ZtorZillen

Tro det eller ej, men det blir lite promenerande så här...även om man har semester och allt. Jätteskönt att komma ut och gå. Skönt att ha hunden att "skylla" på. Alla liksom "godkänner" det skälet när man går mitt i en sittning liksom och sedan kommer tillbaka, lite piggare lite fräschare. NU blåser det dock som en...jag vet inte, storm? Befinner mig just nu i Sörmland...men är på väg ner till Göteborg...jag vet inte när vi åker. Personligen hoppas jag att vi ska vara kvar hos mamma å pappa ett längre tag då jag känner mig så välkommen här. Avslappnat och skönt.

När vi kommer hem till norrland blir det dock lite mer planerad motion. Ser fram emot detta, på ett sätt. Har börjat planerat så smått hur det närmaste året ska se ut. Känns mycket bra. Vill verkligen ta tag i detta nu, och det känns bra att jag inte är ensam och att jag har Emsut som stöttar mig i vått och torrt. Jag ska finnas där för henne också!

Nu jäklarns!

Just det, det är därför som jag saknas i cyberspace. Inte för något annat...utan helt enkelt för att jag har minimal tillgång till Internet. Vad händer i era liv annars då, så här i nyårstider?

Bara för att det snart är jul, innebär det inte att jag tar semester från att väga mig...även om jag kanske borde? ;)
Jag har just nu semester från jobbet, njuter i fulla drag och har tillsammans med sambo, hund och svärmor åkt ner till mina päron för att fira jul! I morgon ska vi först fira ensamma tillsammans med päron och min bror, sedan åker vi vidare till min moster med familj...och mormor och morfar!

Nu är det dags att vi börjar ladda med pepp-bilder!

Snart är det jul och då är det lite så där extra svårt att hålla sig till planerat intag av mat och sötsaker.

Så därför behöver i alla fall jag påminnas om att det är möjligt.

Viktnedgång som leder till friskhet som leder till enklare vardag då man inte behöver släpa på en massa extra kilon. Idag unnar jag mig en stund att se på Biggest loser före-och efterbilder för att påminna mig själv att det där kommer att vara jag!

Bara för att jag inte har lagt upp bilder på mina senaste måltider, betyder detta inte att jag svälter.

Jag lovar!

Ovan ser ni ytterligare måltid a la LCHF.

Korvstroganoff, blomkål, lite gurka å paprika på det!

Sedan mjölk också..kan inte leva utan mjölk i alla fall någon gång i veckan så där!

Smaklig måltid!

-angående sjukvården.

Nu har jag blivit kallad till medicin. De ska fortsätta att utreda hur det kommer sig att min vikt inte rör på sig så som jag önskar...(senaste tiden har den ju rört på sig, likt önskvärt neråt). men ändå.

Nu ska jag "samla urin". Ja, du läste rätt! I 24 timmar, ska jag slaviskt samla urin. Jag trodde att det var ett skämt när jag läste brevet från labbet. Jaha. Det är så i alla fall. Nu ska det samlas. I ett dygn. Samla Urin. Urin. I ett dygn. Jag är nog fortfarande lite chockad. Hm. Jaja, det är skönt att bli tagen på allvar. Kanske blir det någon rätsida på detta till slut. Nu ska övervikten bort. Jag är taggad och pepp. Och chockad. Lite. En aningen. Urin! Jistanes!

Träningsmål för 2012

_______________________

Delmål 1: Utföra någon fysisk aktivitet minst 2 ggr/vecka (minst 30 min/tillfälle)

Delmål 2: Hålla plankan i 3 minuter (TÅ)

Delmål 3: Kunna jogga 30 minuter i sträck

Delmål 4: 25 st armhävningar (på tååå)

_______________________

Måndag

35 min promenad

40 min intervall på löpband (gå/jogg)

Tisdag

25 min promenad

30 min promenad

Onsdag

45 min intervall på löpband (gå/jogg)

Torsdag

40 min intervall på löpband (gå/jogg)

20 min promenad

Fredag

Vila

Lördag

20 min promenad

30 min promenad

Söndag

30 min promenad

 

Kommentar:

Vilken underbar vecka, nu när jag tittar tillbaka! Så mycket joggning har det väl inte vart i mitt liv sedan...sedan någonsin! Fasen va roligt, och roligt att det visade resultat på vågen i fredags. Det är väl bara att köra på, eller vad säger ni? En stor eloge till mig själv, bra jobbat Zillen, sooon 2 b "miniZillen". Hejja hejja hejja!

Svärmor är på besök, varför det inte hinns med att blogga så mycket som jag kanske skulle vilja...
Men jag ska försöka i alla fall. Svärmor är på besök fram till jul, sedan åker vi tillsammans ner till min familj och firar jul där, sedan har jag semester och då åker vi vidare till Götet och träffar sambons familj. Naturligtvis har vi också med våran älskade puligan, även känd som Samson. Så ser planerna ut. Någonstans i allt detta, så försöker jag fortfarande räkna kalorier, äta LCHF, träna, jobba...ambitionen är att hinna klippa mig innan jul också, men det vet man aldrig om det lyckas..har funderingar på att färga håret också så här i juletid...förslag på någon frisyr? ;)

Dagens prova på: blodgrape!
Om ni nu aldrig har ätit blodgrape, så är det något som rekommenderas starkt. Det har blivit min favoritfrukt! Mums! Min älskade sambo kom i dagarna hem med en "överraskning", han hade vart på Lidl och köpt hem 7 st blodgrape! Mumma! Ibland älskar jag honom lite mera än annars!

Over and out

Måste säga att jag är sjukt imponerad över att det finns så många människor därute som faktiskt aktivt läser min blogg! Å jag är så tacksam för att det är så många som tar sig tid att kommentera mina inlägg.
Nedan ser ni mina favoriter i köket just nu: kaffebryggaren, vattenkokaren och det nya tillskottet i skaran -vågen!

 

Tro det eller ej, men ibland behöver jag en ”jag-är-härligt-rund-och-go”-boost!

 

Jag fajtas mest varje dag med en känsla av att inte räcka till…detta i många avseenden men framförallt så har jag mycket känslor kring min vikt. Att inte duga, att vara äcklig och ful. Detta är visserligen något jag, rent intellektuellt, vet inte stämmer. Men efter att ha hört dessa ord, dessa hemska meningar om mig själv i flera års tid…varje dag…så har jag mer eller mindre börjat tro på dem. När jag slutade gymnasiet (6 år sedan) så bestämde jag mig att nu får det vara nog med att tycka synd om sig själv. Nu är det min tur! Jag ska inte ”vänta” på att bli smal, bli lycklig. Att vara smal är inte samma sak som att vara lycklig. Att vara lycklig, tror jag handlar om ett förhållningssätt. Jag måste själv välja att se mig själv på ett nytt sätt…det är något som jag aktivt jobbar med nu, sedan cirka 6 år tillbaka…men det går ju sisådär. Det tar tid…

I alla fall. För att påminna mig om att människor kan vara vackra oavsett storlek, så är jag en återkommande besökare på Plusmodelmag.com

 

Där hittar jag massor av pepp! Bland annat så har jag i dagarna sett Gabi Fresh, som dessutom är med på framsidan av Plus Model Magazine. Såå snygg! Så dagen till ära så får ni en massa pepp-bilder som påminner oss alla att bara för att man är av större modell så kan man vara riktigt het i alla fall! Love IT!!!

Måndag

30 min promenad

 

Tisdag

Vila

 

Onsdag

Vila

 

Torsdag

Vila

 

Fredag

Vila

 

Lördag

Vila

 

Söndag

40 min Intervall (gå/jogg)

 

Kommentar:

Vad ska man säga? Det var en vecka som inte alls gick som planerat. Å andra sidan så var det i alla fall något som hände. Man måste väl ha sådana här veckor också, antar jag...Nu är det bara att se framåt och fokusera på denna kommande vecka och vara superpepp och bara ge järnet! Det kan bara gå åt ett håll nu!!! Kom igen!!!

Veckomål denna vecka:

Ta hand om mig själv (göra något jag tycker om varje dag)

Utnyttja friskvårdstimmen

Jogga (minst 3x3min)

Räkna kalorier

Minst 30 min träning varje dag

Minst 20 min meditation varje dag

Jag har en hemlighet.

Jag fullkomligt älskar att vara barfota. Jämt.

Oavsett väder och vind. Väldigt ofta har jag inga strumpor...nästan aldrig.

Möjligtvis när det är kallare än -25...möjligtvis.

Idag har jag tränat intervallträning.

Jogg, gå, jogg, gå...jogg igen..och sedan gå...

Allt barfota.

Livet är bra ibland!

Så stolt över mig själv och att jag lyckats jogga så mycket på en och samma gång..

Detta utan att knäna pajjade också!

YEEEEY!

Har jag sagt att jag ger LCHF ett nytt försök?

Jag vet inte...detta fotograferande med mobilen, jag vet inte om jag är så duktig på det..måste träna! I alla fall...så serverades det i kväll i casa de Zillen, ett stycke kassler/skinkomelett a la LCHF. Lite kvarg, lite ägg, lite grädde, lite kassler! Massor av örtkryddor. (dålig bild) men det var mycket gott! Min mamma, har för övrigt, inte hört av sig angående min blogg sedan jag började med dessa matinlägg...jag undrar just om hon sitter där hemma och testar alla recept jag skriver ner? ;)

Älskar dig MammaZillen!

Såg detta fantastiska fotografi på ett par skulpturer idag när jag slösurfade. Det är Marianne Lindberg De Geer som ligger bakom detta fantastiska verk! På något vis så talade de till mig. Så tydligt, så vackert. De befinner sig utanför konstmuséet i Växjö, vad jag kan förstå. Något jag inte kan förstå är hur jag kan ha missat dessa donnor, då jag själv under en tid i mitt liv bott i, just det, Växjö.

Mina kära föräldrar har alltid försökt att förmedla att det viktigaste i livet är kärlek, eller det är i alla fall så jag själv har uppfattat deras uppfostran. Kärleken till livet, kärleken till andra människor, men framför allt kärleken till sig själv. Tyvärr, som ni kanske har förstått har den sista punkten inte varit så lätt för mig själv. Något som för övrigt jag tror att många i dagens samhälle delar med mig. När jag ser på dessa bronskvinnor så tänker jag spontant ”vad har jag gjort mot mig själv?”. Jag ska hädanefter försöka omprioritera mitt liv. Mitt sätt att se på mig själv. För en gångs skull, ska jag lyssna på mina föräldrar och försöka lära mig att älska mig själv, så som jag är. Så underbar och fantastisk och unik som jag är! Helt enkelt! Kort och gott! Jag ska fortfarande försöka gå ner i vikt, men för hälsans skull. För mitt välmående. Det är inget misslyckande om jag om ett år inte har nått mitt mål; det vill säga om jag då lever ett mer hälsosamt liv än vad jag gör just nu. Om jag lyckas få in motion som en kär återkommande sak i mitt liv. Något som jag gör med glädje, inte för att jag måste utan för att jag vill! Då har jag lyckats! Om jag har ett bättre (än vad jag har just nu) förhållningssätt till mat. Om det är en naturlig del i mitt liv, men ändå inte den största delen av mitt liv..så som det är nu, då är jag nöjd! Då har jag lyckats!

Tänk vad mycket tankar en skulptur kan sätta igång i ens inre…tänk vad konst påverkar. Helt sjuk och ändå så fantastiskt! Jag hade på något konstigt sätt glömt bort hur värdefullt konst är i mitt liv…varför tappade jag den viktiga delen av mitt liv? När hände detta? Varför lät jag det ske? Många tankar, som sagt…men det som började igår, är början på mitt nya liv. Med fokus på mig själv, vad jag mår bra av och vad som gör mig lycklig. Mer konst till ZtorZillen och till folket. Nu signerar jag ut…over and out!

 

Vänligen,

Z.Z

 

 

Dagens matinlägg, tillägnas min kära fader, så att han inte blir avundsjuk att min kära mor nämndes under gårdagens bloggskrivande. För övrigt, vilket jag glömde skriva igår, är naturligtvis min kära far även en trogen bloggläsare. (ursäkta pappa, att jag glömde bort dig)

 

Till "Dagens lunch" serveras följande;

Lövbiff x2

Gurka

Spenat

20 g tomat

Sallad

Het bea-sås

Till denna ljuvliga rätt a la kaloriberäknad-LCHF, serveras ett (smurf-)glas kallt kranvatten med is. Isen är direkt importerad från den så kallade "frysen".

Smaklig måltid, önskar ZtorZillen samt zillen-sambon.

Samson hälsar:

Hundar får avnjuta kycklingtorrfoder blandat med frolic och isbitar (även dessa importerade från kallare klimat).

 

Ett år (ungefär), ett mål (med inspiration av Emsut)

Den 31 december 2012 kommer jag att väga 89 kilo.

_______________________

Delmål 1: 103 kilo

Delmål 2: 99 kilo

Delmål 3: 95 kilo

Delmål 4: 93 kilo

Delmål 5: 90 kilo

Delmål 6: 89 kilo
______________________

Belöning 1: Hemmaspa (bubbelbad, ansiktsmask, fotbad, manikyr)

Belöning 2: En CD

Belöning 3: En manikyr av nagelteknolog

Belöning 4: En orkidé, eller två ;)

Belöning 5: Ta fram kassen med kläder som jag lagt undan, prova och njuta ;)

Belöning 6: En resa

Min mamma är en ständig följeslagare till min blogg. Vad som än händer, vet jag i alla fall att jag har EN läsare. En ivrig sådan, som kommenterar varje dag. Hon har dock inte lärt sig hur man gör detta online, utan brukar allt för oftast ringa till mig och säga något i stil med "du, jag läste din blogg...". Glömmer hon att säga "hej" först så vet jag att jag har skrivit ett inlägg som har påverkat henne, på det ena eller andra sättet. Igår fick jag höra att det behövs recept på min blogg. Det saknas. Och eftersom det var en begäran från mitt största fan, tillika min mor, så vågar jag inte annat än att följa hennes råd.När jag nu har en så modern mobiltelefon, så skulle man kunna tro att fotografierna jag tar med den skulle vara mer proffsigare...men jag tror att det har att göra med hon bakom "kameran", så att säga. I alla fall. Idag bjuder jag på följande recept (se nedan). Vi åt det idag och det fick mycket bra betyg från både mig och sambon. (Samson fick inte smaka)

Personligen gillar jag färsk pasta, äter kanske det tre gånger om året eller så..men det är gott.

Idag serverades färsk pasta med smak av citron.

Till carbonaran, användes följande (2 pers):

-240 g bacon
-1 pressad vitlöksklyfta
-1 msk olivolja
-1/2 dl parmesanost
- ca 1 dl grädde
-svartpeppar
-2 ägg, endast gulorna
-1 msk hackad persilja.

Blanda äggulor, grädde, ost, olja och pressad vitlök i en skål. Vänd ihop smeten med pasta och bacon. Servera. Ät och njut! Mums!! ;)

Just det..det är väl därför jag vart så hängig de senaste dagarna...
I alla fall..en kväll som denna spenderade jag och sambon tillsammans med lite Yatzy och sedan lite film. Kan verkligen rekommendera denna jul/hannukah-film!

Idag har ovannämnda lilla skit-puli, blivit kastrerad.

Så var det med den saken.

Han går just nu runt med en tratt runt halsen och tycker synd om sig själv.

Gnyr gör han omvartannat...sedan sover han mycket. Fortfarande påverkad av narkosen, vilket enligt veterinär-syster är helt normalt.

Samson hälsar.

Jag var ju hos farbror doktorn igår. Och fick då diagnosen: frisk. Eller inte riktigt så. Han började prata om olika metabolasyndrom...men i alla fall. De goda (de helt jävla fantastiska nyheterna) är ju i alla fall att det inte finns några medicinska tecken på att jag inte skulle kunna få barn. Så de andra läkarna som har påstått det: bite me! Typ. ;) Det är mycket goda nyheter vill jag lova. Det betyder ju att det finns alla chanser i världen att jag kan få biologiska barn någon gång i framtiden!

Den nya läkaren förbluffades dock över min viktresa och det är fortfarande ett mysterium att jag inte går ner i vikt, när jag borde..så att säga.Alla prover var dock mycket bra, enligt hans utlåtande. Han skulle därför kolla upp om det var gyn eller medicin som skulle ta hand om mig i fortsättningen..för fortsatt utredning. Han verkade dock vara inne på linjen att det "kanske bara är att acceptera att du är stor". Hm!!!

Hejsan, svejsan...kära bloggläsare.

Fick en fråga av en anonym läsare. Frågan gällde hur jag mår med stressen och allt.
Kort svar: Ingen förändring, eller knapp förändring.

Långt svar:
Jag försöker att varva ner. Ingen övertid. I morgon ska en av mina ungdomar på suicidbedömning, det råkar vara samma dag som jag själv skulle till läkaren. Då min chef inte fattar allvaret med att jag mår dåligt, sa jag till henne att jag prioriterar min hälsa framför ungdomens, varför jag inte följer med till barn- och ungdomspsykiatrin i morgon. Punkt.
Så...vad kan vi göra för slutsatser av detta?
Jag sover bättre nu, fortfarande oroligt, men jag sover i alla fall. Jag har fortfarande hjärtklappning, huvudvärk..problem med närminnet, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter...Sedan har jag även fått halsbränna på sista tiden, och även hudutslag i form av eksem i hårbotten och lite på övriga kroppen...

 

Min överlevnadsstrategi just nu är att ta hand om mig själv. Jag försöker att hela tiden tänka på att inte bry mig så mycket om mina kids. Att det finns någon annan, och att jag inte hjälper någon genom att själv må dåligt...men det är inte lätt, ska gudarna veta. Men fokus just nu är: fokus på att må bra.

Veckomål denna vecka:

Att varje dag unna mig själv något speciellt (redovisa i slutet på veckan)

Ta hand om mig själv

Räkna kalorier

Meditera och avslappningsövningar varje dag

 

-over and out-

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Foto:UNICEF

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

 

 

Foto:UNICEF/Pelle Bergström

 

Personligen har jag redan varit inne på UNICEF:s hemsida och shoppat julklappar till en kollega och mig själv!

Det blev: 167 påsar vätskeersättning, skolpaket och sagoböcker! Tror att de kommer att komma till stor nytta, vart de än hamnar i världen! Ser glädjen av att studera hos "mina" kids, vore det inte underbart om de kunde få det i sina hemländer? Med sina föräldrar? Tror att vi måste utbilda människor och på så sätt försöka minska svält, krig och öka på välfärden i hela världen! Hjälp till du också!

Vinnare av top model, tillika plus size-modell. Personligen tycker jag att hon ser mer ut som en riktig tjej än många modeller. Denna vecka hyllar vi de kvinnliga formerna och njuter av att vi är stora å vackra. Kurviga och sexiga. Smala och bystiga. Tjocka och platta. Feta och mjuka. Hårda och fasta. Vi älskar alla! Denna vecka hyllar jag alla kvinnor. Stor som liten. Tjock som smal. Alla är vi unika. Vi är alla vackra och vi ska banne mig inte skämmas över våra kroppar, oavsett vilka skavanker vi bär på! Oavsett vad vi har för komplex. Dennna vecka så ska vi visa världen att vi är superheta, oavsett vad!!! :D

Idag har på flera än ett sätt, varit en tuff arbetsdag. Idag har jag mycket (mer än annars) svårt att försvara Migrationsverket och deras extremt märkliga beslut.

Jag orkar inte riktigt förklara hela ärendegången. Men ska dra det i korthet. Ett asylsökande barn dyker upp någonstans i Sverige. Den kommunen kallas för "ANKOMSTkommun", barnet eller ungdomens ärende behandlas av Migrationsverket...som ska -inom kort- "hänvisa" ärendet (OBSERVERA att man inte pratar om barnet, utan just ärendet) till en så kallad "ANVISNINGSkommun". Det är här i kedjan jag sitter. I anvisningskommunen. Det är den kommun som ansvarar för barnet tills dess att denne fyller 18 år. Eller typ i alla fall. Det sägs så på pappret.

För alla er därute med fördomar mot just ensamkommande barn. Försök att vara ensam och utelämnad i ett helt nytt land, så får ni se. Om detta land dessutom skulle råka heta Sverige. Lycka till. Byråkrati så det svider. Uäää.

Någonstans i allt detta så finns det något fint som heter så mycket som FN:s barnkonvention.
Just det, du hörde rätt. För oss -stackare?- som växte upp på 90-talet var FN:s barnkonvention jättepoppis ett tag. Vill minnas att det sändes information om detta till och med på barnprogrammen. Just det. Mycket nyttigt för välpriviligerade svenska snorungar som en själv att förstå att jag har rätt till skolgång, hälsa och boende. (jag vet jag låter bitter, men blir ledsen på hur Sverige kan behandla barn ibland..oavsett vilket land de råkar vara födda i). FN:s barnkonvention myntade begreppet "barnets bästa". Wow. Vilken våtupplevelse för svenska myndigheter. Bara vi säger att vi har tagit hänsyn till barnets bästa, så blir allt bra. Ingen Janne Josefsson där inte. Å så bra! Gulli-gull-rosa.

Det kom ett barn till oss. Se inlägget under kategorin Jobb. Nu ska han vidare. Han får inte vara kvar. Tack och hej. Migrationsverket, i ett nötskal. Allt handlar om pengar. Hej å hå. Skit i barnen. Har han etablerat kontakt med andra ungdomar där han bor? Har han en jäkligt kompetent soc sekr? Skit idet, ryck upp pojken. Igen! Varför ska vi trygga honom? Nej, nej! Upp, upp och iväg. Nu ska han till en ANVISNINGSkommun. Nu har de ansvaret. På onsdag åker han. Får knappt säga hejdå. Han som skulle börja skolan på onsdag. Nej, nu ska du iväg till annan kommun. Hejdå!!

Jag skäms över vårt system i Sverige. Jag skäms över att vara en del av det. Jag skäms över att vi inte tänker mer på barnen! Är det fel av mig att överväga att ge ut mitt privata mobilnummer till killen? Usch, jag visste om detta tidigare. Men nu känns det ännu mera fel. Fel, hur vi behandlar dessa ensamma barn. Har en dålig känsla i magen, den lär inte bli bättre. Suck.

Måndag

30 min promenad

Tisdag

Vila, meditation

Onsdag

40 min jogg/promenad

Torsdag

Vila, meditation

Fredag

2x20 min promenad

Lördag

40 min promenad

Söndag

40 min promenad

meditation

 

Kommentar:

Jag vet inte vad jag ska säga. Eller rättare sagt, skriva. Det blev inte alls som jag planerat. Men det blev ju bra i alla fall, jag har ju promenerat. Men ändå! Har som sagt fokuserat på det mentala denna vecka. Har skrivit ner allt som jag stoppat i min mun. Så nu hoppas jag att det på fredag nästa vecka ger resultat (har ännu inte vägt mig...). På onsdag ska jag också till läkare för uppföljning av mina prover. Håll tummarna att de har hittat något som de kan hjälpa mig med!

 

Fler än jag som kollar på Smallville? Just nu sträck-kollar jag å sambon ;)

Det är söndag. Det är andra advent. Det är orkidé-pysslar dag.

Dagen har knappt börjat. Jag har ändå hunnit med en underbar morgonpromenad med Samson.

Omplanterat två orkidéer. Ätit frukost, och mellanmål i form av en halv sharon, registrerat allt på matdagboken.

Och som grädde på moset har jag också paketerat två julklappar, en till svärmor och en till sambon.

Ser inte fram mot julen. Eller jo, till ledigheten. Men julafton har en tendens att bli så materiellt.

Jag saknar jularna i Borås. Där vi delade ut julklappar, drack glögg, var ute med hunden och sedan spelade sällskapsspel och kortspel resten av kvällen. Detta naturligtvis varvat med julmat. Julmat som hela familjen lagade tillsammans. Denna jul kommer bli annorlunda. Delvis för svägerskan har konverterat till islam, vilket då betyder att vi inte längre kan ("får"?) fira jul tillsammans. Inget ont menat mot hennes val att konvertera, jag tror att det var det bästa som kunde hända henne. Men jag vill ändå fira jul med alla i familjen. Oavsett vad man har för religiös trosuppfattning. Jag menar, jag firar inte jul för att jag tror på Jesus. Inte ett dugg.

Jul är tradition. Punkt. Jag är uppväxt i Sverige, med jul. Å jul är familjens högtid. Det ska vara snö, julskinka å julgröt. Spel, lek och glögg. Glädje och mys. Och för att inte glömma det viktigaste -julmusik!

Delvis för att vi nu bor så långt ifrån alla. Norrland känns väldigt långt bort ibland.

I alla fall så hoppas jag på en underbar jul, i ledighetens tecken.

Just det! Har jag berättat att jag har köpt hemmagjord glögg? På en marknad för någon vecka sedan.

Snart kommer svärmor å hälsar på. Då blir det korsord och glögg! MYS!

På återskrivande!

Snön faller...marken är vit och jag har nyss kommit in från en promenad med mina älskade, bästaste-bästa pojkar. Sambon och Samson. Det var ett tag sedan jag skrev här. Mest för att jag saknar inspiration att skriva. Det tog lite musten ur mig när jag pratade ut med min bror...eller när han pratade ut med mig. Det tar på krafterna, speciellt när jag önskar att vi hade en närmare relation än vad vi just nu har. Kanske måste vi inse att det bara inte går.

I alla fall.

När man kommer hem från en liten längre promenad, som det blev idag...så är den perfekta njutningen att sitta vid youtube och lyssna på diverse låtar. Vad kan vara mer jul, än just "en julsaga" med Ainbusk och Håkan Hemlin? Barndomsminnen! Mys!

Ja, just det. Bara för att jag försvann ett tag här från bloggen, betyder inte det att min kamp läggs i dvala. Inte alls. Inte ett dugg. Just nu är det mycket fokus kring den mentala-biten, men också så är jag supernoga med att registrera allt jag äter. Än så länge så har jag hållit mig inom ramen för var jag "ska" ligga för viktminskning ca 1 kg/vecka. Min förhoppning just nu är mest att maten ska fungera. Hoppas att det också ger resultat. Allt detta vägande och mätande av maten trodde jag skulle bli svårare än vad det var. Men så var inte alls fallet, när jag väl började. Nu känns det som om allt går av bara farten. Även min kära sambo hjälper mig att väga och påminna om jag glömmer bort. Så skönt att min fixering vid mat återigen håller på att lägga sig. Har ju varit nära ett par gånger den senaste månaden att hetsäta. Ännu inte fallit dit. (detta till trots att jag har varit på julbord med jobbet också!)

 

P.S Samson hälsar D.S