2011-07-28
15:29:28
Längtan efter hetsätning
Nu ska jag vara ärlig mot er.
Först: jag har fuskvägt mig idag. Något som jag ju faktiskt lovade mig själv att inte göra! Något som har varit en stor del av min sjukdomsbild (hetsätningen): att jag just väger mig SÅ sjukt ofta.
Sedan: jag har inte varit helt ärlig när jag sagt att jag ersatt två mål om dagen med pulver. Eller delvis har jag det -ursäkter-. På helgen lördag och söndag, har jag faktiskt ätit frukost och bara ersatt lunchen med pulver. Kanske är det också därför att viktnedgången inte rasar? Även om det faktiskt är helt okej att den sakta men säkert tickar ner, hellre det än upp!
Nu kanske ni tänker "jaha? varför göra en stor sak av detta?". Det är inte min avsikt. Min avsikt är att va helt ärlig med mitt matintag, något som tagit cirka 25 år att vara. Och som jag fortfarande inte är helt. Jag har en tendens att på rutin ljuga om mitt matintag, oavsett om jag har något att dölja eller inte. Jag har sällan -eller aldrig, vad jag kan minnas- ljugit online om mitt matintag. Just för att jag här känner mig förstådd och ICKE dömd.
Jag berättade för min sambo igår kväll om varför jag vägrat lämna lägenheten under helgen, då han jobbade.
Jag höll på att gå i bitar. Det var som om hela min kropp skrek åt mig att åka till affären och köpa chips, cola, godis, glass, pizza...allt för att kunna släppa på trycket å hetsäta. Det kanske låter konstigt. Men i helgen hade jag sådan ångest. Och stor längtan att förstöra för mig själv. Förstöra den lilla men stadiga viktnedgång som blivit sedan omstarten. Jag vet jag är sjuk. Det är sjukt att längta efter att hetsäta, men då gjorde jag det. Och det är först nu, flera dagar senare..som jag kan se nyktert tillbaka på detta och erkänna för mig själv och för er att jag längtade.
Nu är längtan över. Idag är det torsdag. Snart helg igen. Märkligt nog. Det tog flera dagar att komma över, att komma till idag när jag inte alls är sugen eller längtar efter en episod av hetsätning. Idag är jag stolt över att jag i helgen inte tog bilen och spenderade hundralappar på skräp att hetsäta. Idag är jag stolt över att inte ha hetsätit på snart ett halvår! 6 månader!
Är det någon som känner igen sig? Just nu sitter jag ensam på mitt kontor på jobbet och känner mig mycket ensam. Är äntligen ikapp med journalanteckningar (tror jag är det cirka två gånger om året), det är värt att firas med en mikropaus (=skriva lite blogg). Är det någon mer än jag som ibland har en längtan att förstöra sin egen lycka, sin egen viktnedgång? Jag förstår inte hur jag är funtad. Men det är så här jag fungerar. Det är också säkerligen en förklaring, nu när jag tänker efter, till varför jag aldrig lyckats behålla min vikt när jag gått ner i vikt förut. För jag vill straffa mig själv. Förstöra det jag uppnått....
Tror det kan ha att göra med att "man vet vad man har men inte vad man får" tänket. Rutiner...så man har handskats med ångest förut...
JAG skriver under. Förra helgen mosade jag i mig massor med sånt jag inte ska äta...jag var så sugen. Mycket på lördagen och söndagen...i nåndags "kom jag tillbaka" igen...nu är jag lugn, men jag vill sparka mig i rumpan för att jag e så dum att jag gör sånt...det är svårt att låta bli tycker jag...Nu ska jag försöka mig på att varje lördag få äta nåt jag verkligen vill ha...ibland funkar det, ibland spårar det ur och jag tokäter hela dagen.
ps, Jag tycker du är grym som vågar outa dig så på bloggen. Du är en sann förebild!!
Vilket stort steg i mina ögon :) Att vara så ärlig. Det inte lätt med matmissbruk och det finns så många "sjukdomar" med som svårt att förklara för andra ochja så.
Jag har stort förstående för alla som har problem. Dels så har jag ett syskon som har bulimi. Och hennes kamp mot det samtidigt kämpa med sin övervikt. Levt med höra lögner och så, Men som vuxna så förstår man vilket helvete och ångerst det ger.
Min syster tycker jag har missbruk åt andra hållet. Jag äter inte mat!!! Lever på kaffe typ. Och sen året började så har jag förändrats massor.
OJ detta blev långt och jag trillade från dig. Tycker du är grym och du kommer tjäna massor på din resa att vara ärlig. Även om det tufft ibland.
Stora kramen från mig
Du är kanonstark som skriver det du verkligen tänker! Jag kan också få "attacker", vill ha allt och lite till. Varje gång blir jag förvånad att jag kan få i mig så mycket som jag kan....Nästa stund ångrar jag mig och tänker att "nu jäklar ska det blir ändrade vanor".
Men som någon annan skrev, nu ska vi inte fokusera på negativa saker. Du är toppenduktig som klarat av 6 månader utan hetsätning!
Peppkramar till dig!
Du har precis lyckats beskriva en stor del av mig och min sjukdomshistoria. Jag förstår precis vad du menar, hur du känner dig och hur svårt det är- Jag vet hur många dagar det tar innan man är "sig själv" igen.
Det är så bra och starkt av dig att erkänna! Du vet att vi inte dömer, och det viktigaste är att erkänna för dig själv! Så stolt över dig! :)
Grattis till 6 månader som "nykter" matmissbrukare, det är svårt att komma dit.. Jag vet, det är så svårt att förklara för någon utomstående hur man kan tänka så skruvat :( Man vet det är fel och ändå gör man det, fast nu ska vi försöka se frammåt och inte grubbla på vad vi gjort fel! Kram och hoppas helgen går bra nu