ZtorZillen

2013-11-23
15:14:00

Besvikelse
Jag vet att jag inte borde vara så "hetsig"..
Att jag inte borde hoppas varje månad...denna månad så kanske jag slipper mensen..kanske så tar det sig denna månad? Usch..
Varför är det så svårt?
Hela tiden, när jag varit sexuellt aktiv, har jag varit så försiktig. Kondom å p-piller. Så rädd att bli med barn.
Hur skulle jag kunna vara mamma? Rädslan att inte räcka till, att inte duga, att inte ens i tanken kunna klara av det..
Så många ursäkter.
Jag måste gå ut skolan först...jag måste plugga klart på universitetet..bara jag får ett fast jobb..osv osv...
Sedan. När man väl känner sig redo. När båda känner sig redo. Man har en partner man älskar...sedan bara går det inte.
 
Så jäkla besviken man blir.
Känns som om någon har stulit något från en. Något som jag egentligen aldrig haft.
Idag fick jag då mens..om det var någon som undrade, någon som tvekade och inte förstod.
Besvikelsen blev liksom lite för mycket idag.
Känner mig trött och matt. Ledsen över att min sambo inte reagerar mera. Han säger att han är ledsen, men att han samtidigt har förväntat sig detta. Första gången jag fick diagnosen PCO-S, sa läkaren att jag kunde ställa in mig på att bli barnlös. Vilket då min sambo gjorde. Själv blev jag mer eller mindre deprimerad. Bara ledsen och återigen, bestulen på något. Sedan sa nästa läkare att jag inte hade PCO-S. Ytterligare en läkare senare, sa att jag hade PCO och att jag dessutom hade någon form problem med mina hormoner som skulle resultera i missfall om vi ens försökte bli gravida. Så här i efterhand, kan jag undra hur f*n dom kan veta det?!
Jag vet inte vad jag säger...eller skriver.
 
Jag är bara less.
Och jag vill inte prata om det.
Eller jag vill prata om det med min sambo, men han vill inte prata om det. Och jag...jag vill inte prata om det med någon annan. Jag bara kände att jag måste skriva av mig. Liksom få det på pränt. Ja, jag är besviken. Jag vet att jag är otacksam för allt annat jag har i livet...men någonstans måste jag få ge uttryck för min frustration också? Och jag vet inget annat ställe än här, där jag kan vara så här ärlig...
 
Ni som känner mig och läser detta, snälla respektera att jag inte vill prata om detta, annat än här. Ring inte och försök trösta mig eller så. Respektera att detta är en sorg jag vill behålla för mig själv. Jag ber om stöd "live" om jag behöver det...

Kommentarer:

vill bara säga att jag vet hur du känner till 100% eftersom jag varit där. sedan ska du veta att man får alla möjlig svar från olika läkare, vilket gör mig irriterad för man påverkas så mkt av vad de säger. Jag var som dig försökt och försökt, sedan la jag ner det ett tag för jag vill "försöka" få ett bättre tillstång i kroppen. Du har lyckats superbra genom att gå ner, men jag du får kanske räkna med att de kan ta tid..... fast man hoppas ju varje gång att det ska hända något ändå. Viktigast tycker jag ändå är att du har gått till läkaren och aktivt säger att du försöker bli med barn, så det blir dokumenterat om hur länge du försöker, så att sedan kan få hjälp om det inte funkar naturligt. Man får vara "jävligt" p själv i sjukvården för att få hjälp, som sagt du måste vara frisk för att orka vara sjuk... inte inte så det säger. försök att ha ett längre tidperspektiv på det, även om jag vet att det är svårt..... och försök att hitta en bra läkare som du känner dig bekväm med, finns så mkt idioter. kram

Svar: Tack för dina ord, Alexandra!
pcoslife.blogg.se

2013-11-23 @ 16:37:46
#2: Eleonor

Jag vill bara säga att jag känner igen mig själv lite, måste gå klart skolan, måste ha fast jobb, måste känna mig trygg... osv osv. Vi har inte ens börjat försöka än och jag är rädd att jag inte heller ska kunna få barn!


Svar: Visst är det läskigt? Det är så många som bara tar det för givet...
pcoslife.blogg.se

2013-11-23 @ 18:04:02
#3: Eleonor

Eller inte "heller ska kunna få barn", snarare ha svårigheter att få barn. Jag vet inte vad PCO egentligen innebär.

Svar: Googla, om du är intresserad!
pcoslife.blogg.se

2013-11-23 @ 18:04:38

Läste de jag skrev, man kan tro att jag har svårt med det svenska språket..hehe... men jag hoppas att du förstod vad jag menade :) måste läsa igenom saker innan jag skriver:) Men som sagt, hitta en bra läkare som du aktivt kan ha kontakt med och börja spara lite pengar så du har till ivf, om de skulle ta för lång tid med att få hjälp. klart de kommer gå....kram. min läkare sa till mig att det var vanligare än vad man tror med pco pcos och att det verkligen inte är omöjligt att få barn....

Svar: Tack!
pcoslife.blogg.se

2013-11-23 @ 23:53:52
#5: Lavendla

Jag har egentligen i get att skriva som kan lindra för dig vill bara tala om att jag läst och jag hoppas du får din lilla knodd en dag även om vägen dit är guppig

Svar: Tack för att du i alla fall tar dig tid att skriva...
pcoslife.blogg.se

2013-11-24 @ 07:40:20
#6: Tackan

Zillen zillen jag vet så väl vad du och ni går igenom. När varje mens faktiskt känns så starkt som att man förlorar ett barn. Men det är just den där starka starka känslan som kommer att leda er på vägen till ert barn.
Glöm inte bort varandra och acceptera att ni flera gånger under er resa kommer att vara i ofas.

Det är ett ämne jag valt bort att beröra i min blogg vilket jag tror jag sagt tidigare .

Kräv hjälp av landstinget / privat. Har du spolat äggledarna?

Stor stor kram

Svar: Spolat äggledarna? NEEE?? Vad är det?
pcoslife.blogg.se

2013-11-24 @ 19:13:36
#7: Minendie

Ditt inlägg berörde mig långt in i hjärtat. Jag hoppas verkligen att ni får glada besked snart. Ge inte upp, kämpa för att få rätt hjälp. Stor kram

Svar: Tack!
pcoslife.blogg.se

2013-11-25 @ 22:28:15

Jag har skickat ett meddelande på facebook, jag kan inte bli för personlig på ämnet i bloggvärlden. För mycket familj som läser & följer. Kram!

2013-11-26 @ 13:54:15
#9: Tackan

När man " utreds" så spolar de ibland så att det inte är några förträngningar eller sitter ngt där,

Svar: Okej...
pcoslife.blogg.se

2013-11-27 @ 10:58:35
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: