ZtorZillen

2011-08-30
12:19:03

Kraftuttömning...
Jag vet inte vad jag ska döpa detta inlägg till...

Igår åkte vi från mamma å pappa hem till vår nya lägenhet i Norrland. Vi har ju som bekant flyttat. Det känns ännu inte som ett "hem", men jag antar att det snart blir just ett "hem"..Det är väl bara att vänja sig. I alla fall.
Under alla dessa långa bilresor så brukar jag och sambon alltid ha de mest intressanta diskussionerna. I går pratade vi om hur min sambo vill att jag öppet inför honom ska erkänna att jag har ett missbruk.

Han förklarade att jag fortfarande använder mycket ursäkter när det kommer till mat. Han förklarade också att han inte tror att jag kommer gå ner mer i vikt om jag inte först erkänner för mig själv vilka fallgropar jag har.

Konstaterande nummer 1: Jag klarar inte av vitt bröd. Lösning: kasta allt vitt bröd som vi har hemma, köp inget nytt! Vill sambon ha bröd, köper han endast det som han själv tänker äta.

Konstaterande nummer 2: Jag är fortfarande inte ärlig mot mig själv. Lösning: Inga mer ursäkter om att jag "måste" äta ditten och datten för att jag inte vill såra ex mormor. Jag ska bara svara, vänligt men bestämt "nej tack".

Konstaterande nummer 3: Lunch, kvällsmat och mellanmål är inga problem. Problemet är frukosten och min tendens att överäta vid frukost som sedan leder till sockersug resten av dagen. Lösning: Pulver till frukost! Kanske inte det mest optimala, men just nu kan jag inte äta en normal frukost utan att det leder till överätning. Inte hetsätning, men snudd inpå.

Konstaterande nummer 4:
Dags att börja motionera. Jag måste vara ärlig mot mig själv och faktum kvarstår att jag mår bättre av att motionera än att låta bli. Lösning: Börja motionera hemma, för att bygga upp självförtroendet igen för att kunna våga ta mig till gymmet.

Konstaterande nummer 5: Våga ta hjälp. Dags att återigen våga be om hjälp. Lösning: Jag ska återigen börja att använda bloggen mer aktivt när det är svårt samt våga vara ärlig mot sambon när han frågar.

Det är definitivt inte allt, men ändock en bra början...Kanske är han något på spåret, min älskade sambo. Kanske är det dags att återigen ta tag i den mentalabiten för att förena den med mat och träning? Det låter ju inte så dumt, nu när jag skriver det i alla fall.

Kommentarer:
#1: Ottilia

Vad sin andra hälft är bra :) Ibland lite skrämmande när det visar sig att dom känner en bättre än vad en själv gör. :D

2011-08-30 @ 13:57:15

Jag tycker dina tankar och lösningar är supervettiga! Du kan ju skriva listor också :) Typ: denna vecka måste jag klara av att äta en vettig frukost eller pulver minst 5 dagar, jag ska träna 4 dagar och sen sätta en pinne för varje avklarad dag det har funkat så att du ser hur mycket du faktiskt gör varje vecka...

2011-08-30 @ 16:15:22

Trillingnöten: Smart idé!!!

2011-08-30 @ 16:33:42

Ser ut som vi har samma fallgropar.. Vilken fin sambo du har, hoppas du hittar fokusen! Och önskar jag hade några bra knep att dela med mig av, men känns jättesvårt motivera etc när jag själv är lite ur spåret :(

2011-08-31 @ 17:43:20

Fin blogg du har!



Håller med om att du har en fin sambo, verkligen! Tror att konstaterande nummer två är en väldigt viktig grund att stå på. Genom att vara ärlig mot dig själv öppnas möjligheten till så många fler verktyg.



Gällande frukost och pulver, nyfiken på vilket pulver du använder? Spontant låter det som att det kanske finns något annat du skulle kunna klara att äta utan att överäta. Men jag har stor respekt för att det är en utmaning för dig just nu.



Gällande att be om hjälp. Där har du den andra fundamentala delen, tror jag. Du är inte ensam. Om du har en beroendesjukdom kommer du inte att kunna ta dig ur på egen hand. Du fixar "nyktra" perioder, men du kommer att återfalla. Varför? Din hjärnas biokemi är i obalans och du behöver hjälp att koppla om den.



Ett hett tips är att börja aktivt i ett tolvstegsprogram, om du inte redan är det. Ett annat är att gå en intensivkurs hos Bitten Jonsson. Jag vet att det kostar pengar. Men min upplevelse är att det var värt varenda krona. Mitt liv före och efter tillfrisknande är två skilda universum. Först efter kursen kunde jag på allvar börja tillfriskna från beroendesjukdomen.



Mitt sista tips är En dag i taget. Jag har haft lätt att fastna i olika löften till mig själv. "Nu ska jag träna 3 ggr i veckan". "Nu ska jag aldrig mer äta bröd". "Nu ska jag alltid kolla vad som bjuds när vi ska på kalas". Jag har satt upp tydliga mål, men aldrig kunnat hålla dem i längden. Det skapar besvikelse, vilket för min del är en trigger i sig. Om jag är så misslyckad att jag inte ens kan träna regelbundet, då kan jag lika gärna äta sötsaker. Det har min manipulativa sida av beroendesjukdomen fått mig att tro. Idag tänker jag istället - jag kan äta och göra vad jag vill, när jag vill. Men inte idag. Jag väljer att inte göra det idag. Jag behöver inte göra det idag.



Ta hand om dig! Kram G

2011-09-01 @ 07:32:29
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: