ZtorZillen

Läste en artikel om hur man får ett så kallat fullgott liv. Eller något sådant. Hur man gör för att få livspusslet att gå ihop...ja, ni vet sådant man kan läsa överallt nu förtiden. Det är liksom lite "inne".

I alla fall. Jag fann en del mycket intressant.

Det handlade om hur man ska välja rätt träningsform utifrån hur ens vardag ser ut.

Exempelvis: har du ett stressigt jobb, ska du inte välja att motionera på ett sådant sätt som stressar upp kroppen ytterligare, typ spinning. Detta skulle då ha en negativ påverkan på kroppen och stresshormonet i kroppen. Det som rekommenderades om man har ett stressigt jobb var till exempel yoga.

Sagt och gjort. Lättpåverkad tjockis som jag är, så är ju "allt" man läser sant. Så är det ju.

Det fick man lära sig i skolan. Eller hur?

Kanske ändå inte. Tanken var god. Då testade jag alltså yoga.

I syfte att "stressa ner min kropp" (???). Tjockis yoga a la Biggest loser. 1 timme.

Resultat? Jag slutade efter 22 minuter. Stress-jag är för stressad.

Seriöst. Det var en utmaning att ta sig igenom 22 minuter. Tänka på andningen. Göra konstiga övningar och ta det lugnt och vara närvarande. Inte trodde jag att min kropp var så anti-avslappning. Inte nog med detta var det faktiskt en stor påfrestning för knät också. Vem kunde ana att yoga är så bra träning för just knäna?

Min tjockis-yoga-debut gick ju då som sagt inte så bra.

Men, veckan är inte över än. Jag ger inte upp så lätt.

Jag kan faktiskt tro att det finns en uns sanning i att man måste anpassa träningen till det liv man lever. Sen tror jag ju också att man måste gilla det man gör och testa nya saker och inte bara träna på samma sak. Men jag ska ge detta en chans.

Fler som har erfarenhet av tjockis-yoga? Eller någon annan typ av yoga?

Tankar?

Reflektioner?

Någon?