ZtorZillen

2012-06-10
13:08:56

Kärleken
Nu tänkte jag ägna ett inlägg till min älskade sambo. Han med stort "h". Runt den 16-17 december, för fem år sedan (2007) "träffades" vi för första gången. Det var på en dejtingsida online. Jag hade mest gått med på skoj, eftersom en killkompis drev lite med mig då jag vart dumpad av mitt x ca sex månader tidigare...i alla fall tyckte min killkompis att det var "dags" för mig att leta upp någon annan!


Sagt och gjort jag blev medlem på sidan...ett gratis-abonnemang på tre dagar. Jag tog det inte så seriöst eftersom jag hade mina fördomar mot de som var på sådana sidor. Jag var helt övertygad om att "alla" killar som var på dejtingsidor mest var intresserad av att hitta en KK. Mycket riktigt blev jag kontaktad av ett 20-tal killar inom loppet av två timmar. Hejhopp! ALLA var mer eller mindre intresserade av en sexkontakt och de skrev snuskiga förslag och var mycket intresserade av min bröststorlek. Jaha, tänkte jag. Det var så här det skulle vara då...? Dejta online var helt klart inte min grej. Sagt och gjort jag loggade ut och återvände först två dagar senare då mitt abonnemang var inne på de sista 12 timmarna som var gratis...

Med 12 timmar kvar på mitt abonnemang tog nyfikenheten över. Jag loggade in och läste igenom alla de mail jag fått. Till historien hör att jag inte hade någon bild på min profil. Jag hade beskrivit mig själv som en tjej som var intresserad av att diskutera politik och världshändelser, min startsida var di.se (på den tiden jag var väldigt mycket inne på aktiefonder och sådant...), träna, äta/laga mat osv.

Det var i alla fall ett av det där mailen som handlade om DN...det var en äldre kille (10 år äldre än mig, det kändes supergamalt då!) som skrev att han skulle vilja veta hur det kommer sig att en sådan ung tjej som mig själv har DN.se som startsida på Internet. Och det var allt. Han skrev inget mera. Naturligtvis blev jag lite smått irriterad..kunde inte människan läsa? "DI, dagens industri, står det faktiskt inte DN", skrev jag tillbaka till honom. En minut senare skrev han något i stil med: "Det gör ju saken ännu mera intressant. Hur kommer det sig att en tjej har di som startsida?"

De där 12 timmarna flöt sedan på. Utan att jag egentligen reflekterade över det faktum att jag satt så länge vid datorn och "pratade" med samma person hela tiden. Jag var ganska trött på killar generellt på den tiden. Jag hade som sagt ca 6 månader innan blivit dumpad av en kille som jag gillade otroligt mycket. Hans förklaring till varför han dumpade mig var bland annat att jag inte ville ställa upp på vissa sexuella grejer som han gillade...jag bestämde i alla fall mig då för att jag aldrig skulle kompromissa om sådana saker i framtiden heller. Kan inte en snubbe acceptera och respektera mig för den jag är så är jag hellre singel med hund resten av livet. PUNKT.

I alla fall. Killen som jag pratade med i 12 timmar...han fick snabbt veta mycket om mig, och jag om honom.

Jag berättade om att jag var tjock, men att jag gillade min kropp, att jag inte är intresserad av ett förhållande om det inte bygger på ärlighet. Han berättade att han kände sig oälskad och bortglömd av sin far och att han inte trodde att det var möjligt att någon skulle gilla honom och att han faktiskt funderat på att leva som singel resten av livet. Vi pratade om fördelarna om att leva som singel resten av livet. Vi pratade om politik och insåg fort att vi inte alls höll med varandra om skattefrågor och migrationspolitik...

Vi pratade i 12 timmar, vilket resulterade i att han kom försent till jobbet, för första gången på 7 år. (eller ngt sådant) Vi bytte e-mail adress och fortsatte sedan att maila med varandra....


Kommentarer:
#1: FETTOKRIG

Spännande! Fortsättning följer..?

Att något så slumpmässigt kan leda till livslång kärlek.. så himla härligt att höra :)

2012-06-10 @ 14:04:29

Vilken fantastisk historia!! Jag fick liksom gåshud på armarna :) Ödet!

2012-06-10 @ 15:46:30
#3: Tweety

Fin historia, träffade också min man via nätet :-) Kram

2012-06-12 @ 19:20:35

Så gulligt!! Hoppas det går bra för dig, känns inte riktigt som jag hunnit med att läsa bloggar så mycket som jag velat sista månaden men nu är det officiellt - jag är min egen chef. Skitläskigt ;-) Hoppas livet lugnar ner sig så jag hinner kommentera mer, försöker läsa din blogg så fort jag kan. Stor kram



ps. Det blev faktiskt inga muffins eller mjuka kakor alls det här baket, får väl se vad som bakas inför min födelsedag & midsommar. Alltid kul med baktips!

2012-06-15 @ 05:10:54
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: