ZtorZillen

Blev glad och imponerad över era väluttänkta frågor som jag fick på mitt inlägg om Socialtjänstlagen, den lag jag arbetar med dagligen...vilket de andra som jobbar inom socialtjänsten också gör...förutom de som jobbar med LSS (Lag om stöd och service för vissa funktionsnedsatta)...(det som i folkmun kallas för "handikappomsorgen" aka psykiatri/socialpsykiatri), de jobbar oftast med både LSS och Socialtjänstlagen.

 

Åter till Socialtjänstlagen.

Pernilla hade en tanke om att bidrag som vårnadsbidrag och socialbidrag (eg försörjningsstöd) skulle beviljas centralt av personal som har stor kompetens och som kan använda en samsyn? Hon anser att det inte ska spela någon roll var man bor och vilken handläggare man får!

Maria skrev Ja men det är ju intressant, alltså om det är en ramlag och flera tolkar lagen då kan det bli väldigt stor skillnad för medborgarna för jag antar man tolkar utifrån ens egen kunskap, erfarenhet och så, alltså du och jag kanske inte skulle tolka samma text lika eller är jag och cyklar nu?
Om du och jag nu tolkar olika vem ska behovsmänniskan(den vi hjälper) lyssna på då?
I förlängningen så kan det bli stor skillnad om vi då bor i olika kommuner är jag med då eller helt fel ute?

Vi tar en sak i taget.

Först håller jag helt med dig, Pernilla. Det ska inte spela någon roll vart man bor eller vilken handläggare man får...har man rätt till försörjningsstöd ska man få det, punkt. Så anser jag i teorin, men vet att det är mycket mer komplicerat med praktiken. Tyvärr är det också så att inom socialtjänsten, så är det oftast just med försörjningsstöd eller barn- och familj som de flesta nyexade börjar inom. Vilket, jag kan tänka mig, även visar sig på handläggningen, men det är bara MINA åsikter och tankar! Vilket iofs inte behöver vara negativt för den enskilde. I skolan, lär vi oss att man alltid ska ha "barnets bästa" för ögonen, och kan därmed bevilja extra pengar om det är något som är för barnets bästa. Kan tänka mig att nyexade håller mer på denna linjen än de som är äldre i gamet? Men det är inget jag vet, så det är ytterligare bara en av mina funderingar!

 

Det som också är skillnaden mellan försörjningsstöd och tex bostadsbidrag (via Försäkringskassan) är att försörjningsstöd är individanpassat och behovsprövat. Vilket i teorin betyder att du kan söka försörjningsstöd för ALLT, sen får du ju inte allt. Sen måste du själv SÖKA...testa... Men finns behovet och handläggaren känner till lagstiftningen, vilket jag förutsätter, så kan man ha rätt till ganska mycket olika saker...exempelvis inom vissa kommun beviljar man ut extra bidrag till julen, för att föräldrar ska ha råd att köpa julklappar. Det i sig, är ingen rättighet, men beror förmodligen på vad politikerna i den kommunen anser vara nödvändigt för att komma upp till en skälig levnadsnivå eller så beror det på enskilda handläggare. När man jobbar med försörjningsstöd så är det en skälig levnadsnivå, som ens klienter (eller kunder, besökare, brukare eller vad man vill kalla dem för...) ska ha, varken mer eller mindre. SKÄLIG.

 

Jag förstår Pernilla och Marias tankar, men för att dra era tankar ett snäpp värre. Så behöver vi inte "åka" till en annan kommun för att få en annan handläggning...det kan räcka med att gå till handläggaren i rummet intill, på samma kontor. Detta eftersom, det mycket riktigt, som ni båda skrev, blir en TOLKNINGSFRÅGA. Detta gäller ju ALLT inom socialtjänstlagen, inte bara ekonomi...utan även tolkningar kring barnärenden, som jag då jobbar med. Konstigt nog så förekommer det mer hot och våld gentemot tjänstemän inom försörjningsstöd än de som jobbar med barn...visste ni det?

