecka!
 
 
 

2014-05-08
20:40:19

2014 - Ett sötare blod
 
"Med kolesterolet i fokus har forskare gett oss kostråd: dra ner på fettet. Mindre fett i maten skulle också göra oss smalare. Men det har blivit precis tvärt om. En epidemi av fetma och diabetes har drabbat stora delar av världen. I Ett sötare blod granskar vetenskapsjournalisten Ann Fernholm historien bakom våra kostråd. Hon ger en ny bild: socker höjer dina blodsocker. Det triggar en inflammation som påverkar hela din kropp: hjärta, hjärna, blodådror och muskler. Aldrig tidigare har mänskligheten ätit så mycket socker som nu. Boken Ett sötare blod visar hur snabba kolhydrater kan påverka allt från nyföddas vikt till tidpunkten för puberteten, möjligheter att bli gravid och risken för cancer. Det är en lättläst berättelse om hur din hälsa påverkas av vad du äter. Spännande som en thriller och lättillgänglig även för den som inte har vetenskaplig skolning. Malin Nordgren, Dagens Nyheter Författaren har doktorerat i molekylär bioteknik och vet hur man läser forskarrapporter. Slutsatsen hon drar är en riktig rysare: Socker ger dig hjärtinfarkt, socker gör dig dement, socker eldar på din cancer, socker stör din ägglossning, socker dödar i förtid..."
 
En av årets första utlästa böcker! Äntligen....
Gillar den riktigt mycket!
Av någon märklig anledning har jag liksom inte kommit till skott tidigare...
När jag såg någon tipsa om denna bok på facebook blev jag så sugen att läsa den.
Speciellt intressant tyckte jag att delen om diabetes och PCO/PCOS var.
 
Just nu håller jag ju själv på med att mäta mitt blodsocker och försöker hålla koll på detta..
Skriver matdagbok för att se hur min kropp reagerar på olika måltider/råvaror.
Intressant, ser det som en möjlighet att lära känna min kropp.
Boken gjorde mig ilsken gällande kostråden till diabetiker.
Ringde min mormor som bekräftade att hon fått liknande kostråd som Ann tar upp som dåliga exempel.
Min mormor råddes att dricka juice eller ta en macka eller en kaka om hon har för lågt blodsockervärde...
Kan känna att det är kontraproduktivt att sträva att få ett jämnt blodsocker, och sedan äta socker och medicinera...ja, vad vet jag...jag är ju ingen läkare. Jag kan bara prata för min egen del.
Det jag kan konstatera (återigen) är att min kropp inte klarar av för mycket kolhydrater, i alla fall inte i form av gluten eller socker eller fruktsocker.
Ingen nyhet, men intressant att se det svart på vitt och att det inte bara är "i mitt huvud"..
 
 
 

2014-05-04
22:43:00

Syskonkärlek
(bilden är tagen 2011. Brorsan är idag biffigare och jag, jag är 20 kilo lättare!!!)
 
När jag var yngre, och bodde hemma, med mamma, pappa och bror...
Då spenderade jag mycket tid med att bråka med min 3 år yngre bror.
MEEEEN..nu de senaste åren har vi upptäckt att vi faktiskt har mycket gemensamt.
Bland annat intresset för kost, hälsa, träning, meditation, ekologisk livsstil, återbruk osv.
Vill inte ta åt mig mer av äran än vad jag kan...men faktum är att vi lär varandra mycket olika saker genom våra samtal. Han lär mig mycket om kost och träning och jag honom om hur man på ett vänligt (ekologiskt, naturligt, ekonomiskt) sätt kan ta hand om exempelvis sin kropp gällande hudvård, tandvård och hårvård!
 
Han har också hjälpt och stöttat mig mycket gällande min PCO och hur jag ska förhålla mig till detta.
Nu senast har han presenterat mig för en näringsfysiolog som ska hjälpa mig med kosten för att se till att hormonerna blir mer i balans. Naturligtvis är han inne på en helhetslösning, och att komma till rätta med hormoner i obalans kräver mer än att bara rätta till kosten. Träning och livsstil i övrigt är också viktigt!
 
Vad gäller träningen så har jag ju fått en hel del tips och trix. Som en födelsedagspresent fick jag idag också ett träningsschema och en timme med honom som PT. Styrketräning var på schemat...fy vad det var jobbigt..å jag hatar verkligen styrketräning med PT, har hittills aldrig haft ett pass utan att må illa och kännt mig svimfärdig, idag var inget undantag..men det kändes bättre och jag kände mig sjukt stolt när jag var klar.
Överenskommelsen med honom är också att jag ska dokumentera vad som händer när jag nu följer hans schema, vägning och mätning ska ske varje måndag! Spännande va?
Har svårt att tro att det skulle synas stora skillnader på en vecka, men han menar att det är bra att hålla lite koll och så kan man ju lättare se framsteg på flera sätt än bara vågen (vilken jag ju har en tendens att fixera vid!)...
 
Som en del av kostprogrammet har jag fört kostdagbok i två veckor. Idag har jag fått olika kosttillskott och en insulinmätare. Första mätningarna har jag gjort idag. Imorgon börjar jag med kosttillskotten...skriver mer om dem en annan dag.
 
Hörs imorgon!
 

2014-04-29
21:29:00

Mätning -förfall?

Mätning 140429 (140212)

Arm:  35 (+3 cm)

Under brösten: 91 (+3 cm)

Navel: 98 (+1,5 cm)

Rumpa: 122 (+1 cm)

Lår: 72 (+2,5 cm)
 
Dagens vikt: 89,2 (+2,6 kg)
 
 
 
Kommentar:

Jaha...vad ska jag säga?
Min kropp bara förfaller...det är vad som har hänt.
Detta är vad som hänt när jag har låtit kroppen bara "vara" utifrån att jag har haft ont i ryggen.
Jag har fortsatt att äta lika mycket som jag gjorde när jag tränade och se vart det har lett mig!
Det är så pinsamt att visa upp dessa siffror.
Jag skäms och mår dåligt.
Samtidigt är jag glad att jag faktiskt tog tag i måttbandet och mätte mig.
Det är bra för mig att svart på vitt, SE vad som har hänt med min kropp. Och se vad som händer när jag inte tränar.
Maten är en stor del, men inte allt. Det är inte bara att äta bra och nyttig mat.
Jag måste fortfarande göra av med energi, och det har jag ju inte kunnat på samma sätt när jag har haft ont.
Men då kan jag ju inte heller fortsätta äta som om jag tränar och rör på mig varje dag.
Nej...så är det ju, ganska logiskt.
Jag är ändå glad att jag nu tar tag i mig själv och gör något åt det.
Jag vet att jag har sagt det förut.
Jag förstår om ni är trötta på mig.
Men kom ihåg! Jag gör denna resa för mitt välmående, inte för att få en massa bloggläsare, kommentarer eller liknande. Även om det är en stor bonus, att få stöd i vått och torrt.
Bloggen har räddat mig många gånger, dels att få vräka ur sig allt, utan att bli dömd.
Men också att få snabb respons och glada tillrop och peppningar från olika håll och kanter.
Det glädjer mig att så många av er fortfarande tror på mig, det ger mig styrkan att fortsätta...
 
 

2014-04-28
21:42:52

Vägning!
Så idag var det då återigen måndag.
Måndag innebär vägdag!
Och vågen visade 89,1 kg.
Alltså...återigen ett plus. Denna gången bara 0,1 kg.
Men ändå.
BLÄ. Detta gör mig så frustrerad.
Irriterad och jag vet inte vad.
Hur ska jag någonsin få koll på detta med vikten?
Är jag för evigt dömd att leva som en tjockis?!
 
I morgon ska jag mäta mig, kanske har det ändrats lite vad gäller måtten, så att man inte behöver deppa ihop totalt?

2014-04-21
17:26:24

Forskar
Så...nu har jag vägt mig...idag igen...och nu väger jag 89 kg.
 
Jag är så genuint ledsen på detta nu så att jag vet inte vad.
Jag behöver liksom mer hjälp. Näringsfysiologen som skulle hjälpa mig sa att jag äter bra.
Paleo är bra för vi som har PCO. Jaha...det var ju bra...sedan då?
Nej...han skulle återkomma. Det är ju påsk och allt...
Jag å andra sidan är otålig.
Å förbannad.
Så jävla trött på att kämpa med vikt-skiten och att det inte fungerar.
Det här året har jag gått UPP 6 kilo!
På fyra månader, alltså...fyfan...blir äcklad av mig själv och ledsen.
Har svårt att fokusera, även om jag inte tänker ge upp...men jag vill bli fri från dessa kilon..
Jag vill inte att ytterligare vikt bara ska krypa på mig...
 
Nu forskar jag runt på hemsidor och bloggar om PCO. Just nu känns det som om det är rekommendationen lågkolhydrat-kost samt mer motion som gäller. Styrketräning, verkar vara rekommendationen som verkar mest återkommande...

2014-04-14
21:28:50

Måndagsvägning
Lyckades faktiskt hålla mig en hel vecka från att väga mig..
Så imorse var jag riktigt nervös...
 
Vägde in mig på 88,8 kg.
 
Vilken lättnad.
Ett litet, ytte-pytte-minus på vågen, men ack så efterlängtat!
Och ett MINUS är alltid ett minus...
Kanske fungerar detta med yoga och meditation?
 
Apropå det, så ska jag nu meditera lite.
På återseende i morgon!

2014-04-09
17:42:35

Quick-fix
Sitter å slötittar på Biggest loser och kan inte annat än att ryckas med...
Jag VILL gå ner i vikt...å snabbt.
Alla quick-fix är just nu intressanta...men inte så seriöst...ska jag väl erkänna...
Men det är klart..man blir så sugen på att få resultat och tydliga resultat på vågen...när man ser på sådana här program. MEN nu är det fokus på lugn...yoga, meditation osv.
 
Jag kan detta och jag måste vara trygg i det!
Men det är lättare sagt än gjort...
Så visst finns det tvivel..