ZtorZillen

2014-09-10
22:05:54

ÄCKEL-VARNING!
Seriöst?
Ibland undrar jag från vilken planet min hjärna kommer ifrån.
Om den är sammansvetsad med övriga kroppen eller om den har ett eget liv, och tror att den är såååå mycket smartare och mer intelligent än min övriga kropp.
Av någon anledning tyckte jag i alla fall att en leverrening skulle vara "spännande" att utföra.
Fråga mig inte varför...
 
 
Kanske har det med min idé om att fokusera på hela kroppen...att allt är ett system och att vi måste förebygga...
Jag vet inte...kanske har det med att jag just läst ut boken "Cancer is not a disease it's a survival mechanism" och att författaren förespråkar bland annat att göra en leverrening regelbundet?
 
I alla fall.
Jag har nu gjort det.
Började igår morgon, eftersom jag och sambon har semester -och tydligen inget bättre för oss!. Och avslutade den idag kl 12.
 
Tanken är att man ska dricka en slags saltlösning på fastande mage...sedan dricka det igen efter någon timme och sedan dricka en olje-grapefrukt-citron-juice...och sedan få en massa diarré och därmed också rensa gallan/levern på små/medel/stora gallstenar i olika utvecklingsfaser...
Det är så jag har tolkat Sannas leverrening (klicka på bilden ovan). Har först läst på om olika personer som skriver om deras upplevelser på deras respektive bloggar eller i tidningar...och tänkte att jag skulle testa det.
Sambon hakade på. Och mycket riktigt, så som det förutspås så "rensas" kroppen på stenliknande föremål som kommer ut ur kroppen på ett mycket märkligt sätt.
 
För de som har lätt att bli illamående: sluta läs!
Ur analöppningen kommer som en flod...ja, du hörde mig! -En flod av diarré och "stenar".
Som jag har förstått det är det saltets "förtjänst" att det inte känns så mycket när det händer.
Och nej...det känns inte. Första gången någon av oss rusade in på toaletten blev personen i fråga, förvånad.
Vi märkte inte om vi kissade eller bajsade!
Så himla snuskigt!
Små olikfärgade "stenliknande"-bumlingar kommer ut i mängder.
Tydligen fick jag fler än sambon..kan ha att göra med att jag är överviktig om jag ska tro vissa källor på nätet.
Grön-svarta små saker. En del större än andra.
 
Har läst att det finns mycket kritik mot denna rening och jag vet inte. Jag är inte utbildad inom detta.
Men konstigt nog efteråt nu...ett och ett halvt dygn senare känner jag mig på något sätt fräschare.
Jag springer fortfarande på toa titt som tätt. Och har så gjort en gång under skrivandet av denna text.
Men...jag vet inte. Kanske kan detta vara bra i förebyggande syfte?
Jag försöker att ha öppet sinne och se vad som händer!
 
Kanske ska du också prova och ge mig lite feedback till mig om hur det gick för dig? Eller har du redan testat?
 
På återskrivande!
 

2014-04-24
21:44:26

CHECK!
 
I dag har jag varit bortrest hela dagen..
Alltså; föreläsning och inte vanligt jobb, kan man säga.
Nackdelen med det är att man blir bjuden på mat (man kan inte kontrollera den som man vill), det är en massa godis och fika på konferenser (oftast...i princip alltid)...man får/kan inte resa på sig när man vill utan är fastlåst vid en stol i princip efter ett schema man inte har någon kontroll över.
 
 
Så redan vid 11-tiden bestämde jag mig att jag vill träna i kväll.
Vad som än händer..så vill jag träna något.
Det är dags nu.
 
Av min PT (min bror) så har jag fått ett antal andningsövningar som ska stärka upp mina inre magmuskler för att på så sätt stabilisera upp ryggen så att jag inte får så ont.
Han har också rekommenderat olika rumpövningar som också ska stärka upp core-musklerna.
 
Idag kom också kostplan och kosttillskottsplanen av näringsfysiologen/livstilscoachen som jag också har nu vid min sida. Som en förmån vi har på jobbet så har vi gratis simning, men jag vill gärna komplettera upp det med styrka och smidighet varför jag idag valde att återigen gå med i exerto.se (träningsvideosar för 49 kr/månad online).
 
Summan av kardemumman blev att jag när jag kommit hem och ätit min räk- och kräftsallad, gjorde andningsövningar och läste lite. Sedan så körde jag ett rump-pass på exerto och sedan ett core-pass.
 
NU känner jag mig riktigt nöjd över mig själv och stolt och glad över att jag inte har gett upp!
Jag har vågat be om hjälp...!
Och nu jäklar ska här hända saker!

2014-03-08
20:02:03

Godis och bär
Världens i särklass sexigaste bär -körsbär!
Fråga min inte varför...men det är något med formen, färgen och ja...smaken, så klart!
I alla fall var sambon supersugen på godis nu så här på lördagskvällen...och jag är ju aldrig sen med att haka på att gå till mataffären...det är lite som att porrsurfa för en sexmissbrukare.
Jag verkligen ÄLSKAR att gå till mataffären, strosa runt bland frukter och färger...färglad pasta och pesto!
Cola och fanta, lösgodis och glass..
 
 
Jag vet, det är lite psyko.
Men det är sådan jag är.
Ni kanske undrar vad jag äter nu förtiden?
Just nu, som jag försöker återgå till...är en kost som man kan säga är av paleo-tänk.
Det är mycket kött, fisk, fågel -dock inget fläsk.
Gluten- och laktosfritt. Inga mjölkprodukter.
Grönsaker som växer ovanjord.
Ingen potatis, ingen quinoa, inga linser, inga böner.
Ägg, kokos, oljor, smör (ekologiskt och helst osaltat).
Kryddor av alla de slag, OM de är naturliga...inga e-ämnen, konserveringsmedel eller andra tillsatser.
REN mat är det jag strävar efter.
Jag äter inte heller någon frukt (fruktsocker är som bekant, för de som följt mig länge, något som jag går igång på och kan bli riktigt sockersugen på!).
Bär äter jag också.
 
I alla fall.
Matshoppingen resulterade i körsbär och lösgodis.
Lösgodis till sambon och körsbär till mig.

2014-01-25
13:10:10

"god morgon"
Jag vet att klockan är mer åt lunch-hållet...men ändå!
Det är ju helg, eller hur?
Jag och lillskiten var ute på morgonpromenad i morse...sedan har jag diskat, tränat lite och nu sitter jag här framför datorn en kortis innan jag ska iväg på pyssel-eftermiddag hos en kompis. Jag och min mamma har ju börjat träffas varje helg för att virka, och nu har vi bjudit med en kompis till mig. Min förhoppning är också att det ska sprida sig så att vi blir flera...lite helgavkoppling...fika med goda vänner samtidigt som man umgås över generationen och pysslar...ja, ser verkligen fram emot detta.
 
Vad gäller vikten har jag insett att jag nu ska gå in i ett "behålla nuvarande vikt"-läge. Så att jag inte blir besviken på mig själv...när jag väger mig..men också för att jag inte ska släppa allt helt. Jag har återigen börjat medicinera; metformin...vilket jag ju har haft ett uppehåll på i ca 5 månader.
 
Så nu är det medicin, regelbunden motion och ta hand om kropp och själ. Kanske kan detta också få en lugnande effekt på hela mig? Jag behöver släppa "barn-tanken", även om det är svårt. Någon frågade innan hur min sambo tar detta? Han är ju 10 år äldre än mig och har sedan vi började vår relation varit inställd på barn. Han vill ha barn och ha en stor familj mer än något annat i världen. Han säger ibland att han vill ha den familj han inte hade...vi kan gå in på det en annan gång...
 
I alla fall...det har varit jag som har "lugnat" ner detta. Och det är jag som är "anledningen" till varför vi inte har försökt tidigare. Jag har inte varit redo, och det har han accepterat. Sedan när jag träffade "fel" läkare som sa att PCO = barnlös, det var väl då vi började prata mer seriöst om att bilda familj...men det är ju några år sedan nu...
 
 

Vi försöker stötta varandra och han är också jättestolt över mina -20 kilo. Han ser hur jag kämpar varje dag och han tycker att jag är värd all lycka...jag älskar honom sååå för det. Han tycker inte att jag behöver stressa ner mer i vikt, utan ta det för vad det är. Vi har bestämt oss nu för att fortsätta leva ett kolhydratssnålt liv. Mer åt paleo-hållet, men att vi ibland ska kunna äta frukt också...eller inte så mycket äta, som att dricka..för nu har sambo också blivit kär i vår juice-maskin! I morse blev det ingefära-spenat-blomkål-clementin-selleri-juice. Inte så dumt, men selleri är ingen höjdare...så den ska vi ge bort till en granne eller någon som vill ha det som blev över...nej...selleri är verkligen inte vår grej!
 
 

2014-01-20
21:29:44

TItta!
Titta vad jag har fyndat!
Köpte den av en jobbarkompis för 350 kr.
Helt sjukt kul, eftersom jag och sambon pratat om att köpa en!
Så den första juicen jag gjorde var med en bas på sötpotatis, chili och mandariner.
Åh va gott det var, och va annorlunda!
 
 
Jag har aldrig gjort egen juice på detta sätt innan...känns så nyttigt och proffsigt!
Funderar just på vad mitt nästa experiment blir...vad har ni för idéer?
 
 
Efter att jag bröt ihop i helgen, av utmattning och stress. Så har jag bestämt mig för att hoppa av mina studier.
Jag har inte energi nog att klara av 50% studier, 100% arbete, viktminskning, bebisverkstad...
Nej, det är inget för mig. Studierna var det som fick ryka.
Bortprioriteras helt enkelt.
Det är så dubbelt, för jag har en superstark känsla av att vara misslyckad.
Att inte klara av "någonting".
Det är bara en känsla, men ack så stark.
Det känns som om jag privat;
-inte klarar av studier
-inga barn
-ingen viktminskning på flera månader
-inget hus/bra bostad
 
Känns allmänt träligt...men jag försöker att hitta gnistan i små saker.
Motionen fungerar bra...maten, mindre bra..har börjat dricka varm choklad på jobbet och äter godis då och då...
Känns tufft nu helt enkelt...
 
 

2014-01-16
22:08:23

Prova på-vecka
Denna vecka är det prova på-vecka på Friskis och svettis i vår stad!
Trist då att det bara erbjöds ett baspass och tre medelpass. Och jag ska ju helst inte köra medelpass...
 
 
Å andra sidan är det väl "bara" 500-600 kr/termin...så det är ju inte så farligt.
Man kanske skulle chansa att bli medlem och sedan testa någon gång då och då att gå på ett medelpass?
Man måste ju utmana ryggen!
Vad tycker ni om bilden? (hittade en ny funktion på mobilen...)
 
I övrigt är jag lite less. Handskas med en jobbig person på jobbet. En god man. Det tär på krafterna.
Så vad händer, när jag kommer hem från dagens baspass?
Jag åker förbi Willys och köper tacobröd...äter TRE stycken hemma...sedan kastar jag resten!
VA?! VARFÖR?!?!
Jag som mår så dåligt av gluten. Nu mår jag som jag förtjänar...å imorgon kommer suget som på beställning...
Suck.
Imorgon ska jag köpa tuggummi, så att jag alltid kan ha med mig när jag är sugen på något!

2013-12-10
20:52:27

Semester i Sundsvall
Hej hej!
Jag är i Sundsvall...på ett hotellrum...
Utan hund. Med sambo.
Han tar examen i morgon. Igår spenderade vi lååååång tid på tåget, därav ingen uppdatering.
Stegen blir många här i Sundsvall, då jag fönstershoppar en hel del!
 
Maten har hittills fungerat bra, det fanns en bra tacobuffé här...vilken jag åt. Kunde då välja att bara äta köttfärs och grönsaker! PERFEKT detox-mat! Detoxpulver är medtaget och intaget för dagen! Ingen träning, men väl steg som sagt. Inga onyttigheter i övrigt! Inga fusk. Heja mig!
 
 

2013-12-05
23:33:00

"Dagens"
 
 
Dagens mat; frukost, lunch, kvällsmat
Dagens vatten; 0,7 liter
Dagens steg; 7 830
Dagens motion; 60 min medel-pass på Friskis
Dagens tacksamhet; Jag är uppvuxen i en familj med två närvarande föräldrar
Dagens "jag är mest sugen på..."; MJÖÖÖLK
 
Kommentar:

Just nu saknar jag mjölk....oj, så jag längtar efter ett glas med mjölk.
Men! Jag dricker inte mjölk. Försöker att leva laktos- och glutenfritt.
Märker att min mage mår bättre av det, och att jag inte är så uppsvullen längre.
Det blev inget bas-pass idag, det var inställt. Så när jag kom dit, ombytt och redo att ge järnet...
Så var det medel-folk där istället. En tjej skulle bli licenserad, så hon gjorde då sitt provpass i medel.
Jag hängde på så gott jag kunde, tog det försiktigt med ryggen, då sjukgymnasten ställde in dagens behandling... :(
Mår ändå bra...och nu ska jag gå å lägga mig, för jag är så trött och i morgon blir en fullspäckad dag med flera möten. Men ska också bli kul, är så trött på att skriva att jag kan spy..
VILL TRÄFFA MÄNNISKOR

2013-11-30
21:21:27

Lycka är att vara social
 
Har vintern kommit till er än?
Eller är det fortfarande höst?
Här är det höstväder..men det börjar bli mer runt nollan nu...
Men vad passar bättre en höstkväll än lite soppa?!
 
För några dagar sedan var jag hos en vän...vi lagade mat tillsammans och avnjöt denna underbara soppa..
Sedan var vi ute med hundarna och pratade en hel del.
Jag är så glad att min viktnedgång även har gett mig modet att börja umgås med människor mer "på riktigt", inte bara ytligt som det varit tidigare i mitt liv. Jag har liksom varit fejk-social...om ni förstår vad jag menar?
Jag har alltid varit på helspänn och tyckt att det varit mer eller mindre obehagligt..
Nu njuter jag av det på ett annat sätt.
Fortfarande inte lika lätt som jag skulle önska, men jag har i alla fall folk runt omkring mig som jag känner mig avslappnad med och som jag njuter av att dela en stund med..och dela med mig av mina egna tankar.
Det är så viktigt, inser jag nu,
Nu när jag ser vad jag tidigare missat. Det jag har hållit mig ifrån.
Jag har liksom använt övervikten som en ursäkt.
Nu är det ju flera kilon kvar...det är det..mitt nästa mål är 7-något. Komma in på 70-talet!
Några tips på vad jag kan ta mig för nu när jag har så ont i ryggen??
 
 
 

2013-11-29
22:20:57

Projekt "Lycka"
Jag hatar när folk säger att jag är så ung, att jag har all tid i världen.
Det kan handla om vad som helst.
Karriär (där kan jag iofs hålla med om att jag har tid på mig).
Bebbe-tillverkning.
Viktminskning.
 
Det är som om folk inte förstår.
I ärlighetens namn så känner jag inte mig speciellt stressad. Inte alls. Däremot känner jag att jag inte alls har "all tid i världen".
Så är det inte.
När det gäller vikten, till exempel.
Varje år jag fortsätter att gå med övervikten, är det ytterligare belastning på knä, leder, rygg osv.
Varje år blir kroppen mer skör. Inte mycket kanske, men ändå.
Riskerna ökar.
Hjärt- och kärlsjukdomar.
Andra överviktsrelaterade sjukdomar. Riskerna ökar för varje år jag har kvar denna fettklump på rumpan.
Det känns så nu. Att allt sitter på rumpan.
Själva vikten oroar mig inte längre, jag känner mig ganska välmående förutom ryggvärken.
Men...samtidigt...
Det är ju det här med följdsjukdomar...och det är väl ofta man mäter det i relation till BMI. Eller i alla fall fettprocent.
Min är ju då ganska hög....
 
 
 
Åter till "lycka"-temat.

Jag tänker mig då...att jag behöver återigen hitta tillbaka till mina rutiner kring meditation. Det kommer att få ner mitt kortisol-värde (stresshormon) och vem vet? Kanske resulterar lite avslappning i att kroppen i övrigt får lite lust att hamna i balans?
Man hör ju så många som berättar om adoptioner, par som slappnar av och helt plötsligt är de gravida?
Avslappning sägs också vara bra för min rygg, säger min bror som också är utbildad PT.
 
Fokus resten av månaden blir alltså andning. Avlsappning. Lycka....

2013-11-25
23:33:00

Lycka är att unna sig
För att fortsätta på temat lycka.
I dag har jag varit och gjort ett gästspel på Itrim igen.
I en grupp som går första året.
Tanken var att jag skulle ta igen en gruppträff, det var därför jag var där.
Det kändes inte alls lika pepp som i min gamla grupp.
Men det fanns ändå en glöd som inte fanns i min tidigare grupp.
En motivation som smittade av sig.
Som spred sig i rummet som en löpeld.
Tyvärr var det inte det enda som spred sig.
Det var också snacket om att belöna sig.
Att unna sig.
Belöning i sig är inget jag är emot.
Bara så ni vet. Däremot går jag lite igång på allt snack om att "unna" sig ett glas vin.
En kaka. Lite choklad. Och så vidare.
Och så vidare.
På vilket sätt är det att unna sig saker?
Sedan när blev det bra effekter (rent biologiskt/fysiologiskt) av ett glas vin/kaka/choklad?
NÄR blev det positivt för kroppen?
Säg mig när, så köper jag argumentet "unna sig".
Säg som det är istället; du tar på dig offerkoftan igen.
Skyller på att det är synd om dig, så nu kan du straffa dig lite för en fix.
"Jag har varit så duktig, nu kan jag unna mig en pizza"
På vilket sätt?! Vad är det som är belöningen i pizzan förutom att hjärnan signalerar belöning och går igång som en annan missbrukar-hjärna?
 
Låt mig få dela med mig av min lycko-filosofi.
Att unna sig är att göra det där lilla extra, för att just jag ska må bra.
Jag unnar mig en sovmorgon.
Tända ljus till frukost. En kärleksfilm en regnig dag.
En massage. Doftljus. Ett garnnystan, för att jag vill.
Lite lyxiga pärlor, ifall jag får lust att vara kreativ.
En ny klänning, för jag känner mig vacker i den.
En orange tandborste, för jag vill känna mig sexig när jag borstar tänderna (och alla vet ju att allt blir mer sexigt av orange).
Ett par nya träningsskor, för det är jag värd.
Bok. Massageolja. Nya trosor. En baddräkt.
Bubbelbad. Spa-dag. Hårinpackning, för att det är så mysigt.
Parfym. Nagellack, även händer behöver kärlek. Nyplockade blommor. Nyköpta blommor.
En tidning. Semester, för jag är värd att bara vara ledig. Hundfri. Barnfri. Föräldrafritt?
Resa, nya intryck är bra intryck. Gå och lägga sig tidigt. Dansa, det är också motion.
Biobesök!
 
Förstår ni tanken?!
 
Självklart är lycka att få unna sig.
Att unna sig något som belöning för att man har varit duktig. Självklart! Kanon!
MEN unna dig rätt saker, för att du gör rätt, för att du mår bra!
Idag unnar jag mig själv att gå en långpromenad med hunden, för att jag tar mig tid och för att jag tycker det är skönt att vara ute i friska luften. Jag har också unnat mig färska grönsaker, för jag vet att min kropp mår bra av det. Jag är duktig som fortsätter med min viktresa, trots att det inte går så fort. Trots att jag stöter på folks misstro, att jag måste fuska hela tiden...att det är därför jag inte går ner i vikt snabbare. Men vet du vad?
Jag har förändrat livsstil. Jag väljer att göra resan utan mediciner. Jag är inget offer. Jag har satt mig i denna situation själv. VIsst, med lite hjälp av sjukdomar/gener/dålig miljö som närt min dåliga självkänsla som närt min ätstörning. Men nu har jag tagit tag i det. Jag är inget offer. Jag väljer att agera. Ta tag i mitt liv och välja min framtid. Nu är jag på väg. Jag fortsätter. Jag unnar mig en ansiktsmask idag. Jag unnar mig också sovmorgon i morgon, för att jag vill. För att jag kan. För att jag mår bra av det. Jag unnar mig saker som får mig att må bra!

2013-11-21
23:19:04

Dag 384
Dagens mat; frukost, lunch, kvällsmat
Dagens vatten; 1,2 liter
Dagens steg; 12 561
Dagens motion; 60 min pw
 
 
Kommentar;
"Dagens" samt inuti en PT:s köksskåp...
Dagens steg är PERFEKTA..och då har jag ändå fått skjuts till och från jobbet.
 
Den viktigaste kryddan i hans (min broders) kök; "gurkmeja".
Tydligen är det anti-inflammatoriskt och allmänt bra om försöker gå ner i vikt.
 

2013-11-20
10:57:38

"Kanelbullar"
Även på detox/Itrim, går det att baka.
Jag har fått ett recept på "bullar", det är mer som en rulltårta..med massor av kanel.
 
 
Den är glutenfri och gjord på i huvudsak ägg och mandelmjöl.
 
Så här blev det färdiga resultatet. Kunde gott haft i mer kanel i, men jag var lite feg då det var första gången. Salt skulle man också ha i receptet, men det skippade jag och jag tror att det var bäst så...!
Är sjukskriven i dag då ryggen värker...så nu ska här mysas så gott det går...
 
 

2013-10-12
21:00:41

Itrim 2.0
Jag känner mig tom.
Missbruksdelen i min hjärna går på helvarv.
Det finns inte så mycket mer i mitt liv just nu, som jag tänker på så mycket...som jag tänker på mat.
Det är sinnesjukt.
Det är mat och dofter av mat överallt.
Jag vill inte äta mig tjock igen, men en del av mig vill bara gå loss och vräka sig i mat.
 
Jag tänker tillbaka på det året som gått och kan stolt konstatera att jag under 2013 endast har hetsätit en gång.
En gång!
Det är så sjukt fantastiskt bra, att hälften vore nog.
Jag är stolt. Men samtidigt räcker det inte.
Jag vill så mycket mer.
Och jag förstår att ni tröttnar på mig.
Mitt eviga tjat om vikt hit och vikt dit.
Min sambo ser hur jag kämpar varje dag.
Räknar vikt, kilo, gram, kalorier, steg, motions minuter....osv osv...
 
Samtidigt handlar det inte längre bara om mig.
För i allt detta kan jag konstatera att jag mår bra.
Jag skulle kunna stanna nu. I vikt. Lära mig att vara kvar på den här vikten och må bra.
Det är sant.
Samtidigt.
Vill jag bli mamma. Om vi lyckas, så innebär en graviditet viktuppgång.
Med tanke på mina hormoner och hur de hittills har visat att de älskar att gå upp i vikt, så bådar det inte gott.
Jag borde satsa på att gå ner mer i vikt.
Ännu mer, för att vara på den säkra sidan.
Samtidigt öka chanserna att bli bra i både rygg och knä.
Leva ett friskt liv.
Utan ont.
 
Jag vet att detta går emot "allt" vad Itrim står för.
Men jag tänker börja på pulver igen.
Inte som en kompensation, så som jag har betett mig tidigare. Nej, nu har jag varit viktstabil flera månader.
Jag har gått ner några hekton, men sedan är det stopp.
 
Det spelar ingen roll vad folk säger. Jag måste tänka på mig.
Jag vet hur min kropp fungerar.
Jag vet att jag inte fuskar med min kost och motion så pass mycket att det rättfärdigar det faktum att inget syns på vågen.
Nej, jag är less på detta nu.
Jag måste få mer resultat för att orka kämpa vidare.
Och jag vill verkligen inte börja med mer mediciner.
Läkare har tidigare sagt att det inte kommer att gå annars och att en GBP är att fundera på.
Men jag ska visa dem.
Jag är envis och jag kommer att klara detta. Men kroppen behöver få en chock.
Bli utrensad av det gamla....!

2013-10-08
21:43:17

Dag 340
Jamen så atte...
Idag har jag löptränat för första gången på....ca två och en halv månad!
Det blev inget superrace direkt...men passet var totalt 35 minuter, varav jag sprang 2x5 minuter och sedan 2x3 minuter. Så..det var i alla fall bättre än ingenting. Jag är så glad att både rygg och knä håller.
 
Även om jag viktmässigt är mer nöjd idag, än vad jag var för ett år sedan...så har jag mer ont i kroppen idag, än för just ett år sedan. Jag känner mig stolt och nöjd över dagens bravader, så att säga. Min kropp och mitt självförtroende behövde detta. Se att kroppen mår bra också. Inte bara mentalt. Kroppen vill utvecklas också.
Jag vill kunna träna mera. Jag måste bara få låta det ta den tid det tar, och inte stressa fram något.
Så, nu är jag officiellt frisk från förkylning..och nu är det dags att ta upp träningsrutinen igen!
 
Idag tittade jag på mitt favoritprogram Wellness. Döm om min förvåning när helt plötsligt min bror dyker upp i rutan! VA FASEN? Varför har han inte sagt något?
Det är ju min kära broder, nedan, som är geniet bakom den detox-kur som jag går på just nu...
I kombination med Itrim.
Klicka på min bror, så kommer ni till programmet när han pratar om att man inte ska träna bakis!
 
 
 
Dagens motion: Intervall-träning
Dagens steg: 10 000 +

2013-10-05
20:20:07

Dag 337 VATTEN
Tror att den viktigaste delen i en lyckad viktminskning är envishet och att inte ge upp. Det blir en del snedsteg, men upp igen. Påt bara. Det är så lätt att säga och så svårt att applicera i verkligheten. Men...det är där i alla fall där jag känner att jag behöver mest hjälp. Att inte ge upp i motgångar.
 
I och med den här detoxkuren som jag nu får hjälp med av min bror....så har jag också fått upp ett nytt intresse kring miljö och hälsa. Alltså hur påverkas vi av miljön i hälsosynpunkt. Ett exempel är vatten.
 
Sedan några veckor tillbaka är dessa två prylar en stor del av min vardag.
Dels är det en BPA-fri vattenflaska. BPA är ett giftigt ämne i hårdplast som utsöndrar östrogen och kan påverka kvinnors fertilitet. Som ni kanske förstår känns det då extra viktigt för mig att ta bort sådana saker i mitt liv....så därför inhandlades denna vattenflaska. Brevid står en vattenkanna med reningsfilter. Egentligen tror jag inte att normalt svenskt vatten behöver filtreras. Men, sedan vi flyttade från norrland upplever jag att vattnet i nuvarande lägenhet SMAKAR unket....och lite metalliskt. Det är inte bara något som jag säger, utan alla som kommer på besök säger att det smakar äckligt eller konstigt. Även Samson har svårt för vatten från kranen och var tidigare mycket restriktiv på att dricka det vattnet. Det är inte fräscht. VI har länge letat efter en kanna med reningsfilter, bara för att vi skulle testa om det var någon skillnad i just smak. DET var det.
 
Så nu renar vi allt vatten i denna kanna. Allt vatten till Samson, allt till te, kaffe, kokning, vatten som vi dricker till maten osv. osv. Kanske kan tyckas som "överdrivet"...och det är okej om andra tycker det. Personligen känner jag att detta är nödvändigt för att vi ska kunna dricka så mycket vatten som vi ändå gör varje dag, ca 2 liter.
 
 
 
Att sedan själva kannan och filtret inte alls var så dyra, det var ju också ett plus. Det är i alla fall billigare än att köpa allt vatten på flaska...
Just det. Samson dricker vattnet han får i vattenskålen nu.
Så, säga vad man vill...men om till och med hunden inte dricker vattnet (å han dricker ur lerpölar), då är det något som inte är okej med vattnet.
Filtrerat vatten fungerar bra.
Vatten är superviktigt, dessutom "lindrar" vattnet det värsta hungerkänslorna!
 

2013-10-03
23:08:01

Dag 335
Igår fick jag ett psykbryt på min bror. Jag verkligen störtgrät när vi pratade i telefon. Jag var så arg. Hur kan han säga till MIG att det är bara å köra med viktminskningen? Att jag bara ska göra, utan att tänka så mycket. Det är ju helt idiotiskt!
 
Insåg efter ett tag att det var mycket frustration från min del. Det kom fram att det delvis handlar om att jag känner mig otillräcklig när jag "bara" tränar yoga och att jag nu när jag är förkyld också måste välja bort att vara mer aktiv än just vardagsmotion. Känner också att det inte är tillräckligt med två pass på Friskis och svettis. Kom ändå fram till att jag måste lita på processen. Vara lugn och göra saker som gläder mig också.
 
 
 
Så...idag...vägde jag mig på morgonen; vågen visade 84,2 kg! Det innebär 20 kilo från starten på ITRIM. DET TOG 335 dagar att gå ner 20 kilo. Ordinarie planen var att jag skulle väga 80 kilo efter de första tre månaderna...men icke! MEN jag är glad i alla fall! Jag är så sjukt stolt att jag inte har gett upp.
 
På grund av detta så har jag kännt att jag skulle fira.
Valde att åka in till storstaden! (gissa vilken)
Och träffade där en vän och tidigare kollega. Vi gick på en långpromenad på ca två timmar med hennes hund också. Min hund låg i bilen och sov. Samson är nämligen sjuk. Han har varit hos veterinären och i morgon får vi reda på provsvaren...
Jag gillar hösten. Nu är det liksom lagom mörkt för att man ska kunna ha tända ljus nästan hela dagen..eller i alla fall på kvällen och på morgonen! MYS!
 
Dagens steg: 13 476.
Dagens motion: -

2013-10-02
15:50:00

Före - efter
 
Före. (6/4)
 
Ibland känner jag väldigt stor skam för er, bloggläsare.
Det var nog mer förut, när folk regelbundet kommenterade nästan allt jag skrev. Jag blev lite bortskämt med feedback, vilket även i mångt och mycket peppade mig. Men även satte press.
Det här med måtten...det har blivit en sådan grej.
Att jag skäms otroligt mycket för att det inte händer mer.
JAG VET, man ska inte jämföra sig med andra.
Men det spelar ingen roll, vad folk säger.
Jag jämför mig.
Vilket oftast är en pepp-faktor.
Jag blir glad av att se andra lyckas och det ger mig energi att fortsätta.
Ibland är det dock värre.
Ibland känner jag skam och skuld.
Jag ifrågasätter mig själv; "vad gör jag för fel?"
 
Efter (1/10)
Jag följer planen.
Maten. Vardagsmotionen. Inte så bra med den ombytta pga ryggen.
Men det blir resultat. Även om jag glömmer bort det ibland.
Jag blir så hemmablind, liksom.
Nu är jag förkyld. Och jobbar mentalt med att tillåta mig själv att vara sjuk.
Det är okej, det är okej att vila om man behöver det.
 
 
Kolla, vilken skillnad. På första bilden får jag inte upp byxorna över hela rumpan...
Nu kan jag ha byxorna, men inte så pass att jag "vågar" visa mig ute med dem.
Måste tajta till kroppen lite mera! Bild två ser ut som om jag har massor av bilringar..
Jag har på mig mitt målsnöre, ifall ni undrar vad det gula är som är runt magen.
 
Men det händer saker!
Och jag behöver påminna mig själv om detta.
Det är inte bara vågen som räknas.
 
 

2013-09-28
21:00:33

Jag förändras
Jag är sjuk. Kan det vara för att jag har fuskat med kosten? Eller är det bara så att jag nu har tagit del av det som mina kära kollegor så gärna delat med sig av? Den årliga förkylningen. Nackdelen med att folk känner sig så väl friska att de går till jobbet, trots rinnande näsa och ont i halsen. Tack.
 
 
Det började i torsdags eftermiddag. Jag rasade helt enkelt. Helt plötsligt kändes det som att andas genom ett sugrör. Men...jag var klok nog att inte gå på träningen på torsdagkväll. Jag skulle ju på personalfest på fredagen..så det gällde ju att ta hand om sig själv. Gick det bättre? Sovmorgon på fredagen, flexade hem tidigare. MEN nej...jag blev inte bättre, snarare tvärtom. Värre. Och det var den personalfesten. Så typiskt. Nu när jag äntligen har kollegor som jag trivs med och som jag på riktigt vill umgås med, inte så som jag haft det förut..när jag kännt att jag inte har något gemensamt med någon.
 
Jahapp. Var i alla fall hemma och kurerade mig.
Idag likaså.
Idag blev det dock lite väl med "jag tycker synd om mig själv".
Både jag och sambon halkade in på tycka-synd-om-mig..-köret.
Slutade med en pizza för sambon och en kebabrulle för egen del.
Med vatten till. Ingen läsk i alla fall.
Inte direkt detox-mat eller Itrim-mat.
Men men.
Som sambon sa; vi ska leva så här resten av våra liv. Det gäller nu bara att hoppa upp i sadeln direkt.
En måltid som var dålig ska inte innebära att resten av dagen ballar ut..
Sagt och gjort. Vitaminer och detoxpulver är intaget som vanligt.
2 liter vatten är drucket.
Vardagsmotionen avklarad, trots andnöd och rinnig näsa och huvudvärk.
Känner mig stolt över mig själv.
Jag har klarat av att inte balla ur helt även om jag nu åt en kebabrulle.
Nu känns det i hela min kropp. Detoxen är bra för mig.
Det här är mitt nya liv. Inifrån och ut.
Jag förändras!

2013-09-26
02:23:00

Barnfetma och klänningsavund
 
Ibland när jag tittar på amerikanska serier, eller något program från USA, blir jag riktigt provocerad.
Ja, jag blir provocerad av alla tjocka människor.
Inte tjocka som i 20-30 kilos övervikt....utan människor som är som jag har varit (sjukligt feta). Eller ännu värre.
Folk med 70-80 kilos övervikt. De som bär runt på en till vuxen människa liksom.
Vad är det som händer? Vart är världen på väg?
Det är ju synd om människor.
Hur kom det sig att de blev så feta? Så abnorma?
Det är ju inte normalt. Eller är det det?!
 
Jag blir i alla fall provocerad av detta. Mest...för att jag är rätt så övertygad om att mycket handlar om okunskap. Att vi i Sverige, är långt fram i undervisningen i skolan..och att våra barn VET vad som är hälsosamt. Sedan finns det ju flera barn som lider av barnfetma i Sverige också, och det är inte okej. Vart är världen på väg? Är det så dålig kvalitet på maten som serveras i skolorna? Eller bristen på motion? Eller vad är det? Brist på vardagsmotion? Brist på information? Brist på gränssättning från föräldrar till barn som hellre spelar online-fotboll än att faktiskt spela fotboll ute på gården?! Eller en kombination.
 
 
 
En sak som blir följden av detta...eller kanske inte just detta. Men det faktum att många är överviktiga skapar också en helt annan klädmarknad. Fina kläder för brudar som inte bara är pinnsmala. Det kan jag sakna i Sverige. Det finns mycket via postorder och så. Det kan man inte säga att det inte finns. Men jag hade velat känna mig fin även som 100+. Jag ville ha klänningar och må bra i min kropp då med. Nu är det lättare, även om min kära rumpa inte tar hänsyn till att övrig kropp har minskat i omfång...
 
Jag saknar i alla fall kläder för kurviga. Jag vill ha mer klänningar till folket!
Och om jag inte får det, får jag väl lära mig att sy då...
Om ni inte har några bra tips att dela med er av?