ZtorZillen

Vissa dagar kan jag verkligen njuta av I-lands problem...när jag genuint tex kan ställa mig på vågen och känna i hela kroppen att just nu är mitt största problem att jag väger samma sak idag som jag gjorde för två veckor sedan. Eller när jag tittar i kylskåpet och ser att jag bara har ett ägg kvar och jag skulle koka två..och jag verkligen bara "neeej"..å det känns att "det här är verkligen inte bra".."detta är illa"! "Rikigt illa"!

 

Men inte idag. Idag har jag träffat ett alldelles för ung kille som visste FÖR mycket om ordet "tortyr" och dess sanna mening. Idag har jag också haft en kollega som blivit vittne till ett självmordsförsök av en mamma vars fyra barn också blev vittnen till detta..jag har också träffat en kille som är född i Syrien av somaliska föräldrar som själv aldrig bott i Somalia, men som vi..i Sverige..nu ska skicka tillbaka till Somalia, för att han inte får uppehållstillstånd här..vi ska skicka tillbaka en minderårig..en 13-årig liten kille själv till Somalia..där han aldrig varit..

Ja...kanske kan ni förstå min frustration och dagens icke-accepterande förhållningssätt mot alla som har vanliga problem?! Normalt kan jag vara ödmjuk mot andra...idag..efter jobbet känner jag bara att kroppen skriker "NEEEEJ". Det är något som är fel...i världen..varför tar vi inte bättre hand om våra barn?

 

Det sårar mig i min medmänsklighets-själ att inte alla barn har det bra. Och att vi i Sverige kan vara så puckade som accepterar Migrationsverkets beslut. Suck. Låt folk stanna i en månad. Gör en snabb-bedömning; "Stanna eller åk hem" Bedömning, beslut, verkställ. Snabbt. Låt inte folk stanna flera år..och dra ut på processen..nej..usch..det gör ont i själen att träffa dessa människor..och det gör ont att veta att vi kan göra så lite för de som behöver hjälp..medan andra får stanna...som inte "förtjänar det"..jaja...det är dagens irritationsmoment.

 

Bär just nu på en ilska mot det mesta. Ändå känner jag mig groundad. Lugn. Stabil. Men ändå irriterad.

 

 

Jag fick min vita stegräknare idag. Stolt. Redo att börja gå mera. Satsa stort. Träna. Bli fit. Hitta fokus igen.

Idag blir det Fitnessfight-pass nummer 3! Sambon är fortfarande med i gamet! Och jag har lite lättare att släppa jobbet när jag tränar..så det är både bra för kropp och själ...!

 

Är också en sådan där dag då jag funderar på att byta jobb...fast vad skulle jag annars göra? Tror att jag ska jobba med människor...tror att det är min livsuppgift, mitt kall...eller? Nja..nu ska jag träna...!

Några önskemål om framtida inlägg? Behöver tips, så jag har idéer när fantasin sinar...