2012-05-28
23:19:49
Lycka är att slå personligt rekord
Och jag klarade av det innan juni, så som jag hade hoppats på. Fasen va roligt!
Kan inte beskriva vilken glädje jag känner just nu!
Är så tjockis-stolt! De sista fem minutrarna gick på ren viljestyrka...
"Vem ska vinna? Tjockisen eller de som sa att jag aldrig skulle klara detta? JAG vinner"
Inget är omöjligt! Det var just detta jag behövde.
Bevisa för mig själv att jag kan. Allt sitter i viljan. Viljan att förändra!
Just nu skiter jag i min vikt, huvudsaken är att jag kan springa 30 minuter i sträck! Det är helt jäkla sjukt!
Kommer jag inte gå ner i vikt så ska jag i alla fall vara en hälsosam tjockis!
Men! Jag kommer klara det, gå ner i vikt alltså. Och det får ta den tid det tar. Det är okej! Jag kommer klara det! Jag klarar allt jag ger mig in på, bara jag inte ger upp!
Jag är bäst!
Träningsmål för 2012
_______________________
Delmål 1: Utföra någon fysisk aktivitet minst 2 ggr/vecka (minst 30 min/tillfälle)
Delmål 2: Hålla plankan i 3 minuter (TÅ)
Delmål 3: Kunna jogga 30 minuter i sträck
Delmål 4: 25 st armhävningar (på tååå)
2012-05-08
23:47:20
Munspel
Jag är egentligen noll musikalisk. Men jag älskar ljudet av munspel. När jag var liten spelade min farfar munspel..och farmor sjöng "I natt jag drömde något som, jag aldrig drömt förrut..jag drömde de va fred på jord å alla krig var sluuuut".
Barndomsminnen.
Mitt mål är att kunna spela just den låten. Det är långsiktigt mål. Just nu är mitt projekt att komma igenom "Gubben Noak" utan att få andnöd. Ett steg i taget.
2012-05-03
09:22:40
2 maj
Igår fyllde jag 26 år.
Min födelsedag spenderades på arbetsintervju i södra Sverige och resten av dagen i bilen på väg hem till norrland.
Intervjun gick bra, även om de påpekade att jag var överkvalificerad. Så nu är jag lite osäker på om jag egentligen vill ha jobbet eller inte. Vi får se. I övrigt så firade jag å sambon med pizza å glass!
Mums!
Presenter i form av pengar fick jag av mormor å morfar, mamma å pappa å svärmor!
Det kommer väl till pass när man endast lever på en lön...
Dagen var mycket bra, med fint väder å många skratt, även om det var tröttsamt att spendera 12 timmar+ i bilen.
Men nu är vi hemma. Jag är på jobbet, å nu ska jag återgå till verkligheten!
Hörs senare!
2012-04-01
17:43:58
Förebild
Nu gör jag det igen. IGEN. Publicerar ännu en pinsamhet. Verkligheten.
Detta är jag. Så här ser jag ut.
Aldrig igen.
Det här är verkligheten idag. I morgon är en annan dag. En ny dag.
Det här är det dåtid. Nu ser jag fram emot framtiden!
Aldrig mera!
2012-03-24
11:18:51
Påminelse
Kära ZtorZillen. Jag vet att det ibland kan vara motigt att träna, speciellt löp- och konditionsträning. Speciellt om man är 155 cm kort och man väger över 100 pannor. Då kan det vara tufft, visst. Ingen ska försöka förminska dina känslor. Nejdå. Men! Jag vill påminna mig själv om alla bra saker också…till exempel på det underbara sättet som min kropp bärs upp av mina muskler. Jag älskar hur min hållning förändras strax efter ett intervallpass på löpbandet. Jag märker tydligt hur hela jag fylls av positiv energi och en längtan till att vilja ha mer, mer, mer av den saken! Har tidigare läst om löpnings positiva inverkan på både kropp och själ…nu när jag börjar märka av det själv så känner jag mig jättetaggad att fortsätta, varför ska jag sluta liksom? Finns ingen anledning. Fortsätt med det jag mår bra av. Mera löpning. Mera pepp. Tydligen bildas flera hjärnceller också om man konditionstränar! (http://iform.se/lopning/lopning-far-hjarnan-att-vaxa) Lyssna och lär, ZtorZillen. Det är detta du ska göra för att din kropp ska må bra. Unna dig själv denna vardagslyx att må bra! Det är ditt val! Välj att älska dig själv!
2012-02-01
20:40:23
Här är jag
Måste faktiskt erkänna att min rumpa inte ser så stor ut på bilden som jag någonstans i mitt huvud "kännt" att den är! Det är också en dum sportbh att ta kort med...men men..poängen är i alla fall att ha något att jämföra med. För det lär nog ta ett tag innan jag gör om detta. (tar kort på mig själv, halvnaken). Poängen är i alla fall att jag nu vågar komma ut ur tjockisgarderoben och visa mig själv. Vem vet vad detta kan leda till? ;)
Tänker lite att detta är av terapeutiskt syfte också. Att våga utmana mina egna rädslor. Att våga titta på min njutningsfulla full size-tjockis kropp! Titta på den från en ny vinkel. Mysa in mig i bilden och faktiskt, helt ärligt säga till mig själv att: du duger som du är! Du är fin, Zillen! Jag tänker att jag för ett år sedan inte skulle klarat av att titta på min kropp så här utelämnande och faktiskt kunna säga att "här är jag". Jag hade mått illa av tanken och klankat ner på mig själv, när jag tittat på bilderna. NU, nu känner jag att jag är stolt. Stolt över att jag vågar, stolt över att jag tar tag i mina rädslor och gör något åt det. Stolt över att jag inte ger upp, utan att jag har mitt fokus, mina mål...och de ska jag banne mig nå! Så det så.
Linslusen -även känd som Samson- hälsar också!
På återfotande!
2012-01-30
22:22:30
Dags att fira!
Nu jäklar blommar löken…eller något sådant! Va roligt! Hur ska detta firas då? Jo, jag tänkte det skulle firas genom en bild på mig! Snacka om egotripp, eller hur?
Ni är ganska många som besöker mig varje dag nu. (så stolt!)
Är det något ni vill ha mer/mindre av här på bloggen? Älskar att skriva, men älskar framför allt att skriva när folk läser…vilket ni ju gör! Så för att fira dessa 5000 besökare, för att visa min ödmjukhet inför denna enorma siffra som växer hela tiden (konstigt vore kanske annars?)…så..slänger jag ut frågan igen: vad vill NI –som läsare- ha mer av?
???
2012-01-07
13:21:28
Flera mål för 2012
Andlighet/personlig utveckling, mål för 2012 (inspirerad av Malin-Charlotta)
Mål 1: Läsa en bok om mindfullness
Mål 2: Läsa minst 25 böcker under året
Mål 3: Säga snälla saker till mig själv i spegeln varje dag
Mål 4: Meditera, minst 3 ggr/vecka
Kommentar: Egentligen borde jag ha flera mål under denna rubrik, för jag vet att jag behöver träna mer och utveckla min självkänsla osv. Det är viktigt. 2012 kommer handla mycket om mig och vad jag vill. Jag måste sluta fokusera på vad som "förväntas av mig" och vad andra tycker. Jag ska lyssna mer till min inre röst. Vad behöver jag? Vad vill jag?
2012-01-05
22:24:47
Ekonomi-mål för 2012
Inspirerad av : http://malin-charlotta.blogspot.com/
Ekonomi, mål för 2012
Mål 1: Hjälpa och stötta sambon att hitta ett jobb eller extrajobb/sommarjobb
Mål 2: Skänka pengar till bättre behövande
Mål 3: Skriva ner en budget för varje månad och följa den
Mål 4: Köpa minst 6 st trisslotter
Mål 5: Investera i något klokt
Kommentar: jag har ju en svaghet för att göra listor. Att sätta upp mål tror jag är bland det bästa vi kan göra...hur ska vi annars veta vart vi ska satsa liksom? Så med inspiration av Malin-Charlotta, så har jag skrivit ner ett antal mål. Dock behöver jag fundera lite på hur vissa av mina mål rent praktiskt ska gå till..men tycker som sagt ändå att det är lite kul att ha mål inom flera delar av sitt liv än bara "motion" och "viktnedgång" liksom!
2012-01-04
16:26:36
Karriär- och studiemål för 2012
Inspirerad av : malin-charlotta
Karriär/studier mål för 2012
Mål 1: Läsa klart pedagogisk rehabilitering
Mål 2: Gå utbildning inom barnsamtal
Mål 3: Börja leta nytt jobb
Mål 4: Gå en språkkurs
Mål 5: Börja skriva på en bok
_______________________
(Foto:ZtorZillen, Fler än jag som längtar till sommaren?)
2011-12-18
21:34:57
Träningsmål för 2012
Träningsmål för 2012
_______________________
Delmål 1: Utföra någon fysisk aktivitet minst 2 ggr/vecka (minst 30 min/tillfälle)
Delmål 2: Hålla plankan i 3 minuter (TÅ)
Delmål 3: Kunna jogga 30 minuter i sträck
Delmål 4: 25 st armhävningar (på tååå)
_______________________
2011-12-09
22:48:33
Diagnos: förkyld
I alla fall..en kväll som denna spenderade jag och sambon tillsammans med lite Yatzy och sedan lite film. Kan verkligen rekommendera denna jul/hannukah-film!
2011-12-08
17:40:57
Diagnos: frisk
Den nya läkaren förbluffades dock över min viktresa och det är fortfarande ett mysterium att jag inte går ner i vikt, när jag borde..så att säga.Alla prover var dock mycket bra, enligt hans utlåtande. Han skulle därför kolla upp om det var gyn eller medicin som skulle ta hand om mig i fortsättningen..för fortsatt utredning. Han verkade dock vara inne på linjen att det "kanske bara är att acceptera att du är stor". Hm!!!
2011-11-29
21:08:30
Julklapp till mig själv
Hon är den minsta lilla bäbis jag någonsin sett. SÅÅÅÅ liten. Som mitt lillfinger, men ack så söt. I morgon efter jobbet ska jag på jakt efter en större kruka som hon kan växa i som de andra små kottarna. Har ännu inte bestämt om hon ska få något namn, men tillsvidare så tilltalas hon med "hon". Det får vara för nu.
Efter gårdagens krafturladdning med min bror så känns det som lagom avancerad grej attt bara prata orkidéer.
På återseende
2011-11-29
00:27:32
Förådd?
Som vissa av er känner till har jag sedan ett par månader en "vilande" (?) konflikt med min bror. Enkelt uttryckt: vi pratar inte med varandra. Idag gjordes dock en stor förändring i detta vilande tillstånd.
Han skickade mig ett sms. Ett av få livstecken, på många månader. Om jag verkar luddig i detta inlägg är det för att mina föräldrar följer min blogg intensivt. Kanske är det där jag har begått mitt största misstag, vad vet jag. Jag vill inte såra någon i onödan, varför jag väljer att inte förtälja er hela historien.
Kanske var jag dum som svarade? Dum som jag är (?) vill jag ha en välfungerande relation till min bror, kalla mig dåre...
Kontentan av vårat senare samtal på telefon var ungefär att han (tillsammans med mamma, enligt honom) har diskuterat mig flera gånger och mitt nedvärderande sätt som jag beter mig på. Min stora förmåga att göra allt till en diskussion och sedan använda det emot den jag samtalar med. Hur jag trycker ner de jag pratar med. Samt, som krydda på moset, hur jag uppfattas som lik min mormor. (Inte på ett bra sätt då..) Utan naturligtvis hennes dåliga sidor. Missförstå mig rätt, jag älskar min mormor, men hon är en unik individ och jag vill inte ärva hennes dåliga sidor, klart slut.
Någonstans, djupt inom mig vet jag att min bror har svårt för mig. Det är synd, för jag uppfattar inte våra diskussioner som något negativt. Tvärtom. Jag finner diskussioner som bästa sätt att berika mitt intellekt med flera outstanding-argument, att finslipa mina debatt-skills och att faktiskt lära mig mycket, både ren faktakunskap men även kunskap om människor och deras agerande. Kanske har jag någon typ av autistiska drag, då jag är så socialt missanpassad, om jag nu tolkar min bror rätt....(?) Kanske har jag någon form av asperger syndrom, utan att veta om det...det skulle helt klart förklara en del...dock saknar jag den unika förmågan av specialinriktning som så många aspergare har. Jag skulle för den delen inte ha någon emot att få delta i den skaran, då några av de mest fascinerande människor jag träffat i mitt liv har just haft den diagnosen. Åter till ämnet.
Just nu är det som sagt mycket känslor i omlopp i min kropp och knopp. Som jag sa till min bror; jag känner mig djupt sårad och jag vill inte fortsätta detta samtal längre då jag är rädd för vad som kommer utkristallisera sig om jag ska behöva ta emot mera och fortfarande kontrollera mina sårade känslor. Jag kan inte heller komma bort från känslan av ifrågasättande, vad är det som min bror och mamma har pratat mer om mig? Varför har de inte pratat direkt till mig, om jag nu rör upp så mycket känslor utan att jag är medveten om detta?
Jag börjar helt enkelt ifrågasätta min egen intelligens. Är det något fel på mig? Håller jag på att tappa skärpan, så att säga? Just nu är det som sagt, återigen, mycket känslor. Just nu vill jag inte prata med någon. För er som känner mig -jag kommer att stänga av mobilen ett par dagar nu-. Jag måste fundera hur detta kommer påverka mitt liv. Just nu vill jag fly. Fly bloggen. Fly familjen. Jag vill inte ha något mer med detta att göra. Jag är inte konflikträdd, men det tär för mycket på mig att hela tiden vara orolig för hur mycket jag kan säga utan att det sprids vidare. Hur många som går runt där ute och är irriterad på mig? Vad händer med mig? Vad är jag för någon som projicerar dessa känslor på andra i min omgivning?
Jag måste fundera, innan jag agerar.
Jag kommer att återkomma. Men vänligen respektera att det inte blir så mycket privat på bloggen, innan jag har fått någorlunda koll på mig själv...och mina känslor....
På (eventuellt) återläsande!
2011-11-27
12:49:59
Något jag ångrar
Någonstans vill jag tro på det här med att du inte ångrar det du gör, utan det du inte gör.
Så är det nog med mig.
Jag vill försöka leva mitt liv så att jag inte ägnar för mycket tid till att se tillbaka på mitt liv och ångra saker. Det är så onödigt. Den tiden kan jag ägna åt något annat!
Så. Till rubriken. Något jag ångrar. Jag ångrar att jag inte tog min mamma på orden när hon berättade hur hon fått slut på att dumma killar i skolan retade henne. Hon tog helt enkelt tag i en av mobbarna å hängde upp honom på en krok, sedan gick hon därifrån. Eller något sådant. Jag minns inte exakt, kontentan var i alla fall; är någon dum mot dig, agera. Va inte bara tyst och ta emot. Jag ångrar att jag lät så många under min skoltid, förstöra för mig. Rasera mitt självförtroende och min självkänsla. Jag ångrar att jag inte reste mig upp och slog tillbaka...eller i alla fall sa något tillbaka. Inte bara tog emot. Jag inser så här i efterhand att mycket i mitt liv har blivit som det blivit just på grund av mobbingen i skolan. Exempelvis tror jag inte att jag hetsätit om jag inte vart mobbad. Jag hade säkerligen varit överviktig. Men i alla fall.
Nu vill jag inte skylla ifrån mig, det är inte så ni ska ta detta inlägg. Det är bara något jag ångrar. Å andra sidan kan man säga att mobbningen som sådan även har format mig och gjort mig till den jag är idag. Utan mina erfarenheter (både bra och mindre bra) har format den jag är idag. Hade jag levt det liv jag lever idag, om jag gjort något åt mobbingen? Hade jag utbildat mig till socionom? Hade jag flyttat och läst på universitetet överhuvudtaget? Hade jag träffat de personer jag träffat? Hade jag varit förlovad med killen med stort "K"? Förmodligen inte, då hade livet tagit andra vägar.
Det jag vill säga är; visst, det finns saker jag ångrar. Detta med mobbningen är det största som jag ångrat. Jag är lite ledsen att jag inte lyssnade på min mamma, som faktiskt gav mig väldigt bra råd. Men som jag av olika anledningar inte var mogen att ta emot och processa just då. Poängen är. Jag försöker vara mer öppen idag. Jag har lärt mig något stort, något jag är tacksam över. Jag önskar dock att samma kunskap kommit till mig utan att jag skulle lidit så under mellan-högstadiet och gymnasiet...Som tur är, är det över nu.
Något jag i allmänhet ångrar är att jag inte lyssnade mer på min mamma under tonårstiden. Jag visade noll respekt för min mamma och det är något jag skäms över än idag. Det är dock något jag försöker ändra på idag. Mamma är så värdefull för mig och jag försöker visa det för henne. Jag hoppas hon känner det. Sååå..vissa saker som jag ångrar har lett till förändring, andra lever kvar i mig som spöken som inte får komma ut i ljuset. Spöken som jag väljer att acceptera att de är närvarande. Spöken som jag inte försöker jaga bort utan som bara får vara....
