ZtorZillen

2013-02-24
23:19:00

Dag 114
Idag blev det en favorit i repris. Vardagsbiffar med broccoli- och blomkålsmos a la Itrim.
Mums!
 
Gott blev det, igen!
Känner mig allmänt ur gängorna, så att säga.
Inte på topp.
Huvudvärk och allmänt mossig.
Känns inte alls kul att gå till jobbet i morgon.
Men jag tror det kommer kännas bättre.
 
Jag är inne i en mentaldipp igen.
Ledsen över att inte kunna motionera så som jag vill.
Ledsen över att motivationen inte tycks komma lika lätt längre och att den går i sådan berg och dalbana.
Ena stunden känns det jättebra och det är lätt...
Andra stunden känns det som om jag står inför ett val att hetsäta eller hetsäta...
Som om inget liv finns efter maten...som om mat är allt...
Jag behöver stöd.
I morgon ska jag ta tag i att leta efter olika stödgrupper online och här i närheten.
Känner att jag behöver mer stöd nu.
Det är mycket svårare än vad jag trodde.
Idag har det inte alls varit att bara köra ner huvudet och köra på.
Nej, det är svårt. Jag har ätit chips idag...som avslutning på dagen.
Helt medveten om att varje tugga tar mig längre bort från mitt mål...helt medveten..ändå gjorde jag det.
Ni kanske äcklas av min dubbelmoral.
Jag vet att jag gör det.
Jag blir ledsen på mig själv. Försöker att vara positiv, men det är så svårt.
Mitt största stöd, min sambo, verkar inte tycka att det är en stor grej.
Han säger att jag är så otroligt vacker nu.
Han är stolt över mig, säger han.
Jag blir förvirrad.
Jag ska inte göra detta till en värre sak än vad det är. Men det är i alla fall psykiskt påfrestande, att veta att jag inte klarar av det. Att följa Itrims målsättning. Att inte vara topp-presterande.
Det är svårt för mig.
 
Jag skäms.
Och jag ville inte skriva detta idag. Men känner mig tvungen att vara ärlig mot er -och mot mig själv.
I med och motgångar.
Jag skäms av att veta att min coach T på Itrim läser detta.
Jag skäms över att min sensei Malin läser detta.
Samtidigt (sjukt nog) är jag glad att jag slutade efter halva påsen med chips.
Sådan dubbelmoral. Jag vet.
Suck.
Nu går jag och lägger mig.
GOD NATT:

Kommentarer:
#1: Tackan

Det går och du kan men man kan inte va perfekt jämt. Försök att inte vara arg p dig själv, tänk på dig skälv dom ett litet barn och använd dig av positiv förstärkning.
Det är otäckt och skrämmande att man själv har ansvaret gör sitt liv. Att medvetet skada sig själv, ja det är inte bra men tänk att förut har du skadat dig själv hela tiden omedvetet! Att vara medveten är ett stort viktigt steg.
Tänk vilken resa du gjort hittills och tänk vilket mål du har. Det är ingen enkel flygresa utan stopp dit. Räkna med många flygturer med stor turbulens, skumpiga bussturer, svettiga promenader mitt i natten genom seg lera och så ibland bara glidandes fram i solskenet i en liten båt. Hoppas du förstår symboliken, resan är svår, spännande och rolig men mest svår.

Jag vet att du fixar detta! Jag bara vet det.
Kanske skulle du ta en två veckors utmaning till dig själv , varje morgon säg till dig skälv framför spegeln jag älskar mig, även om det inte känns så, varje morgon med inlevelse jsg älskar mig och jag är värd min kärlek!!! Kanske låter larvigt men ge det ett försök.

Jag ska skriva ett långt inlägg i morgon när jag kan sitta vid datorn förhoppningsvis både förlossningsberttelse och magnifika :-)

Kram på dig

Svar: Tack för tipsen...! :D
pcoslife.blogg.se

2013-02-25 @ 07:48:04
#2: Anna

Vännen, det är precis samma sak för mig just nu. Jag är så nära mitt delmål, bara 3 hg kvar, och vad gör jag då? Jo, väljer att dricka alkohol, äta buffé och trycka i mig godis. Resultatet är ju självklart att jag måste kämpa ännu mer för att nå målet. Så gör jag det en hel vecka, men när helgen kommer och jag är tillbaka sådär nära målet upprepar jag alltihop en gång till.

Jag inser ju att något är fel, men vad? Jag tänker att du och jag kanske fokuserar för mycket på vikten, på maten? Vi kanske borde fokusera på hälsan, att verkligen MÅ bättre.

Oavsett så kommer det här inte vara för alltid. Du kommer må bättre och du kommer orka mer, men det kanske går långsamt. Vi är med dig på vägen, hela vägen.

Varma kramar!

Svar: Anna! Du har såååå RÄTT! Men hur gör man? Hur gör man för att bara vara "hälsa" liksom? Det är det jag behöver klura ut! KRAM till dig med!
pcoslife.blogg.se

2013-02-25 @ 09:08:51

Det hade kunnat va jag som skrivit det där. Checkade av punkt efter punkt mot mitt eget liv. Jag tror inte det är nån vettig människa som äcklas av din dubbelmoral, som du skrev. Men jag förstår din känsla fullständigt, för jag äcklas av mitt eget tankesätt och min egen dubbelmoral. (Bara den skillnaden att min dubbelmoral är ungefär 10 gånger större än din. :/ Men principen är samma.) Och jag kan skriva under skammen också. Det är väl därför man inte riktigt vill erkänna det ens för sig själv, och så blir det svårare att komma åt problemet.
Jag vet egentligen inte vad jag ville säga. Har inga ord som kan hjälpa dig, men ville bara du skulle veta att du inte är ensam i den där båten. Hoppas du hittar någon stödgrupp som hjälper dig. Och om du upptäcker någon universalnyckel som får en att sluta med dubbelmoralsgrejerna så säg till!
Kram

Svar: Jag log riktigt stort när jag läste din kommentar. Det känns faktiskt skönt bara att veta att jag inte är ensam...klart jag visste det innan också..men det är som om det inte går in i hjärnan... :S
pcoslife.blogg.se

2013-02-25 @ 13:05:41
#4: smulan

tycker inte det är dubbelmoral. Det går i vågor och motivationen är inte alltid på topp. Men tryck inte ner dig själv för det. Se det som är bra i det hela, då brukar det vara lättare att komma igång igen. Det positiva är ju att du inte åt hela påsen chips, att du gått ner jättemycket och att du inser och erkänner när det är tungt. Det är bra gjort!!
Var lite snäll på dig själv och om du känner att du behöver stöd så är det jättebra att söka det.
Önskar dig allt gott!
Kram

Svar: Tack!
pcoslife.blogg.se

2013-02-25 @ 15:52:08
#5: ealina

*kramar om*

Även jag är i en mentaldipp just nu. Jag hoppas att vi båda kommer ur den snabbt och att vi inte ätit alla chips/glassbunkar innan dess, hmm..

Svar: Hoppas! *kram*
pcoslife.blogg.se

2013-02-25 @ 17:01:18
#6: Joline

Tack för att du delar med dig! Jag känner så väl igen de du skriver! Dubbelmoralen är så otroligt "närvarande" i mitt liv också! Man slits mellan hopp och förtvivlan. Men du kämpar, ett litet steg i taget!! All heder till dig!

Svar: Tack för det! Ja, ibland känns det bara så svårt! Skönt att inte vara ensam!
pcoslife.blogg.se

2013-02-25 @ 20:24:49
#7: Eleonor

JAG tycker att du ska vara stolt över dig själv, för som du säger så slutade du äta chips efter halva påsen istället för att äta hela. Typ, som jag också brukat eller brukar göra.

Don't be so hard on yourself, alla faller tillbaka någon gång. Man måste bara ta sig upp igen!

Svar: SANT! Heja dig, Eleonor! Du har så rätt så. Tack för dina smickrande ord!
pcoslife.blogg.se

2013-02-26 @ 09:33:58
#8: A

Ja, var inte så hård mot dig själv. Jag håller med de andra. Du ska vara stolt över dig själv
Stor kram

Svar: Tack!
pcoslife.blogg.se

2013-02-26 @ 18:05:35
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: