ZtorZillen

Dagens planerade PT-träning är inställd på grund av smärta. Jag har istället tagit in på hotell med sambo och hund. Vi myser och promenerar...

 

Så vad har hänt sedan sist vi "lästes"...

Jo, det är ju så att jag har gått och gjort illa mig själv i knät, i början på denna vecka.

Vad är det som hänt? Har en gammal knäskada och trodde fram till att jag pratade med PT Anton, att jag slagit upp den. Nu är jag mer inne på att det kanske sitter i rumpan eller i höften.

I vilket fall: jag har ont i knät. I början på veckan smällde det till och jag fick smärta som strålade från knät upp till halva låret och ner till fotleden.

 

Vad gäller maten så har den ändå fungerat väl, måste jag säga. Trots smärta, som hittills varit min största fiende vad gäller mat. Smärta har tidigare alltid varit en bra "ursäkt" för mig att tröstäta. I detta fall blev mitt behov av tröst så påtaglig att jag utmanade mig själv att gå, trots smärtan. Jag var ensam hemma, ville jag ha något sött och onyttigt var jag tvungen att ta mig ut, trots smärtan. Och det gick ju, även om det tog en enorm tid. När jag väl kom ut på gården var jag varm och hade så ont att jag ville slå och sparka på något. Jag var samtidigt stolt över mig själv. Jag hade utmanat smärtan. Även om syftet var att överäta och tröstäta! När jag väl stod ute (gått ner en trappa från över våningen och tagit mig ut på gården) var jag så ledsen över hur långt det har gått.

 

Vikten hindrar mig. Det är maten, kosten som har varit fel. Det är det som gjort att jag är där jag är idag. Det är på grund av tröstätning och hetsätning som gjort att jag fått ont. Alltså hade jag två val. Äta = mer ont i knät. Gå = gör jvligt ont, men tränar upp knät. Eftersom jag har hund är jag så illa tvungen att i alla fall rasta honom. En promenad som normalt tar 25 minuter, tog nu 75 minuter. (i början på denna vecka).

 

Jag mediterar regelbundet. Veckans mantra har varit "Jag kan". "Jag är stark".

 

Förra veckans träning gick enligt planerna med PT Anton. Tre styrketräningspass. Två simpass och två yogapass. Denna vecka har blivit "bara" yoga och promenader. Men Anton säger att det viktigaste är att fokusera på att bli smärtfri. Jag har tagit upp gamla rehab-övningar för knät. Balansbräda och stå på ett ben när jag exempelvis sminkar mig, och borstar tänderna. Nu har jag semester en vecka och ska försöka få till mer träning. Målet just nu är 30 min aktivitet varje dag och minst 10 000 steg/dag. Inte nödvändigt att jag ska gå i superfart, men fokus ligger på att stärka upp knät så att jag inte har ont längre.

 

Naturligtvis är ett stort fokus på att inte tröstäta och varje dag jag klarar detta är ännu ett bevis på att "jag kan".

Jag är inte längre ett offer för min diagnos, PCO, eller mitt sockersug. Det är jag som har kontrollen nu, även om jag har ont! -0,5 kg sedan förra gången jag tränade med Anton och jag är stolt över det! Till nästa gång hoppas jag på att jag kan stoltsera med att jag har gått ner lika mycket, trots smärtan i knät!

Trots smärtan, som jag aldrig kännt dess like, så är jag positiv och känner att jag är på rätt väg!