ZtorZillen

2011-07-10
15:23:41

Olika

Något jag gillar med Biggest loser, är att de poängterar att vi alla är olika. Motion och ändrade kostvanor KOMMER att få dig att gå ner i vikt. Men! Det fungerar inte lika snabbt på alla. Jag tycker det är inspirerande, denna ärlighet. Vi är olika. Vi svarar olika bra på olika metoder, olika sporter...vissa rasar i vikt i början, andra tar det längre tid för. För egen del har jag svårt att gå ner i vikt. Mycket svårt. Det är konstigt, enligt läkarvetenskapen...Men! Det är ett faktum. Det får mig dock inte att vilja lägga av helt. Jovisst, ibland undrar jag om det är värt det. Vore det inte enklare att bara smälla i mig en chipspåse och skita i allt? Det är klart att det vore enklare, men å andra sidan...vem har sagt att livet är så jäkla enkelt då?

Just nu har jag ingen motivation alls till att motionera. Det är för varmt osv jag hittar på ursäkter. Ingen idé. Lika bra att vara ärlig. Jag känner mig för tung. Jag vill gå ner lite i vikt. Jag vill få någorlunda koll på min relation till mat innan jag återigen tar tag i motionen. Just nu går det bra. Det är det som verkar fungera för mig, en sak i taget. Killen på bilden...en snubbe som jag inte minns namnet på men som var med i Biggest loser två omgångar. Han var envis, han hade mycket svårt med maten...och kroppen svarade inte lika snabbt som på de andra. Men han gjorde det! Hna lyckades ändra sitt liv, sakta men säkert. Ett steg i taget.

Så ska jag också göra. Ett steg i taget.

Kommentarer:
#1: Kanelpinglan

Jag tycker att det låter som en alldeles förträffligt bra idé, skynda långsamt. Jag gör precis likadant! :)

2011-07-10 @ 20:07:32
#2: Beckis

Hette han inte daniel? eller dan?

2011-07-10 @ 21:56:30
#3: Sandra

Hej!

Om du vill kommentera ett inlägg som ingen annan kommenterat, tror jag du klickar längst ner i inlägget där det står "0 kommentarer". Då kommer en ruta där du skriver i din kommentar!



Nu ska jag läsa igenom din nya blogg :) Vi får peppa varandra. Jag är så omotiverad som man bara kan bli känner jag...men men..livet är väl så ibland.



Peppkramar

2011-07-11 @ 10:41:47

Beckis: tror att du kan ha rätt i det där! Något på "D" va det i alla fall!

2011-07-11 @ 20:35:43
#5: Beckis

Ja, jag tror han hette Daniel, men kallades Dan. Han var med två gånger. Första gången hade han en kompis med som inte fick många knop gjorda.

2011-07-11 @ 22:54:58

Kanelpinglan: Kanon! Då är vi två ;)



Sandra: klart vi peppar varandra! Hoppas jag kan inspirera dig!



Beckis: Just det, tror inte att det gick så bra för hans kompis heller, vill jag minnas. Ska leta upp en bild på kompisen..tror jag har den hemma!

2011-07-12 @ 12:20:34
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: