ZtorZillen

 

Åter till ämnet!

Ja, det är ju så att det här med att vara en superkändis till bloggerska (-läs "ironiskt"-) har ju även sina nackdelar. Ibland yttrar det sig i den formen att folk (-läs "vissa föräldrar"-) närmar sig mig på stan (-läs "på telefon") för att framföra åsikter angående min blogg och vill komma med vänliga men bestämda önskemål (-läs "uppmuntrar ivrigt"-) om vad undertecknad ska skriva om.

 

Nu råkar det vara så att en av mina mest trogna bloggläsare (-läs "ZZ:s pappa"), har framfört en åsikt att det i mina tidigare inlägg inte skrivits så mycket om min far, utan mest om min älskade mor.  Varför nu detta inlägg publicerats, efter mycket moget övervägande.

 

 

Alltså: På bilden ovan ser ni min kära fader. Även känd som PappaZ, döpt efter pappa Ben i bröderna Cartwright (eller inte, men det hade vart lite cooolt, eller hur?). Egentligen borde ju en bild säga mer än tusen ord, jag menar ni har nu officiellt sett mer av min pappa än vad ni har sett av mig...MEN det är inte nog med detta, jag tänkte nämligen komplettera denna underbara närbild av min pappas näsa med några väl valda ord till detta högtidliga tillfälle.

 

Detta är alltså en bild på min far. Vem är han, undrar ni då? Min klippa. Min rådgivare i nöden. Pappan med stort "p". Han med alla svar. Han har alltid varit och kommer alltid att vara min idol. Han är den jag kan ringa när som helst och han har alltid något klokt att säga. Oftast har han rätt också, det irriterar mig något så fruktansvärt, samtidigt som det glädjer mig. Ber jag pappa om råd, vet jag att jag kommer få ett ärligt svar, även om jag kanske inte kommer gilla svaret. Det kan vara väldigt uppfriskande att få höra sanningen och inte bara det svar som man vill höra, det kan jag ju komma på själv liksom. Vill jag dock ha stöd eller någon som bara lyssnar och verkligen tröstar mig, då vänder jag mig till mamma...men nu åter till papsen:

 

Pappa får mig att vilja utvecklas till en bättre människa och inse att det liksom aldrig är klart. Det finns alltid mer saker att lära sig och fler intressanta människor i världen att möta. Till skillnad från min älskade mor, så delar jag och pappa en passion: nämligen att diskutera, att vrida och vända på samhällsproblem eller vardagsproblem kan för oss vara en dröm. Tilläggas bör att jag och mamma delar andra passioner..men just denna har aldrig varit något som mamma intresserat sig för på samma nördiga nivå som jag och pappa. (-läs "mamma är mer normal").

 

Så tänkte jag avrunda med lite kort information om själva objektet för detta inlägg. Pappa. Han är utbildad lärare. Undervisar på gymnasiet. Han har alltid på sig skjorta, som är rutig/randig. Vid vissa tillfällen kan han även ha på sig tshirts, men det är mycker mer ovanligt. Han har som ständigt nyårslöfte de senaste 10 åren att han ska bli mer positiv och klä sig i mera färgglada kläder. Hans favorit uttryck är "ligger det en pizzeria här?!?!!" (något som han säger när vi åker/cyklar/går förbi en pizzeria som funnits i stan ca 15-20 år nu...men ändå är han tvungen att påpeka detta varje gång). Favoritmat: tacos (skalet/nachos måste krossas över köttfärsen, samt att han måste påpeka detta när han gör det). Fritid: golf. Icke favoritsyssla i hemmet: bädda sängen.

 

Sååå....nu avvaktar jag bara telefonsamtalet från herrn på fotot. Undrar just hur många minutrar det går från det att jag publicerat inlägget?

 

Slutligen: Älskar dig, pappsen!