2014-07-22
22:43:00
En gång om året!
Det har hänt exakt en gång tidigare...130518 var datumet då adrenalinet pumpade som värst...då lyckan var störst...kärleken till mig själv sprudlade och stoltheten orsakade nästan att jag sprack!
Jag minns att jag blev förvånad över mig själv. Att jag ringde till min bror och skröt. Att jag slängde på luren i örat på honom, för att jag var tvungen att ringa mamma, pappa och älsklingen...berätta för alla...alla som stöttat mig i min tokiga idé att jag skulle börja jogga och löpträna. Berätta att "idag, idag sprang jag 60 minuter i sträck utan att ta en paus"
Wow! Igår hände det igen...det tog en heldag att peppa mig själv att ställa mig på löpbandet i värmen...här har vi nu haft runt 28-32 grader i ca fyra veckors tid. Det är synd att klaga, men det tär på krafterna och gör att jag har svårt att motivera mig själv till just konditionsträning i denna värme...MEN igår drack jag vatten som en galning under hela dagen...och vid 20:30 så började jag. Hela tiden hade jag yodas ord i huvudet "Do or do not, there is no try"...
Känner mig riktigt glad att ryggen höll...jag hade inställningen att satsa på en timme, men så fort ryggen började kännas tänkte jag sluta. Men döm om min förvåning...en timme senare och ingen värk...inte heller under nedvarvning och streching...! *lycka*
Idag tar jag en paus från träning och imorgon ska jag nog köra crosstrainer och yoga!
På återseende i värmen!
Kommentera inlägget här:
