2013-02-16
17:37:18
Dag 105 (igår) -Om en kebabrulle!
Igår åt jag en kebabrulle.
Nja, inte en hel. En halv kebabrulle.
Detta är faktiskt ett mindre mirakel.
Jag och sambon skulle ut å äta. Han tog pizza och jag stod och funderade på om jag skulle våga äta en rulle eller om jag skulle ta en sallad.
Valet föll på rullen. Med kebab. Oj va gott det var.
Men efter ca 50% av rullen sa jag till sambon; "jag undrar om man får ta hem resten, jag orkar inte mera".
Sagt och gjort vi gick därifrån mätta och glada. Med en halv kebabrulle i en plastpåse.
Sambon sa på vägen hem att han var riktigt stolt över mig.
Jaså?
Han menade på att det är något som förändrats i mig, på dessa 106 dagar. (eller 105 var det)
Vidare berättade han att detta hade jag ALDRIG gjort innan Itrim.
Jag fattade fortfarande verkligen inte vad han pratade om.
Han fortsatte: du lämnade KEBAB, du åt inte- du slutade innan du blev mätt. DU är nöjd och det räckte.
Det är sant.
Det var inte jag, så brukade inte JAG bete mig kring mat.
Men nu gjorde jag det! JAG gjorde detta.
Nu ÄR det jag.
En Zill med kontroll. En tjej som kan äta allt, men inte alltid...
Som så många brukar säga och som jag tidigare har föraktat (jo, det är sant)
Jag har hatat folk som sagt sådär tidigare.
Nu börjar jag bli som dom.
En av de där som kan.
Jag kan!
2013-02-14
21:14:21
Dag 104 -Vart kommer de ifrån?
Jag måste erkänna en sak. Egentligen har det inget med Itrim att göra...eller viktminskning...eller något annat spännande...eller ja, kanske lite...
För er som hängt med mig ett tag..vet ju att jag har testat många olika dans-träningar. Vilket i sig är rätt skrattretande, för jag har NOLL rytmkänsla i kroppen. Det är verkligen sant. Jag är typ sämre än min sambo..och han..ja, det är pinsamt bara. Jag säger inte mer än så..det är pinsamt va han är sämst på rytm och taktkänsla när det kommer till dans.
Bakom alla dessa återkommande försök till att vara lite graciös...lite små härligt viftande på höfterna (i mitt huvud så rör jag mig som Fergie i Black Eyed Peas musikvideo "My humps"..eller det är en önskan i alla fall)...lite fin sådär...kanske lite hulahula-känsla över det hela...eller persisk magdans..eller afrodans (ja, jag har testat alla dansstilar!)
...
så ligger en bakomliggande svartsjuka!
Vart kommer alla dessa kvinnor ifrån som bara kan röra sig som gudar?
Bara lite musik...och de rör sig lite..viftar lite med armarna, rör på höfterna...
Vart får de rytmen ifrån? Hur lär man sig att röra sig på det där viset?
Det är ju så sjukt snyggt å sexigt å bara allmänt j*kla vackert (typ tango eller bugg..)!
Idag är jag avundsjuk.
Nu vill jag inte påstå att jag är helt usel...
Eller ja, det är jag faktiskt...men jag dansar med den glädjen också!
Eller ja, det är jag faktiskt...men jag dansar med den glädjen också!
Ganska smittande..så Samson brukar ju dansa med mig..å sambon skrattar visserligen..
Men folk blir ju glada! Eller hur?
Jag trodde att denna flodhäst-känsla skulle ge med sig när jag gått ner ett par kilo eller så...
Men icke! Jag är fortfarande lika klumpig i dansen och NOLL taktkänsla.
Så jag anser det härmed bevisat att dag 104 har jag kommit fram till att dans har inget med kroppsstorlek att göra! Det är liksom inte min grej bara!
På ett sätt ganska skönt att konstatera.
Allt handlar inte om vikt. Även om man kanske kan tro det när man är överviktig eller fet och håller på att lägga om kosten och livet. Att allt handlar om vikt.
Välkommen till verkligheten: ALLT HANDLAR INTE OM VIKT
Vissa är bara flodhästar. Vissa är dansgudar. Andra flodhästar.
Men...som sagt..jag är en glad flodhäst.
Å det bästa är att jag inte är en flodhäst på allt...
På löpbandet är jag en graciös gasell numera!
Fast det är j*vligt kul..å jag kommer fortsätta vara en flodhäst här hemma och i duschen...
Vem kan liksom va sur när man ser en flodhäst försöka dansa?
2013-02-13
19:33:33
Dag 103 "fika-avundsjuk"
Dagen började ju "bra". Inte alls. Berättade för en kvinna att vi kommer omplacera en av hennes barn. Eller hon är farmor till barnen, men kan inte ta hand om dem. Ja, fick minst sagt höra att jag levde! Ojojoj! Tja..det var inte en optimal start på dagen, kan jag lugnt säga.
Nu, så här i semeltider...är det mycket som frestar på jobbfikat kan jag säga!
Egentligen är det rätt märkligt det där med frestelser...
Jag har ALDRIG tyckt om semlor. ALDRIG. Nu helt plötsligt är jag jättesugen på en semla...åh...
Jag bara satt å dreglade när mina kollegor åt semlor igår och idag.
Igår firade vi dessutom en kollega som fyllde 50 år!
Dagen till ära, serverades tårta. Chefen bjöd.
Hm..jag gillar inte ens tårta. Likförbannat satt jag där och var liksom fika-avundsjuk.
Inte sociala grejen..som jag var avundsjuk på tidigare i min Itrim-resa..
Nu känns det nämligen helt okej att följa med ut med sin lilla Itrim-bar eller vara med på fikat och bara ta en kaffe.
Jag vet och jag är trygg i det faktum att jag gör det bästa för min kropp.
För att jag vill må bra.
För att jag vill bli mamma.
MEN!
Sedan va det den där j*kla grädden också.
Så fluffig och så fin.
Så vit och oskuldsfull....
Så vackert upplagd på tårtan eller fint spritsad på semlan...
Florsocker så tilltalande som den första snön som fallit en höstdag..
Ah...!
Tankarna bara flyter iväg och jag kommer på mig själv att jag stirrar på min kollega när hon äter sin semla.
Vaddå pinsamt?
Jag verkligen stirrar...
Jag gillar inte ens semlor...eller grädde...eller tårta...men nu är det som en fixidé.
Helt plötsligt bara!
Ja, så då vet ni alltså vad jag gjort igår och idag på jobbet!
Bilderna talar väl för sig själva?
2013-02-12
20:36:16
Dag 102
Dag 102 närmar sitt slut...och jag avnjuter just nu ett mål med Itrim-gröt. Lite tillspetsad med kardemumma och äpple! Äpplet är väl inte egentligen i min plan...men men..det är ju frukt.
Just nu äter jag enligt upptrappningen. Då är det ett mål om dagen plus tre Itrim-mål. Snart ska jag börja med två mål om dagen och två Itrim-mål.
Det fungerar faktiskt ganska bra.
Nackdelen är att jag är mer hungrig nu än jag varit innan.
Fördelen (som väger upp nackdelen) är att jag äntligen får variera maten mera!
Är faktiskt rätt trött på Itrim-måltiderna just nu.
Men...ser jag på resultatet..så får man ju faktiskt tåla lite ensidig kost! Så är det!
Tänkte också dela med mig lite av min fuskvägning i morse.
Egentligen är det inte alls FUSK, utan bara så att jag verkligen försöker att inte väga mig allt för ofta...
Vet inte riktigt om vågen ljuger för mig eller vad det är som händer?!
Innan jag hinner ropa "yey" och göra en happydance, så är jag väl nere på 82,4..
Det är inte så långt kvar faktiskt, till denna milstolpe då jag har gått ner hela 20 kilo.
Då ska jag fira!
Så här såg mina "mått" ut när jag började på Itrim för 102 dagar sedan;
Midjemått: 110 cm
Vikt: 104,2 kg
BMI: 42,8
Energibehov i vila: 1822 kcal
Fettprocent: 45,8%
2013-02-11
19:31:06
Dag 101
Ser ni vad fort det går? Nu är jag inne på hundra-något-talet...! Swish!
Har haft en tuff dag idag. Min närmaste kollega har blivit sjukskriven. Vi är tre stycken i min arbetsgrupp..men nu är de andra två sjukskrivna båda två..så då är det jag som är kvar. Och då läggs mer över på min tjänst, naturligtvis. Kändes lite som jag blev tillplattad i morse när jag kom till jobbet och fick veta detta...Mmm..
Jag förstår ärligt talat inte vart "vanligt" folk får sin energi ifrån...ni vet..de där hurtbullarna som man möter på vägen till jobbet och de springer glatt i sina j*vla löparkläder.."hejåhå..här kommer jag...smal som en pinne och bara swishar förbi i mina dyra märkesträningskläder". Vart får de energin ifrån?
Eller de där som "drar en runda i gymmet" på lunchrasten?! Men?! Va händer? Varför hoppar energin över mig?
Jag känner mig omänskligt trött. Det är vad jag är. Just nu orkar jag knappt vardagsmotionen som jag satt som mål för mig själv: 7 000 steg/dag. Det är mitt mål. Mentalt är det "lätt"...men kroppen vill inte.
Vad gör då jag!?
Jo, som i vanliga gamla hjulspår är första tanken att tröstäta. Inte lite heller, utan bara vrål-hetsäta. Det är det jag vill just nu. Jag och sambon åt tacos till kvällsmat. Det blev mer än vad jag skulle äta, det är jag den första som erkänner. MEN jag lämnade mat. Det är stort. Ändå..det är en stor omställning att från att ha ätit så kontrollerat i tre månader till att börja "äta själv" igen...
Hos mig råder det blandade känslor. Dels en matsvartsjuka ("varför får alla andra äta det och det..") dels en rädsla för att jag nu helt ska återvända till gamla vanor och sakta men säkert börja gå upp i vikt igen. Jag vill inte hamna i jojo-bantande igen...NEJ, jag accepterar inte detta! Samtidigt verkar kroppen streta emot...förra veckan gav jag mig på att försöka träna en dag...det slutade med att jag avbröt och sambon fick leda mig till duschen...usch...ska det vara på det här viset? Är det meningen?
Hur ska jag klara av mitt nya liv?! Jag behöver verkligen fundera över det här...hur ska det gå till?
2013-02-07
21:10:25
Dag 97
Det här med psykbryt. Idag kan jag fundera på om jag får någon slags kick av det eller...suck.
Har fått ytterligare ett psykbryt sedan mitt senaste inlägg om facebook. Denna gång handlar det om alla dessa människor som väljer att skaffa barn men sedan tycker att det är "helt okej att soc tar hand om dem och flyttar dem till en annan familj". Asså. Seröst. Återigen...prioriteringar.
Varför skaffar vissa personer barn?
Idag hade vi gruppmöte (vi som jobbar med utredningar på barn och familjer) sedan hade vår boss-lady
bjudit in försörjningsstödsgruppen. Inget fel på försörjningsstöd, har själv jobbat där.
Men det tycks saknas barnperspektivet i denna kommun hos de flesta handläggare...på försörjningsstöd..
Jag vet inte, det är min uppfattning.
Och sedan vilka människor de jobbar med! En kollega har just nu en ensamstående pappa med två barn som hotas med vräkning men som vägrar ta emot den lägenhet som vi erbjuder! (på grund av tapeterna!!!)
Va f*n liksom? Vart är världen på väg?
Då fick han tydligen ett ultimatum. Tar du lägenheten eller ska vi ta dina barn? (eftersom han hellre vill bli bostadslös, och vi kan faktiskt inte låta barnen bo på gatan...)
Å han säger "ta barnen"! VA?!
Vad är det som händer?!
Jaja...nej..nu ska jag inte bli galen här...
Det är klart att jag inte gör saken rättivs, eftersom jag inte kan beskriva mera bakomliggande saker.
Men ändå. Själva attityden.
Ta mina barn!
Jag gillar inte tapeten..! Buhuhu..
Jag gillar inte tapeten..! Buhuhu..
Suck.
Men annars är det bra...
Hahaha. Nejdå..men det är faktiskt rätt ok med mig.
Försöker tänka positivt, försöker promenera även om yrseln är rätt jobbig att ha att göra med.
Lyder coach Tobias råd att lyssna på kroppen...tar det mest lugnt, dricker te, vatten, äter 4 ggr/dag.
Går när jag kan...så..typ...
Allmäntillståndet är inte det bästa...men det känns ändå bättre än på länge och jag känner mig inte längre superkänslig vad gäller matos, eller matlukter...
Har jag berättat om min matsvartsjuka som jag tidigare kännt?
Vad vill ni läsa mer om i bloggen?
2013-02-06
20:55:03
Dag 96 -För att jag är så j*vla go!
Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för detta frivilligt. Inte det här med Itrim. Utan mer mitt jobb. Vilka hjärnceller har jag inte, som frivilligt utsätter mig för denna stress? All press från klienter? Lagstiftning? Politiker som skäller ut mig för att jag inte prioriterar byråkratin framför klient/förändringsarbetet? Idag har jag blivit utskälld och ställd till svars för en hel avdelnings arbete...jag är nyanställd sedan 4 månader, på mitt jobb. Men fick ändå ställas till svars för beslut som fattats av mina kollegor 2008. Då pluggade jag socionomprogrammet...och jobbade inte alls. Än mindre i denna kommun.
Så jag var alltså på dåligt humör redan innan jag skulle iväg på motivationssamtal på Itrim. Ställer mig tveksam till om man kan kalla det motivationssamtal, då det endast handlar om ett samtal på 30 minuter. PÅ mitt jobb ("hemma på våran gata i staaaan"), så brukar vi säga att motivationssamtal måste få ta tid. För att anpassa oss efter våra klienter. På Itrim borde det ju vara samma sak, fast för deras kunder då. Jag menar...man betalar ju för att vara där..det gör man ju inte för att få det samma på soc, liksom...
Ja, ja...min coach Tobias, gör det i alla fall j*vligt bra. På 30 minuter det vill säga. Sedan är det bara lite småkul allmänt att vara "på andra sidan", då jag känner igen det mesta utifrån samtalsmetodiken då; sammanhangsmarkeringar, sammanfattning, SMARTA-mål, göra en genomförandeplan osv. Det är samma sak jag gör på mitt jobb...fast låter det ta lite längre tid som sagt. Men han gör det bra. Det bästa med Tobias och samtalen med honom är att jag får vara ärlig, utan att han är dömmande tillbaka. DET ÄR SÅÅÅÅ skönt. Så befriande. På vägen hem (det tar ca en timmes bilresa hem från Itrim), så pratade jag med sambon just kring detta...hur långt har jag inte kommit på mina 96 dagar? Inte bara vikt-mässigt. Men just det här att jag VÅGAR prata om min ätstörning och mitt beteende kring mat. Att jag vågar vara ärlig med främlingar, med andra än mina bloggläsare och min närmaste familj. Det är tillfrisknad på G, skulle jag vilja påstå.
Något annat, som Tobias "den underbare" delade med mig är att jag i midjan gått ner hela 13 cm!
Sug på den, du!
För att fira detta så slog jag till på att köpa mig en bukett med rosor! För första gången i mitt liv så köpte jag blommor till mig själv. Plus tre tidningar! Det var en bra present tycker jag. Sambon frågade vad vi firade, jag svarade "jag är så j*vla go"!
2013-02-05
21:25:22
Dag 95 gruppträff
Dagens tema var motivation.
Kunde inte kommit mer lägligt. Då jag just nu känner noll motivation. Trodde jag.
MEN med min käre coach Tobias klarsynthet, så stämmer det ju inte riktigt. DÅ jag faktiskt tog mig till Nyköping och gick på en gruppträff. Yes. Jag tog mig dit. Jag har skött maten, även om det är svårt så här med alla jvla biverkningar av medicinen. Idag har jag också trappat upp medicineringen till tre gånger per dag.
Hur gick då vägningen, kan man undra...jo du...den gick som så att vågen stannade på 89, 5 kilo.
EGENTLIGEN är jag glad över detta...men det är lite trist att jag gått upp från för två veckor sedan.
Men! Som en annan klok herre sa, gå ett varv runt huset och sedan på toa så är du nere 89,3 kilo igen...
Det ger mig mycket att gå på gruppträffarna insåg jag idag. Det ger energi. Har också funnit en väldigt vänlig själ där också. Idag tog jag äntligen mod till mig och frågade om hennes kontaktuppgifter. Kanske kunde vi träna en dag tillsammans? Hon berättade nämligen att hon skulle vilja börja med badminton, något som även min sambo tjatat om den senaste tiden..då vi skulle kunna få utnyttja hans jobbs lokaler och spela i...
Till saken hör att jag gillar badminton, även om jag bara spelat i skolan..för sisådär..tusen år sedan. Jag har inte heller något vidare bollsinne...men jag menar...det kan ju inte bli värre? Dessutom var det en annan på gruppträffen som sa det underbart enkla tipset: "du måste hitta en motionsform som är kul, något som du inte tänker på som motion, utan bara kul". Kanske kan badminton bli min kul-sport? Vill i alla fall testa innan jag avfärdar tanken.
Berättade också för hela gruppen att jag varit och simmat. Att jag hade liksom snurrat upp mig i onödan att jag var skiträdd och grät innan...men att det gick bra. Ingen brydde sig. Tredje världskriget bröt inte ut. Jag lever fortfarande. Allt är bra! När jag satte ord på min rädsla, insåg jag hur larvigt det varit. Varför har jag stressat upp mig så? Det är ingen fara. Folk har nog med sitt...
Tänk att allt som behövdes, var att jag utmanade min rädsla, satte ord på den och fick en kommentar tillbaka på gruppträffen...
När jag var ny på Itrim..för ca 90 dagar sedan. Då tyckte jag att gruppträffar var bullshit, något jag skulle ge en chans men som jag verkligen inte trodde på. Nu kan jag se varför det fungerar. Varför det är det bästa med Itrim...Det är verkligen roligt att "förstå" vad andras reflektioner gör med ens egna tankesätt.
Tror minsann att jag ska fortsätta simma! Jag menar, det är ju så kul! VAD ska stoppa mig nu? Inga hjärnspöken i alla fall! Är otroligt trött och illamående och yr..men känner mig ändå glad och peppad. Är så glad att jag anmälde mig till Itrim för ca 100 dagar sedan. Är glad att jag gav gruppträffarna en chans!
I morgon har jag också 12 veckors uppföljning...höres!
2013-02-04
19:47:41
Dag 94
Ingen lust.
2013-02-03
10:52:35
Dag 93
Idag ska jag och sambo till the big E. Eskilstuna.
Där ska vi äta på libanesisk restaurang med en kollega till mig och hennes fästman...dubbeldejt!
MYS!
Hoppas det blir bra..och kul! Håll tummarna!
Det blir nämligen första gången på typ 3-4 år som jag å sambon går på dubbeldejt!
2013-02-01
21:42:32
Dag 91
Är rätt nöjd nu faktiskt. Bara en härligt underbar nöjdhet sprider sig i kroppen. Så glad, så nöjd. Varken mer eller mindre.
Frågor på det?
2013-01-31
20:24:25
Dag 90 -firar!
Idag firar jag 90 dagar inne i mitt nya liv. Ett liv utan bantning, med en sund kosthållning och vardagsmotion och ta hand om mig själv-tänk.
Jag kan inte påstå att det är lätt. Liksom att allt bara är som på rutin nu. Att jag verkligen uppnår 10 000 steg varje dag, att jag älskar att motionera att jag alltid äter perfekt och dricker mina 2 liter vatten om dagen. Nejdå.
Sedan får jag ju resultat därefter också. Jag går sällan 10 000 steg om dagen, även om det är mitt mål. Oftast kommer jag upp i 9 000 och jag är glad över det. Det är en förbättring.
Jag dricker mina 1,5-2 liter vatten om dagen. Ibland blir det mer, ibland mindre.
Jag äter enligt "planen"; 3 måltidsersättningar om dagen + ett mål mat om dagen. Sedan vet jag att jag äter mer kolhydrater än vad jag borde. Men! Jag tänker att detta ska vara bestående. Jag får INTE se detta som en quickfix. Det är mitt liv vi pratar om.
Jag har kommit över den där biten om att känna mig skyldig för att jag litar på min egen kropp. Skriker den efter mat, så tar jag ett par gurkskivor eller lite sallad, ingen ska säga till mig att det är fel. Det är min kropp!
Det är en friskhetsfaktor för mig. Att jag inte längre känner skuld eller skam för att jag ger min kropp det jag är övertygad om att den behöver. Sedan är det inte exakt som Itrim säger. Och jag inser att jag säkert skulle få bättre resultat om jag gjorde allt "perfekt"...men vem orkar vara perfekt 100% av tiden?
Jag är "perfekt" kanske 80% av tiden, och det är jag stolt över!
Något mer jag är stolt över är att jag inte längre tycker det känns utmanande att gå överallt. Jag går naturligt, så att säga. Jag väljer att gå till jobbet istället för att åka bil...även när det regnar! (JAG gör detta, helt sjukt..vem hade trott det för 90 dagar sedan?).
Jag ska erkänna att jag fortfarande tar bilen när jag försovit mig om jag måste komma till jobbet i tid...annars så ringer jag in och säger att jag är lite sen, sedan knatar jag på i högre tempo. DET är häftigt att upptäcka...att det numera går så lätt. 90 dagar in i mitt nya liv!
För att fira mina 90 dagar och minus 15 kilo, så skämde jag bort mig själv genom att köpa en färgglad dosett.
Det är klart att det ska vara snyggt när man tar sin medicin...!
Tyckte grönt passade mig idag och mitt mående...så nu har jag denna lilla vän i min handväska varje dag!
Man får inte vara dum...
Jag börjar sakta se fördelarna med att ha en diagnos och få medicin..
Detta kommer hjälpa mig och idag har jag en bra dag.
2013-01-30
18:28:50
Dag 89 Trött, tröttare, jag!
Jag är supertrött...två veckor i rad har jag gått å lagt mig senast 22:30. Annars brukar jag somna runt 24-tiden..eller senare. Visst är jag seg på morgonen, men sällan trött..nu är jag trött hela tiden...blir ett kort å deppigt inlägg idag.
Vet inte vad jag ska göra...gnistan har försvunnit jag orkar bara känna trötthet, så trött är jag just nu...återkommer!
2013-01-29
22:34:19
Dag 88 Frågestund!
Hejsan svejsan!
Hungerkänslor?
Idag har jag haft en tuff dag på jobbet. Blir så trött på människor ibland. Varför ska vissa människor envisas med att skaffa barn, när de knappt kan ta hand om sig själva? SUCK.
Jaja..skit samma..det är bara å ta nya tag imorgon...
Har fått lite frågor på facebook om vad jag pysslar med nuförtiden, så att säga. Så nu ska jag försöka besvara dessa frågor från en Itrim-vän som jag hittat på facebook.
"Hej Z
Köpte du boken med recept eller? Kan man använda alla recepten i boken?
Hur känns det i magen nu när du äter funkar det?
Hur är det med hunger känslan? Känner du dig mätt eller mer hungrig?
Ska du hålla på i 3 veckor med upptrappning?
Kram"
Det kanske är lite kontraproduktivt, att köpa en kokbok när man är matmissbrukare som jag...men det har jag gjort i alla fall. Jag valde att köpa Itrims kokbok ovan. Det är också den som jag har testat recept från de senaste två dagarna. Så jag har bara testat två recept än så länge. Hittills är jag nöjd. Har dessutom fått lite matlådor, så det är perfekt. Vardagsbiffen och linssoppan har jag testat. Det bästa med boken är att jag i upptrappningsfasen och sedan också kan använda de flesta recept även under viktminskningsfasen..men också sedan i stabilitetsfasen..så att säga. Det är bara kanske något man ska lägga till. Ex. så åt vi idag linssoppan. Sambon min äter mer kolhydrater, så han åt ett fullkornsbröd till. Jag åt bara linssoppa, sedan åt jag en körsbärstomat också..!
Min allmänna hälsostatus just nu är: MYCKET trött.
Vet dock inte riktigt vad det har att göra med...är det jobbet? Kosten som påverkar kroppen?
Dålig sömn? För lite sömn?
I magen är det "lugnt". Jag har inte ont...även om jag gick emot rekommendationerna som står i Itrims faktabok.
Där står det att man ska börja med fågel och fisk, för att magen ska vänja sig...
Jag började ju med nötfärs...hm...
Men det gick bra.
Just det! Vikten visade i morse på min våg 89,0 kilo!
Det är ju också positivt. Jag har gått ner 0,3 kilo sedan jag började äta ett mål om dagen!
Hungerkänslor?
När jag äter mitt riktiga mål mat om dagen blir jag riktigt mätt. Känns ibland som för mycket mat...
När jag "mäter" med mina händer.
Jag ska ju äta en handflata protein och tre knytnävar grönsaker/frukt.
För ögat så ser det inte mycket ut för världen, tycker jag...men min mage blir mätt...och jag hoppas att snart så fattar även min hjärna detta och kan "följa med" i utvecklingen och "se" detta.
I övrigt känns det som om jag blir hungrigare fortare när jag äter måltidsersättning. Det kan gå två-tre timmar, sedan är jag hungrig. Så det är lite jobbigt.
Innan har jag väntat tre-fyra timmar mellan målen, då jag i regel är vaken mellan 06:30-23:30 varje dag...
Upptrappningen vet jag inte hur länge jag ska hålla på med.
Det står i faktaboken att man kan göra det i tre veckor, men inte mer.
Och minst en vecka.
Jag tror att jag får se..måste se hur första veckan går först...sedan får jag återkomma med en rapport.
Tack för att du frågar så mycket!
Det ger mig en möjlighet att stanna upp och reflektera över vad det är jag gör!
KRAM!
2013-01-28
22:20:57
Dag 87 -Mer rensning!
Nu börjar min rensning på allvar.
Nu har jag lagt upp några annonser på tradera, för att sälja av lite böcker.
Till att börja med.
Det är inte bara överflödiga kilon som ska bort nu..det är all övervikt. Oavsett vad de består av..
Varför sparar man på böcker som man inte har en avsikt att ens läsa?
Det är min fråga...
Detta ska jag ta tag i nu...på en gång...storrensning!
Känner just nu ett stort behov av att även rensa upp på andra områden än just vad gäller kost och hälsa.
Behovet att ha rent och snyggt runtomkring mig tycks öka.
Känner att jag inte bryr mig speciellt om vikten just nu, utan bara njuter av att jag mår bra..
Och trivs i min egen kropp.
Tänk vad minus 15 kilo kan göra?
Varför har jag inte gjort detta tidigare?!
2013-01-27
20:18:47
Dag 86 Vardagsbiffar!
Idag hade jag och sambon en romantisk middag a la Itrim.
Det vankades Vardagsbiff med grönsaksmos (blomkål å broccoli).
Kändes inte alls som vardagsbiff, utan mer "lyxbiff". Men men..så här såg det i alla fall ut!
Sambon assisterade..och gjorde biffarna...
Jag kokade blomkålen och broccolin. MUMS!
Så här fint blev det på min tallrik efteråt.
Det var lika gott som det ser ut.
2013-01-26
23:06:21
Dag 85 Upptrappning!
Idag har jag spenderat dagen tillsammans med mor, far och sambo i storstaden Norrköping.
Där har vi gått runt i affärer och provat kläder.
Jag ÄLSKAR Stadium. Vi var på outleten, där jag köpte nya underkläder. Nya trosor.
Så härligt att få lite nytt, nu när jag verkligen rensar i garderoben.
Just det..jag har fått en inflammation i en led i vänster pekfinger. Kul, va?
Gör ont som in i helvete!
I alla fall...
Angående mitt ätande; så har jag nu börjat med upptrappning.
Det som gäller den närmaste veckan är; 3 måltidsersättningar och ett mål "vanlig" mat.
Dock ska det vara en handflata protein och tre knytnävar grönsaker/frukt.
Det skrämmer mig lite att börja äta igen...
Vanlig mat, så att säga.
Vad kommer hända nu?
Kommer vikten smyga sig på igen, kommer jag fortsätta att gå ner i vikt?
Vad kommer hända nu?
Lite lätt rädd.
Men men...dagens mål mat bestod av sallad, gurka, tomat, tillsammans med räkor, skinka och kebab.
Vi åt ute efter allt shoppande.
Mums.
Du kan verkligen inte förstå hur gott det är att äta mat.
Nu när jag "får". Det är inte fusk. Det är liksom NU mitt nya matliv börjar.
Ett liv utan hetsätning, med hälsosamma matvanor.
Kvällen avslutades med ett parti, eller fyra, Skip bo, tillsammans med mormor och morfar!
2013-01-24
19:00:52
Dag 83 - Funderingar på bloppis
Håller på att läsa denna bok nu...helt klart värt att köpas!
Har lånat den på bibblan..men skulle faktiskt vilja ha ett eget ex, för jag tror att jag kommer läsa om den. Och om igen...och igen..den är så bra. Har inte läst ut hela än...men håller som sagt på. Sjukt inspirerande. Nu ska jag ta tag i livet, eller rättare sagt vår lägenhet. Nu ska jag rensa bort saker som vi bara "har", utan att egentligen vilja ha...jag börjar med alla mina bantnings- och viktböcker. Nu har jag ju hittat min grej...! Först tänkte jag kasta dem...sedan insåg jag ju..att jag kan ha en liten bloppis eller lägga ut dem på tradera...! Är en bloppis av intresse?
Alltså att jag lägger upp bilder här och sedan hör ni av er om ni är intresserade? Har också börjat rensa bort gamla kläder, asså...det gynnar ju inte mig någonstans att ha kvar stora kläder som jag inte längre kan ha..även om de är rätt nya? Vad ska jag ha dem till liksom?
Det är ju helt obegripligt. Bättre att rensa ut, köpa nytt och fräsch...till mina nya minus femton kilo lättare kropp. Eller hur?
Kanske kan jag också få in lite pengar genom att sälja av en del..? Kanske så att det räcker till en ansiktsbehandling...det skulle inte vara helt fel...
2013-01-24
18:17:25
Dag 82 (igår)
Gårdagen spenderas mest med att äta, dricka, vara...öh..typ inget speciellt. Jag somnade redan vid 21:00. Så därav mitt uteblivna inlägg om hur dagen hade varit. Jag hade inte gjort något speciell men var mycket trött i alla fall! Så kan det vara...
Roligt att se föresten, att jag börjar få lite flera läsare som tittar in varje dag! HEJ PÅ ER!
2013-01-22
21:05:49
Dag 81 "jag har tappat mitt S"
Shit. Idag har jag spenderat hela 4 timmar på ett sjukhus. JAG, som har sjukhusfobi...det är sant..men jag börjar nog bli botad. Som tur var råkade jag träffa på mormor och morfar där. Mormor var jättepepp och det kändes bättre. Sedan hade jag med mig en feng shui-bok som jag satt och läste i väntan på doktorn..jag var tydligen inbokad på en hjärtspecialist.När jag träffade honom frågade han mig vad jag hade sökt för sedan kollade han på mig med stora ögon och sa "du ska ju träffa en hormonexpert, inte mig". Sedan ringde han till sin kollega som hade en tid tre timmar senare...sagt och gjort. Hormonexperten och jag pratade i 1 timme 15 minuter.
Jag blev av med mitt "S" i min tidigare diagnos..så nu har jag PCO. Jag har också fått medicin. Medicinen ska jag ta i liten dos och öka gradvis till maxdos. Maxdos ska jag äta i 6 månader, sedan är det uppföljning...
Han rekommenderade mig starkt att inte försöka bli gravid under tiden jag tar medicinen och påtalade den stora risken som finns med att vara gravid och så kraftigt överviktig som jag är. Det är inte längre så att jag är så pass överviktig att det är farligt för mig själv, om jag blir gravid...men däremot farligt för eventuellt kotte. Känns piss.
Men..jag försöker tänka som min mamma sa: detta förklarar mitt sug, min icke-förmåga att känna mig mätt...och jag har äntligen en diagnos att "skylla på" som kan öka min förståelse för detta och kanske minska mina krav på mig själv och vara nöjd med det jag faktiskt har gjort hittills. MINUS 15 kilo!
Idag vägde jag in mig på 89,3 kg.
Minus 14,9 kg.
Jag måste minnas: detta är ingen dödsdom. Det är ett hjälpmedel att nå mina mål.
Just nu känns det dock rätt svart..men jag återkommer...snart!
