ZtorZillen

Dagens belöning...(jag firar 4 veckor på Itrim utan fusk, med undantag gurkor å äggen)...blev BIO!

Det var första gången som jag var på en bio utan att äta NÅGOT alls. Sist jag var på bio hade jag med mig russin och naturella nötter. Visserligen ett bättre alternativ än att äta popcorn eller annat snacks. Men denna gång så blev det cola light. Light drycker är ju tillåtet, men inom viss rimliga mängder och sedan så får man ju vara försiktig så det inte triggar igång något mer sockersug. Det fungerar för mig i alla fall..och det är inte något som händer speciellt ofta att jag dricker heller, för den delen.

 

Jag måste erkänna en sak. Jag är inte en speciellt social person. Jag tror att det delvis har att göra med min vikt. Jag har alltid varit överviktig...sedan bara några månaders ålder. Men jag tror att jag har liksom använt min övervikt som ett skydd. Dels blev jag mobbad mycket som yngre, men nu...i vuxen ålder, vad finns det för ursäkter att jag inte har några närmare vänner? Egentligen ingen alls. Men jag kom fram till detta igår: att jag nog använder min vikt (i min hjärna) som ursäkt. Ursäkt till det mesta. "Nej tack jag kan inte följa med å dansa" (och så tänker jag "hur ser det ut med en flodhäst på dansgolvet, nej, det är bara pinsamt, jag stannar hemma framför en film i stället")

 

 

 

I alla fall. Igår. När jag var i Nyköping, då står jag där..och beställer två koppar takeaway-kaffe. Och så kommer det fram en kvinna och pratar med mig. Bara sådär! "Nemen, hej! Hur går det för dig!? Vad roligt att se dig..." Och sedan flyter bara samtalet på.

 

Blev så glad, efteråt. När jag tänkte på att jag faktiskt inte känner kvinnan mer än från mina gruppmöten på Itrim. Blev glad och peppad. Kände mig också stark och mer motiverad. Nu får inte övervikten vara ett hinder längre, jag ska börja utmana mig själv mera! Det är inte schysst av mig själv att begränsa mig så som jag tidigare har gjort. Nu är det dags att vakna upp och ta mitt liv på allvar!

 

Det är spännande hur det skiljer sig i mitt privatliv kontra hur det är på jobbet. Jobbar ju på socialtjänsten och där upplever jag inte alls att jag har svårt att prata med människor, tvärtom. Där ÄLSKAR jag att ta del av andras livsöden och också att få hjälpa till och vara ett stöd för människor i kris...men privat gömmer jag mig gärna, som sagt..men nu ska jag ändra på det.

 

Kvinnan jag träffade igår berättade att hon simmade en gång i veckan. Jag blev sjukt imponerad av all träning hon utförde och samtidigt går på måltidsersättning. Så det är alltså inte omöjligt! Bara lite svårare...men, nu ska jag utmana mig själv att under nästa vecka gå och simma i badhuset! NU ska det bli av, jag ska möta en av mina rädslor. I baddräkt, dessutom. Bland folk. Jo, men det klarar jag. Tror jag. Klart att jag gör!

 

 

Det blev lite träning idag!

30 minuter: kombinerat kondition och styrka.

Inte så många kalorier brända, men det kändes jätteskönt att få en rejäl genomkörare. Körde plankan i olika former, försöker verkligen satsa på att stärka upp ryggen. Mycket armmuskler blev det också träning av.

Stegmålet klarade jag idag också! Kanon!

Nu tänkte jag läsa lite...och sedan är det sängen som gäller!

 

Det är ju svårt att motivera någon som är taggad till tusen. Det är så jag känner mig idag. Taggad till tusen!

Jag har hela veckan sett fram emot mitt möte med min coach T. Att dessutom få åka till storstaden Nyköping är alltid trevligt. Idag gick samtalet så snabbt (30 minuter), så att jag och sambo och vovve fick lite kvalitéts tid på stan! Jätteroligt, med tanke på att det kanske var sisådär....8 år sedan jag senast var på stan i Nyköping!

 

I alla fall. Motivationssamtalet resulterade i att vi konstaterade att det har gått mycket bättre för mig än vad jag själv trodde, men lika bra som coach T trodde då han sagt att jag klarar av ett snitt på 2 kg/vecka. Vilket ju visat sig vara exakt det jag gjort! Vilket också betyder en extra kula i min glasburk! Heja mig!

 

 

Hihi. Det är faktiskt en bild på min trosa som jag har på mig just nu. Min "jag har klarat mig på måltidsersättningar i tre veckor"-present till mig själv! Jag köpte då nämligen tre gråa bomullstrosor med vita spets kanter. MEN!

Det som är mest fantastiskt...var att jag köpte dem i storlek 44/46. Tidigare storlek i trosor har varit 48/50. YEY!

Snyggt va!

Till helgen när jag är ensam hemma och sambon jobbar dygn igen, så ska jag testa mina måljeans. Tror faktiskt jag kan ha någon av dem..har i flera storlekar ner till 42-44. Har ett par snygga i 48 å två par i 46! Å några byxor i 44! Å några i 42/44! Lite olika utifrån vilket märke...men ska prova i alla fall..

 

Är sjukt stolt över att jag har så "liten" storlek i trosor! Det är liksom imponerande bra. Jag är så glad att jag liksom haft ett inre lugn i mig nästan hela dagen och bara gått runt och varit stolt. Min chef påpekade idag också att det syns i mitt ansikte, hon sa att jag var fin och strålade! Hihi! Kul när andra också ser skillnad!

 

Jag hittade killen som avvek. Jobbade hela dagen på att leta efter honom när resten av jobbet va på utbildning. Vi hittade honom. Han mådde bra och tyckte vi överdrev lite när vi jagade upp oss så! Skönt. Nu kan jag andas ut ett tag!

Idag ska jag bomba er med bilder ;)

Dagens kvällsmat:

 

Idag har jag varit på gruppmöte och haft min vägning.

Denna grupptid ägnade jag mig åt att göra så som jag fick rådet av er att göra:

jag ställde mina frågor!

Vilket jag gjorde med varierade svar...

Inte så tillfredsställande alla gånger. Men det bästa svaret var i alla fall att jag får dela upp måltiderna till två små om jag vill, även om han inte rekommenderar det (iallafall när det gäller de varma rätterna).

När det gäller Chili sin carne till exempel så får jag alltid så ont i magen efteråt och känner mig proppmätt.

Det talar ju emot allt jag har lärt mig om mat tidigare. Man ska sluta äta när man är nöjd.

Vilket jag då inte gjort utan ätit upp allt eftersom det är bara sååå få kalorier som jag ändå får i mig varje dag.

Men nu sa coachen i alla fall: ät tills du är nöjd, spara resten av maten och ät senare på dagen.

Jättebra svar. Är mycket nöjd med det, nu kan jag återgå till att äta på "mitt" sätt. Tills jag blir nöjd och inte en smula mera. Inte äta upp allt "bara för att..". Utan det äter jag senare, för att få i mig alla kalorier och alla vitaminer och mineraler som jag behöver!

 

 

 

 

Min allmänna status just nu är väl typ: neutral. Känner inte så mycke mer än att jag är less. Jag är less på det mesta, mest mitt jobb. Har jobbat bara någon månad nu och börjar mer och mer seriöst fundera om socialtjänsten verkligen är något för mig. Eller om jag är något för socialtjänsten. Jag tror inte vi passar ihop. Jag tror att man kan lösa saker och ting utan tvångsåtgärder till exempel (LVU). Men det verkar vara så "lätt" att ta till det i tid och otid, för en del av mina kollegor..och det irriterar mig.

 

Jag har aldrig jobbat med tvångslagstiftningen då jag alltid lyckats motivera mina klienter, eller så har vi bytt planering helt enkelt. Även när man jobbar med ensamkommande måste man vara lite flexibel, tycker jag! Ja, jag ska inte gå in på det för mycket. Men en av mina kids har avvikit från sitt familjehem. Av olika anledningar är vi oroliga för om han ens lever, eller fortfarande är i Sverige. Vi måste kanske göra ett LVU. Det skrämmer mig lite, för jag har aldrig gjort det (tvångsomhänderta ett barn/ungdom). Hela dagen sattes i alla fall ur spel och planeringen gick åt pipsvängen. Maten fungerade i alla fall. Stegen blev det skit med. Ska komma upp i 10 000/dag. Det blev 6 000. :S

 

Tittade på ett avsnitt av Biggest Loser Australia bara för att peppa mig själv lite. Jag är duktig. Jag kan mitt jobb. Lite sådana mantran behöver jag höra nu....nu ska jag meditera, sedan dags att sova! Natti natt!

Jag å min kära Samson har ju försökt mer intensivt de senaste fyra-fem veckorna att bli mer kompisar. Tidigare har ju min lilla skithund haft en vana att bita sin matte när hon försöker hantera honom. Husse tycker att det är svårt och obehagligt med hantering (klippa klor, titta på/borsta tänder, dela päls, rycka hår ur öronen, raka bort päls på mage/snopp, klippa päls på tassar osv). Så då faller det på mattes lott. Vilket inte egentligen gör något, då matte -jag- tycker det är ganska mysigt. I alla fall var det så med vår förra hund, de va samma ras...men inte alls lika mycket "pälsmonster" som Samson. Känns som om Samsons päls bara växer, hela tiden...och i rekordfart.

 

Till saken hör att om jag nu inte vill bli sönderbiten så måste vi hitta en gemensam strategi där allt detta obehagliga kan göras utan någon blodspillan. När vi nu ändå började på en hundkurs om allmänlydnad så tog jag upp detta och sa att det är egentligen vårt enda "problem"... Fick då tipset att ägna mig mer åt vår relation. Min och Samsons alltså. Vilket jag nu gör. Nästan dagligen. Jag är inte så mycket för att busa å greja med hunden, det gör ju husse så bra. Jag gillar mer att träna och att gosa. MEN nu leker vi också. Känns dumt, men Samson gillar det.

 

 

 

Igår på kvällspromenaden blev vi "förföljda". Kan ju varit i min fantasi också, men en man (samma man hela tiden) följde efter oss i ca 40 minuter..jag la först märke till de efter ca 5 min inne i promenad då han även svängde på "märkliga ställen", när jag stannade stannade också han. Ja, efter 40 minuter bestämde jag mig. Nu väntar vi här tills mannen gått förbi oss. Jag tyckte det va obehagligt. Kände också det var lite läskigt, vad vill människan liksom och ser han inte att jag har en hund? (inte för att jag litar på att Samson skulle skydda mig...men ändå). Mannen gick mycket riktigt förbi...efter att ha stått å glott på mig i ett par minuter. Han stannade upp och frågade om jag hade en cigg han kunde få. "Nej", svarade jag. Han gick då ännu mer närmare mig och jag kände att nu kom du lite väl nära så att det blev ännu mer obehagligt. Samson reagerade direkt.

 

Samson älskar människor och lägger sig alltid på rygg och vill bli kliad på magen av alla möjliga människor. Men nu! Han drog upp överläppen visade tänderna och morrade så att jag själv blev riktigt rädd (om jag nu inte kännt hunden). Min lilla (liten å liten, han är ändå en medelstor vovve) hund skyddade mig. Jag blev mer trygg i mig själv och att Samson skulle gå på mannen om han försökte något. Mannen blev lite skakis och skyndade sig snabbt bort. Samson slutade morra och tryckte sig mot matte. Oj, va stolt och glad jag blev! När vi kom hem fick Samson lyxmat i form av hundpaté. Vilken hund. Vår relation tar sig verkligen!

Idag måste jag bara dela med mig av lite framsteg eller "baksteg" (ett försök att vara lite skämtsam). I alla fall upptäckte jag under min morgonpromenad med Samson...att min jacka går att dra ner över baken (förstår ni skämtet nu?)! Min rumpa har alltså tidigare varit för stor för att detta ska kunna göras. Det har liksom tagit stopp i svanken. Trots att jag är morgontrött och mest går min morgonpromenad som en zombie som vet att det finns mat hemma..typ: släpar mig sakta framåt men med ett tydligt mål hemåt. Varken mer eller mindre. Fokus är rakt fram. Samson nosar på och vet att det är ingen idé att försöka få kontakt med matte, för hon är för trött.

 

I alla fall! Detta hände liksom bara. Jag drog på mig jackan som vanligt. Vi gick ut och det var lite kallt om gumpen varpå jag drog ner jackan lite extra över rumpan. Fortsätter att gå ett par steg, stannar upp och blir plötsligt förvånad över detta mindre mirakel. Det är faktiskt ett mirakel! Är det något som är konstant så är det storleken på ZtorZillens rumpa. Den har liksom alltid varit mega...och jag trodde nog att jag skulle gå ner i vikt på övriga kroppen...men RUMPAN!? Detta är liksom unikt, det är fantastiskt! Det ger mig hopp och vilja och styrka att fortsätta UTAN fusk. Bara ner med huvudet å kör liksom! Fullt ös!

 

3 måltidsersättningar i flytande form, idag. Kvällsmaten fuskade jag lite med och började med fast måltidsersättning. Inte för att det inte var planerat. Vi åt pizza hos mamma å pappa, eller alla utom jag. Jag testade Itrims Pasta Italiano. MUMS!

 

Seriöst. Vilken god känsla...att tugga sin mat. När jag hällde upp det i en skål tänkte jag "va lite". Men men, in med det i micron  4 min, sedan skulle den "vila" i 4 min och sedan röras om och ätas! Å så gott det var! Kryddade lite med vitpeppar och då blev den ännu bättre, tyvärr hade inte mamma å pappa något vitlökspulver utan socker eller salt i, annars tror jag det hade varit perfekt till.

 

Eftersom jag skriver från mammas dator så kan jag inte lägga till mina foton, då jag inte har ngn sladd som passar. Men men..ni får tänka er bilden framför er. Pasta, små små små varianter av pasta...någon makaronvariant. Sedan någon sås..typ köttfärs-aktig. Men ändå inte. Gott var det i alla fall. Fem Z av fem möjliga.

 

MEN! Det blev också en tråkig följdeffekt av maten. ONT i magen. Lite magknip-aktigt. Inte kul. Bror min, som också var med på pizzakvällen sa att det är helt normalt och att det brukar vara så då tarmarna är "otränade". Tydligen är de lata jäklar och har en tendens att lägga ner och typ ta en paus om man bara äter flytande föda under lång tid. Han berättade också lite om Xtravaganzas tänk och sa att man där kunde gå på flytande längre tid än 3 veckor. Ja, för min del känns det dock som 3 veckor var 3 veckor för långt. Det räcker gott och väl för mig. Nu ska här börjas äta mer fasta måltidsersättningar! Ska dock fotografera mera, så att ni hänger med..och kan se vad jag faktiskt äter.
Eller ni kanske inte är intresserade?

 

Det är så svårt att veta, vad NI vill veta, eftersom ni inte svarar på min fråga om det är något speciellt ni vill läsa om.

 

En annan sak. Vi pratade om biverkningar av snabbviktminskning. Väldigt intressant faktiskt. Jag har en ny kollega, en man som är nyexad socionom. Detta är hans första jobb som socionom. Han har gått ner mycket i vikt genom LITE mat och MYCKET motion. Han "visste" inte hur mycket han gått ner, men han bestämde sig för att satsa ett år på viktminskning och klarade det...men berättade just om biverkningar som muntorrhet, frossa, magknip och hungerkänslor. Jag har då upplevt alla utom frossan, visst jag fryser ofta...men inte direkt frossa. Tidigare har jag bara sovit i nattlinne, nu har jag också nattbyxor på mig på kvällen då jag fryser så..men det är ju okej, speciellt då jag får så fina resultat!!

 Kan ni förstå? Det är dag 20. I morgon är det sista dagen med pulver. SÅÅÅÅ skönt. Ser nu riktigt fram emot att få testa alla smoothies, måltider å bars. Framför allt är jag sugen på att äta något annat till frukost...eller middag. Till lunch är det väl okej med flytande, men saknar sååå att få tugga! Fast å andra sidan var det ganska väntat. Är fortfarande inspirerad och imponerad på mig själv att jag klarat av det, men inga fusk! (räknar faktiskt inte gurkan som fusk!). Jo, okej...äggen var fusk. Men det var det värt. Hellre sådant fusk än att det blivit något värre, typ tårta eller en massa mackor. Vilket jag för övrigt saknar otroligt mycket. BRÖD.

 

 

 

 

 

Det är ju bara några dagar kvar nu...(tills jag får äta FASTmat) å än så länge har jag inte fotograferat en enda shake eller soppa eller gröt. Hur dåligt är inte det????

Skit samma. Jag gör det i morgon. För idag har jag redan ätit alla mina mål. MEN.

 

Ännu en dag lider mot sitt slut. Sista måltiden för dygnet är intaget. 2 liter vatten är uppdrucket. Stegen är tagna och här sitter jag i min säng och funderar på om jag skulle ta och sticka ett par strumpor eller om jag ska gå och lägga mig lite tidigare ikväll. Det är den stora frågan....

 

Dag 17 har passerat ganska obemärkt förbi, faktiskt. Mattänket har varit icke-existerande. Ett tuggummi har jag förtärit. Annars...inget speciellt. Nej, idag har varit en sådan där dag då jag inte ens reflekterat över att jag går på Itrim och att jag bara dricker flytande föda....

Nejdå. Det har gått bra. Kollegorna var stöttande och uppmuntrande också. Ännu igen som "märker" något rent visuellt på mig, även om jag själv tycker mig se smalare ut i ansiktet. Men det kanske bara är en önskedröm?

 

Har också märkt att förlovningsringen sitter lättare på fingret! YES! Känns som en stor seger, faktiskt!

 

 

 

Ännu en dag utan motion. Det känns i kroppen. Jag vill motionera, men jag har svårt att hålla orken uppe ett helt motionspass. Jag skulle vilja veta hur andra gör som går på VLCD. Hur ser motionsvanorna ut? Hur ofta? Hur mycket? Vad?

Själv ska jag försöka mig på ett pass igen i morgon. Hittills har det ju gått mer än två veckor, men bara två ombytta pass. Underkänt. Men ändå. Jag vill, men orkar inte. Nu är jag snart frisk också. Känns lättare att andas och jag har inte längre ont i kroppen. Så det är ett gott tecken. Imorgon hoppas jag att jag mår ännu bättre! Bara fem dagar kvar på VLCD! Heja mig!

 

 

Nej, jag har inte belönat mig själv med en makeover...om ni nu trodde det.

Nejdå. Det är hårfärgning som står på schemat. Dock har jag provat ett nytt märke och färgen skulle sitta i hela 40 minuter! Så...då beslutade jag mig för att testa på en ny serie. Walking dead. Den är inte ny, ny..men ny för mig. Någon som följer den? Vad tycker ni?

 

 

Känns som om jag fastnat lite i mitt fotograferande. Just nu är det BARA blommor som gäller...

 

Åh...bara älskar denna klänning. Ser verkligen fram emot julen och att klä upp mig lite mera. Bestämde mig i torsdags att "fira" torsdagen...bara för att jag kan liksom! Så det blev svart/grå/grön-rutig kjol, mörkblå strumpbyxor å mörklila tröja till det! Inte så mycket färg, men kände mig lite extra fin och det kändes bra. Ska verkligen bry mig mer om de kläder jag köper, så lätt sätt att må bra på. Att klä sig fint! Ett bra knep också, att unna sig själv lite extra som INTE är mat!

 

 

 

Då är jag inne på dag 15. Dagen har varit helt okej. Men i ärlighetens namn. Inget kan få mig att tänka mindre på mat! Tänker på mat hela dagen! Känns som om någon straffar mig! Helt plötsligt är jag supermedveten om ALLA dofter. Vill så gärna bara äta, lite. Lite. Snälla? Samtidigt väger det "mer" att jag faktiskt går ner i vikt så pass mycket.

 

Fryser också, en hel del. Vet dock inte om det beror på att jag är sjuk eller kaloriunderskottet. Vilket fall som är det jobbigt. Å just nu är det som sagt ganska tufft mentalt. Samtidigt känns det som om det då är MYCKET mer viktigt att jag sköter mig totalt! Så är det!

 

 

Gruppmöte stod på planeringen idag. Fick veta att jag skulle vara där en halvtimme innan för "vägning".

Jaha. Sagt och gjort jag var där 30 minuter innan tid för möte.

Usch, var så nervös att jag skulle ha skitit på mig om det inte vore för att jag var så hård i magen....

Just det, det är en biverkning som kommit nu. Hård i magen och muntorrhet.

 

 

Åter till Itrim.

Väl där så var det flera vänliga ansikten. Och det fanns stor förståelse för att jag var nervös och ny. Skönt.

Dagens tema var "Vikten av tydlig målbild". Jag arbetade tillsammans med en kvinna som berättade att hon börjat på Itrim som stöd för sin dotter som gått upp i vikt sedan hon varit gravid och sedan att det hade blivit mer under småbarnsåren..hon och hennes man ville nu ha flera barn och det var därför hon skulle gå på Itrim. Det var jätteinspirerande att höra henne prata om hennes och hennes dotters framsteg. Vi har ju så olika mål, men ändå så lika. Vi vill gå ner i vikt, visst olika mycket men ändå, och vi vill bli mer hälsosamma!

 

Min målbild just nu är mycket tydlig för mig själv. Jag vill kunna motionera utan att ha ont. Jag vill kunna bli gravid. Jag vill testa och utmana min kropp med olika träningsformer. Jag skulle vilja dansa och klättra!

 

Det som var tråkigt, eller mindre bra..var att man fick lite "sekt"-känsla. Lite vi och dom. Kanske bara inbillning, jag vet inte...men det var mitt intryck i alla fall. Något jag hade önskat var också att man skulle få möjligheten att ställa frågor kring konceptet och andra saker som man funderat på. Typ om det är okej att man "smaksätter" sitt vatten med gurka eller citron. Varför det är tre gånger så mycket socker i en kaffeshake än en soppa? Får man äta någon skiva gurka varje dag? Är det kalorierna som är viktigast eller hur tänker man kring "fusk"? Kan man ersätta en påse mot annat om det innehåller samma kalorimängd? Vad gör man om man är supersugen på att tugga? Jag skulle nöja mig lika bra med paprika eller gurka som något annat...är det okej? Hur tänker man...? Ja, som ni ser...många frågor...och jag har flera!

 

Tänk va tiden går fort. Eller långsamt. Det beror på hur man ser det. Just nu känns det som om det var igår jag började med pulver, samtidigt känns det som om det var för en evighet sedan. Idag har varit en tuff dag. Emetionellt. Har haft lätt att gråta och tagit åt mig väldigt mycket i situationer jag nu i efterhand känner "hur tänkte jag där?!". Kanske har det med kaloriunderskott att göra, kanske är det bara en dålig dag, jag vet inte.

 

I vilket fall fick jag för mig att jag inte ska vara så egoistisk. Så idag har jag handlat julklappar på UNICEF:s hemsida. Bland annat en kökshandduk som jag tänkte ge till mormor. Vad tror ni om det?

 

Vad gäller pulvret å så...börjar det som jag sa igår...kanske?...kännas uttjatat. Å långtråkigt. I natt drömde jag till och med om mat. Att få tugga, vad som helst. Så resultatet av en orolig natts sömn blev att jag tuggade ganska mycket tuggummi idag. Men det var också det som krävdes för att det inte skulle bli några fusk. I morgon kväll ska jag på vägning och gruppmöte för första gången. Ser fram emot det, riktigt mycket!

 

HÖRS DÅ!

Idag har vi varit i storstan ESKILSTUNA...å shoppat julklappar och mysbyxor till mig å sambon å hundgodis till Samson. (alla ska få belöning när det går bra för matte)

Till lunch blev det pizza till sambon och brevid satt jag och smuttade på min chokladshake. HELT SJUKT stolt jag är att jag inte ens frågade om jag fick smaka. Jag bara satt där och var nöjd med min shake. Helt oberörd över att folk runt omkring åt kycklingsallad (en favorit), kebab (en annan favorit), wok, kinamat osv osv. Jag bara satt där helt nöjd, med att jag banne mig gått ner 5 kilo på en vecka! UTAN att vara speciellt grinig eller hungrig. Så jättestolt är jag nu, när jag är hemma å mätt. UTAN en pizza i min mage! SÅÅÅÅÅÅ glad jag är! Nu är nästa steg att försöka påverka sambon att sluta äta onyttigt också..men det kommer ta sin lilla tid!

Jag svävar på moln i alla fall! Och för att fira denna stora seger, köpte jag mig handkräm på bodyshop. Tre förpackningar för 150 kr. Det var jag verkligen värd tycker jag!!!

 

 

 

Just det! Tog en sväng förbi Itrim i Eskilstuna också. Köpte då nyponsoppa som shake. Det var faktiskt riktigt gott att dricka. Något jag ställer mig tveksam till är dock deras färdiga shaker, i smak av speciellt kaffe, då den innehåller så mycket socker! Vad är tanken bakom det liksom...mer än dubbelt så mycket socker som de andra sopporna å shakerna!

 

 

 

 

 

 

Då har det redan gått en vecka! En hel vecka med bara pulver (med undantaget från 2 ägg)....

Vad det skulle vara gott med en smoothie...

 

 

Jag gillar kläder, men har som kraftigt överviktig mest gömt mig i tält.

I mörka färger; svart, marinblått, mörkrosa...nu..försöker jag att inte tänka så mycket på mat och det går förvånansvärt bra alltså.. Men! Nu har jag börjat fundera på vad jag ska ha på mig för kul på julafton.

Vill så gärna hitta en snygg klänning eller en fin färgglad kjol! Synd att Monif C ligger i USA.

ÄLSKAR hennes kläder!

Har ni börjat fundera på detta redan, eller?

Hm...vill ha något fint på mig...vill ha en färgglad garderob!

 

 

Visst blir man glad av detta foto på denna ljuvliga blomma!? Tror jag tog bilden i somras eller våras! Älskar den i vilket fall som!

 

Mår okej idag. Känner mig pigg och har lättare att andas nu, så förkylningen är snart ur kroppen. MEN jag är riktigt hungrig idag. Och magen har kurrat så högt att jag vart tvungen att berätta för hela arbetsgruppen att jag går på 600kcal/dag nu...och två veckor framåt. Humöret är fortfarande på topp och jag är motiverad till att genomföra en förändring och det här med maten. Skulle ha konditionstest idag, men fick ställa in på grund av jobbet, då det dök upp en grej som kanske skulle leda till LVU. Det blev i alla fall inget LVU...men kom inte hem förens 19:15.

Känner att jag sovit riktigt bra det senaste nätterna och att jag vaknar pigg och utvilad, vet inte om det har med kosten att göra..men det är i alla fall en stor förändring som är rolig!

 

 

I kväll är jag själv igen. Sambon jobbar. Samson sover, efter en timmespromenad...lilla sötnosen.

 

Föresten är det något ni undrar över? Har sett att jag har färre och färre läsare för var dag som går..så dela gärna med er, vad ni vill läsa om!

Kom ju på det här igår. Att jag kanske skulle dela med mig av resultaten av min hälsoanalys. Alla mått är då tagna av min coach. På eftermiddagen, när jag väger mig hemma gör jag ju det på morgonen...så ni vet sedan..

 

 

Tja..det var det ja. Blev ledsen när jag såg vikten. Det var ju inte riktigt samma vikt som var hemma. Jaja, så här illa står det alltså till med mig. OCH så mycket FETT min kropp består av, det är ju helt sanslöst! Blir tårögd bara jag tittar på siffrorna. Detta om något, borde ju vara motivation nog att inte fuska och att ha öga på målet, så att säga!

 

Känner mig faktiskt tom. Måste jag säga. Det känns som en dödsdom, på något sätt. Så här har jag behandlat min kropp. Det här är jag! Grattis. Typ. Nu börjar mitt nya liv. Det jag ska leva resten av livet. Nu är det ingen återvändo. Inga ursäkter. Bara tuta å kör!

Tja...ja...som ni kan utläsa av rubriken så har jag gjort ett avsteg i dieten. DOCK inte kalori-mässigt ska ni veta! Nejdå. Det blev så att nu till mitt sista mål idag, valde jag att äta två ägg istället för att ta ännu en soppa. Det kanske inte är det mest optimala, men ägg är nyttigt och hur mycket kan det påverka? Tja.

 

I övrigt är det bra med mig. Fryser fortfarande en heldel, men i övrigt mår jag bra. Jag har nog kommit in i ketos nu, för min andedräkt är inte trevlig. Har därför borstat tänderna en extra gång idag. Vattenkonsumtionen går bra och 2 liter vatten är intaget plus lite till, samt en kopp kaffe.

 

Testade att äta gröten idag med kardemumma på. Det var helt utsökt och faktiskt den bästa måltiden hittills sedan jag började med detta, för nu fem dagar sedan. Konstigt nog känner jag mig pigg, rent mentalt. Och mår också bra, mentalt. MEN mina muskler känns liksom "matta", så som de kan göra efter ett riktigt dunderpass. Har ännu inte tränat något, vilket Itrim förespråkar att man ska göra. I faktaboken står det minst 2 ggr/vecka ombytt motion. Jag får skylla på förkylningen. Den är för övrigt också bättre, har fortfarande ont i halsen och svårt att andas från näsan..men idag har jag, större delen av dagen, faktiskt kännt olika lukter och dofter. Så det är riktigt kul!

Med motivationen är det väl just nu sisådär...är less på att bara äta flytande föda. Men tänkte väga mig i morgon och även kolla midjemåttet. Det känns i alla fall som om jag är mindre svullen om magen..så som jag lätt blir av kolhydrater. Vet inte om jag tidigare redovisat alla värden som kollades på mig när jag var på hälsoanalysen?

I morgon ska jag till Itrim igen. Denna gång är det konditionstest som gäller. Känns inget kul alls, känner mig väldigt "seg" i musklerna och förväntar mig inga jättebra resultat..å andra sidan, vad gör det? Tanken är ju att jag ska förändra resultaten till det bättre?!

Det här med lågkalori. Seriöst. Hur tänkte jag där? Jag vet inte om det fungerar...läser en massa bloggar som varit med om den resa jag gör just nu, och jag känner inte igen mig ALLS! Inte ett dugg. 1: jag är inte speciellt hungrig. 2: jag är kissnödig för det mesta, men det har lugnat ner sig idag faktiskt..så det är skönt. 3: min mage pratar!

 

Det är sant. Min mage pratar. Pinsamt värre. Den mullrar och låter. Låter ibland som om den kvider av olycka. MEN jag känner mig inte hungrig. Däremot är jag nu lite orolig över att den låter så mycket. ÄR det något jag gör fel eller? Varför känner jag ingen hunger? Är det något fel på mig? Idag fick jag också ett märkligt sug. ÄGG.

 

Ja, det är sant. Jag har fantiserat om ägg, hela dagen! Det är sjukt, jag vet. Kokta ägg. Stekta ägg. Vändstekta ägg. Omelett. Äggröra...fast ägg-gula, lös ägg-gula. Jag blir galen. Det är sant också. Det är inte alls så att jag driver med er. Jag är supersugen på ett ägg! Vill fuska och koka ett ägg. Ett ägg innehållet ca 75 kcal. Vad gör 75 kcal när man ligger på så lågt kaloriintag som 600 kcal? Eller gör det skillnad?

 

 

 

 

 

Träningen igår blev av.

Det var sjukt roligt, och jag är stolt över mig själv som tog tag i det och faktiskt gick.

Samson älskade träningen...det var tre andra hundar där, allt gick bra. Vi tränade lite hantering och jag fick röra hans öron, mun och ansikte, inga problem! SÅÅÅÅ stolt och överraskad. Sedan tränade vi kamplek, det gick också förvånansvärt bra och han högg inte alls mot mina armar som han brukar. Tränarna sa att jag var spänd när jag hanterade honom och att det hördes på min röst när jag berömde honom. Jag vet inte, jag kände mig inte alls spänd då. Däremot när vi kampade. Då var jag lite nervös att han skulle bli så upptriggad att han skulle hugga mig, men det gjorde han inte. Allt gick bra och kvällen avslutades med en trött och imponerad matte och en trött och blöt hund (det regnade).

 

Det är dag tre...och livet flyter på. Jag fryser som en gnu...men annars mår jag bra. Inga "biverkningar" än så länge. Är fortfarande vid gott mod. Sopporna och shakesen är goda. Men idag var hittills den mest "jobbiga" dagen, då jag speciellt vid lunchtid var superhungrig, men sedan gick det över och 2 liter vatten senare känns allt okej igen.

Nu måste jag gå å lägga mig, säger mamma (hon sover över här idag för att vara lite hundvakt imorgon..!

 

Nu sitter min älskade sambo på ett vandrarhemsrum i Sundsvall. Å jag...jag är kvar här ensam med lilla vovven. I gnällbältet. Snart ska jag och skiten på hundkurs. För första gången ska vi på kurs utan husse. Känns lite märkligt. Jag är snuvig och förkyld. Fryser som en apa, gör jag också. Så jag har tusen ursäkter att inte gå på träningen, men jag ska ta mig dit i alla fall. Hur svårt kan det vara? Andra gör ju det, liksom?

Sambon och jag har alltid gått tillsammans, då vi tidigare har haft en hund som hade svårt för människor och andra hundar. Men nu ska vi gå vår andra kurs med lilla Samson. Allmänlydnad 1, heter den.

 

Håll tummarna att det går bra! Dagens tillfälle ska bland annat handla om hantering, ska bli spännande att få tips...förra hunden tyckte det var en mysstund att bli ompysslad på. Samson HATAR det och kan till och med bita mig när jag delar päls, klipper klor eller rakar honom mellan trampdynorna....

 

Har ni också hund?  Har ni några hanteringstips?

 

 

Jag är nu inne på dag 2 och den har gått smärtfritt förbi. Startade dagen med gröten som jag skrev om igår. Sedan blev det Svampsoppa från Xtravaganza, god! (Betyg: 4 av 5) Sedan blev det en choklad-shake från Itrim, helt okej..men ingen höjdare...(Betyg: 3 av 5). Är dock positivt överraskad att det inte är så äckliga. Sist jag verkligen gick på pulverdiet..typ 10 år sedan..säkert. Då minns jag att jag fick kvälvningar och hade svårt att få ner det i magen..så att säga...Inget problem jag har nu. Men som sagt det är bara dag 2, men det positiva är att det i alla fall går bra hittills idag har jag haft en längtan att tugga. Så jag har tuggat ett sockerfritt tuggummi idag. Det är tillåtet och till och med rekommenderat av Itrim då man får dålig andedräkt av att hamna i ketos. Samtidigt lär ju inte det hänt än, som sagt...bara hållt på i två dagar...

 

Men inspirerad av smulgubbens senaste inlägg "underbart", vill jag bara skriva av mig och berätta att allt är bra här! Jag trivs just nu med livet och ska nu njuta av en kopp grönt te (utan mjölk, mycket konstigt...men nu är det så!), en film å mys med vovve å sambo!

 

Några önskemål på framtida inlägg?

 

Sitter och tittar på foton från somras. Vilka underbara foton på himlen som fanns på min dator.

Älskar bilder på himlen och på moln i olika former!

 

1. Min idrottsbakgrund
2. I mina öron när jag tränar
3. Ett fint idrottsminne
4. I min träningsväska
5. Favoritmuskel
6. Mål med träningen
7. Favoritövning
8. Favoritmat
9. Mina inspirationskällor
10. Då mår jag som bäst
11. Favoritkonditionsträning
12. Favoritidrott
13. Mitt bästa kosttips
14. Favoritmellis
15. Då tränar jag allra helst
16. Favoritlivsmedel
17. Mitt motto
18. En fredagskväll unnar jag mig gärna..
19. Hälsa för mig
20. Det här åt jag idag
21. Därför tränar jag
22. Min favoritfrukost
23. Detta skulle jag vilja utöva
24. Favoritidrottare
26. Så sover jag
27. Detta klara jag mig inte utan
28. Där tränar jag helst
29. Detta tränar jag allra helst i
30. Glöm inte att…

 

 

Oj, ja...vad skulle det vara..min familj, så klart. Men mer materiellt vet jag inte. Min mobil, kanske. Eller böcker generellt. Älskar verkligen böcker och att läsa. Krypa upp i sängen..mysbelysning och en varm kopp te och en bra bok. PERFEKT! Min dröm är att när vi skaffar villa eller så..när vi flyttar till något eget, ja, då vill jag ha ett bibliotek. Ett eget bibliotek. Eller i alla fall ett rum med massor med böcker ända upp till taket. En mysig fotölj och mysig lampa och bord..sedan bara mys å läs ;)