2013-05-15
15:19:42
Dag 194
Sjuk. Jag vet inte vad som hände. Va på jobbet halva dagen..strax inan lunch så spydde jag...inte bara en gång..utan tre...åkte hem..har vilat och druckit vatten...
Lite obehagligt...tror inte jag har spytt på cirka fem-sex år...ja, det var ju inte en drömstart på BOL direkt...
Nej, nu ska jag vila mera! På återseende!
2013-05-13
22:39:02
Dag 192
Första dagen på BOL-utmaningen då. Jag representerar lag GRÖN. Vägde in mig på 88,4 kg i morse! Inte alls illa.
I morgon är det också gruppträff på Itrim. Detta betyder MER pepp. Ska bli skönt. Har haft mycket funderingar på att sluta med måltidsersättningarna för att övergå till att bara äta mat istället och köra Itrims handflatemetod istället. Känns som om jag är redo för det och att det kanske skulle bli bättre för mig...mindre fixerat, på något vis.
Idag har jag också testat Yoga Natur-passet för första gången. Har hört många innan som sagt att yoga är som meditation, då har jag tänkt att de måste vara väldigt vältränade som säger så...
MEN nu förstår jag vad de menar. Detta pass var mycket mer fokuserat på andning. In-ut...lååångsamt varvat med snabbt! Innnn-uuut...inte alls dumt och jag kan tänka mig att titta igenom och utföra flera yoga-pass för att hitta min favorit. Men detta var verkligen som en ligth meditation och jag gillade passet riktigt bra. Vi får se vad det blir i morgon! På återseende!
2013-05-12
22:12:18
Dag 191
Idag är en ursäkternas dag när det gäller motionen...ojojoj, vad jag har skjutit upp dagens träning..det har varit det ena med det andra och mina hjärnspöken har bråkat vill jag lova!
Jag har ju redan haft två vilodagar denna vecka...och jag har ju lovat mig själv att det inte skulle bli flera av den varan denna vecka..och jag kan ju inte gärna bryta ett löfte till mig själv? Det kan jag faktiskt inte nu när jag börjar bli god vän med mig själv...hm..i alla fall..det blev 20 minuters joggning. Jag tänkte att det är bättre än ingenting, plus att jag bara har tränat joggning en gång tidigare denna vecka!
För att bli lite mer pepp så har jag mätt mig idag också...blir så irriterad på att vikten inte ger med sig, så hoppades på att måttbandet skulle visa att det i alla fall har blivit någon skillnad den senaste tiden! (Senaste gången jag mätte mig var den 14 april)
Arm: 34,5 (oförändrat)
Under brösten: 89,5 (oför.)
Navel: 98,5 (-1,5 cm)
Rumpa: 121 (-1 cm)
Lår: 70 (oför.)
Blev faktiskt riktigt glad över ovanstående resultat. Det är ändå en liten förändring under den senaste månaden. Tillräckligt stor förändring för att det ska kännas värt besväret, så att säga!
Jag minskar faktiskt i mått och vikten står stilla!
Det är positivt! Det är jättekul.
Det innebär ju att kroppen håller på och förändras.
Att vikten står kvar gör ju inte så mycket om jag vet att jag faktiskt förändras i mått!
2013-05-11
22:32:10
Dag 190
Det är dag 190 idag och dagen har varit en slappardag i stora mått. Jag har ätit bra och druckit bra med vatten. Men det blev ingen motion idag mer än hundpromenader...men jag mår bra och lyssnar på youtube...med Miss Li.
Dagens inspirationskälla. Jag bara ÄLSKAR hennes unika klädstil och hennes underbara smile...det smittas bara!
2013-05-10
11:09:16
Dag 189
Hejhopp!
Nu ska jag dela med mig av något kul-tråkigt...
För något år sedan köpte jag en fin jeans-kjol som jag tyckte va superläcker...den satt lite tajt, men vad gjorde väl det?Jag kände mig som en Drottning i den...liksom tjockis-snygg på det där sättet som jag nästan aldrig kännt mig.
Nu har det ju varit lite sommar-varm, de senaste dagarna..sååå då var det dags att ha lite fin jeans-kjol, tänkte jag. Den borde sitta helt perfekt nu när jag gått ner lite i vikt..tänkte jag.
Jo, men hjärnan hänger inte med serru. Nedan ser ni resultatet. Ett linne i storlek 44 och ett par leggings i storlekt 46...och en FÖR stor jeanskjol som nu kommer att få ett andra liv (förhoppningsvis) hos Röda korset...
Trist-kul på något sätt...men det hade vart roligt att ha haft på sig den när den satt perfekt.
Tror den är i storlek 46-48.
Man ser mina fötter mellan kjolen och magen ;)
Dagens bästa självförtroende booost!
Det är lite extra kul när sådant här händer...speciellt när det nu har gått en bra tid sedan jag verkligen "kände" att Itrim-resan går åt rätt håll. Jag har ju mer eller mindre stått still viktmässigt sedan januari-februari.
Det är ju skitbra i sig, för jag vet inte om det någonsin har hänt att jag har stått still innan.
Jag har ju varit en kronisk jojo-bantare.
Så det är ett stort steg i rätt riktning, men ibland behöver jag bli påmind om detta.
Speciellt när det är mer tydligt och jag faktiskt SER skillnad, som på kläder!
Jag och sambon har fått "låna" mamma och pappas land..de orkar inte längre hålla på i landet, så vi får låna det, vi har hittills satt potatis och gullök. Idag ska vi rensa mera och sätta lite andra frön..så får vi se om vi kan skörda något i sommar/höst. Det är en ny gemensam passion jag har hittat med sambon sedan förra sommaren då vi hade en kolonilott när vi bodde i norrland.
Så ta hand om er, så hörs vi i kväll eller i morgon!
2013-05-07
22:08:21
Dag 186
Då var det slutet på dag 186. Dagen har varit bra. Skött mig både vad gäller mat, vatten och vardagsmotion. Blev ingen motion så där..men väl en längre promenad så här på kvällskvisten. Det känns riktigt bra i magen nu när jag har varit ärlig mot min sambo gällande min viktfrustration...sakta men säkert kommer också glädjen tillbaka och jag uppskattar mer och mer de kilon jag faktiskt blivit av med...och allt jag kan göra nu som jag inte kunde för 186 dagar sedan. Typ springa i 45 minuter. Gå långpromenader utan att få ont...knyta skorna utan att känna att jag håller på att kvävas. Ha kläder i storlek 4-något istället för 5-något! Busa med Samson utan att bli anfådd det första som händer...inte ha ont i ryggen varje dag.
Ja..idag är en sådan där dag då jag till och med uppskattar att jag är allergisk. Då vet jag ju lite extra att våren är här! Bara njuter av värmen trots rinnande ögon och näsa. Tänk va roligt det vore...om jag..om ett år va gravid..liksom som ett kvitto på att det fungerar! Att viktnedgång faktiskt hjälper som delvis bot mot PCO. Även för mig...
(det är visserligen en bild på en bebisdocka...men i alla fall..ni fattar..!)
2013-05-06
23:25:32
Dag 185
Dagens tema är hälsa i form av tvätt...
De flesta av oss tvättar med vanligt tvättmedel. Men vet vi egentligen hur det påverkar oss? Jag har på senare år blivit allt mer skeptisk mot att göra som jag "alltid har gjort" eller "som alla andra". Och börjat fundera på vad jag gör själv...hur påverkar mina vardagsval min hälsa? Inte bara vikt...utan hälsan generellt. Det var så det började att vi testade att köpa såpnötter. Vi köpte den där förpackningen ni ser ovan..det stod att det skulle hålla ett år ungefär..beroende på hur ofta man tvättar. Hejhopp! Det var nu snart två år sedan och vi har ännu inte använt halva påsen och jag tycker det fungerar bra! Det tycker sambon också! Och jag som har känslig hud uppskattar nu att jag inte får några reaktioner ALLS på nytvättade kläder...!
Så detta är verkligen något jag kan rekommendera! Är just nu inne i en liten nördperiod där jag försöker hitta mer miljövänliga val i vardagen...detta är kanske ett steg? Å ena sidan...är det frakten...men...om ni har bättre idéer är det välkommet! Alla "huskurer" eller så..tips i vardagen, tas tacksamt emot!
Idag hann jag också träna powerwalk i 40 minuter och sedan styrketräning på det i 20 minuter! Härligt!
Maj är nog min månad ;)
2013-05-04
22:03:58
Dag 183 -Stor frustration
Jag måste erkänna att jag är rätt trött på detta nu. Det här med att sträva efter att gå ner i vikt. Det gör mig skit irriterad och frustrerad att erkänna att jag inte går ner i vikt. Det rör sig f*n inte. Jag är så viktavundsjuk på många av mina medbloggerskor att jag faktiskt har struntat i att kolla bloggar nu i ett antal dagar eller snarare veckor. Det irriterar mig att andra lyckas, och jag skäms över att erkänna detta. Jag känner fördelarna av att ha gått ner de kilon som jag har gått ner hittills med Itrim. Jag är också övertygad om att jag kan och behöver gå ner mer, samt att jag då skulle må ännu bättre av detta. Jag lovade mig själv...och er...att satsa stenhårt i april på hälsan. Vilket jag på sätt och vis gjorde. Dock inte med fokus på vikten. Utan mer på att må bra. Att stärka mig själv, så att jag inte springer in i den berömda väggen. Jag måste också erkänna, främst för mig själv, att jag inte är en superwoman. Nej, jag är inte det. Jag klarar inte av att göra tre personers arbete. Jag gör inte det. Och jag ska inte fortsätta att ens försöka. Utan erkänna för mig själv, att jag är jag och jag är en person! SÅ det så.
Så för att sammanfatta: Jag är rätt viktbitter just nu, jag har satsat på att må bra och jag börjar mer och mer komma till insikt och faktiskt tro på det; att jag måste må bra i själen för att kunna gå ner i vikt. Det är redan maj och jag står och stampar på samma vikt som jag gjorde i januari-februari..men jag börjar sakta men säkert tända gnistan igen och få energi att ta tag i mina egna viktproblem...jag orkar fortfarande inte engagera mig i andras viktproblem (jag hoppas ni ursäktar, och att ni vet att jag hejar på er...även om jag för tillfället inte orkar att kommentera eller läsa alla bloggar jag normalt följer).
Jag mår i det stora hela bra. Faktiskt. Men energin räcker liksom inte till att engagera mig i att räkna kalorier eller mäta det jag äter. Jag äter fortfarande två Itrim-måltidsersättningar varje dag. Har som mål att dricka 1-2 liter vatten varje dag. Träna regelbundet och gå 10 000 steg varje dag. Men...nu när jag har lyckats med att göra detta i flera veckor i sträck...och det inte syns på vågen..så (även om jag vill bry mig mer om HÄLSA än vikt...) så blir jag bitter. Viktbitter. Sur...och irriterad och avundsjuk...på "alla som lyckas"...alla som bloggar om hur "lätt" det är! Finns det ingen där ute som har PCO, eller som fuskar? Eller som känner suget hela tiden? Jag känner mig rätt ensam...jag har återigen börjat tänka på mat...typ dygnet runt...även om jag har en plan och följer den...så är det tankarna som stör mig...det bara kommer..och tycks inte vilja försvinna...
Idag var jag ärlig mot sambon och berättade allt detta. Han sa att han kände samma frustration som jag.. han ser hur jag kämpar och förstår inte vad det är som är fel. Vad gör vi/jag för fel?
Efter vårt snack som resulterade i gråt och kramar...så körde vi ett pass med OxyBox, denna gång Energy-passet. Det är på 45 minuter. Och istället för boxningshandskar valde vi att köra med hantlar istället..så det lär bli träningsvärk i morgon som heter duga! För att fira att jag var ärlig mot sambon och inte hetsåt, som hade varit min vanliga strategi när jag är viktavundsjuk, frustrerad och ledsen över vikten...så sitter jag nu här...och skriver detta, utan glasögon och med en lermask på (så ursäkta alla stavfel, jag ser nämligen inte vad jag skriver...utan fingrarna hittar tangerterna själv, så att säga)
2013-05-03
21:46:03
Dag 182
Hejhopp! Då var jag online igen!
Den bästa presenten jag fick, det var fotvård av mamma å pappa. Jag och mamma gick tillsammans. Det var riktigt underbart. Det var första gången jag någonsin varit med om att bli så ompysslad, vad gäller fötterna. Och inte var det en dag för tidigt heller!
Mina fötter är superkänsliga och varje år, varje ny sko jag köper gör att jag får superont och skoskav. Till och med UNDER foten. De skor som är undantaget är mina fivefingerskor. Det är en riktigt bra uppfinning! Helt kanon för fötter och knän!
Just nu är jag supersugen på att köpa ett par till. Jag har nämligen ett par att springa i, inomhus.
Sedan har jag ett par som jag går i, utomhus...
Men det skulle vara roligt att ha ett till par. Ett par som kanske är lite varmare...
Så dagens hälsotips är alltså att ta hand om era fötter lite extra!
Det är verkligen något som jag tror gemeneman glömmer bort lite!
Vi använder ju fötterna varje dag, varför inte vårda dem då?
2013-05-01
22:31:56
Dag 180
Idag blev det OxyBox-pass med min kära sambo. Det ska vara något slags mellanting mellan dans och kampsport...jag vet inte. Roligt är det i alla fall..och mördar-svettigt! Vi var inte nöjda efter 35 minuters träning, även om vi drypte av svett..nejdå, vi ville ha mer. Så det blev ett till pass Butt You Can. 15 minuters fokus på rumpträning. Mina lår och rumpa är just nu MEGAömma. Skakar i knäna när jag går. Men det var roligt och det kändes verkligen som om det var effektivt!
Porscha Morgan heter hon som har passet. Sådan kvinna. Riktigt energiknippe!
Nu tänkte jag att jag snart ska slappa lite på spikmattan, vi har blivit riktigt goda vänner även om det gör svinont att resa sig från den, samtidigt som jag får supermånga små "hål-märken" på ryggen!
2013-04-27
21:46:52
Dag 176
Min mamma och mormor har ett gemensamt problem. Eller de delar ett problem. De vill båda flytta till lägenhet, fast deras män vill bo kvar i deras respektive hus. De har nu, både mamma och mormor, fått för sig att de ska rensa hemma. De ska rensa HELA huset. Någon stans här kom jag emellan.
Vet inte riktigt...men råkade säga att jag kan jojna dem och stå på loppis. Vi kan göra det tillsammans, sa jag. Ja, va bra! Så långt, helt okej. Idag var mormor hundvakt till Herr Samson. Detta resulterade i att jag och sambo "var tvungna" att kolla i hennes källare, där hon hade plockat ihop "lite" saker som hon ville sälja på loppis och om vi var intresserade kunde vi ta något innan själva loppisen.
Sagt och gjort. Jag var inställd på "här måste jag säga nejtack, ett par tusen gånger..annars kommer jag få ytterligare en uppsättning av kaffe-serviser, bestick och krukor med mig hem". MEN..jag saknar en fin duk till vårt stora bord hemma..och mormor ÄLSKAR dukar, hon har massor av fina, så det kan jag tänka mig sa jag...jag vill också ha ett kakfat i glas, sedan räcker det. Trodde jag, ja!
Nejdå...vi kom hem med diverse onödiga och nödiga saker som jag aldrig trott att vi behövt...hm...men..det som var kul var att vi fick en spikmatta! Jag har alltid varit nyfiken på spikmattor och eftersom sambo har kronisk ryggvärk så är jag lite nyfiken på om det kan hjälpa honom.
Provade den i 20 minuter...och nu känns det som om jag har liniment på hela ryggen. Varm och go. Passade på att meditera när jag låg på den. Inte dumt alls.
Någon som har erfarenhet av spikmatta?
2013-04-26
20:14:07
Dag 175
Så...jag var hos tandis idag. Med min gråa tand. NEJ, det har inte med kosten att göra...isådant fall så borde alla tänder ha påverkats, så det var det alltså inte! Tanden är inte död. Den är inte inflammerad och verkade vara frisk på alla sätt och vis utom att den var just grå...
Så det som händer nu är att jag har fått en ny tid om två veckor. Då ska den röntgas igen...om det inte syns något på plåtarna då så ska de hjälpa mig att bleka tanden i alla fall...så det är ju alltid något...jag vill inte ha en grå tand när resten är TYP vita...nu är de ju missfärgade också, eftersom jag dricker så mycket te...men men...
Har försökt gå över mer och mer till grönt te och dricker då även utan mjölk (tack vare Itrim..).
Jag behöver inte de extra kalorierna som finns i mjölken.
Idag har jag varit inne i storstaden på International Street market.
Jag åt då en känguru-burgare och sambon åt kamel-burgare.
Samson den skiten, åt upp två av pappas ostar, som han snodde till sig när pappa placerat sin kasse på marken..
Ja, man får inte vara dum.
2 stycken franska fin-ostar gick snabbt ner i en hungrig hunds mage!
På återseende!
2013-04-25
18:53:05
Dag 174
Klockan är nu 18:32. Så här dags, igår, sov jag. Därav min uteblivna rapport om gårdagen.
Dagens tema är kroppsnoja. Eller inte så mycket kroppsnoja...men frågeställningen; "Är det tabu att vara stolt över sin kropp?".
På torsdagar har vi mys-fika på jobbet. Det är roterande schema och någon tar med sig fika. Så kan man säga. Oftast är det mackor (av varierad storlek/smak/hemmabakat eller ej..osv), smör, ost, skinka, paprika å gurka. Sedan något sött till det; kakor, bullar, muffins, tårta...något sådant. Där sitter jag oftast och dricker mitt vatten och äter gurka..eller en shake eller så. Det stör mig inte speciellt även om det kan anas en viss matavundsjuka insmort i texten...hm..mhm...jaja..
I alla fall. Idag kom vi in på det här med att gå ner i vikt. Som ofta kommer upp numera då det inte längre är ett tabu...vilket jag kunde uppleva att det var innan. I alla fall. Så säger en kollega att hon är så missnöjd med sin vikt, men att hon trivs i sin kropp. Det är intressant, för att jag på senare tid verkligen har kännt samma sak...jag är liksom nöjd med hur jag ser ut, jag har inte ont, jag mår bra, men vikten stör mig..det är som en ekorre sitter och gnager på något inuti mig...sakta sakta, gnags det bort och det känns som om något saknas..(vikten! hade jag vägt mindre, hade ekorren kunnat hoppa vidare till sin gran..liksom). Hon sa det också, min kollega. Att det hade varit lättare att motivera sig själv om hon haft ont någonstans eller om hon mått dåligt över vikten, nu bara STÖR den henne. Det är liksom mer kosmetiskt.
Vidare kom vi in på det här med skönhetsideal och hur vi uppfattar oss själva. Det var mycket intressant. Jag ser på henne med helt andra ögon...hon är kurvig, vacker...ler alltid och jag blir glad av att hon alltid har färgglada kläder på sig. Men hon själv säger att hon känner sig gammal (hon är ca 35 år), att hon är tjock och ser ut som en klump som försöker klä sig fint...
Så sorgligt. Jag sa det också till henne. Att hon inspirerar mig..att jag vill klä mig mer fint och kvinnligt för att jag ser på henne och inspireras..även om man är stor kan man vara feminin...hon ville inte lyssna.
Det var flera som delade sina nojor. Det jag blev fundersam på var om det är så att alla går runt och är missnöjda med sina kroppar/vikt...eller om det är så att vi lär oss när vi växer upp att det är tabu att vara stolt och nöjd över sin egen kropp...
När jag tänker efter så har jag nog aldrig själv, under min uppväxt, hört någon kvinna säga något positivt om sin egen kropp. Bara om andras. Samt den där floskeln som alla slänger ur sig "Du ska vara nöjd med din kropp, alla är unika, du är vacker som du är". Du ja! DU ska vara nöjd. DU är vacker som du är. Men jag då?
JAG då? Är inte jag vacker? Är det svårt att säga det om sig själv? Har vi lärt oss att inte tycka om oss själva, rent utseendemässigt?
Jag tror att den här resan med Itrim..har lärt mig att omvärdera mig själv. Samtalen med min coach T, har fått mig att fundera kring vad som är viktigt. Är det viktigast att gå ner i vikt eller att må bra? Det är så självklart svar, men ändå inte...Jag mår bra. Det gör jag verkligen. Men jag tror att jag kan må bättre, därför strävar jag efter en större viktminskning. Men är det inte sorgligt detta, eller hur? Ska man inte få vara stolt och nöjd och bara trivas i sin egen kropp? Jag undrar just hur många timmar, dagar, veckor, månader...år av ens liv som vi lägger ner på att räkna kalorier och späka våra kroppar, bli arga på vågen, jojo-banta, svälta...? Tror att det är alldeles för mycket tid. Tid som vi kunnat ägna åt andra saker...som att njuta av social gemenskap..en långpromenad en solig dag, en skidtur med hunden, ett par timmar i grönsakslandet...hm...
Fundera på det ett tag..
2013-04-23
20:43:10
Dag 172
Promenerande står på schemat idag. Samson och jag är ensamma hemma. Jag var idag åter på jobbet, efter att under gårdagen vara sjukskriven. Pysslat lite med mina plantor...är jätteglad över att det tar sig. Tro det eller ej, men det skänker glädje och liksom ro i kroppen, på något obeskrivligt sätt. Kanske är det detta jag ska ägna mer fritid åt? Att så...? Jag är lite nyfiken på att sätta bonsai-frön också...men vi får se...kanske ska jag under helgen åka och köpa mig lite fler orkidéer..vi har ju det inte så fett just nu, ekonomiskt...men tror att det skulle vara bra att unna sig en blomma eller två!
Måste köpa mer vitmossa, då mina orkidéer på jobbet mår lite dåligt och behöver omplanteras...då de har fått skrumpna blad..igen! Det är två små orkidéer som egentligen varit nära döden, sedan jag fick dem..för flera år sedan...hm..
Kolla på löken! Det tar sig verkligen!2013-04-22
21:23:30
Kolhydrater
Kan det vara så att kolhydraterna gör mig sjuk? Eller i alla fall mer mottaglig?
Jag är småsjuk nu...som ni kanske förstår..vaknade upp utan en röst...megaont i halsen...vad gör jag då?
Jo, då äter jag typ fyra mackor...! Varför då? Jag tänkte inte, de bara slank ner.
Det gör mig så ledsen. Så besviken på mig själv. Vad är det för fel på mig? Jag vill inte vara med om detta längre!
Jag blir så ledsen. Känns som om jag är värdelös...som om "alla utom jag" kan..de bara kan..
Varför kan det inte bara vara lätt?
Varför ska det vara så svårt för mig att förstå? Att bara ta tag i detta?
Jag vill ju. Varför kan jag inte bara skärpa mig?
Usch.
Nej..jag vill inte mera...
2013-04-22
13:48:07
Dag 171
En fråga till er som vet:
Påverkas tänderna av att man går ner snabbt i vikt?
En av mina tänder, som ni ser ovan..har helt plötsligt blivit grå...jag ska till tandläkaren akut på fredag..men ändå..
Läskigt, eller hur?
Någon som vet hur munhälsan påverkas av snabb viktnedgång?
2013-04-20
10:37:27
Dag 169
Det dyker upp lite frågor med jämna mellanrum...kring vad det är jag äter just nu...så nu tänkte jag att jag ska förtydliga detta.
Just nu äter jag 2-2. Två Itrim-måltider (måltidsersättning på 200 kcal/vardera) sedan äter jag "vanlig mat" två måltider. Då äter jag i huvudsak protein och grönsaker.
Till frukost idag blev det en måltidsersättning av Itrim, i form av deras gröt. TIll den serverade jag mjölk och en nektarin.
Inser att jag inte kommer nå mitt mål med april...men jag är inte den som är den. Det är bara att sätta nya mål. Så mitt mål nu är att komma till 88,0 kg på min födelsedag den 2 maj. 2 veckor dit! Inte ett omöjligt mål alls!
Nu är det bara att ta sig i kragen och ta tag i vikten igen..inte låta livet styra, utan låta mina drömmar styra...
Dagens insikt:
JAG ÄR VÄRD att må bra!
2013-04-18
11:02:45
Dag 167
Jag läste ett intressant inlägg i bloggen 2xlblog.com angående önskan att ha en vän..som går genom samma resa..Jag känner så väl igen den önskan. Jag vill ha en vän som förstår. Någon som har varit med om samma eller som går igenom samma resa just nu. Både i med och motgångar. Den här bloggen hjälper mig mycket. Men jag saknar det där lilla extra. Någon att prata med som förstår.
Någon jag kan berätta för om min matavundsjuka. Någon jag kan dela min önskan att gå ner mer i vikt, någon som kan trösta och peppa, någon jag kan trösta och peppa.
Jag vet nu...till skillnad för fem månader sedan...att jag är stark nog att klara detta. Att jag kan själv. Att det bara är att bestämma sig. Men det hindrar inte mig från att ha en önskan att inte känna mig så ensam. Det ger visst stöd att gå i gruppen och ha stödsamtalen på Itrim. Men det hade nog kännts bättre om Itrim legat i samma stad där jag bor. Då hade jag kunnat utnyttja det mer. Tränat med några i gruppen, kanske gått ut och gått med en del av dem...jag vet inte. Jag ska försöka hitta någon att motionera med här...
Inga ursäkter mer..!
2013-04-17
22:16:21
Dag 166
Idag har jag varit på Itrim. Igen. Var där på grupp igår och idag på individuellt samtal. Vikten var rätt deprimerande. Eller egentligen inte...men viktkurvan har TOTALT stannat av. Jag väger, enligt Itrim...89,8 kg.
Så är det rätt upp och ner. Eller vad man ska säga. Det härliga är att jag är stolt. Stolt över att det inte är katastrof. Trött på att alla frågar hur det går. På något vis var det lättare att ta motgångar när ingen visste om att man dietade eller när man försökte lägga om motionsvanor...det var då det. Nu vet alla! Jag valde att berätta för alla på jobbet när jag började med Itrim. Jag valde det. Jag tänkte...det är lättare att berätta nu..än att berätta när alla frågor kommer varför jag inte äter varm mat med de andra på lunchen..tja. Det är bra att de vet. Men samtidigt jobbigt.
Träffen på Itrim igår handlade om stress. Den fick mig att öppna ögonen och inse hur stressad jag är och hur dåligt jag mår över att ha så kaotiskt på jobbet. Att det är dags att ta en paus, börja lyssna på mig själv igen och ta det lite mer lugnt...fokusera på det som är viktigt.
Idag hade jag som sagt samtal med min coach. Jag gillar han. Jag gillar att han inte är så fanatisk och inser att livet går upp och ner och ibland är det en seger i sig att hålla vikten och bara få rutiner att fungera. Så är det för mig just nu...så känns det. Jag äter inte så bra. Eller jag äter två Itrim-måltider om dagen. Dricker ca 1-2 liter vatten om dagen. Stegar ca 8-10 000 steg varje dag. Och motionerar. MEN äter kolhydrater. Det ska jag egentligen inte göra..men jag gör det. Jag vet att det förmodligen är det som gör att jag inte går ner i vikt...men...jag orkar bara inte ta tag i det. Det känns så övermäktigt. Mina mål som vi kom fram till idag:
-meditera varje dag
-pyssla mer med mina orkidéer (göra saker som jag tycker är kul)
-gå till jobbet varje dag
-gå ut med hunden
-fortsätta att träna regelbundet
Tycker att det känns rimligt. Lite svårt också...men jag kommer klara det!
2013-04-15
20:37:11
Jag mår bra
Jag mår bra nu. I morgon ska jag till Itrim, på gruppmöte. Jag är inte speciellt pepp. Längtar inte alls. Ser inte fram emot det. Vet att jag inte gått ner i vikt. Kanske gått upp? Itrim-vågen visar ju inte samma som min hemma...men jag mår bra idag. Har tittat på lite komedi också med Eva Rydberg. Det ger mig hälsa, ett gott skratt. Det är skönt..att även om jag känner mig stressad på jobbet och så..så mår jag ganska bra. Det är upplyftande att säga. Jag mår bra, helt enkelt.
Ett problem dock:
jag vet inte vad jag ska skriva..vad vill ni veta?
