ZtorZillen

Idag fick jag flera mysiga kommentarer av mina kollegor. Det var en person som sa att mitt leende är så vackert. En annan sa att det va mycket roligt att se att jag mår bättre. En tredje frågade om det var något speciellt som hade hänt i och med att jag såg så "fräch och glad ut".

Det fick mig att fundera. En hel del faktiskt. Och jag tror det har att göra med flera saker.

Det har vart flera saker som gjort att jag idag, för första gången på mycket länge har kunnat le "ärligt", på jobbet.
1. Jag har valt att idag lyssna på allt positivt som sagts, istället för allt negativt.
2. En somalisk ung man, som jag skrivit om tidigare...ringde mig och berömde mig för vilket underbart stöd jag är för honom.
3. Det är fredag, snart helg.
4. En av mina ungdomar med svår PTSD, kom på ett besök i dag och berättade att han har börjat spela fotboll igen, vi pratade om fotboll i nästan en hel timme. (Han har äntligen kunnat börja se att det finns något ljus i tunneln...i nästan ett års tid har det bara varit nattsvart och negativa tankar från hans sida)
5. Jag har klarat 13 dagar utan strikt mathållning. Jag har tillåtit mig själv att äta en muffins, och jag har inte dåligt samvete över det. Jag har ätit kolhydrater i den mängd jag har mått bra av.
6. Jag har börjat få ordning på mål och motivationen för att träna.
7. Jag ska få hjälp med stresshanteringen på jobbet och min chef har äntligen bekräftat att hon ser att jag mår dåligt och vi ska göra något åt det! (det finns hopp!)
8. Jag har inte fokuserat på mat så överdrivet som det annars kan bli med min ätstörning (på 13 dagar). Jag har kännt mig fri från min ätstörning..och kunde idag (utan att jag tänkte på det) sitta brevid någon som åt godis, utan en enda tanke på att hetsäta!
9. Jag försöker att mer och mer lyssna på mig själv. Göra saker jag själv vill och inte bara vad jag borde.

För att här även svara på Malin-Charlottas kommentar. Jag mäter mig inte speciellt ofta. Jag tror att det är en bra motivation då det inte händer något på vågen. 2011 var ett sådant år då det inte hände speciellt mycket nedgång viktmässigt...men mått mässigt så förändrades kroppen. Inte mycket, men ändock. Å det va skönt att få en morot och bekräftelse över att det faktiskt blir förändring. Nu ska jag dock inte mäta mig varje månad eller så..men ibland ;) Och det är inget jag tar speciellt superseriöst. Nu försöker jag fokusera på andra saker, så som ovan. Personligen så har jag och min kropp blivit bra vänner under de senaste månaderna, och jag gillar vart min blogg är på väg...att handla om mer annat. Jag gillar att min vakna tid inte längre går åt till att fantisera om mat. Tack för omtanken!

Tack för alla kommentarer!!