ZtorZillen

2014-09-17
18:35:00

Tack
 
 
I dessa tider, då SD får fler mandat i kommunval och i riksdagsval...tänker jag att jag skulle påminna er lite granna kring vilka fina möjligheter vi ger ensamkommande flyktingbarn.
Jag har en klient som får ut sin ångest och saknad genom att teckna.
Jag och god man har uppmuntrat hen till att fortsätta med tecknandet, då det gör att hen orkar gå i skolan och vara som "alla andra barn".
Hens största önskan är att få jobba med animerad film på Disney.
 
Tidigare i veckan fick jag en present av hen. Nämligen denna underbara teckning på en gråtande äldre dam.
Jag fick välja på flera teckningar, och pekade ut denna som den som berörde mig mest.
Hen tog då upp en ram och la teckningen i den och sa sedan "denna är till dig, varsegod".
 
Jag är så glad för hens skull. I Sverige kommer hen kunna gå på estetprogrammet och utveckla sitt målande/tecknande. Hen kommer få flera möjligheter att uppfylla sina drömmar om att jobba med teckning, oavsett om hen slutar som bildlärare, konstnär, spelutvecklare eller tecknare till Disney!
 
Njut av bilden och var stolta över att era skattepengar hjälper barn som har flytt från krig och elände!
 
Denna vecka är jag extra tacksam över de barn och ungdomar jag träffar i mitt jobb!
 
TACK
 

2013-11-10
11:01:23

Hotad
Baksidan av mitt jobb.
Blev i fredags hotad. Både jag och min familj.
Utifrån ett jobbigt beslut jag har fattat, så har en person hotat oss.
Ingen klient.
Men ändå. Vill inte skriva för mycket om det, det är polisanmält och så.
Men det kommer nog inte bli något, säkert ord mot ord.
Därför jag varit frånvarande.
Ska städa lite här hemma nu, sedan återkommer jag.
Lovar!

2013-11-04
21:28:29

Frågor igen! (jobb)
Så om barnet kommer med exempelvis en bror och hans familj då räknas barnet som ensamkommande?
-Japp!
 
Är det alltid så?
-Om barnet är under 18 år är det alltid så. OM barnet/familjen berättar för Migrationsverket hur släktskapet ser ut. En del ljuger ju om det och kallar då sin bror för "pappa"...
 
Många gånger mötte jag unga tjejer som " fått hjälp" att fly med typ grannfamilj. I fler än ett fall misstänkte jag att de blev hjälpta för att de blev en ekonomisk vinst för familjen. Att de " jobbade av" den skuld deras familj satt i efter att ha betalat "hjälpfamiljen" om du förstår vad jag menar. Ofta slet de med barn , tvätt, städ, matlagning osv som livegna. Tragiskt.
-Det är tyvärr ganska vanligt, just när flickor kommer med en annan familj. Tyvärr är det ett fenomen som många känner till, men också något som inte alla känner till och då extra viktigt att myndigheter/skolpersonal/fritidsledare/andra vuxna är uppmärksamma på flickan och hennes mående. Misstänker man detta som privatperson eller kommer i kontakt med en flicka/pojke där man misstänker att så här är fallet, prata med socialtjänsten...så att vi får en chans att hjälpa barnet. Vi är faktiskt inga onda människor som jobbar på soc, de flesta av oss är till och med ganska snälla!
 
Hur ser fördelningen flickor pojkar ut?
-En klar majoritet av de som kommer som ensamkommande är pojkar. Tidigare år har det varit afghanska pojkar mellan 16-18 år. Som dom själva uppger, personligen tror jag ju att flera ljuger om sin ålder. Viktigt att veta är även att de ljuger både upp och ner, så att säga. Jag har några pojkar som säger sig vara 16 år, men jag är ganska säker på att de är närmare 14 år, till exempel. Det är också olika i olika kommuner, vissa tar bara emot tjejer, vissa bara pojkar och vissa kommuner tar både och. Efter årsskiftet kommer kommunerna ha ännu mindre att säga till om och då är det helt upp till Migrationsverket att välja vart barnen ska bo...eller rättare sagt vilken kommun som ska ansvara för boendet.

2013-11-02
13:13:53

Frågor och svar (jobb)
Jag jobbar ju med ensamkommande flyktingbarn. Definitionen är att de är under 18 år och kommer till Sverige utan någon vårdnadshavare (mamma eller pappa). Det betyder att det kan komma en syskonskara, eller ett/flera barn tillsammans med vuxet syskon, moster/faster, farbror/morbror, kusin, mormor/farmor, farfar/morfar osv osv. Och då räknas BARNET som ensamkommande flyktingbarn även om det då inte kom själv till Sverige. Lagstiftningen ser lite annorlunda ut mot barnet om den kommer som ensamkommande flyktingbarn eller om den kommer tillsammans med sin mamma eller pappa eller båda.
 
Samma sak gäller om barnet kommer tillsammans med exempelvis en grannfamilj från sitt hemland. Familjen och barnen i den familjen gäller under en speciell lagstiftning och det andra barnet (ensamkommande) gäller under en annan lagstiftning. Generellt kan man säga att har man inte uppehållstillstånd eller är svensk medborgare (TVÅ SKILDA saker), så gäller en annan lagstiftning än om man har uppehållstillstånd eller är medborgare. Kan berätta lite mer om det en annan gång, ifall intresse finns. Jag älskar verkligen mitt jobb och kan skriva om det hur mycket som helst...mest för att jag tycker att det saknas så mycket information till mer "vanliga" människor (ni som inte är inne i "svängen" som jag är)!
 
Fick lite frågor kring mitt jobb, som jag tänkte svara på;
 
Kan barnen svenska eller jobbar du med tolk?
-Tja...när barnen kommer till Sverige, kan de naturligtvis inte svenska. Då använder vi till en början tolk. Vissa barn/ungdomar lär sig "lätt" svenska redan på en månad, andra tar det längre tid för. Vissa använder jag tolk till även om de bott och levt i Sverige flera år. Sedan beror det naturligtvis på vilket språk dom pratar, om det är någon som har engelska som modersmål, använder jag inte tolk för att jag anser att jag kan engelska så bra. Men det beror ju också på vad ungdomen/barnet själv vill. Ofta sitter jag i samtal, lite om du tänker dig terapeut-klient. Då har vi oftast en tolk via högtalartelefon. Ibland, har jag tolk på plats..men de flesta barn tycker att det är lite jobbigt, då vi pratar om mycket känsliga saker. DÅ kan det vara lättare att öppna upp sig utan att "se" den som tolkar.
 
Hur blir det när de bor i familjehem i början, kan familjen det språket då eller kör man " kroppsspråket"?
-Det här är en lite mer komplicerad fråga än vad man kan tro. Det beror på HUR barnet kommer in i Sverige, och hur gammalt det är. Är barnet över 15 år brukar de flesta komma till ett gruppboende. Hur gruppboenden ser ut kan jag också utveckla i senare inlägg, om intresse finns. Om barnet kommer ensamt, och är säg..14 år (som den pojke jag mötte igår), då placerar vi honom i ett jourhem. Det är ett familjehem som har lite mer "utöver" kompetens och i alla fall i vår kommun, har stor erfarenhet av ungdomar och barn i alla åldrar. Jourhemmet har svenska som modersmål (men det är ju inte så i alla kommuner). Men vårt jourhem har tillgång till tolkar via tolkförmedlingar, men använder mest kroppsspråket. Det viktigaste i början är inte att man PRATAR, utan mer att känna värme och lite kärlek och välkomnande. Det är mer fokus på att få det mer grundläggande behoven tillgodosedda. Beroende på om de vart människosmugglare inblandat i resan till Sverige, eller inte, så kanske barnet inte har fått utföra sina behov så som barnet skulle behöva. Alltså är mer fokus på; en varm säng, en snäll mamma/pappa-figur, mat, vätska, toalett, vänlighet.
 
Eller kommer barnen först till institution innan de hamnar i familjer?
-Det beror mest på ålder. Men kan också visa sig de första dagarna i familjen, om barnet har speciella behov som inte en familj kan hjälpa till i. Sedan, är det tyvärr så att det inte finns tillräckligt med familjer som är familjehem. Det är speciellt svårt att få familjer till dessa barn, så många hamnar på gruppboenden. Vilket iofs inte behöver vara dåligt. Många barn mår mycket bättre av att bo i gruppboende eller institution än en familj, det beror på vad barnet har varit med om. Med en duktig socialsekreterare så får barnet bo där det passar bäst för barnets behov.
 
 
Kan de komma direkt till familj?
-Kommer man till Sverige med en familj, brukar i alla fall inte våran kommun splittra dem direkt. Socialtjänsten har en skyldighet att ta reda på om familjen VILL att det ensamkommande barnet ska bo med familjen som tog hit dem samt om det är lämpligt för barnet OCH naturligtvis- om barnet själv vill det. Det är socialtjänsten som till en början bestämmer vart barnet ska bo, sedan är det oftast politiker i nämnden som bestämmer mer stadigvarande boende för barnet. Det krävs en utredning som underlag och den ska barnets egen socialsekreterare göra samt en bedömning om vad som är det bästa för barnet. Vi utgår alltid från det specifika barnets behov. Sedan är det politikerna som bestämmer, de kan också gå emot våra förslag. Det är individuella bedömningar vi som socialsekreterare gör.
Det finns olika typer av boenden inom socialtjänsten, inte bara ensamkommande;
-jourhem (lite duktigare familjehem, tar akuta placeringar där det inte är planerat innan, ex om ett barn kommer direkt från flygplatsen till vår kommun),
-familjehem (som socialtjänsten har utrett och bedömer kunna ta hand om ett barn),
-nätverkshem (släktingar till barnet, som socialtjänsten utreder men det där det främst är barnet och familjens band som är viktigast och vi bedömer att det är okej att barnet bor där)
-gruppboende (ett kommunalt boende där det finns personal dygnet runt, fokus på värme, integration, få behoven tillgodosedda, alltså de behov som kommer fram i en utredning gjord av soc.)
-HVB (privatägda boenden, med en mer strukturerad tanke bakom, oftast mer högutbildad personal, finns olika inriktningar på utifrån vilka behov olika barn/ungdomar behöver)
-Behandlingshem (oftast privatägda, mer utifrån specifika behov ex; missbruk, där ett tydligt fokus är BEHANDLING, personalen är oftast mer utbildad inom specifikt behandling i olika former)
-SiS (Drivs av staten. Här är det oftast ungdomar med mycket komplicerad och stor problematik, de flesta blir inlåsta och behandlas mot deras eller deras föräldrars vilja)
-Utslussboende (ofta som en fortsättning av något av ovanstående, man bor i en lägenhet och får stöd då och då av personal eller en familj, beroende på var man har bott innan)
 
Fråga gärna mer om mitt jobb! Som sagt, jag tror att INFORMATION är nyckeln till att få ett mer öppet samhälle, speciellt i dessa tider då främlingsfientligheten är så påtaglig i samhället!

2013-09-25
20:03:16

Varm i själen
För det mesta klagar jag ju på mitt jobb här,
Eller så känns det i alla fall
Idag hade jag besök av ett fd gatubarn från Albanien.
Han är arg och rädd.
Mest rädd. Han ska bli utvisad.
Migrationsverket har sagt sitt. Och hans liv har därmed upphört att existera, enligt honom.
Varför ens bry sig, när ingen bryr sig tillbaka?
Klok kille.
Mycket skarp. Jag sa det också. Jag tycker om att jobba med dig, för du är så olika många andra barn jag jobbar med. Du ifrågasätter och vill lära dig nya saker. Det är inspirerande för mig att jobba med sådana som du.
Men det smärtar mig att se en så klok kille strunta i skolan. Att jag ser att du har så stor potential, men att du inte ens försöker. Vill du ens vara här?
Om det du har berättat för mig stämmer. Har ingen någonsin brytt sig om dig. Du har fått klara dig själv och lärt dig överleva den hårda vägen.Men nu. NU i Sverige. Finns det flera som bryr sig om dig. Bryr sig och ställer krav. VI vill att du ska utvecklas och nå din fulla potential, oavsett om det är i Sverige, Canada, Albanien eller Thailand...det är oviktigt. Vi vill ditt bästa. Och jag tror att det gör dig förvirrad och ledsen, över att det skulle ta så lång tid att få någon som bryr sig om dig. Därför tror jag att du inte vet vad du ska göra med dina känslor.
Tårarna rinner ner för kinderna.
Jag säger att vi tar en paus. Vi går ut för lite luft. Sen kommer vi tillbaka och pratar utan tolk.
Mötet fortsätter.
Jag vet inte hur jag ska agera eftersom ni tycker om mig, säger han.
Mitt hjärta brister. Jag funderar seriöst på att adoptera alla barn jag jobbar med. De behöver kärlek.
Det smärtar att Migrationsverket ens tänker tanken att skicka tillbaka barn/ungdomar som inte har något att återvända till.
Vi lägger upp en planering på hur han ska klara av att ens ta sig upp ur sängen. Och försöka hitta lite hopp.
Han viskar något till sin god man. God mannen säger till mig; "han vill säga något till dig på svenska".
Han går sakta fram till mig. Lägger armen om mina axlar (jag är väldigt kort) och säger mitt namn och fortsätter; "jag tycker jättemycket om dig" och kramar mig hårt.
 
Det blev varmt inom mig, djupt inne i själen..och det smärtar att veta att den här killen är så övergiven. Och att med största sannolikhet så kommer Migrationsverket skicka tillbaka honom....plötsligt känns mina viktproblem mycket små...och jag ska ägna resten av kvällen att INTE bekymra mig om min vikt!

2013-07-31
22:25:00

Snart börjar skolorna!!
Snart börjar skolorna i Sverige. Sommarloven är snart över. Men alla barn får inte gå i skolan.
Klicka på bilden för att komma till UNICEF:s hemsida, där kan man köpa ett skolpaket med 25 skrivböcker och pennor! Snacka om en bra skolstartspresent.
 
 
 

2013-05-22
14:25:31

Till mors dag
 

Den perfekta presenten till mors dag

Hej!
I många länder är det svårt för en nybliven mamma att ge sitt barn den trygghet och start i livet hon önskar.

 

Köp ett startpaket för fem mammor med myggnät mot malaria och vaccin mot stelkramp, polio och mässlingen för 245 kr. (klicka på bilden)

 

Fem mammor får chansen att ge sina barn en tryggare start i livet. Och du får ett gåvobevis att ge bort på mors dag.


2013-04-04
19:50:43

Dag 153
Vissa dagar kan jag verkligen njuta av I-lands problem...när jag genuint tex kan ställa mig på vågen och känna i hela kroppen att just nu är mitt största problem att jag väger samma sak idag som jag gjorde för två veckor sedan. Eller när jag tittar i kylskåpet och ser att jag bara har ett ägg kvar och jag skulle koka två..och jag verkligen bara "neeej"..å det känns att "det här är verkligen inte bra".."detta är illa"! "Rikigt illa"!
 
Men inte idag. Idag har jag träffat ett alldelles för ung kille som visste FÖR mycket om ordet "tortyr" och dess sanna mening. Idag har jag också haft en kollega som blivit vittne till ett självmordsförsök av en mamma vars fyra barn också blev vittnen till detta..jag har också träffat en kille som är född i Syrien av somaliska föräldrar som själv aldrig bott i Somalia, men som vi..i Sverige..nu ska skicka tillbaka till Somalia, för att han inte får uppehållstillstånd här..vi ska skicka tillbaka en minderårig..en 13-årig liten kille själv till Somalia..där han aldrig varit..
Ja...kanske kan ni förstå min frustration och dagens icke-accepterande förhållningssätt mot alla som har vanliga problem?! Normalt kan jag vara ödmjuk mot andra...idag..efter jobbet känner jag bara att kroppen skriker "NEEEEJ". Det är något som är fel...i världen..varför tar vi inte bättre hand om våra barn?
 
Det sårar mig i min medmänsklighets-själ att inte alla barn har det bra. Och att vi i Sverige kan vara så puckade som accepterar Migrationsverkets beslut. Suck. Låt folk stanna i en månad. Gör en snabb-bedömning; "Stanna eller åk hem" Bedömning, beslut, verkställ. Snabbt. Låt inte folk stanna flera år..och dra ut på processen..nej..usch..det gör ont i själen att träffa dessa människor..och det gör ont att veta att vi kan göra så lite för de som behöver hjälp..medan andra får stanna...som inte "förtjänar det"..jaja...det är dagens irritationsmoment.
 
Bär just nu på en ilska mot det mesta. Ändå känner jag mig groundad. Lugn. Stabil. Men ändå irriterad.
 
 
Jag fick min vita stegräknare idag. Stolt. Redo att börja gå mera. Satsa stort. Träna. Bli fit. Hitta fokus igen.
Idag blir det Fitnessfight-pass nummer 3! Sambon är fortfarande med i gamet! Och jag har lite lättare att släppa jobbet när jag tränar..så det är både bra för kropp och själ...!
 
Är också en sådan där dag då jag funderar på att byta jobb...fast vad skulle jag annars göra? Tror att jag ska jobba med människor...tror att det är min livsuppgift, mitt kall...eller? Nja..nu ska jag träna...!
Några önskemål om framtida inlägg? Behöver tips, så jag har idéer när fantasin sinar...

2013-03-13
20:47:03

Små glädjeämnen på jobbet...
Idag har jag vart riktigt nere på jobbet. Eller haft huvudvärk och haft svårt att koncentrera mig och fokusera. Glädjeämnet för dagen var att träffa en somalisk ung pojk (12-13 år), som äntligen börjat reflektera kring sitt beteende i skolan..han har tidigare varit så utåtagerande och mått riktigt dåligt psykiskt...samtidigt som han inte alls tagit ansvar för sina handlingar utan har alltid skyllt på andra.
Idag berättade han att han varit i bråk med en tjej på skolan, men att han visste att det var dumt och att det inte bara var hennes fel utan det var hans fel också! (blev mycket stolt över honom att han kommit till denna insikt..även om det kanske inte låter så stort för er som läser)
Han berättade också att han lärt sig simma. Det var det största som hänt, sedan...urminnestider, han var så stolt att jag trodde han skulle spricka. Jag frågade om han simmade i badhuset. "2 gånger i veckan" sa han högt och tydligt och blev 20 cm längre då han sträckte på sig! *underbart*
 

2013-02-27
05:23:00

Sökt studier
 
Igår sökte jag lite sommarkurser. Känner att jag behöver lära mig något nytt.
Bli utmanad. Inte bara fortsätta i samma hjulspår.
Jag vill bli utmanad, få nya perspektiv på saker och ting. Det är för mycket "som vanligt" och för mycket vardag just nu...!
Om allt går som det ska läser jag Koranen i sommar!
Mycket spännande och säkert nyttigt i mitt jobb också!

2013-02-15
17:48:47

Favoritman
Min favoritsnubbe just nu heter Yassin Ekdahl och är psykolog och har jobbat på Röda korsets behandlingscenter i Malmö för krigsskadade och torterade. Han kom till Kristianstad på 90-talet som ensamkommande flyktingbarn från Somalia.
 
Var på en föreläsning med Yassin för någon vecka sedan. Helt otrolig man...mycket inspirerande och vilken kunskap! Jag vill lära mig allt han kan!
 

Foto: Peter Åklundh

2013-02-07
21:10:25

Dag 97
Det här med psykbryt. Idag kan jag fundera på om jag får någon slags kick av det eller...suck.
Har fått ytterligare ett psykbryt sedan mitt senaste inlägg om facebook. Denna gång handlar det om alla dessa människor som väljer att skaffa barn men sedan tycker att det är "helt okej att soc tar hand om dem och flyttar dem till en annan familj". Asså. Seröst. Återigen...prioriteringar.
Varför skaffar vissa personer barn?
Idag hade vi gruppmöte (vi som jobbar med utredningar på barn och familjer) sedan hade vår boss-lady
bjudit in försörjningsstödsgruppen. Inget fel på försörjningsstöd, har själv jobbat där.
Men det tycks saknas barnperspektivet i denna kommun hos de flesta handläggare...på försörjningsstöd..
Jag vet inte, det är min uppfattning.
Och sedan vilka människor de jobbar med! En kollega har just nu en ensamstående pappa med två barn som hotas med vräkning men som vägrar ta emot den lägenhet som vi erbjuder! (på grund av tapeterna!!!)
Va f*n liksom? Vart är världen på väg?
Då fick han tydligen ett ultimatum. Tar du lägenheten eller ska vi ta dina barn? (eftersom han hellre vill bli bostadslös, och vi kan faktiskt inte låta barnen bo på gatan...)
Å han säger "ta barnen"! VA?!
Vad är det som händer?!
Jaja...nej..nu ska jag inte bli galen här...
 
 
Det är klart att jag inte gör saken rättivs, eftersom jag inte kan beskriva mera bakomliggande saker.
Men ändå. Själva attityden.
Ta mina barn!
 Jag gillar inte tapeten..! Buhuhu..
Suck.
 
Men annars är det bra...
Hahaha. Nejdå..men det är faktiskt rätt ok med mig.
Försöker tänka positivt, försöker promenera även om yrseln är rätt jobbig att ha att göra med.
Lyder coach Tobias råd att lyssna på kroppen...tar det mest lugnt, dricker te, vatten, äter 4 ggr/dag.
Går när jag kan...så..typ...
Allmäntillståndet är inte det bästa...men det känns ändå bättre än på länge och jag känner mig inte längre superkänslig vad gäller matos, eller matlukter...
Har jag berättat om min matsvartsjuka som jag tidigare kännt?
 
Vad vill ni läsa mer om i bloggen?
 

2013-01-25
07:32:00

En bloggpost för att utrota polio

Världsdel efter världsdel blir poliofri och möjligheten att helt radera den dödliga sjukdomen från jordens yta är inom räckhåll. Det är ingen lätt uppgift men det går. Och du kan hjälpa till. 

Förra året upptäcktes endast 650 fall av polio i världen. Det är inte många men bara några få fall gör att sjukdomen sprids och skördar barns liv. För att helt utrota polio krävs att man vaccinerar varenda unge i varje by. Det gör UNICEF. Genom världens största hälsokampanj ser de till att miljontals barn världen över får vaccin och skyddas mot sjukdomen. Köp vaccin och hjälp till att utrota polio!

unicef.se/gavoshop/poliovaccin 

För att barn ska få ett fullgott skydd behövs tre doser vaccin. I UNICEFs gåvoshop kostar 60 doser 72 kronor. Det räcker för alltså för att rädda livet på 20 barn.

Foto: UNICEF
 
 

 

 

 

2013-01-10
18:05:00

"Varför började du jobba inom detta?"
Enkel fråga men ändå så svår..."Varför började du jobba inom detta?"
 
Ja...det är väl lite olika svar på den frågan. Dels var jag osäker på vad jag ville jobba inom, när jag slutade gymnasiet. Min mamma hjälpte mig rätt mycket och vi läste massor av studiekataloger tillsammans. Hon sa "socionom kanske skulle passa, testa å sök det!". Öh..vad gör en socionom?, det var min första tanke.
 
Jag sökte in på socionomprogrammet för att det verkade intressant. Mycket märkligt egentligen, då jag är mycket blyg och har svårt att träffa nya människor. Det är i alla fall den bilden jag alltid har haft av mig själv, som en blyg tjej. Som blir röd i ansiktet av att ringa en främling. Eller så. Så socionom blev det, och sedan tänkte jag; 3,5 år, det är lång tid, jag hinner komma på vad jag vill jobba med under den tiden.
 
Jag visste två saker då;
-jag vill inte jobba på socialtjänsten
-jag vill inte jobba med barn eller ungdomar
 
 
Och vad jobbar jag med nu?
Socialsekreterare för ensamkommande flyktingbarn.
 
Älskar att jobba med den målgruppen och tror verkligen att det är något jag kommer göra under en lång period framöver, om jag får välja. Men..just nu har jag en visstidsanställning. Så man vet aldrig vad som händer!
Jag skriver mycket på mitt jobb. För journalanteckningar.
Ringer mycket. Träffar många barn, personal, familjehem och gode män.
 Även lärare, psykologer och läkare. Det är ett spännande och varierande jobb. Men också stressigt och krävande mentalt. Man tar gärna med sig arbetet hem. Vissa ungdomar "följer med" i tankarna varje dag, andra inte.
 
Just i skrivande stund är det väldigt jobbigt och stressig på jobbet.
Ungdomar/barn som inom kort ska utvisas och mycket ångest läggs på mig. Ibland är det riktigt svårt att inte ta över den känslan...men det positiva överväger det negativa!

2013-01-07
08:28:00

Frågestund

Fick denna kommentar för några dagar sedan...men minns inte riktigt från vem;

 

Jag, som tar socionomexamen om mindre än tre veckor, skulle gärna höra om hur det var att komma som ny på jobbet, fick du mycket introduktion av erfarna kollegor, hur kändes det, hur snabbt har du växt in i jobbet osv. :P

 

Jag har ju varit på tre olika socialtjänster, sedan jag tog examen för tre år sedan. Så det har varit olika kan jag säga, vad gäller introduktionen. Det som har varit bäst är att jag på alla tre socialtjänster fått en så kallad "mentor". På kommunen i Norrland hade vi till en början även avsatt tid de första veckorna ca tre timmar/vecka då jag och min mentor gick igenom veckan som varit och veckan som skulle komma. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Om saker som var svåra och saker som var lättare. Hon läste igenom mina utredningar, överväganden, genomförandeplaner, vårdplaner osv osv.

Mitt första jobb..var sämre. Där fick jag inskolning i datasystemet men fick i övrigt en hög med 35 klienter och uppgiften att träffa alla minst en gång i månaden och sedan betala ut försörjningsstöd om jag ansåg att de hade rätt till detta. Det var min introduktion. Så. MEN å andra sidan satt jag granne med min mentor och hon svarade på alla frågor jag hade, väldigt vänligt bemötande. Nackdelen kände jag var att hon aldrig "visade" mig. Jag fick vara med på ett möte, sedan förutsatte de liksom att jag skulle kunna det där...där hade jag en väldigt bra chef också som hade "öppen dörr", dit kunde man komma jämt eller skriva en lapp till henne så återkom hon inom någon timme och hjälpte mig direkt. Så jag fick bra stöd på det viset. Hade också en del jobbiga klienter som var hotfulla, där fick jag också massor av stöd och chefen erbjöd sig att vara med på en del möten där jag inte kände mig trygg. Hon var kanon med andra ord!


Så min erfarenhet är olika vad gäller introduktion. Själva jobbet har jag lärt mig snabbt. Det som varit tuffare har varit att komma in i "gänget" så att säga, men det har blivit lättare för varje gång jag bytt jobb. Det är också något vi på den socialtjänst jag jobbar på just nu pratar om. "Hur kan nya känna sig mer välkomna i gruppen". Det är en del som påpekat att det är svårt. Men jag tror att det oftast beror på att man snabbt tar nya "för givet". Om den nya inte säger till eller frågar, så antar man bara att det går bra. Det är vi nog lite sämre på att uppmärksamma varandra..på soc. Det jag gillat bäst med mina kollegor och som även förvånade mig under praktiken, var att alla har kvar sin humor. Även om vi omges av mycket sorgsenhet och olycka, så håller vi humöret uppe och skämtar och driver med oss själva och varandra. Just kollegorna har jag alltid kännt stort stöd av, så väl när jag var ny som socionom och när jag varit ny på en arbetsplats...

 

Hoppas du kommer trivas med att jobba som socionom! Å grattis till examen!

 


2013-01-04
12:26:00

Yttersta ansvaret för socialtjänsten

"På vad sätt menar du att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för sina kommunmedborgare konkret?
Måste socialtjänsten ge ut en bostad om man inte har nån eller? "

 

Nja...som sagt, det är ju en tolkningsfråga. Som allt annat inom Socialtjänstlagen.

Konkret kan man säga..att om du berättar att du är bostadslös så har socialtjänsten en skyldighet att erbjuda dig stöd. Sedan är det inte säkert, eller särskilt troligt, att de har en lägenhet på lut..bara sådär. Men de kan erbjuda dig en tillfällig lösning på din boendesituation. Kanske bo på ett vandrarhem eller en camping eller vad det nu kan vara. Gäller det en barnfamilj så kommer socialtjänsten jobba hårdare för att situationen ska lösa sig. Är det däremot en ensamstående vuxen person, så har denne trots allt ett eget ansvar och får göra det mesta själv, men kan få massor av tips av sin handläggare, men det är upp till den vuxna att aktivt agera.

 

 

Socialtjänsten har oftast (inte alltid, definitivt inte alltid i en större kommun) kännedom om de som är bostadslösa i kommunen...om nu fastigehetsägarna har gjort sitt (om de nu kastat ut någon) eller om det är någon som är bostadslös och lever på gatan i en mindre kommun..har aldrig jobbat i en stor kommun så vill inte uttala mig om det. Men det KAN vara så att socialtjänsten har hemlösa klienter som de arbetar med, tro det eller ej, men det finns faktiskt folk som är så pass stolta att de inte vill ta emot hjälp från socialtjänsten. Kanske tar de emot matpengar då och då, men de vill ordna med bostad själva. Är man då vuxen, har man faktiskt rätt att bestämma över sitt eget liv, så länge man inte skadar andra...men i Sverige, så får man skada sig själv...om man är vuxen. Det är inget straffbart i det, inte har socialtjänsten heller någon möjlighet att tvinga personer att bo i lägenheter eller hus om de själva föredrar att bo på gatan. Sorgligt. Men sant. I första kommunen jag jobbade i, hade vi en bostadslös man som ville "ordna det själv". Han kom ibland för att få pengar till mat. Mager, va han. Synd om honom. Man ville så gärna hjälpa honom, men han ville inte ta emot något från oss...han hade inga barn och levde som ensamstående...hm...

 

Svarade jag bra på frågan?


2013-01-02
13:24:00

Vad vill DU veta om socialtjänsten?
 
 
 
Nu är jag nyfiken på DIG och vad DU vill veta...kanske om socialtjänsten generellt..om mitt jobb med ensamkommande?
Vad funderar DU över!?
 
 
 

2012-12-30
11:39:00

Dilemmat "ramlag"
Blev glad och imponerad över era väluttänkta frågor som jag fick på mitt inlägg om Socialtjänstlagen, den lag jag arbetar med dagligen...vilket de andra som jobbar inom socialtjänsten också gör...förutom de som jobbar med LSS (Lag om stöd och service för vissa funktionsnedsatta)...(det som i folkmun kallas för "handikappomsorgen" aka psykiatri/socialpsykiatri), de jobbar oftast med både LSS och Socialtjänstlagen.
 
Åter till Socialtjänstlagen.
Pernilla hade en tanke om att bidrag som vårnadsbidrag och socialbidrag (eg försörjningsstöd) skulle beviljas centralt av personal som har stor kompetens och som kan använda en samsyn? Hon anser att det inte ska spela någon roll var man bor och vilken handläggare man får!
 
Maria skrev Ja men det är ju intressant, alltså om det är en ramlag och flera tolkar lagen då kan det bli väldigt stor skillnad för medborgarna för jag antar man tolkar utifrån ens egen kunskap, erfarenhet och så, alltså du och jag kanske inte skulle tolka samma text lika eller är jag och cyklar nu?
Om du och jag nu tolkar olika vem ska behovsmänniskan(den vi hjälper) lyssna på då?
I förlängningen så kan det bli stor skillnad om vi då bor i olika kommuner är jag med då eller helt fel ute?
 
Vi tar en sak i taget.
Först håller jag helt med dig, Pernilla. Det ska inte spela någon roll vart man bor eller vilken handläggare man får...har man rätt till försörjningsstöd ska man få det, punkt. Så anser jag i teorin, men vet att det är mycket mer komplicerat med praktiken. Tyvärr är det också så att inom socialtjänsten, så är det oftast just med försörjningsstöd eller barn- och familj som de flesta nyexade börjar inom. Vilket, jag kan tänka mig, även visar sig på handläggningen, men det är bara MINA åsikter och tankar! Vilket iofs inte behöver vara negativt för den enskilde. I skolan, lär vi oss att man alltid ska ha "barnets bästa" för ögonen, och kan därmed bevilja extra pengar om det är något som är för barnets bästa. Kan tänka mig att nyexade håller mer på denna linjen än de som är äldre i gamet? Men det är inget jag vet, så det är ytterligare bara en av mina funderingar!
 
 
Det som också är skillnaden mellan försörjningsstöd och tex bostadsbidrag (via Försäkringskassan) är att försörjningsstöd är individanpassat och behovsprövat. Vilket i teorin betyder att du kan söka försörjningsstöd för ALLT, sen får du ju inte allt. Sen måste du själv SÖKA...testa... Men finns behovet och handläggaren känner till lagstiftningen, vilket jag förutsätter, så kan man ha rätt till ganska mycket olika saker...exempelvis inom vissa kommun beviljar man ut extra bidrag till julen, för att föräldrar ska ha råd att köpa julklappar. Det i sig, är ingen rättighet, men beror förmodligen på vad politikerna i den kommunen anser vara nödvändigt för att komma upp till en skälig levnadsnivå eller så beror det på enskilda handläggare. När man jobbar med försörjningsstöd så är det en skälig levnadsnivå, som ens klienter (eller kunder, besökare, brukare eller vad man vill kalla dem för...) ska ha, varken mer eller mindre. SKÄLIG.
 
Jag förstår Pernilla och Marias tankar, men för att dra era tankar ett snäpp värre. Så behöver vi inte "åka" till en annan kommun för att få en annan handläggning...det kan räcka med att gå till handläggaren i rummet intill, på samma kontor. Detta eftersom, det mycket riktigt, som ni båda skrev, blir en TOLKNINGSFRÅGA. Detta gäller ju ALLT inom socialtjänstlagen, inte bara ekonomi...utan även tolkningar kring barnärenden, som jag då jobbar med. Konstigt nog så förekommer det mer hot och våld gentemot tjänstemän inom försörjningsstöd än de som jobbar med barn...visste ni det?
 
