ZtorZillen

2013-02-11
19:31:06

Dag 101
Ser ni vad fort det går? Nu är jag inne på hundra-något-talet...! Swish!
Har haft en tuff dag idag. Min närmaste kollega har blivit sjukskriven. Vi är tre stycken i min arbetsgrupp..men nu är de andra två sjukskrivna båda två..så då är det jag som är kvar. Och då läggs mer över på min tjänst, naturligtvis. Kändes lite som jag blev tillplattad i morse när jag kom till jobbet och fick veta detta...Mmm..
 
 
 
Jag förstår ärligt talat inte vart "vanligt" folk får sin energi ifrån...ni vet..de där hurtbullarna som man möter på vägen till jobbet och de springer glatt i sina j*vla löparkläder.."hejåhå..här kommer jag...smal som en pinne och bara swishar förbi i mina dyra märkesträningskläder". Vart får de energin ifrån?
 
Eller de där som "drar en runda i gymmet" på lunchrasten?! Men?! Va händer? Varför hoppar energin över mig?
Jag känner mig omänskligt trött. Det är vad jag är. Just nu orkar jag knappt vardagsmotionen som jag satt som mål för mig själv: 7 000 steg/dag. Det är mitt mål. Mentalt är det "lätt"...men kroppen vill inte.
 
Vad gör då jag!?
Jo, som i vanliga gamla hjulspår är första tanken att tröstäta. Inte lite heller, utan bara vrål-hetsäta. Det är det jag vill just nu. Jag och sambon åt tacos till kvällsmat. Det blev mer än vad jag skulle äta, det är jag den första som erkänner. MEN jag lämnade mat. Det är stort. Ändå..det är en stor omställning att från att ha ätit så kontrollerat i tre månader till att börja "äta själv" igen...
 
Hos mig råder det blandade känslor. Dels en matsvartsjuka ("varför får alla andra äta det och det..") dels en rädsla för att jag nu helt ska återvända till gamla vanor och sakta men säkert börja gå upp i vikt igen. Jag vill inte hamna i jojo-bantande igen...NEJ, jag accepterar inte detta! Samtidigt verkar kroppen streta emot...förra veckan gav jag mig på att försöka träna en dag...det slutade med att jag avbröt och sambon fick leda mig till duschen...usch...ska det vara på det här viset? Är det meningen?
 
Hur ska jag klara av mitt nya liv?! Jag behöver verkligen fundera över det här...hur ska det gå till?

Kommentarer:
#1: Tackan

Vanliga msk som joggar på morgonen har inte ditt jobb. Var vaksam så du inte bränner ut dig !!! Var rädd om hela dig.

Svar: Ja, det ska jag, tackan! :D
pcoslife.blogg.se

2013-02-12 @ 17:18:26

Du kommer inte att återvända, eftersom du fått smak på det nya livet. Det är så mycket härligare.

2013-02-17 @ 18:42:00
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: