2014-02-27
23:39:00
Vit-rosa
2014-02-27
21:27:59
4 dagar
4 dagar fri från socker.
Fri från gluten.
Fri från laktos.
Fri från hel- och halvfabrikat.
Puh.
Bra jobbat.
Heja mig.
Stolt och trött.
2014-02-26
20:04:00
Daglig träning
Har ni testat någon av dessa "daglig tränings" appar?
Just nu håller jag på med daglig rumpträning.
Bror min säger att det ska hjälpa min rygg att bli bra.
Han har föresten skapat en blogg nu, där han och en till PT skriver om kost, träning och hälsa!
2014-02-26
16:44:24
Upprörd
Seriöst...nu blir jag f*n förbannad! Inte "ens" på facebook kan jag numera vara på utan att bli bombarderad med socker...nu senast med att vår lokala butik "stolt presenterar GODIS-PIZZAN". Varpå det får massor av "likes".
Själv skriver jag en icke-sockersöt kommentar i stil med; "Godis-pizzan; för att Sverige inte har tillräckligt med överviktiga barn".
Som om vi behöver flera sockerstinna småbarn, tonåringar och nyfödda små kultingar som i storlek mer liknar något annat än just NYFÖDDA barn. Asså, seriöst. Jag blir riktigt sur. Det är en sak när vuxna väljer att äta godis..men hålla på å rikta reklamen mot barn och sedan på något vis liksom få det att framstå som en kul grej för en maträtt (visserligen ingen bra mat, men ändå). NEJ. FYY, säger jag bara!
UNLIKE *klick-klick*
2014-02-24
21:52:10
Igen och igen och igen....och?
Vad är det som pågår i mig?
Jag kan bara återigen...konstatera att jag är beroende.
Det är så skamfyllt att jag tror att jag bara spyr av äckel...
Av mig själv.
Först förklaring till den dåliga uppdateringen:
en närstående har fått ett tråkigt besked gällande hens hälsa.
Varför jag valt att spendera helgen med hen och inte uppdatera här.
Igår. Lite på grund av beskedet och att jag var ledsen...men helt och hållet mitt eget val.
Jag valde att åka till affären, köpa godis och äta det.
Till saken hör att jag på allvar (igår) TROR att jag kan äta några bitar och "sluta när jag vill".
Så kan det nämligen gå för min sambo.
Så vi åt godis.
Vad märker jag idag?
Vad märker jag idag?
Fysiska besvär.
Sockersug som heter duga.
Stickningar i fingertopparna.
Ryckningar och skakningar i händerna.
"Pirrningar" i hela kroppen.
USCH.
I alla fall. Det är idag som är dagen då jag på riktigt erkänner mitt missbruk.
F*n, helvete, piss också!!!
Jag kan inte hantera "lite" socker.
Det bara är så. Jag måste sluta helt.
Hela dagen har vart piss...sådant sug att det är pinsamt!
Men det är dag ett utan socker...nu är målet denna vecka att klara hela veckan sockerfri!
Puh! Behöver lite meditation på det!
2014-02-20
23:11:00
Foton från vandringen
Känner mig lite lagom go i kropp och själ efter en lång meditation idag...
Blev sugen att titta på bilder från vår vandring i sommar/höstas.
Delar med mig av några!
Gillade utsikten från fjällen. Tyvärr var jag så fokuserad på att njuta att jag
bara en dag faktiskt fotograferade vyerna...har ännu inte hittat alla kort...men vackert var det..nedan är jag å Samson-hunden!
2014-02-20
21:46:41
Personlig utveckling
Någonstans i början på året insåg jag att jag inte kommer att fullfölja min utbildning på distans gällande mental träning med fokus på stresshantering. Varför? Det blev för stressigt, tragikomiskt eller hur?
Nej, men det fungerade inte. Enligt kursplanen var det studier i flexibeltakt på heldistans. Men när inlämningsuppgifterna blev allt större och mer tidspressat kände jag att det blev för mycket.
All prestationsångest tog naturligtvis fart.
Jag ställde mig frågan gång på gång; för VEM gör jag detta?
När jag insåg att svaret var barnsligt lätt; JAG! Så insåg jag lika snabbt att det var dags att hoppa av.
Det ger mig inte tillräckligt med positiv energi i relation till vad mycket negativ energi det skapar. Så jag slutar.
För ett halvår sedan hade jag sett detta som ett personligt misslyckande. Nu väljer jag att se det som att jag alltmer börjar lyssna på mig själv och respektera mina egna känslor! Jag är värd att lyssnas på!
I samband med detta kom en Itrim-kompis och berättade om bergsmeditation.
Hon håller på med det som ett steg i personlig utveckling.
Hon leder också grupper i detta. Så för två veckor sedan började jag för första gången i mitt liv i en meditationsgrupp! Jisses va läskigt. Åh, vilken prestationsångest! Vilken press jag hade på mig själv. Samtidigt som jag bestämt mig för att i alla fall en gång per halvår riktigt utmana mina rädslor för att utvecklas mer!
Att göra något sådant här, och speciellt i grupp var för mig (och är fortfarande) skitläskigt.
Tycker det är såååå jobbigt att jag nästan gråter bara av tanken att göra det, att prata inför en grupp (vi är bara sex pers, men ändå!) och dessutom prata KÄNSLOR med främmande människor...ojoj, oj...vart ska detta leda?!
Men...det var lättare idag, än förra gången. Jag är modig och så stolt när jag går därifrån. Vi mediterar i grupp och sedan får man berätta om sin meditation och får sedan feedback, som man ska ta in utan att kommentera verbalt. ÅH! Häftigt. Å läskigt vad de andra reflekterar om en själv. Det stämmer så väl i mångt och mycket, även om man kanske inte vill erkänna det direkt.
Kan rekommendera att utmana sina rädslor på detta viset! Det är faktiskt mycket utvecklande, samtidigt som det är pissläskigt!
2014-02-19
22:09:28
Pessimist?
Så...
Jag fick några kommentarer om att jag kanske borde se på hetsätningen som alkoholism.
Att det är naturligt med återfall och att man kanske aldrig blir helt fri. Suget kommer vara där länge, och att jag bör fokusera på att hitta strategier att hantera det på?
Jag har tidigare själv tagit upp detta som att hetsätning kanske är en sjukdom för mig. En obotlig sjukdom.
Och att ett realistiskt sätt att hantera den på är att inte försöka bli fri, så som man kan bli friskförklarad från en influensa. Utan mer som...alkoholism. Den finns där. Latent. DU kommer alltid ha den, den kommer alltid vara en del av mitt liv. Just nu har jag svårt att tro att jag någonsin kommer ha ett normalt tänk kring mat. MEN jag ser att jag har ett bättre sätt att hantera det i dag än jag hade för ett år sedan, eller två år sedan.
Jag ser det inte som pessimistiskt att jag kanske får ett återfall eller två inom ett års period. Jag ser det som realistiskt. Jag försöker att lära mig, att det inte är nödvändigt att vara 100% hela tiden. Det är okej att göra "återfall", så länge det inte blir för nära varandra. Att det dröjer längre och längre tid mellan gångerna.
Jag har blivit kallad negativ, för att jag ser på detta på det här sättet. För mig är det en överlevnadsinstinkt.
Att besvikenheten får överrumpla mig när det nyss har hänt, men att jag dagen efter kan se på det med "nyktra" ögon och inse att livet inte är över. Jag vet att folk tar illa vid sig när jag jämför så här.
Men för mig handlar det verkligen om ett beroende. Jag mår så bra när jag äter fort, mycket och på kort tid. Det är ångestdämpande och skönt. Jag blir lugn. Efteråt kommer äckelkänslorna, jag känner mig ofräsch, smutsig och skamfylld.
Idag tog jag ytterligare ett steg i riktning mot att bli frisk. Jag pratade med min chef och bad om att få sockerfritt och glutenfritt alternativ på alla arbetsplatsträffar, avdelningsträffar och andra "fira"-fikan, så att säga. Han frågade om jag var glutenintollerant. Jag svarade "ja". Det har visserligen inte konstaterats av en läkare, men jag måste vara ärlig mot mig själv. Gluten sätter igång svåra processer inom mig. Jag får alltid uppsvullen mage när jag äter gluten, även i små mängder. Jag får magknip och inser att nu när jag varit utan gluten en längre tid att jag alltid mått "lite" dåligt. Utan gluten kan jag må bra i magen, men jag kan också må dåligt. Det är inte alltid "lite sådär". Så "ja", jag vill ha andra alternativ. Varför måste jag vara allergisk?
Kan en Zill inte bara få vilja vara mer nyttig och älskvärd mot sig själv?
2014-02-18
22:46:29
Inte kompensera
Okej.
Nu känner jag mig stolt.
Och det är inte så mycket hetsätningen. Att jag "bara" gjort det två gånger på två år.
Kan fortfarande inte riktigt "se" varför det skulle vara något att vara stolt över. Det är ett misslyckande, spelar ingen roll att jag intalar mig själv något annat.
I alla fall. Det jag är stolt över är HUR jag sedan har hanterat detta!
I mitt tidigare liv var det alltid "antingen eller". Hetsätning=kompensation med överträning dagen efter!
Så idag...eller imorse bestämde jag mig att inte träna idag.
Jag vet.
Det låter konstigt.
Men också sååå smart, om du tänker efter.
Tänkte att nu ska jag bryta invanda mönster. Sätta hjärnan ur spel och va lite wild and crazy.
Så idag har jag gått över 10 000 steg. "bara".
Efter att stegräknaren visade 10 000, så tog jag av mig den.
Ingen mer stress över detta.
Nu har jag uppnått dagens mål och alla steg över är bonus!
Har också druckit en ny juice som jag gjort i vår juicemaskin!
Denna gång var det lite jordgubb i också.
Jag som tidigare varit allergisk mot jordgubb verkar nu klara av det i små mängder.
Jag ska inte utmana läget mer, men det är en intressant iaktagelse..så här efter att ha varit nästan helt glutenfri i 7-8 månader!
2014-02-17
22:00:41
Hetsätning å spa
Igår hetsåt jag.
Inget jag är stolt över.
Det var en ångest som byggts upp under en längre tid.
Jag vet fortfarande inte något bättre sätt än att hetsäta för att dämpa ångesten.
Det är så pinsamt.
Så sorgligt...
Jag var ärlig mot sambon.
Men ååå så jag skämdes.
Å jag skäms fortfarande.
Jag vet inte vad jag ska göra...
Försöker lugna mig genom meditation och att göra bra saker.
Typ pyssla. Virka. Prata med sambon. Hemma-spa osv.
Sambon känner sig äntligen redo att bidra med ett litet foto här på bloggen också.
Han säger han är stolt över mig. Två hetsätningar på två år.
Det tar sig, säger han.
Jag har svårt att se det just nu som något annat än ett misslyckande!
2014-02-16
21:41:25
Sorgsenhet
Jag vet inte....vart jag ska börja...
Det är något som blir för mycket för mig.
En sorg.
En tomhet.
Stress.
Jag vet inte vad jag ska kalla det.
I vilket fall gör det mig förvirrad.
Svårt att fokusera.
Svårt att veta vad jag ska fokusera på.
Hur jag ska få min inre gnista att tända, mer än den lilla glöd som finns nu.
Det kännas bara för övermäktigt.
När jag ställer mig på vågen och den visar 86,6 kg.
Det känns som ett underlag.
Som om det är längre bort till en bebis än någonsin.
Jag vet att det blir så deppigt å läsa.
Kanske är det därför jag gör uppehåll att skriva.
Jag har svårt att vara positiv...att glädjas över att måtten minskat.
Att jag är frisk osv osv.
Usch. Jag vet inte.
2014-02-12
12:19:00
MÄTNING!!!!
Mätning 140212 (130720)
Arm: 32 (-0,5 cm)
Under brösten: 88 (-4 cm)
Navel: 96,5 (-2,5 cm)
Rumpa: 121 (-2 cm)
Dagens vikt: 86,6 kg
Kommentar:
Funderade just på när det var jag mätte mig senast.
Kollade i bloggen och det verkar som om det var i juli jag mätte senast!
Kan det verkligen vara så länge?
I alla fall så var det ju roligt att se att jag inte har gått upp i måtten sedan dess.
Det som bekymrar mig är dock vikten.
Den tycks inte ens vilja röra på sig neråt i minimi-fart...
Den liksom går upp!
Jag har nu hamnat där som de flesta viktturister ger sig in på.
Den så kallade återvändsgränden...da-da-da-daaaa (försöker göra ljudeffekter online)
Jaha. Vad ska jag nu göra åt detta?
Jag vet ju att det är min "släppa lös"-månad (januari) som har satt sina spår.
Jag som ett tag var nere på den fina siffran 83-något.
Mitt mål är fortfarande att komma ner till 76-något.
Sambon väger nu exakt 10 kilo mindre än mig och det vore fantastiskt roligt och ego-booostande om jag kunde få väga mindre än min sambo.
Jag skäms sååå för att erkänna att han är "tunnare" än mig.
Det är en så stor skam.
Usch!
Jag är i alla fall ärlig mot sambon om min vikt. Och det känns som ett stort steg utifrån att jag tidigare alltid har smusslat både med ätande och med vikten.
Försökte prata med min mamma och pappa om min ätstörning i helgen.
Min pappa har lite lättare att ta in det än vad min mamma har.
Det är som om hon anklagar sig själv på något sätt?
Eller som om hon inte vill ta till sig detta.
Hon läser alltid min blogg...eller för det mesta.
Så tänkte skriva ett par rader riktat till henne, nedan. Kanske är det lättare att ta till sig information skriftligen?
Jag är ätstörd sedan flera år tillbaka.
Jag har inte alltid haft en ätstörning.
Min PCO och sötsug/brist på mättnadskänslor kan jag minnas låångt tillbaka i min barndom.
Det är INTE samma sak som min hetsätning.
Hetsätningen började senare, som mest när jag flyttat hemifrån.
Hetsätning har en direkt relation till psykiska måendet.
Men jag minns "första gången" och då var jag kanske 8-9 år (någon gång på lågstadiet).
Det dröjde flera år innan jag gjorde det igen.
Så NEJ, mamma. Det är inte ditt fel. Du har inte sett något, för att jag döljde det så väl.
Ätstörningen och PCO är INTE samma sak.
PCO är kopplat till det fysiska tillståndet.
Viktigt att minnas det!
Älskar dig, mamma! (och tack för allt ditt stöd, men ibland; försök att lyssna istället för att döma dig själv och mig innan jag hinner förklara mig)
2014-02-12
00:55:00
Vecka 7
Veckomål v 7
60 min löpning
2 pass valfritt
300 situps
100 armhävningar
150 tricepsövn.
300 ryggres
20 min planka
15 min meditation
Kommentar:
Ny vecka! Nya mål. Denna gången lite ändrade.
Har lagt till löpning också då jag är lite sugen på det! Det är tisdag idag, när jag skriver detta...
Så jag har redan börjat med min lista, även om den inte blivit publicerad här!
Så idag har jag hunnit med lite övningar och sedan 20 min löpning på det.
Jag har fortfarande besvär med ryggen och sjukgymnasten har jag inte besökt på fyra veckor, då han inte har hört av sig med ny tid.
Försöker dock ändå hålla igång och stärka ryggen samtidigt som jag inte vill anstränga den så att jag får mer värk...
2014-02-11
22:42:00
Hemligt!
Lite spännande hemliga planer...kan förklara min hastiga "bortgång" från cyberspace. VI har skrivit kontrakt på en bostadsrätt...och det har varit möten med mäklare hit och dit. Vi är ännu ej godkända av bostadsrättsföreningen, så därför är det fortfarande lite hemligt. Mina "privata vänner" vet ännu inget. Eller ja, mina två bästa vänner vet och min familj. Men sambos familj vet inget, och så vill han ha det. Så det får vi ju respektera, eller hur?
Annars så är det inte så mycket som är hemligt!
Nejdå...ska snart skriva ihop lite info om senaste vägning och mätning också. Allt ska nu fram i ljuset!!!
2014-02-11
19:33:26
Vecka 6 -resultat
Veckomål v 6
200 situps (100 situps)
200 ryggres
150 armhävningar (100 armhävningar)
20 min planka (11 min)
10 min jägarvila
2 pass valfritt (eftersom jag tävlar mot sambon)
100 tricepsövningar
2 yoga/pilates-pass (blev inget alls!)
inget godis
inget bröd
30 min meditation
Kommentar:
Det gick faktiskt riktigt bra förra veckan. Både för mig och för sambon.
ÄR mäkta stolt över mig själv och honom. Lite surt att jag inte kan få till alla...MEN det ska vara en utmaning!
Det är det som är tanken, det får inte vara för lätt, då är det inte heller någon utmaning eller något roligt!
2014-02-05
22:16:00
Medicin mot dålig självkänsla?
Känner mig lite allmänt oälskvärd mot min egen kropp just nu.
Så vad är bättre än att peppa sig själv med bilder på kurviga vackra brudar?
Som liksom lyser självförtroende?Kanske kan det vara som en läkande medicin mot en skadad självkänsla/självförtroende?
2014-02-05
21:09:53
Giv mig styrka!
Så då var det dags igen (ägglossning).
Så klart.
Idag hade jag tänkt att träna simning. Men det blev inte så, då min simpartner M blev sjuk idag på jobbet.
Istället blev det styrketräning med sambon.
Usch, vad jag hatar styrketräning. Det är så tråkigt.
Det blir lite lättare med utmaningen...och det är mycket roligare att träna tillsammans med sambon, än att träna själv.
Tips mottages gärna på hur man får till ett roligare styrketräningspass!!!
2014-02-03
22:26:00
Vecka 6
Veckomål v 6
200 situps
200 ryggres
150 armhävningar
20 min planka
10 min jägarvila
2 pass valfritt (eftersom jag tävlar mot sambon)
100 tricepsövningar
2 yoga/pilates-pass
inget godis
inget bröd
30 min meditation
Kommentar:
Jag fortsätter att utmana sambon!
Denna vecka har vi skruvat upp antalet repetitioner lite...inte jättemycket men ändå!
Denna gång går jag all in och satsar på att KROSSA sambons resultat!
Denna vecka är det bara KROSSSSSA som gäller.
Nu jäklar.
No mercy!
Jag är taggad som bara den och det är nu eller aldrig, som gäller.
Jag ska vinna detta. Kan inte låta sambon komma lika med mig!
(säger naturligtvis detta med glimten i ögat, vilket jag hoppas ni förstår)
2014-02-03
21:06:45
Vecka 5 -resultat
Veckomål v 5 (resultat)
200 situps (80 st)
200 ryggres (80 st)
100 armhävningar (55 st)
20 min planka (6 min)
10 min jägarvila (4 min)
2 pass valfritt (eftersom jag tävlar mot sambon)
50 tricepsövningar
2 yoga/pilates-pass (1 pilatespass)
inget godis
inget bröd
30 min meditation (15 min)
Kommentar:
Nja...vad ska jag säga?
Det blev lika för mig och sambon...denna vecka slog jag honom i plankan, men han slog mig i jägarvilan...
Hm...godiset klaradet jag NÄSTAN. Det blev nämligen både godis (popcorn) och efterrätt (chokladpudding) på lördagen. Men, jag är ändå glad att det inte blev mer...och att jag klarade alla vardagar utan godis.
Har blivit en riktigt socker-knarkare nu. Inte så att jag får en fix varje dag. Men känner återigen att jag vill ha fixen varje dag. Jag fullkomligt söker socker...jag vill ha socker!
Men..som tur är så kan jag än så länge undvika det i mångt och mycket. Vecka 6 blir "min vecka"..
DESSUTOM går det bättre och bättre. Jag är inte tillbaka i de matvanor jag hade innan nyår...men det är på gång!
2014-02-02
15:22:44
"Super size me"
Va märkligt att jag har missat denna "dokumentär"...eller vad man nu ska kalla den.
Är det bara jag i hela världen som inte har sett denna?
Eller ja, nu har jag ju gjort det.
Det är väl cirka tusen år sedan denna kom ut...men jag gillar den i alla fall.
Handlar om en man som gör ett experiment att äta McD-mat varje mål i 30 dagar.
Sedan får man följa vad detta gör med hans hälsa...
Själv tror jag att man får ta detta med en nypa salt...eller två.
Även om säkerligen det mesta är sant, eller stämmer.
Det som berörde mig mest var att det på den tiden bara fanns en stat som hade obligatorisk idrott i skolan!
(låg- och mellanstadiet)
Och den bullshit som en rektor pratade om när hon sa att det är viktigt att barn lär sig om näring och att välja fritt. Sedan tittade man på vad de kunde välja på; chips, pommes, panpizza...
Sedan sa mattanten; "men de kan välja att dricka läsk eller juice"..
Ja, va bra! Det är ju säkert ingen socker i juicen...
Sorgligt. Det är säkert värre nu också!
2014-02-01
17:18:34
Rehabilitering
Igår var jag på en blomaffär...köpte en miniorkidé till min mamma, då vi skulle dit och äta..på väg ut ur affären stötte jag på två "halvdöda" miniorkidéer för 10 kr stycket.
Självklart var jag då tungen att köpa dem!
Jag har också sett att min älskade och äldsta orkidé har börjat krokna. Fick den av sambon när vi firade 10 månader tillsammans. Så nu är det officiellt öppnat; min lilla rehab för orkidéer!
Nu sitter alla i vitmossa och har fått sina ruttna luftrötter bortklippta.
Förhoppningen nu är att de kommer bli friska och fina...!
Orkidépyssel får mig att tänka på andra saker..och det känns skönt.
Är riktigt less på att inte komma ner i vikt...men, jag ska i alla fall försöka hålla den..
Tills jag "hittar" mer inspiration njuter jag av mina blommor.