Fördelen med en ramlag är att man kan göra undantag. När det blir massor av skriverier i tidningarna, exempelvis om Försäkringskassans bedömningar. Då ser ni resultatet av vad som händer om inte handläggarna får göra egna tolkningar. En cancerdrabbad människa har inte alltid rätt till att få sjukpenning, kanske tvingas ut i arbete. Varför? För att deras lag inte ger utrymme till tolkningar. Då faller ju en hel del människor mellan stolarna. Det händer ju å andra sidan också med Socialtjänstlagen, men min åsikt är att hellre fria än fälla. Alltså hellre litar jag på tjänstemännens kompetens och deras förmåga att bedömma mig, överklagar om jag är missnöjd...än att jag blir bedömd utifrån en mall som regeringen gjort. (jag antar att de är dem som fattat lagen som FK följer och deras ev riktlinjer, är verkligen inte jätteinsatt i detta, så ursäkta...)..
 
Däremot, när det gäller just försörjningsstöd kan jag tycka att flera borde överklaga. Jag har sett kollegor fatta beslut som jag tyckt vart helt felaktiga...och jag har säkert fattat beslut som de tyckt varit felaktiga. Det öppnar ju också upp att den högre instansen också kan göra en annan bedömning än tjänstemannen...!
 
Jag vet inte om det var ett bra svar detta, men...ja, det är olika, även inom kommunerna. Det som jag bedömmer vara bäst för en familj, exempelvis kanske jag bedömmer att det är viktigt att barnet i familjen får extra pengar till att börja och träna karate. Det kanske en annan handläggare menar att familjen måste spara till. Båda bedömningarna är korrekta enligt lagens mening. Fritid ska ingå i grundbidraget, varför egentligen familjen bör spara pengar till aktiviteter för barnen. Å andra sidan kanske det finns speciella skäl som handläggaren anser vara så viktiga att familjen får extra bidrag. Eller så är familjen själva mycket drivande i frågan och kan hjälpa handläggaren att skriva bra argument till varför de ska få extra bidrag till karateträningen...förstår ni dilemmat i det hela?

2012-12-28
18:04:00

Socialtjänstlagen
En av mina mest använda "arbetsredskap" är en lag. Nämligen Socialtjänstlagen (2001:453). JUPPS! Den använder jag en del, kan man säga. Det är en ramlag och ingen rättighetslag. Vilket betyder att den sätter ramar, men beskriver inte rättigheter som LSS gör, eller brott och straff som brottsbalken gör...
 
 
 
2 kap 1§ Socialtjänstlagen, lyder;
Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän.
 
Bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd och hjälp enligt denna lag finns i 2 a kap.
 
I fråga om den som omfattas av lagen (1994:13) om mottagande av asylsökande mfl finns särkskilda bestämmelser om bistånd i den lagen. Lag (2011:328).
 

Det kanske inte säger er så mycket. Men poängen med denna lag är att kommunen har det YTTERSTA ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Så det betyder i praktiken att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för alla dess medborgare i kommunen.
Hänger ni me?
 
Vad tycker ni? Vill ni veta mer om socialtjänsten? Mitt arbete?
Hör av er, så jag vet!

2012-12-21
12:00:00

Dublinärende
Ni har väl läst i tidningarna på senaste tiden om barn som är så kallade Dublinärenden?
Det verkar ju som om de flesta misstolkar detta och blir fruktansvärt upprörda.
Inte för att jag själv inte blir upprörd...
Det blir jag.
Men jag tänkte ändå ägna ett inlägg åt att beskriva vad ett Dublinärende är för något.
 
Det handlar "kort" om att personen i fråga har sökt asyl i ett annat land, innan personen kom till Sverige.
Tanken är då att det första landet ska pröva ärendet och inte Sverige (Migrationsverket).
Så personen blir inte utvisad till det land personen kommer ifrån, utan den blir tillbaka skickad till det land den först sökte asyl i...
Hänger ni med?
 
Är det alltså ett Dublinärende så skickas personen ifråga till det land där denne sökte asyl första gången.
Dublinförordningen är den som styr detta (vilket land som asylärendet ska prövas i). Förordningen gäller i EU:s medlemsländer samt Island, Norge och Schweiz.
En förutsättning för detta är ju att det finns någon form av organiserat mottagande i det land där barnet ska resa tillbaka till.
 
Naturligtvis finns det ju undantag också.
Eller särskilda skäl. De ska man försöka förmedla till Migrationsverket via sin god man (om man är ensamkommande), är man vuxen ansvarar man för det själv. Du har inte rätt till ett offentligt biträde om du omfattas av Dublinförordningen. Grekland är sedan maj 2008 ett undantagsland...på grund av deras mottagandeförhållande som minst sagt är under all kritik. På senaste tiden har jag faktiskt inte följt någon information via media kring detta, men vet av ungdomar som berättat att det är hemska förhållanden man kommer till som flykting i Grekland...
 
Vill man läsa mer om Dublinärenden, så rekommenderar jag att googla. Det finns massor av information dels på SKL (svenska kommuner och landsting) samt på Migrationsverkets hemsida.