ZtorZillen

2013-02-07
21:10:25

Dag 97
Det här med psykbryt. Idag kan jag fundera på om jag får någon slags kick av det eller...suck.
Har fått ytterligare ett psykbryt sedan mitt senaste inlägg om facebook. Denna gång handlar det om alla dessa människor som väljer att skaffa barn men sedan tycker att det är "helt okej att soc tar hand om dem och flyttar dem till en annan familj". Asså. Seröst. Återigen...prioriteringar.
Varför skaffar vissa personer barn?
Idag hade vi gruppmöte (vi som jobbar med utredningar på barn och familjer) sedan hade vår boss-lady
bjudit in försörjningsstödsgruppen. Inget fel på försörjningsstöd, har själv jobbat där.
Men det tycks saknas barnperspektivet i denna kommun hos de flesta handläggare...på försörjningsstöd..
Jag vet inte, det är min uppfattning.
Och sedan vilka människor de jobbar med! En kollega har just nu en ensamstående pappa med två barn som hotas med vräkning men som vägrar ta emot den lägenhet som vi erbjuder! (på grund av tapeterna!!!)
Va f*n liksom? Vart är världen på väg?
Då fick han tydligen ett ultimatum. Tar du lägenheten eller ska vi ta dina barn? (eftersom han hellre vill bli bostadslös, och vi kan faktiskt inte låta barnen bo på gatan...)
Å han säger "ta barnen"! VA?!
Vad är det som händer?!
Jaja...nej..nu ska jag inte bli galen här...
 
 
Det är klart att jag inte gör saken rättivs, eftersom jag inte kan beskriva mera bakomliggande saker.
Men ändå. Själva attityden.
Ta mina barn!
 Jag gillar inte tapeten..! Buhuhu..
Suck.
 
Men annars är det bra...
Hahaha. Nejdå..men det är faktiskt rätt ok med mig.
Försöker tänka positivt, försöker promenera även om yrseln är rätt jobbig att ha att göra med.
Lyder coach Tobias råd att lyssna på kroppen...tar det mest lugnt, dricker te, vatten, äter 4 ggr/dag.
Går när jag kan...så..typ...
Allmäntillståndet är inte det bästa...men det känns ändå bättre än på länge och jag känner mig inte längre superkänslig vad gäller matos, eller matlukter...
Har jag berättat om min matsvartsjuka som jag tidigare kännt?
 
Vad vill ni läsa mer om i bloggen?
 
Kategorier: Itrim, Jobb/Integrationspolitik;

Kommentarer:
#1: Anna

men vad fasen håller folk på med, man blir så trött :( Den känner inte jag till, berätta gärna.
Jag är rätt ny på bloggen så jag skulle vilja veta mer om dig. Gillar du att resa?Favoritmusik? allt vill jag veta :P

Svar: Va roligt! Välkommen! Roligt när nya läsare ger sig till känna! :D
pcoslife.blogg.se

2013-02-07 @ 21:38:17
#2: Eleonor

Jag har inte läst om matsvartsjuka, men det är nog något jag skulle vilja läsa mer om hur du känner. Jag har känt det själv, tycker det är orättvist att vissa kan äta massa godis, god mat och chips och allt möjligt utan att gå upp i vikt. Medan man själv lägger på sig för minsta lilla extra man äter, nästan.

Svar: Will do! Ska skriva om det...! :D "skönt" att veta att man inte är ensam..!
pcoslife.blogg.se

2013-02-07 @ 22:50:06
#3: Anneli

Är det möjligt????? Skulle aldrig klara av att ha ditt jobb - hade suttit inne för kidnappning, dråp eller nå't ännu värre för länge sedan....

Önskar att jag hade din karaktär - jag älskar mat. Choklad. Ost!!! Kan inte låta bli. Förr tillhörde jag de där som aldrig behövde bry sig, men nu..... Har satt en gräns, när jag väger si och så - DÅ!! Men den där gränsen har en förmåga att flyttas, ett kilo i taget -i fel riktning liksom.

2013-02-08 @ 09:46:33
#4: Tackan

Känner så igen mig i din jobb situation . Det är ett sjukt tufft jobb just för att man får möta och se människors ytterligheter på ett naket sätt .

Minns ett hembesök där fem små hungriga barn stod framför en överfull fruktskål, de visste inte vad det var , inte hur man skalar en banan. Skålen var så klart spel för galleriet .
Men ur en gamal fryspåse slukade de kalka pomme som om det vore lyx.
Jag längtar tillbaka samtidigt som jag njuter av att för tillfället jobba med ngt annat.

Svar: Suck. Ska det vara så svårt att ta hand om sina barn, egentligen?! Vad kan vara mera värt liksom? Hm..ja, människor är rätt märkliga ting...
pcoslife.blogg.se

2013-02-09 @ 08:51:54
#5: alexandra

blä... vilket jobbigt arbete du har, hade aldrig klarat det.... har inget tålamod med människor..haha

Svar: Undrar om jag har något tålamod...ja, jag har väl det..fast inte alltid..inte med alla!
pcoslife.blogg.se

2013-02-10 @ 11:08:23
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: