2012-12-09
20:18:01
Dag 37 andra advent
Nu är det andra advent! Härligt!
Snart är det jul.
Dagen har varit bra och jag har följt kost och vattenplanen.
Det är tyvärr värre med motionen.
Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med mig själv. Det är väl egentligen bara att göra.
Skita i att tänka och bara utföra. Men jag känner verkligen ingen glöd eller att det ens är lite kul att träna längre.
Jag behöver en utmaning eller något nytt. Något spännande.
Hm..
2012-12-08
19:47:25
Dag 36 Couscous provencal
Idag blev det smarrig mat till kvällsmat! Dessvärre är den mest knepig att tillaga av alla Itrims varma mål.
Man ska först värma den i micorn, låta den "dra sig" ett tag. In i micron igen, låta den dra till sig igen.
Och SEDAN får man äta.
Så det är ingen rätt man äter när man är stressad eller känner att man behöver något lite mer snabbt. Alla andra måltider är mest att tillsätta vatten och sedan värma i micron, låta dra och sedan äta.I alla fall så känns det lite mera helg nu. Denna goda rätt är välkryddad och smakar mycket bra!
Alltså inget man behöver krydda extra!
I övrigt har dagen varit bra.
Samson, husse och jag har varit på hundkurs i tre timmar i dag. Det var riktigt kul.
På dagens schema var det spår och sök-övningar.
Idag känns livet i allmänhet lite lättare och jag är glad att mina mat-dippar bara händer då och då.
Det är ju i långaloppet som detta ska bli en förändring.
Jag är vid gott mod och det känns inte alls som om det är hopplöst eller så.
Det här kommer gå vägen, så det så!
2012-12-08
09:31:12
Dag 35 (igår)
Yes. Igår var inte en av mina bästa dagar. Det var dag 35. Kan sammanfatt den dagen med ett ord FUSK. Jag fuskade och åt två skivor ost. MEN det jobbiga var inte det. Nej, det jobbiga var att min hjärna HELA dagen var inställd på att "nu skiter jag i det här". Jag var så inställd på mat. Det var som om min hjärna hade ställt in frekvensen "mat/godis". Jag såg mat och godis överallt. Såg och kände dofter och lukter. Det var som om något hämtat ur en skräckfilm för en bantare.
Dofterna var så klara. Så njutningsfulla. Så...förförande.
Och där var också lilla jag. Stark mentalt, men med en elak envis matälskande demon inom mig. Någon som sa till mig "fuska, fuska, avbryt skiten". Trots detta, eller kanske på grund av detta, följde jag med sambon och handlade mat. Det blev spetspaprika, julmust light, lite mjölk, saft light, kakor, kaffe. Vi åt inget av det när vi kom hem. Istället blev det städning av toaletterna, tända ljus, fotmassage, snabb promenad med Samson, sedan sova tidigt (tog ert råd som jag fick tidigare i veckan).
Sammanfattning av dagen:
10 000 steg (klart!)
2 liter vatten (klart!)
4 mål Itrim mat (klart!)
Ingen hetsätning (klart!)
Inget fusk (det blev fusk, men ändå ingen hetsätning och jag hoppar upp i sadeln idag igen)
2012-12-06
19:50:19
Dag 34 VATTEN!
Jag återkommer alltid till detta ämne: vatten.
Vad är det som gör att vissa människor tycks älska vatten? Och andra -som jag- har så svårt att dricka tillräckligt varje dag. Det är så svårt. Just nu har jag som mål att dricka 2 liter vatten om dagen. Det är riktigt svårt. Oftast dricker jag bara vanligt kranvatten. Men idag skämde jag bort mig själv med en favorit. Nämligen Ramlösa äpple. SÅÅÅÅ god. Kändes verkligen som vardagslyx att få avnjuta sitt favoritvatten på jobbet idag. Kändes som jag var mer "med" på fikat, liksom. Så imorgon ska jag nog göra det samma, fast till kvällsmaten. Skämma bort mig själv lite med vatten.
Har ni några tips på hur man får i sig mer vatten? Och hur man gör det till en rutin? Nu har jag alltid med mig en halvlitersflaska..men det är liksom inte så lätt att minnas den där..
Föresten: min "hudnoja" har lugnat ner sig nu och jag kör på som vanligt med pulver/shakemåltidsersättningar, vatten, steg osv.
Tack för alla uppmuntrande kommentarer!
2012-12-05
19:01:45
Dag 33 -fotobevis!
Eftersom det inte blev något jeans/klädprovande i helgen, så ska jag försöka kompensera detta genom att ge er ett nytaget foto av mig...samt ett lite äldre.
Något som är roligt att meddela är också att vikten numera är nere på -9 kg (från dag 1 på Itrim)...minus några ytterligare hekto.
Dock har jag nu stått still viktmässigt ett par dagar nu. Men detta betyder ytterligare kula i min kulsamlarburk!
Fotona är tagna med olika kameror. Annars skiljer det ju sig ett par kilon, sådär.
Vet inte om det syns något. Kanske lite på ryggen. Men det känns så otroligt stor skillnad!
Men det är också roligt att få "bildbevis"!
Mars -12
12-11-30
Eftersom jag gillar att vara lite anonym sådär, så får ni "bara" se baksidan. Kanske känner jag mig en dag mogen att visa mer. Alternativt att jag "suddar" ut mitt huvud..det har jag ju gjort på tidigare bilder. Men tillsvidare får ni nöja er med dessa!
Nu ska jag äta lite kvällsmat, låta maten smälta, sedan upp på löpbandet!
Vi hörs!
2012-12-04
20:52:53
Dag 32 "hudskrämd"
Idag har jag försökt finna mer motivation till träning. Detta har jag gjort genom att läsa andra viktbloggare och framför allt bloggare som har gått eller går på Itrim. Blandat resultat kan jag lova. Jag är numera hudskrämd, inte fettskrämd. HUDskrämd. Jag är rädd för att få så där överdrivet mycket löshud som så många verkar få. Seriöst. Det är verkligen något jag tänkt på hela dagen. Inte för att det blir bättre av att jag läser om det eller tittar på andra bilder på folk som har massor av överskottshud. Men det skrämmer mig!
Det är liksom inget snyggt. Det har tagit så många år att lära mig älska min kropp och gilla den, även om jag velat ha en mindre kropp. Det har tagit så mycket kraft. Och nu är jag då hudskrämd. Vad ska jag göra?
Funderar mer och mer kring om det verkligen är värt att gå ner i vikt så snabbt om det nu ska leda till överskottshud. Eller om det är bättre om jag nu trappar upp med mer kalorier och får ett långsammare temp på viktnedgången? Ja, som sagt. Mycket funderingar, men jag följer än så länge planen. 800 kcal/dag. 10 000 steg. 2 liter vatten. Punkt. Inget mera.
2012-12-03
23:03:05
Dag 31 Inte "bekväm"
Nu har det hänt! Jag har blivit attackerad. Av hungermonstret. Det är verkligen sant. Idag har jag kännt mig konstant hungrig. Det har varit en av de värre dagarna sedan jag började med detta på Itrim. Riktigt jobbigt faktiskt. Och att sedan kunna hålla fokus och vara trevlig och social på jobbet. -inte så mycket-
Jag fryser också en hel del, även om jag tror att det mest handlar om vädret. Men denna obeskrivliga hungerkänsla. Den är inte kul. Speciellt inte när den dyker upp ca en timme efter jag har ätit.
Så här illa har det inte varit sedan start...med hungern alltså. Det är verkligen skittrist. Känner mig fortfarande pepp och så. Men är inte alls "bekväm" i mitt beslut så som jag varit dagarna innan. Känns som om jag ifrågasätter allt!
Det är tufft. Mentalt börjar jag svikta lite också. En kvinna på jobbet var på mig idag igen och påpekade hur ohälsosamt mitt leverne är och att det inte är bra att utsätta kroppen för det jag gör. Jag hade så god lust att bara snäsa av henne och säga "Nej, detta kanske inte är bästa sättet att gå ner i vikt på...men det är banne mig inte mer hälsosamt att gå runt som 26 årig tjej och bära på 55 kilos övervikt"! Jag tänkte det, men sa inget. Hon är en "stark" kollega och en ledartyp som många bara "följer", så jag vill liksom inte hamna på hennes badside, så att säga...
Som sagt...just nu är det mindre kul att bara äta 800 kcal/dag. Men det blir nog en bättre dag imorgon...nu ska jag se på lite film och sticka strumpor. Sedan sova!
2012-12-02
17:33:41
Dag 30 första advent
Normalt, så brukar min första advent innebära pepparkakor och glögg. Det har liksom blivit en tradition för mig och min sambo sedan vi flyttade ihop för 4 år sedan. Denna första advent blev dock lite annorlunda. Dels så jobbade sambon och dels blev det varken pepparkakor eller glögg. Snön har dessutom lagt sig som ett gnistrande täcke över Sörmland. Så vackert. Nu börjar det verkligen kännas att julen snart är här.
Jag spenderade gårdagen hos mamma och pappa. Sov över där, tillsammans med Samson. Idag blev det julmarknad i Trosa. Förr så stod mamma och pappa och sålde bröd där, inte längre. Nu var vi bara där för att spana in alla andras stånd. De första timmarna gick bra och jag kände inget speciellt sug eller ens tänkte på det faktum att jag inte äter "som alla andra". Men sen, när vi kom till alla matstånd...salami, sylt, chutney, senap, sill, lax, bröd...suck! Va jobbigt! Att fuska var något som min hjärna tänkte på ungefär sisådär 99% av tiden vi var där. Mamma sa uppmuntrande ord till mig. "Du är så duktig som står emot". "Tänk att det syns så mycket på dig redan, hur kommer du se ut till jul om du fortsätter så här?".
Det var som om hon läste mina tankar. Jag tror faktiskt, att om jag gått själv på julmarknaden hade jag smakat av salamin. Den lockade mest. Den och laxen. GUD, va jag är sugen på lax. Eller sill. Löksill. Bara en liten, liten bit. Det hade suttit fint! MEN, jag lyckades ta mig igenom hela marknaden utan att fuska en enda gång. Det enda som slank ner var en bar från Itrim. Och ett hundkex, det var dock inte jag som åt, utan Samson.
Vad handlade jag då? Lite garn å en mistel!
2012-11-30
23:30:00
Dag 28 -min rumpa försvinner!
Dagens belöning...(jag firar 4 veckor på Itrim utan fusk, med undantag gurkor å äggen)...blev BIO!
Det var första gången som jag var på en bio utan att äta NÅGOT alls. Sist jag var på bio hade jag med mig russin och naturella nötter. Visserligen ett bättre alternativ än att äta popcorn eller annat snacks. Men denna gång så blev det cola light. Light drycker är ju tillåtet, men inom viss rimliga mängder och sedan så får man ju vara försiktig så det inte triggar igång något mer sockersug. Det fungerar för mig i alla fall..och det är inte något som händer speciellt ofta att jag dricker heller, för den delen.
Gissa vilken film vi såg?
I övrigt mår jag okej. Det var en liten sämre dag idag. Fredagar är nog svårast för mig. Det är alltid något extra gott på fikat på jobbet då. Idag orkade jag inte vara med när de andra fikade på förmiddagen, det var nämligen tårta som serverades. Men till eftermiddagsfikat hade jag med mig min mango/apelsin-shake, så då var det ju lugnt. Det är kul att mina kollegor är så stöttande. Jag är glad att de stödjer och peppar, det gör ju saken mycket lättare när man inte äter som "alla andra".
Föresten! Något som var jättekul på bion...var att min lilla rumpa (tidigare även känd som stor-rumpan) fick gott om plats i biostolen! Yes! Wihuuu! Råkade säga det högt i biosalongen också "titta, min rumpa får gott om plats i stolen" Min sambo bara skrattade och sa "jag sa ju att den blivit mindre!". Vilken känsla. Mår nu riktigt gott...ska sova på detta och...jag tror att jag firar detta i morgon genom att gå på julmarknad...kanske kan man hitta någon liten present till mig själv? Något som inte är mat...!
2012-11-30
22:45:19
Viktfunderingar...
Jag måste erkänna en sak. Jag är inte en speciellt social person. Jag tror att det delvis har att göra med min vikt. Jag har alltid varit överviktig...sedan bara några månaders ålder. Men jag tror att jag har liksom använt min övervikt som ett skydd. Dels blev jag mobbad mycket som yngre, men nu...i vuxen ålder, vad finns det för ursäkter att jag inte har några närmare vänner? Egentligen ingen alls. Men jag kom fram till detta igår: att jag nog använder min vikt (i min hjärna) som ursäkt. Ursäkt till det mesta. "Nej tack jag kan inte följa med å dansa" (och så tänker jag "hur ser det ut med en flodhäst på dansgolvet, nej, det är bara pinsamt, jag stannar hemma framför en film i stället")
(lite snö i Nyköping igår!)
I alla fall. Igår. När jag var i Nyköping, då står jag där..och beställer två koppar takeaway-kaffe. Och så kommer det fram en kvinna och pratar med mig. Bara sådär! "Nemen, hej! Hur går det för dig!? Vad roligt att se dig..." Och sedan flyter bara samtalet på.
Blev så glad, efteråt. När jag tänkte på att jag faktiskt inte känner kvinnan mer än från mina gruppmöten på Itrim. Blev glad och peppad. Kände mig också stark och mer motiverad. Nu får inte övervikten vara ett hinder längre, jag ska börja utmana mig själv mera! Det är inte schysst av mig själv att begränsa mig så som jag tidigare har gjort. Nu är det dags att vakna upp och ta mitt liv på allvar!
Det är spännande hur det skiljer sig i mitt privatliv kontra hur det är på jobbet. Jobbar ju på socialtjänsten och där upplever jag inte alls att jag har svårt att prata med människor, tvärtom. Där ÄLSKAR jag att ta del av andras livsöden och också att få hjälpa till och vara ett stöd för människor i kris...men privat gömmer jag mig gärna, som sagt..men nu ska jag ändra på det.
Kvinnan jag träffade igår berättade att hon simmade en gång i veckan. Jag blev sjukt imponerad av all träning hon utförde och samtidigt går på måltidsersättning. Så det är alltså inte omöjligt! Bara lite svårare...men, nu ska jag utmana mig själv att under nästa vecka gå och simma i badhuset! NU ska det bli av, jag ska möta en av mina rädslor. I baddräkt, dessutom. Bland folk. Jo, men det klarar jag. Tror jag. Klart att jag gör!
2012-11-29
19:20:24
Dag 27 motivationssamtal
Det är ju svårt att motivera någon som är taggad till tusen. Det är så jag känner mig idag. Taggad till tusen!
Jag har hela veckan sett fram emot mitt möte med min coach T. Att dessutom få åka till storstaden Nyköping är alltid trevligt. Idag gick samtalet så snabbt (30 minuter), så att jag och sambo och vovve fick lite kvalitéts tid på stan! Jätteroligt, med tanke på att det kanske var sisådär....8 år sedan jag senast var på stan i Nyköping!
I alla fall. Motivationssamtalet resulterade i att vi konstaterade att det har gått mycket bättre för mig än vad jag själv trodde, men lika bra som coach T trodde då han sagt att jag klarar av ett snitt på 2 kg/vecka. Vilket ju visat sig vara exakt det jag gjort! Vilket också betyder en extra kula i min glasburk! Heja mig!
Det känns märkligt hur bra det kan gå och hur "lätt" det är. Jag trodde att det skulle vara så mycket mer lockelser. Men det är verkligen lätt att fokusera på sitt mål när man märker resultat på vågen och på trosorna (se tidigare inlägg). Och fram för allt annat: det gör inte ont i knäna längre när jag springer. Ryggvärken är också icke existerande efter träningspass..men infinner sig fortfarande då och då. Men...hoppas på ändring av det!
Vi pratade också om mina andra mål: 10 000 steg/dag. Äta 4 ggr/dag (måltidsersättning), dricka 2l H2O/dag. Säga "nej tack", när folk bjuder på något. Inte hetsäta. Träna ombytt träning minst 3 ggr/vecka. De flesta målen har gått kanonbra. Dock inte varje dag som jag lyckats skrapa ihop mina steg, men det har blivit fler dagar/vecka än det varit de första två veckorna...så det tar sig. Dricka vatten, är också svårt. Men jag har lyckats med det varje dag utom en (hittills). Ingen hetsätning och jag har sagt "nej tack" flera gånger! Ombytt träning har varit sådär. Men där får jag mest skylla på lathet och sjukdom. Så det ska jag faktiskt bli bättre med! Vi pratade också om mina större mål och hur jag tänker kring det.
Just nu lockas jag mest av tanken att handla kläder som finns i vanliga affärer och inte i tjockisbutiker.
Helt vanliga jeans. Färgglada, naturligtvis.
Men vanliga. I en vanlig affär. Det vore något det.
Storlek 40, sa jag första gången jag träffade T att jag ville ha. Det känns ouppnåeligt. Men...han säger det är möjligt. Och jag litar på honom! Han vet ju.
Nej, nu ska jag titta lite på Criminal Minds och dricka mer vatten, sedan äta. Sedan träna.
2012-11-29
00:42:00
En bild på min trosa
Hihi. Det är faktiskt en bild på min trosa som jag har på mig just nu. Min "jag har klarat mig på måltidsersättningar i tre veckor"-present till mig själv! Jag köpte då nämligen tre gråa bomullstrosor med vita spets kanter. MEN!
Det som är mest fantastiskt...var att jag köpte dem i storlek 44/46. Tidigare storlek i trosor har varit 48/50. YEY!
Snyggt va!
Till helgen när jag är ensam hemma och sambon jobbar dygn igen, så ska jag testa mina måljeans. Tror faktiskt jag kan ha någon av dem..har i flera storlekar ner till 42-44. Har ett par snygga i 48 å två par i 46! Å några byxor i 44! Å några i 42/44! Lite olika utifrån vilket märke...men ska prova i alla fall..
Är sjukt stolt över att jag har så "liten" storlek i trosor! Det är liksom imponerande bra. Jag är så glad att jag liksom haft ett inre lugn i mig nästan hela dagen och bara gått runt och varit stolt. Min chef påpekade idag också att det syns i mitt ansikte, hon sa att jag var fin och strålade! Hihi! Kul när andra också ser skillnad!
2012-11-28
21:21:34
Dag 26 -Kvällsmaten i bilder!
Idag ska jag bomba er med bilder ;)
Dagens kvällsmat:
Tja, moussakan var väl sådär. MASSOR med mat, kändes det som.
Kryddstark och smakrik. God en 4:a av 5 Z. Gott! Och innehållsförteckningen:
Kallt vatten...och sedan den frystorkade maten i...blanda och sedan in i micron!
Inte Sveriges mest lockande rätt kanske...hoppas det blir snyggare och mer aptitretande efter micron!
Jodå, det blev det...
Sedan blev det så här...efter att ha stått ett tag och "vilat" under locket i micron.
Inte speciellt mycket tuggmotstånd, men ändå! Varm och gott! MYCKET mat, men åt inte upp allt på en gång, det blev för mycket för min mage...!
Inget fusk i dag heller. YES!
Finns liksom ingen anledning nu när det går så bra. Att få i mig två liter vatten varje dag är dock svårt...men har fungerat varje dag nu, med undantag från igår. Idag behöver jag också dricka lite extra innan kvällen är slut.
2012-11-27
22:25:13
Dag 25 -Gruppmöte & vägning
Idag har jag varit på gruppmöte och haft min vägning.
Denna grupptid ägnade jag mig åt att göra så som jag fick rådet av er att göra:
jag ställde mina frågor!
Vilket jag gjorde med varierade svar...
Inte så tillfredsställande alla gånger. Men det bästa svaret var i alla fall att jag får dela upp måltiderna till två små om jag vill, även om han inte rekommenderar det (iallafall när det gäller de varma rätterna).
När det gäller Chili sin carne till exempel så får jag alltid så ont i magen efteråt och känner mig proppmätt.
Det talar ju emot allt jag har lärt mig om mat tidigare. Man ska sluta äta när man är nöjd.
Vilket jag då inte gjort utan ätit upp allt eftersom det är bara sååå få kalorier som jag ändå får i mig varje dag.
Men nu sa coachen i alla fall: ät tills du är nöjd, spara resten av maten och ät senare på dagen.
Jättebra svar. Är mycket nöjd med det, nu kan jag återgå till att äta på "mitt" sätt. Tills jag blir nöjd och inte en smula mera. Inte äta upp allt "bara för att..". Utan det äter jag senare, för att få i mig alla kalorier och alla vitaminer och mineraler som jag behöver!
Och sedan kom alltså vägningen. Och som vanligt så har jag tagit ut det "viktigaste".
Det som står inom (parentesen) är det första måttet som togs vid första mätningen på Itim.
Midjemått: ? (110 cm)
Vikt: 96,1 kg (104,2 kg)
BMI: 39,5 (42,8)
Fettprocent: 40,7% (45,8%)
Vilken förändring va?! -5,1% i fettprocent! Snyggt jobbat! Detta ska firas med att jag ska köpa ett par nya trosor. Har börjat "växa ur" mina gamla...fast åt det andra hållet än vad det brukar. De är för stora numera!!! YES!
2012-11-26
22:37:56
Dag 24, behöver pepp
Min allmänna status just nu är väl typ: neutral. Känner inte så mycke mer än att jag är less. Jag är less på det mesta, mest mitt jobb. Har jobbat bara någon månad nu och börjar mer och mer seriöst fundera om socialtjänsten verkligen är något för mig. Eller om jag är något för socialtjänsten. Jag tror inte vi passar ihop. Jag tror att man kan lösa saker och ting utan tvångsåtgärder till exempel (LVU). Men det verkar vara så "lätt" att ta till det i tid och otid, för en del av mina kollegor..och det irriterar mig.
Jag har aldrig jobbat med tvångslagstiftningen då jag alltid lyckats motivera mina klienter, eller så har vi bytt planering helt enkelt. Även när man jobbar med ensamkommande måste man vara lite flexibel, tycker jag! Ja, jag ska inte gå in på det för mycket. Men en av mina kids har avvikit från sitt familjehem. Av olika anledningar är vi oroliga för om han ens lever, eller fortfarande är i Sverige. Vi måste kanske göra ett LVU. Det skrämmer mig lite, för jag har aldrig gjort det (tvångsomhänderta ett barn/ungdom). Hela dagen sattes i alla fall ur spel och planeringen gick åt pipsvängen. Maten fungerade i alla fall. Stegen blev det skit med. Ska komma upp i 10 000/dag. Det blev 6 000. :S
Tittade på ett avsnitt av Biggest Loser Australia bara för att peppa mig själv lite. Jag är duktig. Jag kan mitt jobb. Lite sådana mantran behöver jag höra nu....nu ska jag meditera, sedan dags att sova! Natti natt!
2012-11-25
14:35:08
Dag 23 "baksteg"
Idag måste jag bara dela med mig av lite framsteg eller "baksteg" (ett försök att vara lite skämtsam). I alla fall upptäckte jag under min morgonpromenad med Samson...att min jacka går att dra ner över baken (förstår ni skämtet nu?)! Min rumpa har alltså tidigare varit för stor för att detta ska kunna göras. Det har liksom tagit stopp i svanken. Trots att jag är morgontrött och mest går min morgonpromenad som en zombie som vet att det finns mat hemma..typ: släpar mig sakta framåt men med ett tydligt mål hemåt. Varken mer eller mindre. Fokus är rakt fram. Samson nosar på och vet att det är ingen idé att försöka få kontakt med matte, för hon är för trött.
I alla fall! Detta hände liksom bara. Jag drog på mig jackan som vanligt. Vi gick ut och det var lite kallt om gumpen varpå jag drog ner jackan lite extra över rumpan. Fortsätter att gå ett par steg, stannar upp och blir plötsligt förvånad över detta mindre mirakel. Det är faktiskt ett mirakel! Är det något som är konstant så är det storleken på ZtorZillens rumpa. Den har liksom alltid varit mega...och jag trodde nog att jag skulle gå ner i vikt på övriga kroppen...men RUMPAN!? Detta är liksom unikt, det är fantastiskt! Det ger mig hopp och vilja och styrka att fortsätta UTAN fusk. Bara ner med huvudet å kör liksom! Fullt ös!
När jag väl kom hem blev det smoothien ovan som blev frukost! Riktigt sur, men god då den påminde lite om smaksatt fil..ååå jag älskar fil. Speciellt a-fil! Fem Z av fem möjliga på den!
Vi höres!
2012-11-24
09:39:38
Dag 22 - FRUKOST
Dagens frukost blev en måltidsbar. Muesli Cranberry. Den var riktigt god. Fem Z av fem möjliga! Så otroligt skönt att det är gott också. Det underlättar verkligen viktminskningen. Hade allt varit äckligt så hade det varit så mycket svårare att motivera sig att fortsätta detta. Sambon jobbar dygn idag, han gick på sitt pass kl 9.00. Så idag unnar jag mig frukost i sängen! Känns verkligen lyx att få tugga igen! Dock gör det lite ont i magen efteråt. Men min bror sa ju att det är helt normalt..så jag litar på honom och hoppas det går över snart!
2012-11-23
20:05:38
Dag 21 -nu är det fest!
3 måltidsersättningar i flytande form, idag. Kvällsmaten fuskade jag lite med och började med fast måltidsersättning. Inte för att det inte var planerat. Vi åt pizza hos mamma å pappa, eller alla utom jag. Jag testade Itrims Pasta Italiano. MUMS!
Seriöst. Vilken god känsla...att tugga sin mat. När jag hällde upp det i en skål tänkte jag "va lite". Men men, in med det i micron 4 min, sedan skulle den "vila" i 4 min och sedan röras om och ätas! Å så gott det var! Kryddade lite med vitpeppar och då blev den ännu bättre, tyvärr hade inte mamma å pappa något vitlökspulver utan socker eller salt i, annars tror jag det hade varit perfekt till.
Eftersom jag skriver från mammas dator så kan jag inte lägga till mina foton, då jag inte har ngn sladd som passar. Men men..ni får tänka er bilden framför er. Pasta, små små små varianter av pasta...någon makaronvariant. Sedan någon sås..typ köttfärs-aktig. Men ändå inte. Gott var det i alla fall. Fem Z av fem möjliga.
MEN! Det blev också en tråkig följdeffekt av maten. ONT i magen. Lite magknip-aktigt. Inte kul. Bror min, som också var med på pizzakvällen sa att det är helt normalt och att det brukar vara så då tarmarna är "otränade". Tydligen är de lata jäklar och har en tendens att lägga ner och typ ta en paus om man bara äter flytande föda under lång tid. Han berättade också lite om Xtravaganzas tänk och sa att man där kunde gå på flytande längre tid än 3 veckor. Ja, för min del känns det dock som 3 veckor var 3 veckor för långt. Det räcker gott och väl för mig. Nu ska här börjas äta mer fasta måltidsersättningar! Ska dock fotografera mera, så att ni hänger med..och kan se vad jag faktiskt äter.
Eller ni kanske inte är intresserade?
Eller ni kanske inte är intresserade?
Det är så svårt att veta, vad NI vill veta, eftersom ni inte svarar på min fråga om det är något speciellt ni vill läsa om.
En annan sak. Vi pratade om biverkningar av snabbviktminskning. Väldigt intressant faktiskt. Jag har en ny kollega, en man som är nyexad socionom. Detta är hans första jobb som socionom. Han har gått ner mycket i vikt genom LITE mat och MYCKET motion. Han "visste" inte hur mycket han gått ner, men han bestämde sig för att satsa ett år på viktminskning och klarade det...men berättade just om biverkningar som muntorrhet, frossa, magknip och hungerkänslor. Jag har då upplevt alla utom frossan, visst jag fryser ofta...men inte direkt frossa. Tidigare har jag bara sovit i nattlinne, nu har jag också nattbyxor på mig på kvällen då jag fryser så..men det är ju okej, speciellt då jag får så fina resultat!!
2012-11-22
18:45:07
Dag 20
Kan ni förstå? Det är dag 20. I morgon är det sista dagen med pulver. SÅÅÅÅ skönt. Ser nu riktigt fram emot att få testa alla smoothies, måltider å bars. Framför allt är jag sugen på att äta något annat till frukost...eller middag. Till lunch är det väl okej med flytande, men saknar sååå att få tugga! Fast å andra sidan var det ganska väntat. Är fortfarande inspirerad och imponerad på mig själv att jag klarat av det, men inga fusk! (räknar faktiskt inte gurkan som fusk!). Jo, okej...äggen var fusk. Men det var det värt. Hellre sådant fusk än att det blivit något värre, typ tårta eller en massa mackor. Vilket jag för övrigt saknar otroligt mycket. BRÖD.
Ovan ser ni min lermask. Nejdå. Det är min gröt det är fråga om. Inget mer eller mindre. Till gröten serveras också 1 dl minimjölk. Det inte bara får man ha på, det SKA man ha på gröten. Sedan får man krydda gröten också. Inte med något som innehåller socker, salt eller kalorier!
Under gårdagen tränade jag lite. Kände det var dags. Känner mig liksom lite stum i musklerna och började igår att fundera på vad det verkligen gör med musklerna att gå på sådant lågt kaloriintag. Ja, nu känns det lite bättre i alla fall. Det var mycket hjärnspöken igår också då en kollega blev som "fixerad" över att jag inte äter mat. Hon påpekade det flera gånger under dagen och jag höll på att bli tokig till slut. Vad är det som är så svårt för folk att förstå? Kan det kanske vara deras egen självkänsla och deras dåliga samvete som spelar in? Att de själva tänker "va modigt, jag borde också ta tag i min övervikt"? Så tror jag att det är.
Idag har varit en tuff dag på jobbet. Riktigt utmanande. Så kan det vara. Jag har också funderat mycket kring vad som är värt att fajtas om här i livet och vad som inte är värt att fajtas om. Har nämligen en kollega som stressar upp sig för minsta lilla bekymmer. Ibland kan jag känna att hon valt fel jobb. Det är liksom ingen idé att stressa upp sig jämt, det går ändå inte att lösa alla världens bekymmer på samma dag! Så det så!
2012-11-20
21:23:09
Dag 18 Lite pepp!
Det är ju bara några dagar kvar nu...(tills jag får äta FASTmat) å än så länge har jag inte fotograferat en enda shake eller soppa eller gröt. Hur dåligt är inte det????
Skit samma. Jag gör det i morgon. För idag har jag redan ätit alla mina mål. MEN.
I morse vägde jag mig. Egentligen väger jag mig nu..nästan varje dag faktiskt. Inte som en fixidé, längre...konstigt nog. Utan mer för att se om det händer något de dagar jag druckit kaffe (utan mjölk) eller tagit mina gurkskivor. Hittills har jag dock inte funnit något samband med att viktnedgången skulle avstannat på grund av det ena eller det andra. I alla fall. FÖRSTORA bilden!
IMORSE...vägde jag 97 kilo blankt. Med nattlinne på.
Sjukt bra!
För att återgå till vägningen, så är det som om den där fixkänslan jag kunde ha förrut är som bortblåst.
Då jag verkligen kunde känna att hela dagen blev "fel" om jag inte hade vägt mig på morgonen. Jag vet det låter sjukt, men det är sant. Det var så. Då kunde jag tänka på det hela dagen, varför vägde jag mig inte? Tänk om jag har gått upp flera kilo? Nu väger jag mig de flesta dagarna, mest för att jag gillar segerdansen efteråt! Plus att jag sjunger i duschen som belöning varje gång det blir minus...iofs sjunger jag om jag står still eller upp också..hehe..
Trodde ni att jag glömt min skål med kulor? Inte då! Nu är det 7 kilo sedan jag började på Itrim. Sju kulor.
Det är fint...mycket fint...det ökar. Jag har förresten valt att börja om min kulsamling till från den dagen då jag började Itrim! Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara det så här bra.
Jag är riktigt stolt över mig själv och imponerad och märker redan hur detta påverkar mitt självförtroende och självkänsla. Jag KAN, bara jag vill och bara jag bestämmer mig.
Det, det är styrka!
