2013-11-28
21:02:16
Misslyckande är inget misslyckande om jag lär mig något
Du har rätt till alla dina känslor och frustrationer och som du säger du är glad för deras skull visar vilken empatisk och fin människa du är mitt i din känslostorm.
Barn har den egenheten att komma när de kommer. Jag tog fyra år på mig. Mitt äldsta brorsbarn tog sex år (!) på sig. Inte förrän min svägerska gjort en utredning som visade att det inte var något fel slappnade hon av och blev gravid. Det finns tom ett antal adoptivbarn som har yngre syskon som är biologiska. Sätt ett mål precis som med vikten. Du räknar ju inte med att vara normalviktig veckan efter att du bestämt dig för att bli det. Om du tänker att inom ett år är jag gravid tex så blir varje månad inte en så stor besvikelse. Inom ett år brukar de flesta som provar bli gravida, men inte alla som du ser ovan. Bra insikt i rubriken
Cia
Känner så igen det där. Inte när det handlar om att vara gravid (jag har aldrig velat ha barn) utan när det gäller ALLA andra som gått ner massor i vikt av sin GBP. Alla utom jag. GIVETVIS är jag jätteglad för deras skull och missunnar dem inte alls, men samtidigt är jag så förbannat avundsjuk. Man känner sig som en skit. Kram och jag hoppas verkligen du får en bebbe någon dag!!
Jag vet precis vad du pratar om. Jag har längtat efter att bli mamma så länge jag kan minnas. Jag har alltid föreställt mig mig själv med massa ungar omkring. Jag älskar att va med barn och i min omgivning vimlar det av barnafödande. Mina vänner, släktingar och bekanta får barn titt som tätt. Jag verkar va i den åldern då de allra flesta får barn. Och jag är jätteglad för deras skull. Men samtidigt orkar jag knappt höra det. Besked efter besked att de ska få barn. Och naturligtvis ska man le och gratulera. Och jag ÄR glad för deras skull, men precis som du skriver så känner jag för egen del en stor saknad och sorg. En avundsjuka. Det blir så påtagligt när man ser så många i sin omgivning som gång på gång får det jag själv hade velat ha men inte får.
I mitt fall handlar det dock inte om att jag har svårt att få barn (vad jag vet) utan att jag inte har någon att få barn med. Så jag har ett hopp om att en dag... men man vet aldrig. Finns inga garantier för något, och det känns enormt hårt. Om jag hade vetat att jag kommer få barn om några år så hade jag inte känt samma desperata längtan och sorg och avundsjuka. Finns det ingen hjälp du kan få? Jag vet en tjej med PCO (visst är det det du har?) som blev gravid helt plötsligt. Det var varken väntat eller planerat och läkarna blev lika överraskade som hon. Hon hade också försökt i många år och längtat. Om det känns bra eller dåligt att höra vet jag inte... Men ge inte upp! Det måste ju finnas något som kan öka chanserna för dig.
KRAM
Bara för att förtydliga så innebär inte " att man slappnar av" attman då lättare skulle bli med barn ! Att det finns adoptivföräldrar som också blir biologiska föräldrar handlar inte om avslappning. Det handlar om att det ibland blir ett plus på Stickan trots svårigheter. Tex att ett ägg lossnar och msn just då har sex, och det kan va så att man har ägglossning utan ägg . Vissa släpper ett ägg per år.
Och zillen man får känna och tycka precis vad man vill. Har varit där i många många år och vet. Fortfarande svider det till i mig ibland när vänner och bekanta levererar brbisbesked... Och då har ju jag redan mina små troll. Men det sitter så djupt liksom.
Alla är så olika men mitt enda råd är öppenhet. Att berätta för omgivningen när man orkar och samtidigt bara tillåta sig att vara tyst när msn vill det.
Alla tusentals gånger man fått frågan.
När är det dags för er då? Vill inte ni ha barn? Osv
Jag har svarat allt från " jo jag önskar det var dags för oss nu, vi har försökt i x antal år och varje mens känns som ett missfall " oftast blir det lite obekväm stämning då :-) " eller jo det kommer när det kommer"
Zillen vad bra att du stoppade upp och insåg vad du gjorde med mackorna. Det är ett viktigt steg på vägen till varaktig förändring, att ta dig igenom ett återfall.
Kram på dig
Jaa det är mycket som kan kännas jobbigt ibland.Men det kan också hända att man får mens trots att man blivit gravid.