2014-02-12
12:19:00
MÄTNING!!!!
Mätning 140212 (130720)
Arm: 32 (-0,5 cm)
Under brösten: 88 (-4 cm)
Navel: 96,5 (-2,5 cm)
Rumpa: 121 (-2 cm)
Dagens vikt: 86,6 kg
Kommentar:
Funderade just på när det var jag mätte mig senast.
Kollade i bloggen och det verkar som om det var i juli jag mätte senast!
Kan det verkligen vara så länge?
I alla fall så var det ju roligt att se att jag inte har gått upp i måtten sedan dess.
Det som bekymrar mig är dock vikten.
Den tycks inte ens vilja röra på sig neråt i minimi-fart...
Den liksom går upp!
Jag har nu hamnat där som de flesta viktturister ger sig in på.
Den så kallade återvändsgränden...da-da-da-daaaa (försöker göra ljudeffekter online)
Jaha. Vad ska jag nu göra åt detta?
Jag vet ju att det är min "släppa lös"-månad (januari) som har satt sina spår.
Jag som ett tag var nere på den fina siffran 83-något.
Mitt mål är fortfarande att komma ner till 76-något.
Sambon väger nu exakt 10 kilo mindre än mig och det vore fantastiskt roligt och ego-booostande om jag kunde få väga mindre än min sambo.
Jag skäms sååå för att erkänna att han är "tunnare" än mig.
Det är en så stor skam.
Usch!
Jag är i alla fall ärlig mot sambon om min vikt. Och det känns som ett stort steg utifrån att jag tidigare alltid har smusslat både med ätande och med vikten.
Försökte prata med min mamma och pappa om min ätstörning i helgen.
Min pappa har lite lättare att ta in det än vad min mamma har.
Det är som om hon anklagar sig själv på något sätt?
Eller som om hon inte vill ta till sig detta.
Hon läser alltid min blogg...eller för det mesta.
Så tänkte skriva ett par rader riktat till henne, nedan. Kanske är det lättare att ta till sig information skriftligen?
Jag är ätstörd sedan flera år tillbaka.
Jag har inte alltid haft en ätstörning.
Min PCO och sötsug/brist på mättnadskänslor kan jag minnas låångt tillbaka i min barndom.
Det är INTE samma sak som min hetsätning.
Hetsätningen började senare, som mest när jag flyttat hemifrån.
Hetsätning har en direkt relation till psykiska måendet.
Men jag minns "första gången" och då var jag kanske 8-9 år (någon gång på lågstadiet).
Det dröjde flera år innan jag gjorde det igen.
Så NEJ, mamma. Det är inte ditt fel. Du har inte sett något, för att jag döljde det så väl.
Ätstörningen och PCO är INTE samma sak.
PCO är kopplat till det fysiska tillståndet.
Viktigt att minnas det!
Älskar dig, mamma! (och tack för allt ditt stöd, men ibland; försök att lyssna istället för att döma dig själv och mig innan jag hinner förklara mig)
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Jag känner så väl igen mig, av någon anledning så känns det viktigt att jag inte väger mer än sambon. Vilka trevliga mått du hade!! Det har ju gått framåt, bra jobbat. Vikten kommer nog därefter