ZtorZillen

 

Först serverades frukost...och då kände jag bara "nej..detta är inget för mig". Det var vittbröd, smör, ost och gurka...te, kaffe eller choklad. Jag valde att äta gurka, en Itrim-bar och kaffe med en snutt mjölk i (jag kan INTE dricka svart kaffe..det bara går inte...).

 

Sedan var det lunch. Till min stora förtjusning så var det påskbuffé! (tänk för ett år sedan, eller 6 månader sedan..då hade jag fasat över tanken på en buffé..nu är det min favorit!) Nu kunde jag ju välja och vraka! Bara äta det som passar in i mitt matschema liksom! Så det blev ägg, två bitar sill (jag var ju såååå sugen!), lite falafel (innehåller ju kikärtor, så lite bra var det väl?), kyckling och massor av sallad! Efterrätten hoppade jag över och njöt istället av ett stort glas med vatten och 7 (!!!) bitar citron i...det var lite jobbigt att alla kollegor åt av efterrätten, men jag blev lite peppad av min chef som liksom "tänk på ditt mål, du är jättestark", Blev riktigt smickrad över att hon la märke till att det var svårt för mig och att hon tog sig tid att peppa mig, det stärkte mig i mina val!

 

Eftermiddagsfikat bestod av sockerkaka, pistagekrans, paj med vaniljsås...konstigt nog var det inte alls svårt att då välja vattnet igen..ta lite extra citronskivor och bara se på hur andra åt...mina tankar kretsade inte alls kring avundsjuka eller bitterhet över att jag inte "får" äta som "alla andra"...nej, istället tänkte jag något i stil med "vad min kropp mår bra av att sitta här och njuta av vatten istället för att proppa i sin massor av feta sockriga efterrätter...jag är stark och målmedveten, och jag fixar detta"...Lite som en minimeditation vid bordet..fast med öppna ögon! Jag är i alla fall stolt över mig själv...och på hela dagen samlade jag 5600 steg innan vi kom tillbaka till kontoret, jag valde sedan att gå hem från jobbet och sedan ut med vovven...så...nu när jag skriver detta är jag uppe i över 11 000 steg och jag har lagt undan stegräknaren för dagen! Målet är uppfyllt!

 

Jag är superglad och stolt! Speciellt över att jag nu verkligen märker i vardagen att mitt mattänk har förändrats..och att detta betyder att det inte bara är ännu en gång jag jojobantar, nu är det på riktigt...nu följer hjärnan med också! Nu är jag på G på riktigt!!