ZtorZillen

Igår fick jag ett psykbryt på min bror. Jag verkligen störtgrät när vi pratade i telefon. Jag var så arg. Hur kan han säga till MIG att det är bara å köra med viktminskningen? Att jag bara ska göra, utan att tänka så mycket. Det är ju helt idiotiskt!

 

Insåg efter ett tag att det var mycket frustration från min del. Det kom fram att det delvis handlar om att jag känner mig otillräcklig när jag "bara" tränar yoga och att jag nu när jag är förkyld också måste välja bort att vara mer aktiv än just vardagsmotion. Känner också att det inte är tillräckligt med två pass på Friskis och svettis. Kom ändå fram till att jag måste lita på processen. Vara lugn och göra saker som gläder mig också.

 

 

Så...idag...vägde jag mig på morgonen; vågen visade 84,2 kg! Det innebär 20 kilo från starten på ITRIM. DET TOG 335 dagar att gå ner 20 kilo. Ordinarie planen var att jag skulle väga 80 kilo efter de första tre månaderna...men icke! MEN jag är glad i alla fall! Jag är så sjukt stolt att jag inte har gett upp.

 

På grund av detta så har jag kännt att jag skulle fira.

Valde att åka in till storstaden! (gissa vilken)

Och träffade där en vän och tidigare kollega. Vi gick på en långpromenad på ca två timmar med hennes hund också. Min hund låg i bilen och sov. Samson är nämligen sjuk. Han har varit hos veterinären och i morgon får vi reda på provsvaren...

Jag gillar hösten. Nu är det liksom lagom mörkt för att man ska kunna ha tända ljus nästan hela dagen..eller i alla fall på kvällen och på morgonen! MYS!