Nya veckomål:

1. 3 promenader
2. Ett pass pilates/yoga/dans
3. Minst ett mellanmål/dag
4. Äta minst 4 ordentliga frukostar (ingen överätning)
5. Minst 100 situps
6. Minst 100 armhävningar
7. Bli bättre på att blogga (minst ett inlägg per dag)
8. Unna mig något speciellt
9. Mental träning/avslappning/meditation minst 6 ggr
10. Planera en strategi för maten...

Kommentar:
Nu är det dags att se till att jag ska klara dessa mål! Nu är det dags att återigen finna mitt pepp! NU är det dags! Komigen, zillen..hejja, hejja hejja hejja hejja!!!!
__________________________________________________________________________

Old ones:

1. Bli mer aktiv på bloggen, skriva ner saker som jag finner inspirerande i vardagen (konkret= minst 3 inspirationsinlägg denna vecka)
2. Testa ny motion (bara å välja någon av alla de instruktionsdvder jag har...hm..)
3. Gå på promenad eller löpbandet minst 3 ggr
4. Äta minst 4 bra frukostar (back 2 basic)
5. Ta ut friskvårdstimmen för denna vecka
6. Skriv upp den lista på 10 tillfällen där jag tidigare tänkt att min vikt är ett hinder (och ändra tankesätt till möjligheter istället för hinder)

Kommentar:
Det är inte sant, hur dåligt det kan gå...
Blev resande förra veckan också. Suck. Vet verkligen inte vad det är som gör att allt går åt pipsvängen?! Är så trött på mig själv just nu. Känns som om inget fungerar just nu. Vad hände liksom?! Nu måste jag back 2 basic!
NYTT NYTT. NY PEPP.

1. På bio. Min rumpa/höfter är för stora för att det ska vara bekvämt att sitta i stolarna. --> Min rumpa är fyllig, kvinnlig och sexig! Ät morötter som biogodis och gå på bio en extra gång bara för att du tjänar pengar på att INTE köpa godis! Stirrar folk? De är förmodligen avundsjuka och funderar på om de ska våga att gå fram och fråga om det får känna på din supersexiga rumpa!

2. I klädaffärer. Kanske är det inte vikten som sådan som är problemet..utan snarare storleken. Helt enkelt på grund av att jag måste ha så stora kläder. Det finns inte alltid. Ofta svårt att få tag på kläder till mina märkliga proportioner. -->Det blir en utmaning att hitta fina passande kläder!

3. På föreläsningar. När man ska resa sig och gå ut ur salen eller så...alla måste resa sig, eftersom det inte räcker med att de puttar in sina stolar. -->Bra för andra att resa sig, då får de upp blodcirkulationen! ;)

4. På gymmet. Alla stirrar. Jag skäms. Så mycket skam i att vara fet. Inte bara lite överviktig, utan fet. Usch. -->Stolt att ta itu med mitt viktproblem. Jag är stark! Jag gör det!

5. I sängkammaren. Inte alla ställningar som går. -->Mer att älska!

6. Flygplan. Små säten. Allt är anpassat för små smala människor. -->Vem behöver åka utomlands? Dessutom är det väl kanon att vi alla är olika?

7. Knyta skor. Svårt när magen är ivägen. -->Låt någon annan knyta skona åt dig? Använd skohorn!

8. Socialt. Känns ibland som om övervikten sätter stopp. Gör att jag skäms och undviker sociala samanhang. --> Jag har också rätt till att ta plats socialt! Prata med andra. Umgås. Ett steg i taget.

9. Dansa. Gå ut. Den går lite in i punkt 8. Men att gå ut en fredagkväll. Usch, va jobbigt. Klä upp sig och alla stirrar. -->Återigen. Jag har rätt till att ta plats! Oavsett hur stor eller liten jag är!

10. Restauranger. Varför ska hon äta? Hon som är så stor? Folk stirrar. -->Det är bara i ditt huvud! Varför skulle folk bry sig om vad du äter och när? Hejja dig, ut å ät. Gör bra val, visa vem som bestämmer! Du eller din fetma?!

Det blev visst ingen "motion" idag. Istället spänderade jag, pappa, sambo, mormor och Samson ca 2 timmar i skogen med att plocka svamp. Höstkantareller. Riktigt kul var det. Mycket blev det..nu när vi har förvällt dem så är det ca 6-7 liter, skulle jag tippa...mhm.

Några önskemål på inläggs-tema? Har idétorka!

Det är inte bara deltagarna i Biggest Loser som är inspirerande, tycker i alla fall jag.

Jillian använder både motiverande samtal för att peppa deltagarna att motionera, men även för att ta itu med deras olika personliga problem som har lett dem till dit de är idag.

Tycker helt enkelt hon är kanon!

Både PT och terapeut samtidigt! Hejja Jillian!

Idag när jag kom hem så fick jag veta att vi inte har något varmvatten! Kul, va? Plus en dålig dag på jobbet! Återkommer!

Lär dig förstå hur språket styr dina känslor

(läs artikeln i sin fulla form av Stefan Pettersson, mental coach)

Hur skulle det låta om du satte dig i en taxi i Stockholm sa till chauffören att du inte ska till Stureplan, inte till Kungsgatan och inte heller till Slussen. Tror du att du kommer dit du ska då?

Det låter som ett skämt, men faktum är att så här gör de allra flesta när de vill vara extra fokuserade. Du kanske förstår bättre vad jag menar om du tänker på de här fraserna:

- Jag får inte bli nervös.
- Jag får inte missa detta slag.
- Jag får inte missa mål.
- Jag får inte misslyckas.

Dessutom brukar man hjälpas åt i grupp: "Kom igen, vi får inte tappa det här nu!"

Det här kallas negativ fokusering. När du säger en mening med "inte" hoppar din hjärna över "inte" och fokuserar på resten.

Prova själv:

- Tänk inte på färgen blå.
- Tänkt inte på en giraff.

Vad tänker du på??? ;)

LÄS ARTIKELN!

Nya mål:

1. Bli mer aktiv på bloggen, skriva ner saker som jag finner inspirerande i vardagen (konkret= minst 3 inspirationsinlägg denna vecka)
2. Testa ny motion (bara å välja någon av alla de instruktionsdvder jag har...hm..)
3. Gå på promenad eller löpbandet minst 3 ggr
4. Äta minst 4 bra frukostar (back 2 basic)
5. Ta ut friskvårdstimmen för denna vecka
6. Skriv upp den lista på 10 tillfällen där jag tidigare tänkt att min vikt är ett hinder (och ändra tankesätt till möjligheter istället för hinder)

Kommentar:
Nu kör vi!


______________________________________________________________________________________________

Utvärdering!!!
1. Se mig själv i ögonen (i spegeln) minst en gång per dag i fem dagar
2. Skriva upp 10 kroppsdelar jag är stolt över
3. Skriva upp en lista på 10 tillfällen där jag tidigare tänkt att min vikt är ett hinder (och ändra tankesätt till möjligheter istället för hinder)
4. Hitta vardagsmotion när jag inte är hemma
5. Skriv upp 20 saker jag är tacksam över

Kommentar:
Ja, för att ha varit på resandefot så tycker jag förra veckan gick mycket bra. Efter att jag nu i måndags och idag (tisdag) återigen varit iväg på utbildning i Barnens Behov i Centrum, så är jag åter på plats i verklighetens vardag. Åter till utvärderingen. Det blev liksom mycket mental träning förra veckan. Det var en större utmaningen än vad jag först trott att se mig själv i ögonen...något jag måste fortsätta att träna på. Att hitta vardagsmotion va väl inte heller så lätt. Som tur var hade jag med mig datorn och därmed lite magdans. Jag unnade mig också att köpa lite smidig träningsutrustning som jag kan ha med mig när jag reser. MYCKET bra! Så det är bara att fortsätta i denna bra utveckling...förhoppningsvis blir det bättre och bättre. Jag ska också öka på målen med lite flera punkter.

Detta var en stor utmaning (jag har ändrat den från 10 till 15) Det var också därför jag valde just 15 st. 5 kan nog alla värka fram, så att säga. 10 också, om man verkligen försöker. Men 15 st, då tvingas jag titta på min kropp och se fina saker i sådant jag kanske inte normalt lägger märke till…exempelvis så har jag aldrig tidigare (förens idag) tänkt på hur mina fötter och mina tår ser ut. Men idag så har jag upptäckt att de faktiskt inte är så dumma, jag kan till och med säga att jag gillar dem! Tror också att det är bra att definiera vad är det som är bra, annars så är det så lätt att bara skriva dit en kroppsdel och säga ”den är bra”…visst, men på vilket sätt?

Om du ska göra en själv, vilket jag tycker att du ska göra..vore kul att läsa andras listor också…så försök att använda olika adjektiv när du beskriver vad som är bra, så att du inte använder samma på alla kroppsdelar, försök hitta ett nytt ord även om de framkallar samma känsla! Snacka om att denna lista var en bra mental övning. Ska fortsätta att göra listor, känner att det påverkar mitt eget sätt att se på mig själv som mer älskvärd mer underbar!

1. Ögonen (fascinerande färgskiftningar)
2. Läpparna (”filmstjärnemun” har jag fått som komplimang en gång! Välmarkerade, tydliga)
3. Händerna (lite ärriga, vackra linjer, speciella och unika)
4. Fingrarna (små, knubbiga, bra att jobba med)
5. Naglar (är det en kroppsdel egentligen? Snygga, välvårdade, friska)
6. Axlarna (muskulösa, stora, definierade, markerade)
7. Höfter (stora, kvinnliga, greppvänliga)
8. Midjan (markerad)
9. Vaderna (muskulösa, fettlösa, snygga)
10. Tårna (fina, ”följer” varandra som en båge i fin storleksordning)
11. Ögonfransarna (långa, mörka, sexiga)
12. Ögonbrynen (inramande, stora, välmarkerade, fluffiga)
13. Kinderna (runda, glada, mjuka)
14. Brösten (konstiga, unika, kramvänliga, äkta, kvinnliga)
15. Fotled/anklar (markerade, syns trots övervikt, stiliga)

20 saker jag känner tacksamhet inför

Många gånger tar vi så mycket förgivet. Jag tror också att vi många gånger inte uppskattar det vi har utan stirrar oss blinda på det vi saknar. Att ibland stanna upp i vardagen och tänka på vad man är tacksam över, tror JAG är en jättebra övning i ödmjukhet. Ödmjukhet inför mig själv, inför andra men också inför livet…är 20 saker mycket? Skriv ner 10 då. Är det för svårt? Känns det som om du inte är tacksam över något? Skriv att du är tacksam över att du har förmågan att se att du inte är tacksam över något annat eller hitta på något allmänt! Fundera!

 

1. Mina föräldrar, och att vi har den relation vi har.
2. Min livserfarenhet, även om jag är ung, även om jag har varit med om mycket hemskheter så är jag ändå tacksam eftersom det har format den jag är idag
3. Att jag är född i Sverige, att svensk kultur ”tillåter” mig att vara och delta i mycket som jag annars –som ung kvinna- inte skulle få vara en del av om jag var född i ett annat land..eller snarare levde i en annan kultur
4. Att jag har råd att äta mat varje dag
5. Min säng, att jag har en varm säng att krypa ner i varje kväll
6. Kärlek, från min sambo och från mina andra nära och kära
7. Jobbet, att jag har ett arbete att gå till, dels för den vardagsstruktur som jag får ”gratis” och dels för att jag får betalt och därmed har råd att leva på det sätt jag vill, dels också för att jag trivs med det jag gör
8. Kroppen, som är helt underbar trots att jag har misshandlat den med min ätstörning så mår jag ändå bra och är så vitt jag vet i det stora hela frisk och välfungerande
9. Musik, jag är tacksam över att det finns musik. Tänk va trist världen skulle se ut om det inte fanns musik!
10. Tryggheten av att leva i ett land som inte ligger i krig
11. Utbildningssystemet i Sverige, att så många har möjlighet att studera om vi vill och om vi tar oss den möjligheten
12. Internet, och den kunskap som finns där. Att jag är född i en tid då jag faktiskt själv kan ta reda på saker och ting och vara delaktig i det som sker över hela världen –i samma stund som det sker!
13. Trevliga ”främlingar”, det finns inget så underbart när man ser en främling hjälpa en annan främling. ”vardagstrevligheten” mot människor vi aldrig tidigare mött.
14. Toaletten, behöver jag verkligen förklara?
15. Jag är tacksam över att solen gick upp även idag
16. Den tillit som en del av mina klienter känner till mig
17. Rinnande vatten, rent vatten över huvudtaget.
18. Att jag lever i materiellöverflöd, med det menar jag att jag har täckt mitt materiella behov och att jag exempelvis har mer kläder än vad jag behöver. Men att jag är tacksam över att jag har möjlighet att välja om jag idag vill ha kjol eller jeans på mig…
19. Jag är tacksam för att jag tagit tag i min övervikt innan det gick längre än vad det gjort
20. Jag är tacksam över att jag är så pass känslomässigt mogen att jag vågar erkänna för mig själv och för andra att jag känner tacksamhet inför livet. Jag är tacksam över mitt mod, att jag vågar dela med mig av denna lista….

 

På återseende!

Idag har jag unnat mig själv ett träningsband (Exertube), en träningstshirt samt en ny sportbh. Allt inköpt på närmaste sportbutik, så att jag kan träna på hotellet. INGA ursäkter här inte. Och på detta blev det en promenad också. Man måste ju hålla sig på topp nu när det serveres buffé till frukost, lunch och kvällsmat!

Första kvällen jag bodde på hotell uppkom tanken på hur man (-gemene man-) ser på det här med mat. För att inte komplicera detta, så ska jag ta ett konkret exempel: fenomenet ”buffé”!

Till att börja med tänker jag på mitt eget förhållningssätt till mat. Jämförelsevis med hur jag såg på mat för ca två år sedan…och även längre tillbaka i tiden.

 

För det första så är jag väl medveten om min problematik kring mat. 1. Jag har en ätstörning i form av hetsätning. Jag är ännu inte hel fri från denna, även om det nu var flera månader sedan jag hetsåt. 2. Jag äter med känslor. Jo, just det! Du läste rätt. Jag ”äter” med mina känslor. Med detta menar jag att jag har identifierat ”när” jag äter. Jag äter när jag har starka känslor: nedstämdhet, oro, ångest, ilska, glädje, lycka, svartsjuka osv osv. 3. Mat för mig är en belöning och bestraffning. Mat är inte energi som jag måste ha för att överleva, inte i min värld! Mat är belöning eller bestraffning. Eller så har det varit tidigare, jag jobbar fortfarande på detta.

Det ”bästa” med min problematik kring mat, är att jag är MEDVETEN om att den existerar. Därför tror jag mig kunna hantera bufféer ganska bra. Detta dock med förutsättningen att jag VET om att det kommer att bli en buffé. Jag MÅSTE vara mentalt förberedd! Varför? Jo, det ska jag förklara. ÄR jag mentalt förberedd, så kan jag bestämma mig INNAN jag går in till buffén hur mycket jag ska äta, exempel: jag ska bara ta en portion. Jag ska ta mestadels grönsaker på tallriken. Större delen ska bestå av protein och kolhydrat endast i så liten utsträckning som möjligt. Detta är min strategi. Den fungerar bra för mig. Alla har vi vår egen strategi, OM vi är medvetna att vi har ett problem.

 

Problemet med buffé är att det oftast är ett problem.

Varför?

Därför att folk tenderar att äta för mycket. Mer än vad de har tänkt. Mer än vad de behöver. Varför?

Kanske för att man tänker att nu är det mycket mat, jag har betalat för detta nu ska det banne mig vara värt pengarna. Och det här resonemanget är det flera på en buffé som säger öppet. Det är som om de måste rättfärdiga sitt beteende verbalt. Så att vi andra ska ”förstå” varför de äter så mycket. Frågan är om samma person valt att beställa in en extra tallrik om denne inte varit på buffé. ”jag är inte mätt, därför beställer jag in en till portion”. Knappast! Tror att det handlar om ren och skär snålhet. Faktiskt! Personligen tänker jag NUMERA: visst jag har betalat för detta, men varför ska jag äta mera än vad jag behöver? Är det prisvärt för att jag äter mera så att min magsäck tänjs ut? Eller är det prisvärt för att jag får välja vilken mat jag vill ha och i vilka proportioner på min tallrik? Som sagt, jag anser att det är det senare alternativet.

 

Jag fascineras av människor och deras beteenden. Utifrån mitt eget ”känsloätande”, så måste jag ha stor kontroll över vad jag äter, annars blir det hetsätning eller känsloätande eller överätning..eller vad du vill kalla det. Vill du se något häftigt, titta på människor som äter buffé. Mycket intressant. Men måste också säga att jag finner det mycket sorgligt. Så hemskt att folk tar sin hälsa förgivet och vräker i sig så mycket mat…jag som kraftigt överviktig (48 kilos övervikt) försöker att tänka mer långsiktigt: hur kommer min kropp påverkas av att jag vräker i mig så mycket? Men som sagt..det är en insikt som jag fått efter många års arbete med mig själv. I alla fall…innan jag spårar ut totalt: Det är värt att tänkas på, nästa gång du går på buffé. För vem/vad äter jag? För att det är billigt? För min hälsa? För att jag är hungrig? För att det bjuds? Fortsätter jag äta trots att jag är nöjd/mätt/övermätt, för att det är buffé? Hur beter jag mig när jag äter på en buffé?

 

 

 

Nu befinner jag mig i Strömsund. På ett hotell utan Internet på rummen. Så sitter just nu i receptionen! HEHEHE. Dagens i-landsproblem!

I alla fall. Nu är jag framme. Detta ska bli spännande. Trist att vara själv, men kan ju ta tillfället i akt att nätverka lite. Bor i ett rum med två sängar..känns jobbigt att inte sambon är med. Varför ska man betala för ett rum som inte utnyttjas till fullo liksom? Jaja. NU är jag själv i alla fall, nu ska det utnyttjas till egentid! Så det så!

Det finns tyvärr inget gym här, men ska försöka ta promenader istället..någon form av motion ska väl ändå gå å få!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Denna vecka ska jag på utbildning. Det känns som värsta storsatsningen från kommunens håll.
Hur ska jag tolka detta? Att jag är inkompetent och behöver mer utbildning? Att jag är så jäkla duktig att jag förtjänar att förkovra mig ännu mera? Jag väljer att tro det sistnämnda.

I alla fall vet jag inte vad detta innebär för bloggen och dess uppdateringar under veckan.
Tanken är att jag ska bo ensam *yey* på hotell från tisdag till fredag. På hotellet kan jag tycka det borde finnas internet, eller vad säger ni?

Min ambition är att ta med datorn å uppdatera er om hur livet på ett hotell kan se ut..och förhoppningsvis inspiration i massor!

Ville bara förvarna er!

Btw: TACK för alla supergulliga kommentarer! Så kul att se att folk faktiskt läser och kommer tillbaka. OCH tar sig tid att kommentera! Underbart! Blir så pepp!

Just det: i kväll är det hundträning. Nu jäklar ska vi få pli på det lilla pälsmonstret! ;)

Läste ett mycket bra blogginlägg...om inspirationskalender! Tycker att det var så bra att jag ska ta in det och faktiskt göra så i min egen filofax. Ska kryssa av varje dag då jag uppnått mitt personliga mål för dagen...

Klicka på bilden för att komma till det bra-iga inlägget om inspirationskalender!!

För egen inspiration så ska jag nu, i förkylningstider, kolla lite på Biggest loser. Även om jag är förkyld och inte kan träna (har feber), så vill jag i alla fall hålla humöret uppe och fortsätta äta rätt!

Kan det bli mer inspiration än så här?

Kolla bara på hennes kroppspråk!

Första bilden lite tafat, andra bilden "här är jag å jag är stolt över mig själv"

Så underbart!

Nuvarande storlekt i cm (tidigare)

Arm:  36 cm (34 cm)

Under brösten: 101 cm (101 cm)

Navel: 108 cm (108 cm)

Rumpa:  130 cm (129 cm)

Tjockisaktivisten Red no 3 gör en alternativ tolkning av tidigare nämnda barnbok om tjockis-olyckliga-Maggie som blir smal och blir lyckliga-populära-smala-Maggie

"Maggie explores the great outdoors because its what she wants to do, not because she hopes it will reduce her mass. Part Thirteen in a Series of Maggie discovering that just because diets fail, doesn’t mean she does."

Kan man göra annat än att bara gilla hans kommentarer?

Ni bara MÅSTE spana in hans blogg, helt klokrent svar på en icke så klockren bok.

 

Boken riktar sig till barn mellan 4-8 år.

"– Den här boken är om en 14-årig flicka som bantar och förvandlas från mycket överviktig och osäker till en normalviktig flicka som blir skolans fotbollsstjärna. Genom tid, träning och hårt arbete blir Maggie mer och mer självsäker och utvecklar en positiv självbild."

Och på förlaget, Aloha Publishers, egen webbplats kallas den för en ”inspirerande historia” om en flicka som ”har så stor potential som har varit dold under hennes överflödskilon”.

"Min avsikt var att skriva en berättelse som uppmuntrar barn att vara nöjda med sig själva, upptäcka nya, bättre sätt att äta och att lära sig att träna, säger Paul Kramer till ABC News."

 

Det är så märkligt, det där med brev. Spelar liksom ingen roll vem det är från, man blir så glad. Känner sig lite speciell. I alla fall idag har jag fått brev från min läkare på gyn-mottagningen.

Hon skriver bland annat följande:
-hon tror inte att min överproduktion av kortisol beror på p-pillren (men vill vara säker)
-hon erbjuder sig att skriva en remiss till dietist
-angående mensvärken förstår hon att tidigare recept inte hjälper och erbjuder sig att skriva recept på starkare medicin

 

Så det känns ju positivt måste jag säga. Nu ska jag bara skriva tillbaka till henne och säga att jag gladeligen tar emot både recept och remiss! Jag är visserligen mycket tveksam till vad en dietist kan hjälpa mig med..då jag redan tagit hjälp av kostrådgivare, diabetes- och kostsjuksköterska samt livsstilförändrar-kvinnan (via landstinget, hon var den som var utbildad inom kost på sjukhuset i staden). Jag är ändå villig att testa. Återigen. Känner mig motiverad att bli av med kilona och jag tar som sagt gladeligen emot hjälp...hoppas bara att hon/han inte råder mig till att äta kolhydrater, då jag VET hur det påverkar min kropp.  Hoppas det är en öppen person med nytänk..! Hoppas!

 

Dagens konstaterande:
Jag kan inte alltid hinna med det jag önskar. Det är inte mitt fel. Det beror på för höga krav ställda av exempelvis politiker iom hög arbetsbelastning som inte är realistisk. Jag måste acceptera detta. Jobba på. Göra ett bra jobb, vara sanningsenlig mot chef och politiker för att de ska förstå att detta inte håller.
Det är inte värt min egen psykiska hälsa att stressa på bara för att politikerna inte förstår sig på mitt jobb.

Mitt välmående är viktigast. Jag måste ta hand om mig, så att jag inte bränner ut mig själv.

Nu ska jag ta en minipromenad i höstvädret. På återseende!

Jag är bra på:

1. Måla naglarna
2. Teckna
3. Vara snäll och omtänksam
4. Mitt jobb
5. Att komma på ursäkter till att inte städa
6. Gosa
7. Att motivera andra
8. Skriva
9. Använda olika kryddor i matlagning
10. Simma
11. Att hålla tider
12. Att vara nyfiken
13. Att tyda kroppsspråk
14. Sticka och virka
15. Vara påhittig och kreativ
16. Förstå djur
17. Planera
18. Sex
19. Spara/ekonomisk
20. Se det ingen annan ser...(uppmärksam på detaljer)

(Ett måste: klicka på bilden för att komma till en superbra nagelblogg!)

Så känner jag idag.
Min kropp är expert på att reagera med viktuppgång när det blir obalans i kosten, exempelvis om jag EN dag under en vecka äter ex glass eller godis. Varför jag då valde att inte väga mig. Jag VET att det återigen kommer bli ett plus. Jag kommer bli ledsen och få lust att tröstäta. Det är då bättre att leva i förnekelse köra på som f*n och väga mig på fredag!

KRAM

Idag blev jag inspirerad av Ealina.

Jag fick för mig att göra kokosbollar. Det är en tidigare svaghet för mig.

Men nu försökte jag göra en mer nyttig variant.

Den innehöll:

dadlar

russin

jordnötssmör

lite mjöl

kaffe

kakao

Mixa med stavmixer. Sedan rulla i kokos eller pärlsocker. För min del så blev det kokos, för sambons del blev det pärlsocker.

 

Nu är jag hemma igen. Äntligen...eller det är alltid skönt att komma hem till sin egen säng.
Så nu blir det lite mer uppdateringar...

Några tips på vad ni vill jag ska skriva om?

Hörs senare!

Hm...jag måste bara skriva av mig. Om ni inte vill läsa om mitt jobb -hoppa över detta inlägg-.

Klockan visar 21:02, och jag har nyss kommit hem.
Jag har idag...kl 10:30 suttit mig i en bil åkt ca 20 mil till ett familjehem där jag placerat en pojke akut förra veckan.
Placeringen gjordes av skyddsskäl. Han kan inte vara kvar i kommunen pga att han blivit misshandlad vid flertal tillfällen. Som tur var överlevde han alla tre gånger.
Nu ville han tillbaka. Därav min tripp till honom.
Jag har i flera timmar försökt motivera honom att stanna kvar i tryggheten. Att få honom att inse att han tar en stor risk om han kommer tillbaka...en risk som kan innebära att hans liv inte går att rädda.
Jobbar man på socialtjänsten..med ungdomar som lever i "gränslandet" mellan ung och vuxen 18-21, så är det väldigt mycket som ska till för att vi ska kunna tvinga någon att göra så som vi vill (som socialtjänsten vill). Med andra ord...allt ska ske frivilligt.

Till slut blev det så att han i alla fall följde med mig tillbaka till sin "hemkommun". Med alla dess risker vad det innebär att återvända. Usch. Är riktigt rädd för vad som ska hända..och gillar det inte alls. Samtidigt vet jag att jag har gjort allt i min makt för att försöka få honom att inse allvaret! Och försöka få honom att inse att det inte är en lek...
Men han är vuxen...och han valde att komma tillbaka. Låt oss nu hoppas att han inte valt döden.

Det är en fin kille, men ibland vill jag bara ruska om honom och säga "nu lyssnar du på mig, jag vet bäst, lita på mig, du får flytta sen, jag vill bara att du ska vara säker".
Jag sa mycket liknande saker också..till honom. Det kanske inte var etiskt korrekt alla gånger, heller. Men det är så det är. Ibland måste jag få tänja på gränsen, tänker att det var för pojkens bästa...jag vill verkligen inte att han råkar mer illa ut..usch..jobbigt.

Förvirrad.
Imorgon åker jag till Stockholm för att kolla upp ytterligare några av "mina" pojkar...!
Vi får se när jag skriver nästa gång! (blir intensivjobbande, de närmaste dagarna..vet inte riktigt när jag får tillgång till dator nästa gång)

Vad gör ni för att njuta?
Förut.
Innan jag tog tag i min sjukdom, min ätstörning. Kan jag nog ärligt säga att njuta var synonymt med att äta.
Det stämmer inte längre.
Inte alls faktiskt.
Eller till viss del, kanske.
Jag kan fortfarande njuta av riktigt god mat.
Men att njuta är inte samma sak som att äta!

(Bilden är hämtad från Kråkspark, håller just nu på att sticka samma mönster i vinrött..)

Vad jag kan njuta av idag är mycket olika.
Kanske är det en ansiktsmask.
Tystnaden, njuter jag också av ibland.
Att jobba med mina händer (att pyssla).
Att sticka, att virka!
Att teckna.
Att sjunga med i låtar.
Att ha sovmorgon.

Världen är så mycket mer än bara socker.

Varför var det så svårt att inse det innan?

 

Vad gör du för att njuta?

Självklart måste jag uppdatera er om hunden. Iofs kanske det inte är så många som bryr sig, men jag vet att det finns några därute som är nyfikna.
Vad händer?

De senaste dagarna har Herr Samson varit JOBBIG. Just det. Med stora bokstäver och allt.

Han har nu börjat att bita både husse och alla möbler.

Misstänksam som jag är, undersökte jag hans mun i torsdags och upptäckte att tandköttet var mycket rött.

Funderade på om det kunde vara tandlossning på G eller om det var dags att ringa till veterinären.

I alla fall hörde jag med uppfödaren som sa att jag skulle vänta någon dag och se hur det hela utvecklades.

Mycket riktigt.

I fredags tappade han en tand i underkäken.

Igår tappade han fyra tänder till..i alla fall enligt de luckor jag har räknat.

Fick ett tips av en kollega att ge honom en rotborste, eftersom det förmodligen både kliar och gör ont.

Så nu har han fått en egen rotborste.

Å visst kliar det..och gör ont. Han gnyr och gnäller mest hela tiden..

Stackare där.

Har ju aldrig haft en sådan ung hund..så känner mig mycket ny på detta.

Någon som vet hur länge det tar innan alla valptänder har tappats?

Detta är något jag kan rekommendera varmt.

Har testat detta i ca en vecka nu. Jag har en tendens att bli hungrig på kvällen innan jag går och lägger mig.

Istället för att småäta tar jag då en tsk av detta!

Utan socker. Mättar bra och gör så att sockersuget försvinner. Inga konstigheter i!

Inga tillsatser, inga sötningsmedel.

Bara naturligt och gott!