 

Fördelen med en ramlag är att man kan göra undantag. När det blir massor av skriverier i tidningarna, exempelvis om Försäkringskassans bedömningar. Då ser ni resultatet av vad som händer om inte handläggarna får göra egna tolkningar. En cancerdrabbad människa har inte alltid rätt till att få sjukpenning, kanske tvingas ut i arbete. Varför? För att deras lag inte ger utrymme till tolkningar. Då faller ju en hel del människor mellan stolarna. Det händer ju å andra sidan också med Socialtjänstlagen, men min åsikt är att hellre fria än fälla. Alltså hellre litar jag på tjänstemännens kompetens och deras förmåga att bedömma mig, överklagar om jag är missnöjd...än att jag blir bedömd utifrån en mall som regeringen gjort. (jag antar att de är dem som fattat lagen som FK följer och deras ev riktlinjer, är verkligen inte jätteinsatt i detta, så ursäkta...)..

 

Däremot, när det gäller just försörjningsstöd kan jag tycka att flera borde överklaga. Jag har sett kollegor fatta beslut som jag tyckt vart helt felaktiga...och jag har säkert fattat beslut som de tyckt varit felaktiga. Det öppnar ju också upp att den högre instansen också kan göra en annan bedömning än tjänstemannen...!

 

Jag vet inte om det var ett bra svar detta, men...ja, det är olika, även inom kommunerna. Det som jag bedömmer vara bäst för en familj, exempelvis kanske jag bedömmer att det är viktigt att barnet i familjen får extra pengar till att börja och träna karate. Det kanske en annan handläggare menar att familjen måste spara till. Båda bedömningarna är korrekta enligt lagens mening. Fritid ska ingå i grundbidraget, varför egentligen familjen bör spara pengar till aktiviteter för barnen. Å andra sidan kanske det finns speciella skäl som handläggaren anser vara så viktiga att familjen får extra bidrag. Eller så är familjen själva mycket drivande i frågan och kan hjälpa handläggaren att skriva bra argument till varför de ska få extra bidrag till karateträningen...förstår ni dilemmat i det hela?

Hur gör man när man planterar en orkidé?

Det första man behöver införskaffa sig är en orkidékruka med tillhörande fat. Den ska vara genomskinlig. Plast eller glas spelar ingen roll, det viktigaste är att den är genomskinlig samt att det är hål i botten!

 

Blää..jag är fortfarande sjuk. Snuvig. Svettig. Ont i huvudet. Ont i halsen. Blä. Mindre kul.

Ibland är det tur att jag har er, som skriver och frågar så mycket...då slipper jag tänka dagar som denna...usch...mitt huvud...

 

I alla fall fick lite frågor av en tjej, som jag tänkte svara på här.

 

 

 

 

Blir man hungrig?

Vad är hemligheten att lyckas 55 dagar, fattar du vad duktig du är?

Jag hoppas fixa några veckor jag när jag börjar! Har du ångrat dig?

En av mina mest använda "arbetsredskap" är en lag. Nämligen Socialtjänstlagen (2001:453). JUPPS! Den använder jag en del, kan man säga. Det är en ramlag och ingen rättighetslag. Vilket betyder att den sätter ramar, men beskriver inte rättigheter som LSS gör, eller brott och straff som brottsbalken gör...

 

 

För att "bevisa" att mitt missbruk fortfarande påminner sig ibland..så var jag ju tvungen att väga mig på julaftonsmorgonen...92,7 kg visade vågen!

Vilken morgon! Och vilken "peppfaktor", att se det med egna ögon..att man fortfarande väger mindre än tidigare..så att säga. Att det fungerar, detta med Itrim!

 

Vår jultomte kom ju faktiskt den 23 december iår. Och det må jag säga, det var den tjockaste tomte jag sett. Å snyggaste! Och roligaste. Det var min kära bror som blivit lite tillpluffasad av sin syster (JAG!).

Kolla speciellt in hans rumpa! Som består av TVÅ kuddar..haha..så rolig så..

Måste spara denna bild, bara för att den var så rolig...och så INTE lik min lillebror.

 

Min julafton var en av det bästa i mitt liv, faktiskt.

Det var så skönt att dricka en smoothie till frukost.

Äta en Itrim-måltid till lunch, när de andra åt julbord.

MEN sedan valde jag att "avbryta" min Itrim-dag. Jag valde att ta en köttbulle, en kalkonprinskorv, pepparost, tre kex som mormor bakat, 4 st sillbitar, 1,5 liter julmust light, 3 st cashewnötter, 1 kopp te (utan mjölk). Detta istället för min bar som jag skulle äta som mellanmål.

Sedan blev det "nattmacka" för de andra, då åt jag 4 st sillbitar till, melonsallad, avokadosallad, grönsallad, en kalkonprinskorv till, 3 kex som mormor gjort. Då jag inte kunde uppskatta vad detta kalas blev i kalorier, valde jag att inte äta någon Itrim-bar på kvällen heller. Drack vatten och julmust light.

Ingen alkohol.

Jag är supernöjd.

Blev lagom mätt, ingen överätning, ingen hetsätning, inget kompensationsträning.

Bara mys, lek och stojande med närmaste familjen; jag, sambo, vovve, bror, mamma å pappa,

moster och morbror, kusin med flickvän, mormor och morfar!

JÄTTEtrevligt!

Jag är så nöjd och glad över julafton...och speciellt är jag stolt över mig själv, att det blev INGA pepparkakor (helt sjukt otroligt, men sant!!), inga lussebullar, ingen glögg och framförallt inget vitt bröd eller hetsätning!

Yey!

 

 

Idag har jag firat jul med mamma, pappa, bror, sambo och vovve.

Riktigt mysigt! Fick en spa-upplevelse av pappa och bror. Vi åkte runt stan, kom tillbaka till huset som då var spa-likt...nu har jag fått vadmassage och fotbad! Riktigt mysigt!

 

Dagen har gått kanon, vad gäller maten...imorgon väntar den största utmaningen! JULbordet!

 

Nu ska jag och min bror spana idéer till en blogg som vi ska starta tillsammans! 

Så då var jag äntligen hemma i Sörmland igen då. Gnällbältet. Hemma.

Skönt. Dessvärre var gårdagens tågresa mindre kul...fyra timmar försenat. Vilket betydde mindre sömn än beräknat och ja...lite mindre tid att fixa och trixa inför julen, vilket jag hoppats på! Annars har dagen varit bra. Har dock varit svårt med vattnet. Så det blev vare sig träning eller vatten idag. I morgon ska jag väga mig på min egen våg och se vad resultatet blev eften en vecka på semester...jag har ju gått massor i affärer, men inte tränat...och inte heller hållt kosten till hundra procent, vilket ni ju redan känner till....

 

Insåg just att detta året är första året då ingen frågat mig vad jag önskar mig i present..

Är det så här framtiden ter sig?

Är det så här det är att vara 25+?

 

Bara därför ska jag "erbjuda" er en "frivillig" önskelista a la ZtorZill goes MiniZill

Håll till godo!

 

Nummer 1. En rockring. (fick tipset av en tjej på Itrim, tydligen JÄTTEbra för att shape:a kroppen)

 

Nummer 3. Temugg från Indiska.

 

Idag åker jag med SJ. Ska åka hem från Sundsvall...återkommer eventuellt i kväll alternativt i morgon om en rapport hur dagen artade sig!

Ni har väl läst i tidningarna på senaste tiden om barn som är så kallade Dublinärenden?

Det verkar ju som om de flesta misstolkar detta och blir fruktansvärt upprörda.

Inte för att jag själv inte blir upprörd...

Det blir jag.

Men jag tänkte ändå ägna ett inlägg åt att beskriva vad ett Dublinärende är för något.

 

Det handlar "kort" om att personen i fråga har sökt asyl i ett annat land, innan personen kom till Sverige.

Tanken är då att det första landet ska pröva ärendet och inte Sverige (Migrationsverket).

Så personen blir inte utvisad till det land personen kommer ifrån, utan den blir tillbaka skickad till det land den först sökte asyl i...

Hänger ni med?

 

Är det alltså ett Dublinärende så skickas personen ifråga till det land där denne sökte asyl första gången.

Dublinförordningen är den som styr detta (vilket land som asylärendet ska prövas i). Förordningen gäller i EU:s medlemsländer samt Island, Norge och Schweiz.

En förutsättning för detta är ju att det finns någon form av organiserat mottagande i det land där barnet ska resa tillbaka till.

 

Naturligtvis finns det ju undantag också.

Eller särskilda skäl. De ska man försöka förmedla till Migrationsverket via sin god man (om man är ensamkommande), är man vuxen ansvarar man för det själv. Du har inte rätt till ett offentligt biträde om du omfattas av Dublinförordningen. Grekland är sedan maj 2008 ett undantagsland...på grund av deras mottagandeförhållande som minst sagt är under all kritik. På senaste tiden har jag faktiskt inte följt någon information via media kring detta, men vet av ungdomar som berättat att det är hemska förhållanden man kommer till som flykting i Grekland...

 

Vill man läsa mer om Dublinärenden, så rekommenderar jag att googla. Det finns massor av information dels på SKL (svenska kommuner och landsting) samt på Migrationsverkets hemsida.

 

Ikväll blev det bara fel. En kebabsallad. Med dressing. Hm..inte bra. Men jag har inte dåligt samvete. Det är bara upp i sadeln igen. Sorgligt att jag inte kunde göra ett annat val. Men gjort är gjort. ingen idé att gråta över spild mjölk! Så är det! Nu tänker jag tänka på annat och bli av med denna dag så fort som möjligt!

Idag är det sug-dagen. ALLT har varit intressant i matväg idag. En längtan obeskrivlig något annat. Efter allt som inte smakar som måltidsersättningar...allt. Vad som helst. En morot, en pizza, en grillad kyckling, lite ruccola, vitt bröd, leverpastej, en korvbit...allt! Ja, till och med godis har känts lockande idag. Med andra ord en dag som jag vill ska gå fort förbi och att morgondagen ska ta sin början så snart som möjligt. Trist att jag inte är hemma, då hade jag skämt bort mig med en ansiktsmask..här på hotellet blev det istället en Cola Zero och lite filmtajm...!

 

Vi hörs i morgon...hoppas att det blir en bättre dag!

Längtar till sommaren...känns som om bilden är tagen från en annan tid..ett annat land...känns så långt borta nu när vintern är här!

 

Vem trodde att jag skulle sakna mitt busfrö?

Att jag skulle ligga kvar i sängen kvart i elva och faktiskt sakna min lilla envisa hund som vill ut och kissa och sedan ha mystid med matte? Hm...saknar herr Samson...

 

Det är ju dag 46 idag. Dag 46 och jag tror att det är den bästa dagen av 46 möjliga. Jag ska berätta varför.

Vikten går ju inte riktigt som planerat. Och med det menar jag bara att min coach T, tyckte det var rimligt att jag skulle snitta på 2 kg/vecka. Det har jag INTE gjort. Det struntar jag i. Eller jag var faktiskt upprörd över detta triviala skitsak..varför jag nu var det...men igår var jag "upprörd" över detta faktum. Som om inte 11 kulor är skitbra resultat? Som om inte jag är sjukt stolt över mig själv i alla fall.

 

Idag grät jag inne i en provhytt. Det är sant.

Iofs brukar jag gråta när jag provar kläder, för att inte tala om hur det brukade vara när jag var yngre och mamma var med. Hon var som världens bästa stöttepelare för mig. Hon gjorde allt rätt, men jag var fortfarande ledsen. Men inte nu längre. Idag grät jag av lycka...vänta nu...

 

Jag hade innan resan till Sundsvall bestämt mig för att jag ska köpa julklappar samt ett underställ till mig själv. Eller en underställströja, då den jag har börjar bli för stor och då jag numera använder den som pjamas då jag fryser så på natten....Såååå...i morse började jag med att vandra runt planlöst i Sundsvall i lite förnekelse att jag faktiskt var tvungen att PROVA kläderna innan jag skulle köpa något. Någon timme senare så var jag i alla fall inne på Stadium och "kollade på julklappar till min pappa". (= "undvek att hamna i provhytten").

 

Min sensei sa att Stadiums egna märke har mycket färgglada kläder, och det gillar jag ju MASSOR som bekant.

 

 

Igår jobbade jag, sedan semester, sedan tågresa till Sundsvall.

Inget värt att nämnas egentligen.

Förutom att det var snusksvårt att hålla sig till matplanen på Itrim.

Tågresor sätter tydligen igån ett sötsug som heter duga.

Vilken "tur" då att vi "bara" åkte tåg i "några" timmar. (=5 timmar)

Fem timmar av tänkande på chips och godis!

Jaja, jag smakade en bit av min sambos kycklingmacka. Så ljuvligt syndigt...

Så gärna jag bara ville ta mackan och springa därifrån (det är sant, jag tänkte tanken!)..

Springa och gömma mig och bara slänga i mig mackan...mmmm...macka...

 

Titta på detta! Min lilla kulskål!

Minus 11 kg = nu väger jag...93,2 kg!

 

Ibland ter sig livet så att man inte hinner blogga varje dag! Vilken grej va?

Inte för att jag har något direkt att skylla på. Igår var bara en dag som jag ville spendera med sambo och vovve.

Vi tänkte gå ut på en minipromenad, som snart blev en vanligpromenad, som sedan blev en lite längre...och sedan hade vi plötsligt vart ute på promenad i över två timmar!

Se där ja! Det var första riktigt LÅNGA promenaden för Samson.

Dessutom gjorde vi ett stop på Djuraffären.

Där införskaffade vi oss en ryggsäck, som egentligen skulle bli en julklapp, men som fick bli en adventsklapp till mitt lilla pälsmonster!

 

Hittade en bra hemsida på nätet. Tänkte dela med mig lite av den, då jag såg i en av kommentarerna att någon var lite nyfiken på mitt jobb. Så tänkte dela med mig lite av vad socialtjänsten pysslar med. Jag jobbar ju då med ensamkommande flyktingbarn. Det är barn som kommer till Sverige som är under 18 år och som inte har med sig sina vårdnadshavare (mamma eller pappa). De kan däremot komma med syskon, med övrig släkt, med smugglare eller själv. De flesta jag stött på kommer nog med hjälp av en smugglare. Min personliga/professionella åsikt är att de flesta barn passar bäst hos en familj, ett så kallat familjehem.

Familjehem

Idag kallas det som tidigare hette fosterhem för familjehem. Som familjehem tar man emot ett eller flera barn/ungdomar under en kortare eller längre period i sitt hem. Målet man arbetar mot som familjehem är att barnet ska återförenas med sin biologfamilj. (DVS: OM NU BARNET HAR EN FAMILJ... )En viktig del i den återföreningen är umgänge med biologfamiljen.

Jourhem

Som jourhem tar man emot barn och ungdomar som behöver tas omhand omedelbart. I jourhemmet stannar barnet/ungdomen en kortare tid, tills det antingen kan åka hem till sin familj eller att det placeras i t.ex. ett familjehem. Under tiden barnet/ungdomen bor i jourhemmet ska en utredning göras om barnets situation och vad som är bäst för barnet i det långa loppet.

Kontaktfamilj

Som kontaktfamilj tar man emot ett barn eller ungdom i sitt hem t.ex. 1-2 helger i månaden för att avlasta barnets familj. Anledningen till att en kontaktfamilj behövs, kan vara många. Det kan vara ensamstående föräldrar som behöver stöd, tonårskillar som behöver manliga förebilder, barn med funktionshinder eller att någon i familjen har en sjukdom som gör att det behövs avlastning ibland. Det kan även vara föräldrar som inte förmår att ge barnet det stöd som behövs fullt ut eller att barnet eller ungdomen behöver ett miljöombyte. Socialnämnden (= socialtjänsten) utreder och beslutar om behovet finns. Kontaktfamilj är en frivillig insats och kan inte tillsättas mot den enskildes vilja. Insatsen beviljas med stöd av socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Kontaktperson

Som kontaktperson hjälper man en tonåring eller en vuxen som behöver extra stöd, stimulans eller aktiviteter. Man träffas och gör något tillsammans t.ex. promenera, fika, gå och handla, gå på bio, teater eller en fotbollsmatch. En viktig uppgift är att bryta den enskildes isolering genom gemenskap, hjälp till fritidsverksamhet samt ge råd och stöd i vardagssituationer.

Läs mer på denna hemsida: familjehemmet

Vill man bli familjehem/jourhem/kontaktfamilj eller kontaktperson, kontaktar man socialtjänsten i den kommun där man vill verka i (förslagsvis där man nu själv bor). Du säger att du vill prata med någon som utreder familjehem, eftersom du själv är intresserad av att bli det. Man kan då också säga att man skulle föredra att vara familjehem till ex ensamkommande flyktingbarn.

Idag var jag med om något fantastiskt. Något som jag verkligen sög åt mig av.

Jag fick beröm. Av två olika personer. Dels en kollega och dels en god man. Båda påpekade att jag har gått ner i vikt och att jag så hälsosam ut!

Detta påverkade mig i en sådan positiv riktning att jag efter jobbet bytte om och hoppade upp på löpbandet och gick/joggade i intervaller! Så nu är jag sisådär lagom trött...jag ska avsluta kvällen genom att sticka en halsduks-tub till min kollega, som en julklapp innan jag går på semester nästa vecka!

 

Föresten: Har ni några önskemål på vad jag ska skriva om i bloggen? Ni vet, sådana dar då min fantasi tryter?

 

Hittade ett papper på en BIA-mätning jag gjorde för EXAKT 2 år sedan (eller 101213).

Vilken grej! Vilken fantastiskt onödig sak att spara, men ändå så bra. Det som var synd var att det inte riktigt var samma värden som det är på "kvittona" på mätningarna från Itrim.

 

I alla fall.

 

Blir man någonsin frisk? Om man har haft en ätstörning?

Kommer jag någonsin sluta att vara en jojo-bantare? Ja, jag tror det. Det känns så. Det känns bra, det här med Itrim. Det känns som om jag har bra fokus och att jag nu vet vad jag vill.

Jag förtjänar detta.

Jag förtjänar att må bra. Det har gått så många år av tvivel och självhat.

År då jag har kunnat njuta av att vara ung tonåring och bara vara...

Nej, då har jag valt att spendera så mycket tid på att fixera vid mat.

Vad handlar det om liksom?

Det känns som om jag växer nu.

Min själ växer och min kropp minskar.

En underbar känsla.

 

Jag märker hur jag mår idag. Efter mötet på Itrim igår.

Styrkan det gav mig att prata med "likasinnade". Så skönt.

Som ett lugn som omgav mig.

Jag klarar det här.

Vem bryr sig att jag för två år sedan vägde 101,7 kg?

Vem bryr sig om det förflutna. Imorse vägde jag 93, 8 kg!

Och jag blir mindre och mindre.

Är så glad och stolt över mig själv idag.

Jag har också fått en övning av min mentalasensei Malin-Charlotta.

Varje dag ska jag läsa upp ett kort där det står en massa ord.

Orden är anledningar till varför jag förtjänar att gå ner i vikt.

 

 

Dagens ord som jag mediterar extra: MÅLMEDVETEN.

Det är jag!

Nu ska jag träna!

 

 

 

 

Idag blev det smarrig mat till kvällsmat! Dessvärre är den mest knepig att tillaga av alla Itrims varma mål.

Man ska först värma den i micorn, låta den "dra sig" ett tag. In i micron igen, låta den dra till sig igen.

Och SEDAN får man äta.

Så det är ingen rätt man äter när man är stressad eller känner att man behöver något lite mer snabbt. Alla andra måltider är mest att tillsätta vatten och sedan värma i micron, låta dra och sedan äta.I alla fall så känns det lite mera helg nu. Denna goda rätt är välkryddad och smakar mycket bra!

 

Yes. Igår var inte en av mina bästa dagar. Det var dag 35. Kan sammanfatt den dagen med ett ord FUSK. Jag fuskade och åt två skivor ost. MEN det jobbiga var inte det. Nej, det jobbiga var att min hjärna HELA dagen var inställd på att "nu skiter jag i det här". Jag var så inställd på mat. Det var som om min hjärna hade ställt in frekvensen "mat/godis". Jag såg mat och godis överallt. Såg och kände dofter och lukter. Det var som om något hämtat ur en skräckfilm för en bantare.

 

Dofterna var så klara. Så njutningsfulla. Så...förförande.

Och där var också lilla jag. Stark mentalt, men med en elak envis matälskande demon inom mig. Någon som sa till mig "fuska, fuska, avbryt skiten". Trots detta, eller kanske på grund av detta, följde jag med sambon och handlade mat. Det blev spetspaprika, julmust light, lite mjölk, saft light, kakor, kaffe. Vi åt inget av det när vi kom hem. Istället blev det städning av toaletterna, tända ljus, fotmassage, snabb promenad med Samson, sedan sova tidigt (tog ert råd som jag fick tidigare i veckan).

 

 

Sammanfattning av dagen:

10 000 steg (klart!)

2 liter vatten (klart!)

4 mål Itrim mat (klart!)

Ingen hetsätning (klart!)

Inget fusk (det blev fusk, men ändå ingen hetsätning och jag hoppar upp i sadeln idag igen)

Som ni känner till är jag ju en Buzzador.

Vilket betyder: prova på en massa roliga saker.

Denna gång är det Doves nya hypoallergenic body lotion.

Den dök upp i brevlådan igår!

 

 

Jag återkommer alltid till detta ämne: vatten.

Vad är det som gör att vissa människor tycks älska vatten? Och andra -som jag- har så svårt att dricka tillräckligt varje dag. Det är så svårt. Just nu har jag som mål att dricka 2 liter vatten om dagen. Det är riktigt svårt. Oftast dricker jag bara vanligt kranvatten. Men idag skämde jag bort mig själv med en favorit. Nämligen Ramlösa äpple. SÅÅÅÅ god. Kändes verkligen som vardagslyx att få avnjuta sitt favoritvatten på jobbet idag. Kändes som jag var mer "med" på fikat, liksom. Så imorgon ska jag nog göra det samma, fast till kvällsmaten. Skämma bort mig själv lite med vatten.

 

Har ni några tips på hur man får i sig mer vatten? Och hur man gör det till en rutin? Nu har jag alltid med mig en halvlitersflaska..men det är liksom inte så lätt att minnas den där..

 

Föresten: min "hudnoja" har lugnat ner sig nu och jag kör på som vanligt med pulver/shakemåltidsersättningar, vatten, steg osv.

 

 

Eftersom det inte blev något jeans/klädprovande i helgen, så ska jag försöka kompensera detta genom att ge er ett nytaget foto av mig...samt ett lite äldre.

Något som är roligt att meddela är också att vikten numera är nere på -9 kg (från dag 1 på Itrim)...minus några ytterligare hekto.

Dock har jag nu stått still viktmässigt ett par dagar nu. Men detta betyder ytterligare kula i min kulsamlarburk!

Fotona är tagna med olika kameror. Annars skiljer det ju sig ett par kilon, sådär.

Vet inte om det syns något. Kanske lite på ryggen. Men det känns så otroligt stor skillnad!

Men det är också roligt att få "bildbevis"!

 

 

 

 

"Skåne, 1600-talets mitt. Helsingborgs mäktiga slottslän, ett av de största och mäktigaste i Danmarks rike, har haft fred under drygt elva år. Välstånd har etablerats och lojaliteten med kungen är stor. Men, blodigt förrädiska våldstider väntar. Det brutala mordet på kungens vän visar att Sverige inte ger upp tanken att erövra det strategiskt viktiga länet. I fjärran hörs åter krigstrummor?

Länsman på Helsingborgs slott, Frans Barkhe, styr både län och familj med järnhand. Men fem döttrar är en besvikelse. Hustrun ska föda igen, och danske kungen kräver att det blir en son. Barkhe riskerar annars både avsättning och livet!

Idag har jag försökt finna mer motivation till träning. Detta har jag gjort genom att läsa andra viktbloggare och framför allt bloggare som har gått eller går på Itrim. Blandat resultat kan jag lova. Jag är numera hudskrämd, inte fettskrämd. HUDskrämd. Jag är rädd för att få så där överdrivet mycket löshud som så många verkar få. Seriöst. Det är verkligen något jag tänkt på hela dagen. Inte för att det blir bättre av att jag läser om det eller tittar på andra bilder på folk som har massor av överskottshud. Men det skrämmer mig!

 

Det är liksom inget snyggt. Det har tagit så många år att lära mig älska min kropp och gilla den, även om jag velat ha en mindre kropp. Det har tagit så mycket kraft. Och nu är jag då hudskrämd. Vad ska jag göra?

 

Funderar mer och mer kring om det verkligen är värt att gå ner i vikt så snabbt om det nu ska leda till överskottshud. Eller om det är bättre om jag nu trappar upp med mer kalorier och får ett långsammare temp på viktnedgången? Ja, som sagt. Mycket funderingar, men jag följer än så länge planen. 800 kcal/dag. 10 000 steg. 2 liter vatten. Punkt. Inget mera.

 

Nu har det hänt! Jag har blivit attackerad. Av hungermonstret. Det är verkligen sant. Idag har jag kännt mig konstant hungrig. Det har varit en av de värre dagarna sedan jag började med detta på Itrim. Riktigt jobbigt faktiskt. Och att sedan kunna hålla fokus och vara trevlig och social på jobbet. -inte så mycket-

Jag fryser också en hel del, även om jag tror att det mest handlar om vädret. Men denna obeskrivliga hungerkänsla. Den är inte kul. Speciellt inte när den dyker upp ca en timme efter jag har ätit.

Så här illa har det inte varit sedan start...med hungern alltså. Det är verkligen skittrist. Känner mig fortfarande pepp och så. Men är inte alls "bekväm" i mitt beslut så som jag varit dagarna innan. Känns som om jag ifrågasätter allt!

 

Det är tufft. Mentalt börjar jag svikta lite också. En kvinna på jobbet var på mig idag igen och påpekade hur ohälsosamt mitt leverne är och att det inte är bra att utsätta kroppen för det jag gör. Jag hade så god lust att bara snäsa av henne och säga "Nej, detta kanske inte är bästa sättet att gå ner i vikt på...men det är banne mig inte mer hälsosamt att gå runt som 26 årig tjej och bära på 55 kilos övervikt"! Jag tänkte det, men sa inget. Hon är en "stark" kollega och en ledartyp som många bara "följer", så jag vill liksom inte hamna på hennes badside, så att säga...

 

Som sagt...just nu är det mindre kul att bara äta 800 kcal/dag. Men det blir nog en bättre dag imorgon...nu ska jag se på lite film och sticka strumpor. Sedan sova!

 

Normalt, så brukar min första advent innebära pepparkakor och glögg. Det har liksom blivit en tradition för mig och min sambo sedan vi flyttade ihop för 4 år sedan. Denna första advent blev dock lite annorlunda. Dels så jobbade sambon och dels blev det varken pepparkakor eller glögg. Snön har dessutom lagt sig som ett gnistrande täcke över Sörmland. Så vackert. Nu börjar det verkligen kännas att julen snart är här.