ZtorZillen

Jag njöt inte lika mycket som damen ovan, men det var skönt efteråt...

Jag är mycket stolt över min bror.

Tack för massagen!

Har ni sett detta program på TV? Vad tycker ni?

Själv har jag väl egentligen aldrig sett ett helt program. Däremot har jag sett två halva. Men jag klarar liksom inte av det. Känns som om det är förnedrings-tv. Blir fruktansvärt irriterad av att det känns som om allt handlar om pengar. Fokus blir liksom fel. Det känns också som att partnern är rätt elak, eller är det bara jag?
Personligen vill jag ha en sambo/partner som stöttar och peppar och motiverar, inte säger att jag är en tjockis och att det var åratal sedan jag var sexig! Gör det mig mera pepp? EH...nej! Jag skulle bli arg, ledsen och sårad...antingen älskar du mig eller så gör du det inte. Vill du jag ska gå ner i vikt för att bli hälsosam eller för att jag ska bli sexigare? Är det för att du inte anser mig vara sexig, ska du BANNE mig också träna! Så det så..stå inte å ät en hamburgare medans jag knaprar i mig sallad...usch! Irriterad. Stötta istället.

Idag inspireras jag av denna fina snubbe: Dregen.

Som har sin egen stil och bär upp den med stolthet.

Stolt, stark, stilig å sexig!

Exakt så som jag är på väg att bli!

Jag är hungrig.

Jag vet inte. Har nästan nyss ätit en räkmacka på stan tillsammans med min sambo.

Jag vet egentligen inte ens om det är en äkta känsla som jag faktiskt känner. Eller om det är ett "svar" på att jag har gått ner i vikt. Ni vet, så där som jag brukar göra...straffa mig själv med mat, när jag väl minskar i vikt.

Det är väl något som jag nyligen har upptäckt med mig själv..så som om jag inte vill tillåta mig själv att det går bra. Som om det finns två person inom mig. En som erkänner att jag har en ätstörning och som vill förändras. Och den andra som tycker att "allt är bra", jag förtjänar att vara en tjockis och det kommer jag alltid att vara.

Den ena som bär tajta kläder och är stolt över sina kurvor, den andra med en stor ful beige offer-kofta.

(och till de offer-byxor, om det nu finns något som heter det)

Vad är problemet, egentligen?

Varför beter jag mig så här? Varför firar jag/straffar jag mig själv med mat?

Varför ska mat vara så känsloladdat?

Hur vet man, om man är frisk, att man är hungrig?

På riktigt, det är en seriös fråga. HUR vet man att man är hungrig och att det inte bara är ett hjärnspöke som vill förstöra. Eller att det är törst. Eller något annat. Hur känns känslan "hunger"?

 

Idag har jag jobbat sent. Idag igen. Denna vecka med.

Varför måste jag jobba över varje dag. Nu när jag känner mig bättre?

Måste jag alltid vara så "duktig"? Det är ju ingen som tackar mig om jag blir sjuk...

Suck. I alla fall så var jag i Östersund i dag. Hela dagen. Med en ungdom.

Problemet var att det inte fanns någon inplanerad tid för mig att äta lunch, eller mellanmål...

Eller mellanmål igen. Efter lunch.

Jag hade med mig en frukt och lite kex. Som lunch åt jag en liten hamburgare på Donkan.

Bara det. Inget mera.

Det är rekord. Så duktig jag är. Jag tänkte "är det värt att ta pommes å läsk och en stor burgare? när jag äntligen kommit under 103? nej!".

Va strong jag va. Imponerad av mig själv, faktiskt.

Jag vann över matmonstret i mig!

Yes!

Vägning:

En bild säger mer än tusen ord.

Jag tror att jag tog ca 500 fotografier på blommorna den dagen...

Idag hade jag ett långt och djupt samtal med min sambo (även känd som min hobbypsykolog). Som bekant, så går jag ju ej hos någon pga min ätstörning...även om jag kanske borde...
Det slog mig för ett par dagar sedan..när jag skulle försöka utvärdera fitnessfighten. Jag pratar inte längre hela tiden om mat! Har ni kanske också märkt det? Mat är inte längre det viktigaste i mitt liv...eller nu ljuger jag. MAT är det viktigaste i mitt liv. Men det ta inte längre ALL min vakna tid i anspråk.
Jag och min sambo har (för första gången på fyra år?) inte pratat om mat i mer än två-tre minuter åt gången i en hel vecka! Asså när vi har pratat om mat har det typ varit ett normalt samtal: vad ska vi äta idag? -hamburgare? -okej. (sen inget mera)

Hemligheten är kanske att man ska göra mat till energi? Avdramatisering. Torrt, tråkigt. Ingen speciell sensation. Under den senaste månaden med Fintessfighten har vi gått in för att göra maten simpel. Kort och koncist. Kyckling, ris, grönsaker PUNKT. Ingen sås. Ingen fancy kryddning. Energi. Mat var tredje timme. Äta lite och ofta. Inte hinna bli hungrig. Dricka massvis med vatten (i mina mått mätta = 2 liter/dag). Simpelt. Inga konstigheter. Bara mat.

Jag vill ju gärna tro att jag snart är fri. Men min sambo anser att det är en lång väg kvar. Han menar på att mitt beteende och tankemönster kring mat inte alls är vettigt. Och vad vet JAG egentligen om just detta, vad som är normalt? Jag har ju aldrig varit normal, just på den fronten. Jag måste lita på honom och lita på processen. En vacker dag önskar jag att jag kan vara så frisk att jag kan stödja andra i samma situation som jag en gång har varit i. Jag skulle gärna vilja hjälpa och stötta någon att komma längre ifrån matmissbruk eller hetsätning, så som min sambo har hjälpt mig.

Förut hade jag en "ticker" på min mobil. En sådan där som räknade dagar sedan min sista hetsätning. Jag kom dock på mig själv...att "varför har jag det? det är ju som om jag bara går runt och väntar på att jag ska misslyckas? vill jag misslyckas?". Så jag tog bort den. Nu försöker jag ta en dag i taget. Ett snedsteg och jag fösöker upp i sadeln direkt, inte vänta efter denna kakan eller "bara en till" eller "imorgon börjar mitt nya liv". Ett snedsteg är okej, upp i sadeln direkt efter. So what, du tog en kaka som du inte ens märkte att du åt eller du tackade ja till dessert utan att tänka! Men du stoppade dig själv, det blev ingen hetsätning. Bra. Upp i sadeln, sträck på dig. Var stolt. Du håller på å bli frisk. Jag håller på å friskna till! Vi är på god väg. Ett steg till. Vi klarar det, tillsammans!

Misstänker en konspiration mot tjockisar.

Har ni tänkt på allt lätt-tillgängligt godis som finns strax vid kassan när man handlar?

Det är ju som om man har tänkt "Här kommer alla sockerstinna j*vlar stå..de kommer vara hungriga och stressade och trötta. Perfekt! Här hivar vi upp allt godis!"

Det är ju så de har tänkt.

Idag är jag mäkta stolt över mig själv. Som handlade tillsammans med sambon, och vi klarade det.

Vi kom ut ur affären utan godis, läsk eller annat onyttigt.

Istället blev vi irriterade på att affärerna inte kan tänka om? Ha lite minimorötter eller annat gott vid kassan.

Resultatet blev i alla fall ett foto taget med mobilen samt en vild diskussion på promenaden hem angående hur samhället "föder upp/avlar fram" tjockisar och samtidigt trycker ner dem...

 

Mhm!

Veckomål denna vecka:

- 100 st reversed crunch

- 20 min plankan

- 100 st armhävningar

- 100 st situps

- Hålla kaloriplanen

- Räkna steg (snitta på 10 000 steg/dag)

Kommentar:

From the top. Nu jäklar, nu är det revanch. Smärta är tillfälligt, stolthet varar för evigt!

Jag ska bevisa för mig själv att jag kommer klara ännu en vecka, trots smärtan i knät!

 

Jag önskar att du gav dig till känna och skrev en kommentar till detta inlägg. Ett "hej" räcker. Vore kul för mig att upptäcka "nya" bloggar. Är lite småtrött på att alltid läsa samma bloggar, jag vill ha ny inspiration.

 

Så ge er till känna!

Det kanske är ett storstads fenomen. Det här med utbud. När jag är utomlands så tar jag alltid chansen att gå in i en "vanlig" matvarubutik. Så gjorde jag även i Amsterdam.

Något som slog mig var att det fanns SÅÅÅ mycket kvarg att välja på...

Det fanns vanlig kvarg, lågfett kvar, smaksatt kvarg, efterrättskvarg, kvarg med yoghurt, kvarg blandat med fil osv. Sen fanns det naturligtvis vanlig yoghurt i olika former också...men det som jag blev imponerad/förvånad över var all denna kvarg! Under min vistelse i Holland så passade jag och min mamma på att prova citronkvarg. Både "vanlig" smaksatt kvarg men också lågfett, mindre socker, smaksatt citronkvarg. Den senare var även lite mindre trögflytande då den också innehöll yoghurt. Motsvarande turkisk yoghurt. Gott och fräscht smakade det i alla fall och vi åt det som sagt till frukost..Kanske något man borde efterfråga i sin lokala livsmedelsbutik i Sverige?

Sedan fanns det ju naturligtvis mer sockriga varianter av smaksatt yoghurt också...det var dock inget som intresserade varesig min mamma eller mig...

 

Fortfarande ont i knät. Lite besviken på Fitnessfighten, det skriver att om man skadar sig eller så..så kan man höra av sig och få tips om träning. Sagt, och gjort.

Detta svaret fick jag:
"Promenera, kör överkropp och core men var jätteförsiktigt med knät:) Hör av dig igen om det inte blir bättre!

Min sambo tycker att jag är så duktig att jag har fått en liten present. Tre stycken nike-hårband som jag kan ha när jag tränar! Skitbra, då jag har saknat detta nu när jag har så kort hår att jag inte kan sätta upp det.

Perfekt peppningspresent!

Två tummar upp!

Idag, kl 18.00, börjar min jour. Första gången ever jag har jour på soc. Håll tummarna att det blir en lugn helg.

Återkommer!

Jag måste erkänna en sak. Jag är en sucker för Americas next top model, och liknande program. Jag vet egentligen inte varför. Och jag tittar inte speciellt aktivt, men är det på TV ska jag likförbenat titta. Min bror och mamma brukade (när jag bodde hemma) undra hur en feminist som lilla jag kan titta på ett sådant program. Hehe. Ja, det är kanske en relevant fråga. I vilket fall som helst gillar jag det, jag gillar att de bevisar någonstans (de flesta tjejerna) att det är insidan som räknas (till viss del), men att fotomodell är liksom andra yrken något man måste träna på för att bli bra eller så är man det naturligt, men att vara "vacker" behöver inte betyda att du har vad som krävs för att bli modell. Även de som är lite konstiga eller lite udda, kan bli modeller just för att de är speciella. Jag gillar tanken. Unikhet är vackert!

Idag inspireras jag av vinnaren av Americas next top model All Star; Lisa. Jag gillar henne för att hon är lite tok-rolig, liksom...man vill liksom bara fråga "hur tänker du där?". Hon sprider glädje, jag blir glad av att se henne. Som barn blev hon utnyttjad sexuellt, men har som vuxen gått i terapi och verkar må bra och är glad. Framför allt sprider hon glädje...vilken inspiration!!

Jag är ändå positivt inställd till detta med Fitnessfighten. Och det är något som jag känner att jag kan fortsätta med även efter dessa 30 dagar. Eventuellt betalar jag för ett 6 månaders program, eller så kör jag min egen variant...

Är det någon som har erfarenhet av trasiga/onda knän och träning?

Vill ju hålla fettförbränningen igång och vill ju att min kropp ska få den förändring som den är värd!

Men hur ska jag "börja om"? Eller behöver jag inte börja om?

Tips tas tacksamt emot.

 

Som ni kanske minns, så är jag en  så kallad Buzzador. Och jag fick möjligheten att testa Niveas pure & sensitive antiperspirant.

Som tidigare utlovat så kommer här lite tankar kring deon.

Positiva saker:

-känner mig ren

-fräsch hela dagen

-luktar inget, vilket inte medför någon mysko lukt när man blir varm/svettig

-mild mot huden, ingen hudirritation alls :D

-innehåller ingen alkohol, parfym eller parabener

 

Negativa saker:

-gillar inte att den är så kladdig, upplever att det tar tid för den att "sjunka in" i huden

 

Med andra ord så är det mycket gott betyg denna deo får av mig! Tycker det va jättekul att få prova och utvädera en produkt så här och jag hoppas att det blir flera. Hur gick det för er som vann en minideo? Har ni samma erfarenhet av denna som jag har? Andra reflektioner tas tacksamt emot?

 

En fördel...eller kanske nackdel, med facebook, är att man kan komma i kontakt med folk från sitt föflutna.

Jag hade en taskig skolgång, skulle man kunna säga.

Taskig på det sättet att jag var mobbad ganska så rejält.

Bland annat för att jag var tjock.

Nu är det så att jag har blivit kontaktad av en gammal klasskompis från 1-6:an. Hon har/ska anordna en klassträff. Typ "för att det är kul" och för att vår gamla lärare fyller 70 år nästa år...

Nu sitter jag å funderar på vad jag ska göra med denna inbjudan.

Ska jag gå? Ska jag inte gå?

Bör jag tacka nej?

 

För er kan jag berätta en hemlighet. Jag har alltid drömt om att återvända till en klassträff och vara typ SMAL.

Smal å smärt, hälsosam och fin.

IN YOR FACE, typ. Jag vet, nu låter jag snuskigt brutal....

Funderar i alla fall om detta kan vara den motivation jag behöver för att lägga i en extra växel?

Hm...ska fundera vidare.

Tills vi ses igen - på återseende!

 

Yes. Dagens matintag klarat. Dagens motion klarat. Dagens steg kom upp i 9700. (blir bättre i morgon!)

Idag tränade jag och sambon tillsammans...
Känner ni till övningen " Reversed crunch" ? Seriöst. Titta på bilden nedan.

Denna övning måste vara världens rygg-mag-mördare. Det är sant. Både jag och sambon drar en omedveten djup suck när vi kommer fram till den delen i träningsprogrammet då denna övning skall utföras. Jag fullkomligt hatar den. Dessutom ska jag ju också göra 2x15 st...det är inte klokt någonstans. MEN det hindrar inte mig. Nu har jag gjort dem. Idag också. Nu får jag vila i 23 timmar, sedan är det träning igen ;)

 

Klicka föresten på bilden så kommer ni till Jarkkos blogg. (han på bilden) Mannen bakom Fitnessfighten!

 

Jag ÄLSKAR tanken på en quickfix, och drömmer i hemlighet (inte nu längre, eftersom jag skriver om den här) att det ska räcka att "tänka sig smal" så en dag ska jag vakna upp, gå in i duschen komma ut, borsta håret och samtidigt upptäcka mitt nya jag 50 KILO LÄTTARE. Poff!

Tandfén har äntligen fattat vad jag önskade mig...inte någon guldtia per tand, jag vill vara smal!

Tomten har insett nu är det dags, tillsammans med påskharen så har de förvandlat min kropp över en natt....

ELLER INTE.

När jag är på "det där"-humöret, så är jag sjukt lättpåverkad. På ett positivt och negativt sätt. Jag blir inspirerad av allt. Som om ni trodde att jag varit i Amsterdam UTAN att hitta ny inspiration och nya idéer om hur jag ska uppnå ultimata må bra känslan, hur jag ska bli en före detta tjockis och en nykter sockerist?

 

Nejdå. Detta händer inte. Jag hittar alltid en liten gnutta inspiration i vardagen. Något som får mig att känna och tro att NU, NU har jag, just jag hittat världens mest smarta idé ever.

Yes, det är sant.

Det jag har kommit på är att Amsterdamianer är smala. (wuhu, smart va?)

Varför?

Jo, för att de i princip FÖDS på sin cykel. Det är sant!

De tar sig fram med cyklar och gåendes, överallt! Helt sjukt vad mycket cyklar det finns i Amsterdam.

Alltså, åter till min superidé!

Jag ska börja använda stegräknare. Målet är 10 000 steg varje dag.

Samla steg, det kan vara min grej. Grejen med stort G.

Nu är jag taggad. Amsterdamianerna rockar fett. Ingen är tjock där, typ.

Hemligheten MÅSTE vara vardagsmotionen. Alla steg som de samlar.

Nu kör vi! Påt igen...!

I dag kommer jag hem lite senare från jobbet. Har ju haft semester i en vecka. Så det är mycket som ska hinnas med så här första dagen. Men! Jag börjar kl 9.00 idag. Så lite sovmorgon har jag allt fått.

Nu ska jag iväg på dagens första möte!

 

Hej hopp!

Oj, oj,oj...

Nu är jag tillbaka. Tillbaka till Sverige och tillbaka till bloggen.

OM jag har mycket saker att berätta för er, kära bloggläsare! Vilken saknad jag har kännt att inte skriva av mig varje dag. Men så är det också, ibland behöver man lite semester. Och vilken semester sen! Jag bestämde mig dagen innan vi åkte till Amsterdam att pausa Fitnessfighten. Inte avbryta, utan bara pausa. Varför jag ville pausa var att jag inte skulle ha för höga förväntningar på mig själv, så att jag sen skulle bli besviken av att inte klara de höga förväntningar som jag satt för mig själv.

I alla fall så har jag gått och motionerat i form av promenader, mest hela tiden. Amsterdam är en perfekt stad för promenader! Har man sedan taskigt lokalsinne så är det en "perfekt" stad att gå vilse i. Tur då att man har med sig tre andra vuxna människor och att folket i Amsterdam var riktigt duktiga på engelska!

(Ovan är bilder fotograferade på en massa "ödlor" i centrala Amsterdam...)

...inspiration.

 

Nu kör vi!

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Kanske är jag inte tillräckligt motiverad. Jag vet inte. Just nu känner jag mig riktigt värdelös. Det är inte så att jag har hetsätit idag. Men jag har gjort en STOR avvikelse från kostplanen på Fitnessfighten. FYRA stycken kakor har jag ätit idag. Det är inte det som är det värsta, det värsta är att det bara gick av farten. Det var inte ens så att jag tänkte. De bara slank ner.

För er som läser kanske det inte låter så mycket, men för min del är det ett stort problem. Jag måste hitta strategier för att kunna genomföra denna livsstil förändring. Motivationen tryter då det inte har hänt något på vågen. Känner att jag har stöd från mina närmaste, men det är något som saknas. Det känns inom mig, men jag vet inte vad det är. Vad är det för fel på mig?

Grattis på födelsedagen, broder.

Idag är det 9 april, då fyller min älskade lillebror år. Idag blir han 23 år.

Gammalt. Känns konstigt när ens lillebror bara blir äldre och äldre, betyder inte det då att jag måste vara ännu äldre?

Just nu sitter jag i vardagsrummet. Mamma sover. Pappa sitter vid datorn, så gör också jag å sambon.

Samson sover ute på gården. Och brodern min har fem stycken brudar på besök som grattar honom.

Appropå att fira! Så fick min brorsa en nyttig tårta i födelsedagspresent:

en kesellatårta med MASSOR av frukt och bär på.

Tyvärr va jag så seg att jag inte kom på att fotografera den förens halva va uppäten.

Jaja, så kan det vara. Men kul och inspirerande i alla fall att få det skrivet på näsan, att man kan även fira födelsedagar på ett nyttigt sätt.

 

Dagens utmaning:

- äta tacos i lagom mängd (ingen hetsätning eller överätning)

- inte äta någon tårta/cheescake

Jaa...då var det snart dags. Väskan är packad. Kartorna är framtagna. Reseparlören inhandlad.

Nu gäller det. Jordbruksverket är kollat. Och vi är officiellt redo för att åka till Amsterdam.

I och med att vi snart reser, så kommer också bloggen hamna lite på is. Men bara tillfälligt, ska ju bara vara i väg i tre dygn, så ni blir inte av med mig. Lovar.

Har ni varit i Holland? Några tips?

Varför är det så svårt att hålla fokus när man återvänder till sitt ursprungs sammanhang...?

Idag har det blivit styrketräning a la Fitnessfighten, dock ingen kondition, då det saknas löpband. Har promenerat dock, och det blir mer av den varan! Har också fuskat igår då jag ätit lite godis. ATTANS, va det ska vara svårt.

Fitnessfighten. Ärligt.
Äta bra under påsken, tycker jag personligen är en bedrift. Att äta perfekt enligt fitnessfighten, att ha med sig vågen när man åker till mormor och morfar på påskmiddag, tror inte det! Just nu använder jag ögonmått, äter MINIMALT (känns det som) var tredje timme. Har lite släppt tanken på att Fitnessfighten ska vara något revoltionerande i mitt liv, utan har numera inställningen att det kommer bli en bra start. Och att detta kommer leda till att jag den första maj har kommit under dödssiffran 103. Den som jag har fastnat på i så många veckor nu...

Dagens träning är ännu ej avklarad. Hade feberfrossa i natt, så vet inte heller OM jag ska träna idag..eller om jag ska ta en paus, för att återuppta programmet i morgon om jag nu inte mår dåligt resten av dagen/kvällen/natten. Har däremot varit på promenad, och därmed bättre än ingenting. Vi får se hur dagen utvecklas.

 

GLAD PÅSK!

Jag kan inte kommentera på andras bloggar...för att min mail skulle tillhöra något wordpress-konto, eller vad det heter? Någon som vet hur man gör då?

Idag har jag och pappa målat ägg. Hehehe. Ingen av de andra tyckte att sådant va kul, men jag å pappa gick igång direkt. Pappa blev också mycket stolt över det faktum att jag skulle publicera bilderna på min blogg. Han är nämligen en trogen läsare som "surfar in varje dag på bloggen" (hans egna ord).

Det är något som är lite speciellt gulligt när ens föräldrar följer ens blogg så slaviskt som mina ändå gör.

Pappa låssas som om han inte är intresserad, men påpekar alltid stolt när han själv nämns...kanske tror han att jag är superkändis i bloggvärlden (hehehe). Håll med om att det är lite sött?

I alla fall. Åter till påsken. I vår familj är påskfirande viktigt. Familjen ska samlas. Mat och godis ska konsumeras.

Sambon gör vissa avvikelser från Fitnessfighten i och med detta, men jag försöker hålla mig till var tredje timme; intag av mat/mellanmål..och även motion i minst en timme varje dag.

Ovan ses pappas mästerverk.

Han har målat två och jag två. Denna var han mest stolt över. Ett ägg-huvud med fjädrar till hår.

Jag tror mamma skrattade så att hon höll på att kissa på sig...han såg så fokuserad ut.

Det är kul med påsk. Alla får vara barn igen liksom.

Dessutom är ju ägg bland det godaste i världen också. Och nyttigt dessutom!

Dagens uppgift: Sätt upp en tydlig målbild; hur vill du må och känna dig dag 30?

Hur vill jag må?
Jag vill känna mig stark. Vara glad och njuta. Min förhoppning är också att mitt tänk kring mat ska förändras. Att 30 dagar kan förändra mitt invanda mönster och tankesätt om mat är kanske för mycket begärt. Men det är min förhoppning, att mat ska kännas som om det är energi, något jag unnar min kropp för att må bra. Att jag använder bra mat för att tillgodose ett enerigbehov, inte ett känslomässigt behov.

Hur vill jag känna mig vid dag 30?
Jag vill känna lycka, lycka över att jag gjorde det. Lycka och glädje över att jag klarar mer än vad jag själv ger mig cred för. För just nu känner jag mig lite lost. Lite förvirrad...och samtidigt tveksam till om detta ger något överhuvudtaget...eller om jag bara blir tjockare? Hm...

Så då går vi in i dag 3 på Fitnessfighten. Å det är nu som jag känner ångesten sakta krypa fram, vad är det jag har gett mig in på? Träna 30 dagar i sträck, en timme? Äta enligt någon annans kostschema? Äta var tredje timme? Känns just nu som om jag inte gör annat än att äta. Det är ju helt sjukt detta. Jag gör detta också tillsammans med tre kollegor på jobbet (+ min sambo). Sambon är superbra i det här, han är så peppig och duktig, HAN borde bli personlig tränare...han är verkligen duktig på att peppa och motivera. För mina kollegor är det blandad kompott, kan man säga.

Kollega H, en ung tjej på 23 år, går det bra för..hon hade dock missuppfattat kostschemat lite de första dagarna här och har ätit för mycket...men nu är hon återigen på banan.

Kollega J, en man på ca 30-35 år, har redan skrotat idén om att äta enligt kostschemat. Hans svaghet heter mackor och det passar inte alls honom att äta så regelbundet som var 3 timme, enligt honom då.

Kollega K, en ung tjej i den bästaste åldern 25 år, går det också bra för. Hon följer kost- och träningsschemat till punkt och pricka och är just nu fylld av träningsvärk från topp till tå. Hehe..så kan det vara.

Själv som sagt...så har jag träningsvärk i magen, känner mig ständigt mätt och är i övrigt helt okej. Jag följer kost- och träningsprogram än så länge till punkt och pricka. Ska åka till AMSTERDAM nästa vecka, då blir det däremot lite annat..men ska ändå försöka hålla mig till planen, så att säga! Är lite orolig att jag ska gå upp i vikt av allt detta ätande. Känns som om jag inte gör annat just nu...men det kanske blir bättre.

Jag är ju en Buzzador, och jag testar just nu Niveas pure & sensitive antiperspirant. (snart kommer en rapport kring det). I alla fall så har jag och ZZ Tupp lottat och vi har nu tre vinnare att presentera!

Och vinnarna är.....

*lite spänningshöjande musik*

(spännande eller hur?)

 

Susanne

Sussie

Trillingnöten

Yes! Kul, första tävlingen avslutas därmed. Trist att tuppen knappt ville fastna på bild...

Lite övning ger färdighet, säger ju de som vet...

Ni som har vunnit kontaktar mig på [email protected] och lämnar era kontaktuppgifter så kommer era vinster inom kort!

 

Hejsvejs!

 

Aldrig igen.

Det här är verkligheten idag. I morgon är en annan dag. En ny dag.

Det här är det dåtid. Nu ser jag fram emot framtiden!

Aldrig mera!

Varsågod. En titt in i mitt kylskåp.

Och den berömda kokosbollen är kvar. SEGER!

Nu ska den vara kvar LÄNGE.. Än så länge fyller den sitt retsamma syfte, men jag är stark!