2011-07-21
09:44:33
Ibland räcker det med ett samtal
Åh, jag bara måste få dela med mig av denna story. Lite snabbt, sådär.
Har en ung man. 17, nyss fyllda. Ett barn i sinnet. Stark överlevare. Lyckades ta sig genom hela Europa till Sverige, själv. Familjen utrotad. Helt ensam. Bär på mycket. Har nu placerat honom i ett speciellt HVB i södra sverige. Mycket kompetent personal. Mycket erfarenhet av flyktingar. Han har suicidtankar. Mycket studiemotiverad. Läst in 9 års kunskap på 1 år. Med GODKÄNDA betyg i allt utom engelska åk 9. Söker till gymnasiet i höst. Vi väntar på svar.
Igår fick han panik. Han måste hem. Hem till norrland. Inte vara kvar. Allt är piss. Idag ringde jag honom. Vi pratade i ca 15 minuter. Nu är han lugn. Tänker stanna under helgen. Vi ska höras av igen på måndag. Tror att han känner sig lite övergiven...Jag måste ringa oftare, visa att jag bryr mig. Allt jag gör som soc sekr syns ju så sällan för barnen/ungdomarna. Jag borde vara mer aktiv mot barnen...Tyvärr är det ju så mycket annat också som ska lösas. Jaja, nu ska jag ringa boendechefen och berätta vad han sa.
Det är en underbar kille. Sådan historia. Så stark. Fattar inte att han orkar. Så imponerande. Helt ensam. Misstänksam mot allt och alla. Vågar inte knyta an. Men jag ser en liten ljusglimt i honom. Han vågade berätta för mig. Efter ett år. Nu. Nu, verkar det som om det börja ljusna. Äntligen!
Har en ung man. 17, nyss fyllda. Ett barn i sinnet. Stark överlevare. Lyckades ta sig genom hela Europa till Sverige, själv. Familjen utrotad. Helt ensam. Bär på mycket. Har nu placerat honom i ett speciellt HVB i södra sverige. Mycket kompetent personal. Mycket erfarenhet av flyktingar. Han har suicidtankar. Mycket studiemotiverad. Läst in 9 års kunskap på 1 år. Med GODKÄNDA betyg i allt utom engelska åk 9. Söker till gymnasiet i höst. Vi väntar på svar.
Igår fick han panik. Han måste hem. Hem till norrland. Inte vara kvar. Allt är piss. Idag ringde jag honom. Vi pratade i ca 15 minuter. Nu är han lugn. Tänker stanna under helgen. Vi ska höras av igen på måndag. Tror att han känner sig lite övergiven...Jag måste ringa oftare, visa att jag bryr mig. Allt jag gör som soc sekr syns ju så sällan för barnen/ungdomarna. Jag borde vara mer aktiv mot barnen...Tyvärr är det ju så mycket annat också som ska lösas. Jaja, nu ska jag ringa boendechefen och berätta vad han sa.
Det är en underbar kille. Sådan historia. Så stark. Fattar inte att han orkar. Så imponerande. Helt ensam. Misstänksam mot allt och alla. Vågar inte knyta an. Men jag ser en liten ljusglimt i honom. Han vågade berätta för mig. Efter ett år. Nu. Nu, verkar det som om det börja ljusna. Äntligen!
Kommentarer:
#2:
Helen Holmberg
Ens egna problem känns rätt små i jämförelse!
Härligt med en hund ni tål!! Jag är för allergisk för att ens klara allergihundar :( Ha en fortsatt fin dag :)
#3:
Anna
Vilket kanonjobb du gör!
Kommentera inlägget här:
Men jösses vilken kille!! Jag är imponerad. Inte undra på att han får lite konstiga tankar ibland. Det måste han ju nästan...vad skönt att då kunna vända sig till någon som dig :) Du gör ett så viktigt jobb!