ZtorZillen

2012-03-02
21:02:40

Vägning v 9

Vägning:

105,0 kg (11-12-02)
103,3 kg (11-12-16)
103,2 kg (11-12-22)
103,8 kg (12-01-02)
103,2 kg (12-01-09)
102,8 kg (12-01-16)
103,0 kg (12-01-23)
103,0 kg (12-02-03)
103,0 kg (12-02-10)
103,0 kg (12-02-17)
103,1 kg (12-02-24)
103,1 kg (12-03-02)


Kommentar:
Våga vägra vågen! Jag har ingen lust att deppa mer över detta med min viktplatå. Det är så jag väljer att se det, som en tillfällig motstånd på vägen. Nu tänker inte jag väga mig mera i mars. Så är det. Blir bara så jäkla less av att det inte händer något. Jag räknar kalorier, och ligger på ett underskott med 520-550 kalorier varje dag. Inget händer på vågen. Jag är tacksam över att jag märker skillnad på andra sätt, så som mina maxtest. Men nu är jag trött på att vara ett "offer", jag är trött på att det inte händer något. Varför ska det vara så svår? Jag äter vanlig mat! Dricker mycket vatten, ingen alkohol, ingen läsk, ingen saft...knappt något bröd, inga sötsaker, inget extra socker, undviker helfabrikat...Äter renmat...så att säga...vad är det för fel? Blir gråtfärdig samtidigt som jag vill vara stark. Jag vill att det inte ska vara det som är fokus. Jag vill ha fokus på att minska i omkrets.
Jag vill, jag vill.
Jag vill så gärna. Jag mediterar nästan varje dag, är inte stressad och känner att jag mår bra.
Unnar min kropp lite extra lyx med body scrub, ansiktsmask, nagellack och ny frisyr.
Jag är glad för den positiva utveckling som sker inom mig.
Jag är mycket lycklig över att jag idag har fått uppleva något unikt.
Jag har vid ett 20-tal tillfällen i dag blivit kallad "snygg i håret" och fått mycket komplimanger. Det gör mig glad, har aldrig tidigare upplevt det så påtagligt.
Jag ger inte upp.
Men jag kan inte ljuga för er och säga att vikten inte spelar någon roll..Inte när jag bär på ca 50 kilos övervikt. Inte när det inte händer något.
Jag kommer fortsätta att väga och mäta och räkna det jag äter, men jag kommer inte att väga mig något mera i mars. Min sambo har gömt vågen, han säger att min platå stigit mig åt huvudet. Jag kan hålla med.


Kommentarer:
#1: Anna

Förstår din frustration. När man står still! Jag gick ner några kilon till smmaren sen vände det, jag gick upp.....sen tog ja tag i det när nya året börja.

Du har en grymt bra inställning att fortsätta väga och räkna. Hejja på dig.

Massor av krama

2012-03-02 @ 22:37:51

Jobbigt vännen! Vet du! Jag kan faktiskt rekommendera att köra Fitnessfighten som jag gjorde i februari. Man får träningsschema och matschema att följa och jag har gått ned 5,4 kg! (Jag har inte ens mycket övervikt längre!) och minskat massor med cm...det finns de som är lite större än jag, som gått ned 10-15 kg på en månad. Tufft schema med träning en timme varje dag, men det är det värt! Kan vara skönt som en kickstart! Hör av dig om du vill veta mer :)

2012-03-03 @ 07:16:14
#3: Helen

Dumma platå :-( Tycker det är märkligt inget händer. Du som verkar kämpa på så bra!! Kanske övergå till centimeter istället för kg mätning? Ska mäta mig idag, känns läskigt får svårt på vitt hut grov man är.. Peppkram!

2012-03-03 @ 07:50:05
#4: Sarah

Alltid svårt att hamna på platå. Har du gjort nån inventering på hur du äter och hur mycket tränar du just nu? Kan vara dags att kliva upp en nivå då det gäller träningen eller så kanske du äter rent av för lite så kroppen tror på svält.Jag tyckte matdagboken var ett bra stöd för att hålla koll. Jag hejjar på dig! / Sarah

2012-03-03 @ 09:40:39
#5: Barbro

Fy vad de är knäckande när de står still eller går upp fast man vet att man göra allt rätt.

De gäller att inte tappa modet fast de är svårt.

Kram Barbro

2012-03-03 @ 09:57:03
#6: Sussie

Huvudsaken att du fortsätter och att du fokuserar på välbefinnandet. Och inte blir destruktiv.

Det kommer att lossna. Ha en toppen lördag!

Kram och pepp

2012-03-03 @ 10:14:57

Min tanke i början på inlägget är just det du beskriver i slutet. Göm vägen för ett tag. Samla mer kraft i ditt inre, du är på så god väg. Fortsätt att ge kärlek till dig själv och ta emot den kärlek du får. Glöm aldrig att du alltid är värd det bästa.



Jag är med dig <3

2012-03-03 @ 22:16:30

så väl jag förstår hur du känner!

samma här - har stått still i flera månader.

tränar mig till värk i kroppen. äter jättebra.

men vad händer? inget :(

som om kroppen gett upp nu efter fem barn och hög ålder.

som om det inte ska få bli min tur nån mer gång.

förlåt om jag låter less. men det är så här jag känner. du är inte ensam om att vara förvånad.

kram till världens bästa zill (i dill) ;)

2012-03-04 @ 05:17:44
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: