ZtorZillen

2013-04-18
11:02:45

Dag 167
Jag läste ett intressant inlägg i bloggen 2xlblog.com angående önskan att ha en vän..som går genom samma resa..Jag känner så väl igen den önskan. Jag vill ha en vän som förstår. Någon som har varit med om samma eller som går igenom samma resa just nu. Både i med och motgångar. Den här bloggen hjälper mig mycket. Men jag saknar det där lilla extra. Någon att prata med som förstår.
Någon jag kan berätta för om min matavundsjuka. Någon jag kan dela min önskan att gå ner mer i vikt, någon som kan trösta och peppa, någon jag kan trösta och peppa.
 
 
Jag vet nu...till skillnad för fem månader sedan...att jag är stark nog att klara detta. Att jag kan själv. Att det bara är att bestämma sig. Men det hindrar inte mig från att ha en önskan att inte känna mig så ensam. Det ger visst stöd att gå i gruppen och ha stödsamtalen på Itrim. Men det hade nog kännts bättre om Itrim legat i samma stad där jag bor. Då hade jag kunnat utnyttja det mer. Tränat med några i gruppen, kanske gått ut och gått med en del av dem...jag vet inte. Jag ska försöka hitta någon att motionera med här...
Inga ursäkter mer..!
Kategorier: Itrim;

Kommentarer:
#1: Anonym

Jag har faktiskt tre sådana vänner vilket är en otrolig lycka...

Vi har alla " bantat" sen vi var typ tio år..

Svar: :D
pcoslife.blogg.se

2013-04-18 @ 11:25:19
#2: Tackan

Oh jag igen trycket på fel knapp hela tiden :-)

2013-04-18 @ 11:25:44
#3: Lena

Jag körde ju Xtraganaza för 4,5 år sedan och hade flera bloggkompisar som körde samtidigt. Vi stöttade varandra. Tyvärr är det så att av oss (ca 20 st) som körde då så har alla utom en gått upp allt eller nästan allt igen. Det funkade helt enkelt inte med livet när man slutade pulvra. Men är itrim mer än bara pulver? Är det vanlig mat också? För det är nog så mycket bättre. Jag hade ju inte ändrat något när jag slutade pulvra och började äta, jag bara fortsatte där jag slutade (nästan) och gick upp 30 kg av de 40 kg jag gick ner, på ett år... Jag hoppas verkligen att du klarar övergången. Däremot minns jag hur det var att pulvra. Skitjobbigt och jag tänker ALDRIG mer utsätta mig för det. Usch, detta blev en negativ kommentar. Sorry för det. Jag är urusel på att kommentera bloggar just nu, det händer för mycket runtomkring mig. Men jag läser sporadiskt och hejar på dig som fan. En sak kan jag i alla fall säga: Även om jag gick upp nästan allt igen så fick jag blodad tand. Jag hade fått reda på hur det var att inte ha BMI som var skyhögt. Det kändes inte lika omöjligt längre. Försök att inte falla tillbaka i samma mönster som du hade tidigare. Sätt upp gränser, kommer jag över XX kg så måste jag skärpa mig. Sätt gränserna nära din slutvikt. Skickar massa PEPP!! Kram

Svar: Tja...asså det är ett helt koncept..så det beror på vart i resan man är..men man ska äta mat..i slutet av resan..sedan går man gradvis från pulver/ersättning till mat!
pcoslife.blogg.se

2013-04-18 @ 13:34:37
#4: Fertilitetsresa

Om du hittar personer i liknande situation kan jag varmt rekommendera dig att styra upp en bloggträff! :)

Svar: Tack för tipset..!
pcoslife.blogg.se

2013-04-18 @ 22:06:36
#5: jannica

Alltid skönast att ha någon som vet vad man går igenom.

2013-04-18 @ 22:08:52
#6: Lena

Samma som vi hade på XV då alltså. Tyvärr fixade jag inte övergången...

2013-04-20 @ 21:56:28
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: