2013-10-08
21:43:17
Dag 340
Jamen så atte...
Idag har jag löptränat för första gången på....ca två och en halv månad!
Det blev inget superrace direkt...men passet var totalt 35 minuter, varav jag sprang 2x5 minuter och sedan 2x3 minuter. Så..det var i alla fall bättre än ingenting. Jag är så glad att både rygg och knä håller.
Även om jag viktmässigt är mer nöjd idag, än vad jag var för ett år sedan...så har jag mer ont i kroppen idag, än för just ett år sedan. Jag känner mig stolt och nöjd över dagens bravader, så att säga. Min kropp och mitt självförtroende behövde detta. Se att kroppen mår bra också. Inte bara mentalt. Kroppen vill utvecklas också.
Jag vill kunna träna mera. Jag måste bara få låta det ta den tid det tar, och inte stressa fram något.
Så, nu är jag officiellt frisk från förkylning..och nu är det dags att ta upp träningsrutinen igen!
Idag tittade jag på mitt favoritprogram Wellness. Döm om min förvåning när helt plötsligt min bror dyker upp i rutan! VA FASEN? Varför har han inte sagt något?
Det är ju min kära broder, nedan, som är geniet bakom den detox-kur som jag går på just nu...
I kombination med Itrim.
Klicka på min bror, så kommer ni till programmet när han pratar om att man inte ska träna bakis!
Dagens motion: Intervall-träning
Dagens steg: 10 000 +
2013-10-05
20:20:07
Dag 337 VATTEN
Tror att den viktigaste delen i en lyckad viktminskning är envishet och att inte ge upp. Det blir en del snedsteg, men upp igen. Påt bara. Det är så lätt att säga och så svårt att applicera i verkligheten. Men...det är där i alla fall där jag känner att jag behöver mest hjälp. Att inte ge upp i motgångar.
I och med den här detoxkuren som jag nu får hjälp med av min bror....så har jag också fått upp ett nytt intresse kring miljö och hälsa. Alltså hur påverkas vi av miljön i hälsosynpunkt. Ett exempel är vatten.
Sedan några veckor tillbaka är dessa två prylar en stor del av min vardag.
Dels är det en BPA-fri vattenflaska. BPA är ett giftigt ämne i hårdplast som utsöndrar östrogen och kan påverka kvinnors fertilitet. Som ni kanske förstår känns det då extra viktigt för mig att ta bort sådana saker i mitt liv....så därför inhandlades denna vattenflaska. Brevid står en vattenkanna med reningsfilter. Egentligen tror jag inte att normalt svenskt vatten behöver filtreras. Men, sedan vi flyttade från norrland upplever jag att vattnet i nuvarande lägenhet SMAKAR unket....och lite metalliskt. Det är inte bara något som jag säger, utan alla som kommer på besök säger att det smakar äckligt eller konstigt. Även Samson har svårt för vatten från kranen och var tidigare mycket restriktiv på att dricka det vattnet. Det är inte fräscht. VI har länge letat efter en kanna med reningsfilter, bara för att vi skulle testa om det var någon skillnad i just smak. DET var det.
Så nu renar vi allt vatten i denna kanna. Allt vatten till Samson, allt till te, kaffe, kokning, vatten som vi dricker till maten osv. osv. Kanske kan tyckas som "överdrivet"...och det är okej om andra tycker det. Personligen känner jag att detta är nödvändigt för att vi ska kunna dricka så mycket vatten som vi ändå gör varje dag, ca 2 liter.
Att sedan själva kannan och filtret inte alls var så dyra, det var ju också ett plus. Det är i alla fall billigare än att köpa allt vatten på flaska...
Just det. Samson dricker vattnet han får i vattenskålen nu.
Så, säga vad man vill...men om till och med hunden inte dricker vattnet (å han dricker ur lerpölar), då är det något som inte är okej med vattnet.
Filtrerat vatten fungerar bra.
Vatten är superviktigt, dessutom "lindrar" vattnet det värsta hungerkänslorna!
2013-10-03
23:08:01
Dag 335
Igår fick jag ett psykbryt på min bror. Jag verkligen störtgrät när vi pratade i telefon. Jag var så arg. Hur kan han säga till MIG att det är bara å köra med viktminskningen? Att jag bara ska göra, utan att tänka så mycket. Det är ju helt idiotiskt!
Insåg efter ett tag att det var mycket frustration från min del. Det kom fram att det delvis handlar om att jag känner mig otillräcklig när jag "bara" tränar yoga och att jag nu när jag är förkyld också måste välja bort att vara mer aktiv än just vardagsmotion. Känner också att det inte är tillräckligt med två pass på Friskis och svettis. Kom ändå fram till att jag måste lita på processen. Vara lugn och göra saker som gläder mig också.
Så...idag...vägde jag mig på morgonen; vågen visade 84,2 kg! Det innebär 20 kilo från starten på ITRIM. DET TOG 335 dagar att gå ner 20 kilo. Ordinarie planen var att jag skulle väga 80 kilo efter de första tre månaderna...men icke! MEN jag är glad i alla fall! Jag är så sjukt stolt att jag inte har gett upp.
På grund av detta så har jag kännt att jag skulle fira.
Valde att åka in till storstaden! (gissa vilken)
Och träffade där en vän och tidigare kollega. Vi gick på en långpromenad på ca två timmar med hennes hund också. Min hund låg i bilen och sov. Samson är nämligen sjuk. Han har varit hos veterinären och i morgon får vi reda på provsvaren...
Jag gillar hösten. Nu är det liksom lagom mörkt för att man ska kunna ha tända ljus nästan hela dagen..eller i alla fall på kvällen och på morgonen! MYS!
Dagens steg: 13 476.
Dagens motion: -
2013-10-02
15:50:00
Före - efter
Före. (6/4)
Ibland känner jag väldigt stor skam för er, bloggläsare.
Det var nog mer förut, när folk regelbundet kommenterade nästan allt jag skrev. Jag blev lite bortskämt med feedback, vilket även i mångt och mycket peppade mig. Men även satte press.
Det här med måtten...det har blivit en sådan grej.
Att jag skäms otroligt mycket för att det inte händer mer.
JAG VET, man ska inte jämföra sig med andra.
Men det spelar ingen roll, vad folk säger.
Jag jämför mig.
Vilket oftast är en pepp-faktor.
Jag blir glad av att se andra lyckas och det ger mig energi att fortsätta.
Ibland är det dock värre.
Ibland känner jag skam och skuld.
Jag ifrågasätter mig själv; "vad gör jag för fel?"
Efter (1/10)
Jag följer planen.
Maten. Vardagsmotionen. Inte så bra med den ombytta pga ryggen.
Men det blir resultat. Även om jag glömmer bort det ibland.
Jag blir så hemmablind, liksom.
Nu är jag förkyld. Och jobbar mentalt med att tillåta mig själv att vara sjuk.
Det är okej, det är okej att vila om man behöver det.
Kolla, vilken skillnad. På första bilden får jag inte upp byxorna över hela rumpan...
Nu kan jag ha byxorna, men inte så pass att jag "vågar" visa mig ute med dem.
Måste tajta till kroppen lite mera! Bild två ser ut som om jag har massor av bilringar..
Jag har på mig mitt målsnöre, ifall ni undrar vad det gula är som är runt magen.
Men det händer saker!
Och jag behöver påminna mig själv om detta.
Det är inte bara vågen som räknas.
2013-10-01
22:21:45
Dag 333 "Brev till mig själv"
Idag på Itrim-gruppen fick vi tillbaka våra brev. Vi skrev brev till oss själva för ca 1 år sedan. Uppgiften var att skriva som om vi redan var ett år in i framtiden. Jag vill dela med mig av mitt brev som jag skrev för ca 1 år sedan. Det är så sjukt märkligt att läsa brevet, jag blir så stolt över mig själv och känner mig riktigt nöjd. Samtidigt som jag nu känner att fokus ligger allt mer på att bli gravid, framför att gå ner i vikt....
Nu kommer brevet;
"26/11-12
Jag mår bra nu. Jag är lugn, jag har teoretisk kunskap om mat och använder det i praktiken. Idag firar jag ett år utan hetsätning. I min kropp växer ett nytt liv, jag ska bli mamma! Jag äter en balanserad kost, 4 mål/dag. Jag njuter av att träna och känna mina muskler arbeta. Mina muskler syns. Jag får komplimanger och jag tar emot dem, sträcker på mig och säger "tack" och jag är stolt över min resa och min förändring. Det här är början på något stort. Det här är resten av mitt liv! Jag mår bra nu. Jag känner en inre balans. Jag har lätt att varva ner. Min bebis mår bra i mig för att jag tar hand om både kropp och själ. Min kondition är god och jag minns inte senast jag hade ont i rygg och knä. Jag är fysiskt aktiv varje dag. Min kropp är stark och det syns. När P (sambon) smeker mig är det en vacker kropp, en utan bilringar, en kropp med tydliga kurvor. En stark kropp. När jag ser mig själv i spegeln ser jag mig själv tittande i ögonen med ett stort leende. Jag är lycklig. Jag älskar mig själv. Min bästa vän är jag. När min hand smeker min mage vet jag att ett liv växer inuti. Jag älskar min kropp och jag är glad, lugn och trygg i mig själv. Jag har börjat gå upp lite i vikt, men det är inte fett, det är min bebis som växer. Jag ska bli mamma och inget gör mig mer lycklig!"
(målbilden!)
2013-09-30
19:46:17
Minns ni?
Helgen har jag spenderat i sängen.
Inte på något kul, sexigt sätt...utan verkligen nerbäddad, snörvlande och drickandes te.
Det har skapat en hel del tankar. Och oro, inför morgondagen...då det är vägning på Itrim på schemat.
Jag känner mig orolig för att jag inte har tränat så som jag velat.
Maten fungerar okej, eller till och med riktigt bra.
Nackdelen är att jag har svårt att få till vardagsmotionen och den övriga motionen...
Va svårt det ska vara.
Samtidigt känner jag har det mentala utvecklas hela tiden.
Vet ärligt talat inte hur jag ska förhålla mig.
Idag satt flera kollegor och åt godis/kakor på lunchrasten.
Det var så svårt att se.
Jag riktigt tittade och stirrade som besatt.
Som avundsjuk på att de ger sina kroppar socker.
Varför?
Jag vet inte. Det kanske återigen är brist på kontroll.
Jag vet inte vad jag väger och jag vet inte om det här fungerar för mig.
Går jag ner i vikt, eller upp i vikt?
2013-09-28
21:00:33
Jag förändras
Jag är sjuk. Kan det vara för att jag har fuskat med kosten? Eller är det bara så att jag nu har tagit del av det som mina kära kollegor så gärna delat med sig av? Den årliga förkylningen. Nackdelen med att folk känner sig så väl friska att de går till jobbet, trots rinnande näsa och ont i halsen. Tack.
Det började i torsdags eftermiddag. Jag rasade helt enkelt. Helt plötsligt kändes det som att andas genom ett sugrör. Men...jag var klok nog att inte gå på träningen på torsdagkväll. Jag skulle ju på personalfest på fredagen..så det gällde ju att ta hand om sig själv. Gick det bättre? Sovmorgon på fredagen, flexade hem tidigare. MEN nej...jag blev inte bättre, snarare tvärtom. Värre. Och det var den personalfesten. Så typiskt. Nu när jag äntligen har kollegor som jag trivs med och som jag på riktigt vill umgås med, inte så som jag haft det förut..när jag kännt att jag inte har något gemensamt med någon.
Jahapp. Var i alla fall hemma och kurerade mig.
Idag likaså.
Idag blev det dock lite väl med "jag tycker synd om mig själv".
Både jag och sambon halkade in på tycka-synd-om-mig..-köret.
Slutade med en pizza för sambon och en kebabrulle för egen del.
Med vatten till. Ingen läsk i alla fall.
Inte direkt detox-mat eller Itrim-mat.
Men men.
Som sambon sa; vi ska leva så här resten av våra liv. Det gäller nu bara att hoppa upp i sadeln direkt.
En måltid som var dålig ska inte innebära att resten av dagen ballar ut..
Sagt och gjort. Vitaminer och detoxpulver är intaget som vanligt.
2 liter vatten är drucket.
Vardagsmotionen avklarad, trots andnöd och rinnig näsa och huvudvärk.
Känner mig stolt över mig själv.
Jag har klarat av att inte balla ur helt även om jag nu åt en kebabrulle.
Nu känns det i hela min kropp. Detoxen är bra för mig.
Det här är mitt nya liv. Inifrån och ut.
Jag förändras!
2013-09-20
23:23:38
Dag 322 "dagens"
Idag har det varit full rulle på jobbet Så min "klassiker" har det inte blivit så mycket av.
MEN!
Det blev i alla fall 10 434 steg idag.
Så stegmålet är avklarat! YES!
Annars blir det ingen träning idag. Bara slapp och mys med lilla Samson.
Imorgon är det återigen uppföljning på detoxen!
2013-09-19
23:15:00
Dag 321 "dagens"
Till "dagens" serveras;
10 252 stycken välpromenerade steg
55 extra svettiga Friskis&Svettis Basgympa-minuter
Och som krydda på moset; lite pepp i form av en före-efter!
2013-09-19
22:09:36
"Målsnöre"
Jag glömde berätta att jag även fick ett målsnöre av min nya coach S. Detta målsnöre, är egentligen inget snöre...det är ett plast (stelt) snöre runt midjan som sitter fast knipsat med någon form av metallbit i mitten som håller fast endarna..tanken är att den ska sitta löst och fint och om den börjar sitta hårdare är det ett tecken på att man ska ta sig en funderare på vad man pysslar med...ungefär!
Jag är ju inte i mål..ÄN...på länge.
Jag har också varit så opepp på att kilona inte rasar så som jag vill. Varför kan de bara inte lyda?!
MEN jag har ju också märkt att kläderna sitter finare. Så, jag ska försöka att inte stirra mig blind på vågen.
Eftersom det var coach S "första gång" att sätta på ett målsnöre..så blev det lite tajt över magen...men, det gör inget! Varför? Jo, för att jag vill ha mitt snöre som en ständig påminelse om vad jag pysslar med. Vilket fokus jag ska behålla. Att fokusera på god mathållning, bra vardagsmotion och dricka vatten och se till att mina ombytta pass blir av! Det är det som mitt "snöre" ska hjälpa mig med! Så är tanken i alla fall.
Idag på jobbet tog jag upp en klassiker.
Att stå vid skrivbordet! Hur svårt kan det vara? Det fungerar ett par dagar, sedan sätter jag mig ner....en timme eller så, sedan lite flera timmar och ett par dagar senare sitter jag bara och står inte alls.
Nu ska jag i alla fall känna på mitt snöre under dagen och bli påmind; STÄLL DIG UPP! Ta en omväg förbi kopiatorn innan du går på toa! Ta trapporna! Gå iväg med "grannens" post också, fast när jag har kommit tillbaka från att just ha lämnat min egen!
Nu ska här satsas!
Ska också börja skriva upp "dagens". Dagens motion, dagens steg.
Har blivit riktigt slarvig att ens använda stegräknaren...
2013-09-18
22:31:00
Gruppträff x 2
Som sagt, så gick jag på två gruppträffar igår!
Det var roligt att träffa en ny coach och höra hur han höll sina träffar.
Det var också roligt och inspirerande att träffa andra, nya, Itrimare, som gick i en annan grupp!
Så tack för att jag fick gästspela.
Det är så spännande detta med Itrim och viktnedgång. Omläggning av livsstilen och så. Vi kommer från olika världar, känns det som ibland. Vi är på väg olika snabbt till olika mål. En i min "nya" grupp, visade sig att hon inte alls tog det här med Itrim på så stort allvar, hon berättade att hon brukar "fuska" ofta. Men...hon sa det inte så högt att så många fler än jag och min bordsgranne hörde det. Nej,då.
Frågan är då; "för vem fuskar du?"
Det är ju inte för ITRIM:s skull som jag vill gå ner i vikt. Även om de stöttar mig till 100%, så tjänar de ju ändå pengar på detta. Det är deras jobb. Jag menar inget illa med det, utan det är bara ett konstaterande. För vem fuskar du? Det är ju du själv som drabbas. Det är ju också så jag kom till Itrim från början...för att jag under tidigare försök att gå ner i vikt alltid har "fuskat", avvikit från planen och återgått till gamla vanor. Kan också tycka att om du "fuskar" eller avviker från din planering, ofta...då kanske det snarare handlar om att du har återtagit en av dina gamla vanor?
Eftersom det var lite detta som var temat på Itrim-mötet...eller snarare; vad visar forskningen om hur man behåller sin nya vikt?
-Daglig motion, 60 minuter (då räknades ALL rörelse, typ gå till jobbet, gå ut med hunden, ombytt motion osv)
-Minskat kalori- och fettintag (i relation till vad du hade som tjockis...)
-Ät frukost (vad ska man äta? det framkommer inte i forskningsunderlaget, utan det viktigaste är ATT du äter, vilket verkar logiskt då man inte har samma tendens att överäta resten av dagen om man äter frukost)
-Regelbundna måltider (som coach E sa; "julafton är också regelbunden")
-Regelbunden vägning (samma kommentar som ovan..vad är regelbunden?)
-Små, inte stora, återfall
2013-09-18
21:07:11
Dag 320 Gruppträff
Igår var jag på dubbla gruppträffar! Jag tog nämligen igen en som jag tidigare missat. Det blev intensivt men också nyttigt. Nu behöver jag lite mer stöd och tid för reflektion...för jag är lite trött på detta nu. Jag har liksom kommit in i en vardag. Samma mat hela tiden, och jag kommer mig liksom inte för att prova något mer exotiskt eller bara något nytt!
Som vanligt känner jag mig pepp och upplyft av att gå på gruppträff och förra veckans deppiga läkarbesök känns allt mer avlägset...temat var Egentid och sömn. Mycket intressant.
Jag älskar de flesta människorna i min grupp.
Vi har blivit tre tjejer/kvinnor/damer som alltid sitter vid samma bord.
Det är så roligt och upplyftande att höra dem berätta om sina tankegångar, för i mångt och mycket tänker jag på samma sätt.
Det är så skönt att få bekräftat att jag inte är ensam.
Som en tjej berättade nu; hon känner sig nöjd. Hon är nu lätt överviktig, och kanske behöver gå ner två-tre kilon för att bli normalviktig, enligt BMI. MEN hon har ingen lust. Hon känner ingen motivation. Hon vill försöka lära sig att njuta av den kropp hon har nu, för hon har aldrig mått bättre. Varför inte ta vara på det? Varför sträva efter ytterligare något annat mål, när man är nöjd?
Är det inte bättre att sträva efter något mål inom ett annat område?
Kände så väl igen mig.
Jag känner nog så i mångt och mycket också.
Jag är rätt OKEJ med att väga 84-85 kilo. Jag mår bra.
Jag är stark och tycker om min kropp.
Ska jag inte hellre fokusera på annat i mitt liv? Sådant jag inte är nöjd med?
Hm..jag vet faktiskt inte. För det är ju samtidigt så att för varje kilo jag går ner, hjälper det i möjligheten att bli gravid sedan...det är svårt att veta vart jag ska lägga fokus.
Känner mig lite lätt förvirrad, om jag ska vara ärlig.
Har ni några tips?
2013-09-12
23:40:28
Dag 314
Lite kort sammanfattning om läkarbesöket, som är orsaken till min frånvaro...
Inga positiva nyheter, men inte heller några negativa. VI pratade inte om det jag ville (möjligheter till att få hjälp att bli gravid), utan vi pratade om det han ville (PCO och övervikt). Han konstaterade att min medicinering hjälp, eftersom jag gått ner i vikt (eftersom det inte kan bero på att jag äter strikt och motionerar regelbundet *ironi*). Jag sa att jag mått jättedåligt av medicinen....han skrev ut en till medicin och rekommenderade mig att börja ta medicinen i lägre dos. Blir jag gravid ska jag sluta medicinera genast.
Tycker det är obehagligt med medicin-fixeringen generellt i världen. Lite som "din tonåring är ledsen, jag skriver ut antidepressiva", "okej, du har adhd, jag skriver ut lite lugnande"..."jaså? du är utbränd? ta de här pillrena och sjukskriv dig ett tag"...Istället för att ställa sig frågan "VAD ÄR DET SOM ÄR ROTEN TILL PROBLEMET" Istället för att medicinera bort symptomen...som han nu försöker göra med mig...men det var väl kanske lite så jag ville från början också? "Jag är fet, ge mig ett smal-piller"
Det blev iallafall ett pass på Friskis idag också. I den lilla by jag bor i finns det bara grupp-pass på Friskis, alltså inget gym. Så för ett år sedan...eller ett halvår sedan hade jag aldrig köpt ett friskiskort. Men nu har jag alltså gjort det. Inser, när jag står i duschen...att det har kommit så många fler fördelar av viktminskningen än de där självklara fördelarna som alla förstår. Mindre ont i knäna, kan köpa kläder i vanliga affärer, orkar gå långpromenader med Samson, når golvet med handflatorna (med raka ben) osv osv.
Det som blev så tydligt var idag. När jag gick på passet. Själv. Kände ingen där, men gick dit för att träna och ha kul. Bara sådär. Skit i vem som orkar bry sig om att sucka åt den där tjockisen med noll koordination. Skit samma. Jag är där för att jag vill bli svettig, jag vill gå ner i vikt...och det ska jag klara på naturlig väg! Jag har ju klarat av det hittills, eller hur?!
Och vilken skönhet jag var sedan då! Drypande av svett studsade jag likt en liten gummiboll, in i duschen...så jäkla stolt över mig själv! Jag gjorde det! Igen! Själv. Jag vågade. Jag utmanade mig själv och en av mina största rädslor, att motionera i grupp...nu har jag gjort det! Jag är stark!
Heja mig! Det är en sådan kick för självförtroendet...att klara av något man inte trodde att man skulle klara av. Jag är så stolt och glad. Det här kommer gå bra. Tacka vet jag bror min och hans detox! Den har gett mig en liten extra skjuts i rätt riktning och jag är nu gladare än jag varit på mycket länge! Tänk vad naturlig mat kan göra för underverk!
2013-09-09
23:27:00
Dag 311
Imorgon ska jag på enskild träff på Itrim.
Ser fram emot det. Det är första gången med min nya coach. Ska bli spännande.
Känner mig också nervös inför läkarbesök...
Just nu ligger dock fokus på att tanka med positiva målbilder.
Att titta på före- och efterbilder ger mig själv lite av en positiv-boost. En självförtroende-boost, eller vad man ska kalla det.
Jag vill vara en av dem. Jag är snart en av dem! De som lyckats vända trenden, bygga nya vanor och hålla kvar dem. De som lyckats med stor viktnedgång. Nu är det minus 19 kilo. Det ska bli mer.
Med hjälp av stödet från min bror och från Itrim.
Nu ska jag titta på fler Biggest loser-bilder!
Vi hörs i morgon...
2013-09-07
10:24:21
Itrim-läxa del 2
Vad kan jag göra varje dag, varje vecka eller ibland för att må ännu bättre?
Varje dag:
-meditera
-gå 10 000 steg
-laga mat från början (undvika halv- och helfabrikat)
-skriva av mig
-pussas och kramas med de jag tycker om
-välja mat av bra kvalitet
-vara positiv
Varje vecka:
-träna regelbundet
-vara mer social
-pyssla med mina orkidéer
-fixa naglarna
-fotografera
-titta på komedier (=skratta mera!)
-läsa
-lära mig nya saker
Ibland:
-vandra
-gå i skogen
-pyssla (=vara mer kreativ)
-prova kläder
-gå på bio
-sjunga högt
2013-09-05
22:56:53
Dag 307
Bild 1 (svart)
Dag 33 (12-11-30)
Vikt: 95,2 kg
Byxstorlek: 50/52
Bild 2 (blå)
Dag 307 (13-09-05)
Vikt: 85,2 kg
Tröjstorlek: 38/40
Byxstorlek: 46
Dag 119 (13-03-01)
Vikt: 88, 6 kg.
Tröjstorlek: 40/42
Byxstorlek: 46/48
Sist men inte minst...eller jo det är den faktiskt!
Dagens mått (dag 307)
Det är alltid lättare att se skillnad på andras bilder, tycker jag.
Jag är glad och tacksam över att jag tog foton och mått i början, så att jag kan jämföra...ibland känns det så overkligt. Har jag inte alltid sett ut så här?
Eller?
Vad är det som har hänt?
Samtidigt, när jag mäter mig och håller upp mina före-mått..så blir jag nästan chockad och fundersam.
Återigen; är det sant?
Hjärnan hänger nog inte riktigt med alla gånger, varför jag på det sättet tycker att det är bra att viktminskningen 2013 har varit mer långsam!
Det har också resulterat i att det mesta i kroppen hänger på.
Sladder, fladdermus-hud har jag hittills bara fått på armarna och ännu är det inget jag stör mig på mer än att jag konstaterar att det finns där. Magen ser fortfarande rund och go ut, men nu lite mer åt det sunda hållet..inte så att jag faktiskt äcklas av min egen mage!
P.S ser ni att min lilla stegräknare kom med på bild också?
2013-09-04
23:41:01
Itrim-läxa del 1
Fick som en liten läxa att göra, igår på gruppen.
Första delen i denna uppgift var att fundera på hur det känns att vara lycklig, tillfredsställd, nöjd och glad. Sedan skulle man skriva ner dessa tankar.
Tänkte att jag lika gärna kan göra uppgiften offentligt, så att säga...
Så hur känner jag mig då när jag är lycklig, tillfredsställd, nöjd och glad?
Jag skulle säga att jag känner mig lugn. Det finns en inre harmoni. Jag känner att "det är bra nu", det finns inget som saknas. Jag är närvarande i nuet. Jag kan le utan att det är ansträngande och det bubblar till lite i magen. Det känns som om det är flera delar i kroppen som är synkade och de är liksom på samma bana. När jag skrattar eller ler av lycka känns det som om inget saknas, det känns varmt. Jag känner mig pigg och fräsch och upplyft. Jag känner mig också längre och sträcker nog på mig mera, även om jag tror att just det är omedvetet. Jag får något drömmande i blicken och ler!
2013-09-03
23:09:00
Vägning
Dagens vägning
Vikt: 85,3 (104,2 kg)
BMI: 35,1 (42,8)
Fettprocent: 36,4 (45,8%)
2,7% skillnad på fettprocenten förra vägningen och idag!
Det är ju helt sinnessjukt, kan det verkligen stämma?!
I alla fall så är det roligt att jag går ner stadigt nu, även om det är några hekto i taget.
-0,4 kg från förra vägningen (två veckor sedan).
Om -2 hekto så är jag inte längre en av de där tjockisarna som alla tjockis-operations annonser på facebook riktar sig till.
På gruppträffen så gav coachen ett riktigt bra tips; en belöningslista!
Det ska jag skriva!
NU!
Återkommer när jag har en belöningslista.
2013-09-03
21:54:23
Dag 305 -Ett litet blåbär!
Oj, oj, oj...vilken märklig dag! Den har varit så märklig...att jag väljer att berätta om den i korthet. Morgonen började med en lätt klädsvårighet...efter en incident på tåget så stod det klart att jag MÅSTE byta kläder, nuvarande kläder var täckta i blåbär (jag hade gjort ett försök att äta frukost på tåget...INTE smart med blåbärssmoothie...jag behöver väl knappast förklara detta mera?).
Jaha, inte nog med att jag nu såg ut som ett missfärgat blåbär..så skulle jag nu ta mig till en plats jag aldrig tidigare varit på och detta på tid. Med en mobil som slutade att fungera, tack för den google maps! Men jag kom i alla fall till Länstyrelsen i Linköpingen där utbildningen var. Till en början kunde jag inte fokusera utan var helt fixerad vid min blåbärsfantasi...och sände många tacksamma hälsningar till Itrim..hade detta hänt för ett år sedan hade jag sett ut som ETT riktigt blåbär. TJOCK och BLÅ-fläckig...det hade liksom inte gått att gömma sig. Nåväl. På lunchen sprang jag in på första bästa affär Gina tricot. Tog ett par leggings i L och en tröja i M. In i provhytten, det passade, betalade, bytte om på en toalett..och lugnet hade åter infunnit sig. Plötsligt står jag där, tittar mig själv i spegeln, rättar till frisyren och skrattar åt mig själv! Vad är det som händer?
Har detta någonsin hänt förut? Att ett litet blåbär som en själv, går in på en affär, väljer två plagg och kan dessutom HA dem. Inte bara det! Blåbäret såg inte så dålig ut...inte nog med detta. Efter utbildningen påpekade en man, visserligen av äldre modell, men i alla fall; att jag verkade så otroligt intelligent och kunnig inom området migration samt att han var imponerad över att jag kunde lagstiftningen så väl. En komplimang? Av en främling?
Blåbäret blev nu stolt som en tupp. Studsade iväg till tåget, åkte hem, åkte vidare till gruppträffen på Itrim. Det är verkligen en ljusglimt i det här med viktnoja, icke-mat-orgier, fett%, måltidsersättningar och knytnävar! Gruppträffarna ger mig näring...! Minns ni inlägget när jag erkände att jag porrsurfade mat? Alltså inte porr som sex, utan porr för en sockermissbrukare/ätstörd, jag googlade bilder på sötsaker och mat! Bara för att gotta mig i recept. Skit samma. I alla fall så är gruppen ett jättestort stöd och efter att ha pratat av sig och hört andras reflektioner så mår man lite bättre än innan, man är lite mer pepp...och det bästa med denna gång var att jag fick en komplimang av en deltagare jag inte träffat sedan innan sommaren! Så barnsligt glad jag blir när jag får komplimanger! Det är inte vanligt, och har aldrig varit. MEN tror att jag i samband med viktnedgång fått större självförtroende och bättre självkänsla, och därmed även är bättre på att ge ANDRA komplimanger...
Systemteori och karma förenas i en ying och yang symbol! Allt hänger ihop, dagens lärdom.
Vägningen var också positiv! Återkommer i ett inlägg senare om hur den gick ;)
2013-09-02
22:16:21
Dag 304
I morgon ska jag på utbildning i Linköping. Det kommer bli en riktig matutmaning...funderar på om jag ska ta med mig matlåda eller äta ute....hm...vi får se. Efter utbildningen hinner jag precis hem, innan jag ska på Itrim möte också. Det är återigen dags för vägning och gruppmöte. Av någon märklig anledning så känns det mer jobbigt nu än det gjorde tidigare, med vägningen alltså...jag har återigen hittat gnistan för att verkligen engagera mig i detta med viktnedgången...samtidigt känner jag att jag lägger ner mer och mer fokus på att må bra istället för att bara fokusera på vikten!
Även om maten fortfarande tar stor del av fokus...
Nu är jag ensam hemma med hunden. Jag märker också att det då känns lättare att tänka på mat. Att mat gärna blir en tröst när jag är ensam. Att jag också gärna tänker i de banorna...att bara jag äter lite så blir jag mindre ensam...hm...
Denna vecka som kommer, kommer jag ha som mål att gå och lägga mig INNAN 23:00. Jag är lite dålig på det här med sömnen. En kollega till mig håller på mycket med feng shui. Jag funderar på att införa det i vårt sovrum, för att känna ett mer lugn i sovrummet. Nu är det så stökigt...ska kolla lite feng shui-bloggar när jag sitter på tåget i morgon...nu ska jag förbereda frukosten lite! Det ska bli en stärkande smoothie till frukost!
Jag har valt att gå två år med Itrim. Just nu känns det väldigt tryggt även om jag också är inne i en period då jag inte alls gillar själva vägandet...vågen tyckts reta mig. Jag upplever att jag kämpar, men att den hånar mig...ett hekto ner, två upp, tre hekto ner ett kilo upp...det är som en jojo, fast ändå ner lite i taget..om man slår ut det på en månad....elller så...
