Var ju hos kuratorn igår.
Vi pratade återigen om barnlöshet. Alternativ och att acceptera "det värsta som kan hända".
Hon menade att om jag kan acceptera det värsta som kan hända, och släpper rädslan, ja, då kommer även stressen att släppa.
Det låter så lätt...men hur ska jag göra detta då?
Som jag sa till henne, är det så olika. En del av mig: intellektet säger mig att livet är inte förstört om vi inte kan få barn. Jag vet att jag fixar det i alla fall. Om jag har tur fixar vi det tillsammans. Men sedan finns det också en del inom mig, emotionellt, som säger: vad är då livet värt? Jag är värdelös som inte kan ge min sambo möjligheten att bli pappa. Möjligheten för oss att bli en familj.
Kuratorn menade då att jag måste tänka hur kroppen faktiskt fungerar.
Att det är miljontals små bitar som ska fungera tillsammans. Och att det är mer normalt att något inte fungerar än att allt är "perfekt". Ex. vissa föds med bara en arm, andra med diabetes, andra med nedsatt hörsel, eller syn...vissa föds som allergiker, andra kan inte få barn, vissa har lättare att bygga muskler, andra att lägga på sig mer vikt...
Egentligen är det inte konstigt att det är något som inte "stämmer" i kroppen.
Och när hon sa det kändes det "bra".
Hon gjorde också en liknelse med att gå på gymnasiet. De flesta ungdomars liv består då av bekymmer med lärare och betyg. Men vad betyder det idag? Hur påverkar det mitt liv idag; att jag "bara" fick VG i Matematik C eller att min lärare i spanska tyckte att jag var lat som inte satsade på högsta betyg i hans ämne. Hur påverkar det mig idag? Inte ett dugg!
Så hur kommer detta att påverka mig om 10 år? Eller om 5 år?
Kanske är vi då föräldrar eller inte. Men vad hjälper det att idag gå runt och må dåligt över detta?
Vad hjälper det mig idag att ha sömnproblem för att jag inte kan sluta tänka på andra som är gravida och får barn och "lyckas"...?
Som sagt. Det är en fight i mitt inre mellan det intellektuella och det emotionella.
Jag försöker att släppa detta nu. Att på riktigt lägga det på hyllan, inte bara säga det.
Jag ska avinstallera min "bli gravid"-app. Jag ska kasta mina ägglossningstest. Vi ska njuta av varandra och njuta av den tid vi har tillsammans, med eller utan en gravidmage. Bara njuta och ta en dag i taget.
Så lättare sagt än gjort. Men ett steg i taget!
<3
Livet är en resa och ibland är det bara att åka med. Släppa ratten och bara titta ut genom rutan .