2012-06-21
23:45:24
Vägning v 25
Vägning:
105,0 kg (11-12-02)
102,2 kg (12-05-03)
101,7 kg (12-05-11)
102,1 kg (12-05-18)
101,8 kg (12-05-25)
101,6 kg (12-06-07)
101,4 kg (12-06-21)
102,2 kg (12-05-03)
101,7 kg (12-05-11)
102,1 kg (12-05-18)
101,8 kg (12-05-25)
101,6 kg (12-06-07)
101,4 kg (12-06-21)
Kommentar:
Minus igen. Va trevligt. Sakta men säkert! Nu är jag nere under 101, 5 kg. Det är bra.
Mycket bra. Känns skönt. Sakta men säkert neråt. Det är liksom stadigt ner, men i lagom takt så att kropp och knopp är överens på något vis. Jag känner mig också lugnare och gladare i själen. Jag vet att det inte har hänt så mycket...men det är så underbart att det i alla fall rör på sig. Kanske är detta "beviset" på att jag nu har hittat en bra livsstil och inte ytterligare ett jojo-bantar-period! Nu är det liksom "stadigt"...!
Föresten kollade jag upp på min förra blogg, hur länge sedan det var sedan jag var under 102 kg..
1 mars 2011. Då vägde jag 102 kg. Ja, det går ju inte fort...men det går åt rätt håll i alla fall.
Jag är sjuk. Jag har insett det nu. Jag har tagit tag i det mentala och insett vad jag behöver ändra.
För stadig viktminskning så är det små steg som gäller.
Så är det bara!
Minus igen. Va trevligt. Sakta men säkert! Nu är jag nere under 101, 5 kg. Det är bra.
Mycket bra. Känns skönt. Sakta men säkert neråt. Det är liksom stadigt ner, men i lagom takt så att kropp och knopp är överens på något vis. Jag känner mig också lugnare och gladare i själen. Jag vet att det inte har hänt så mycket...men det är så underbart att det i alla fall rör på sig. Kanske är detta "beviset" på att jag nu har hittat en bra livsstil och inte ytterligare ett jojo-bantar-period! Nu är det liksom "stadigt"...!
Föresten kollade jag upp på min förra blogg, hur länge sedan det var sedan jag var under 102 kg..
1 mars 2011. Då vägde jag 102 kg. Ja, det går ju inte fort...men det går åt rätt håll i alla fall.
Jag är sjuk. Jag har insett det nu. Jag har tagit tag i det mentala och insett vad jag behöver ändra.
För stadig viktminskning så är det små steg som gäller.
Så är det bara!
Kommentarer:
#2:
Malin-Charlotta
Insikterna är inte alltid sköna, som att inse man är sjuk, men oftast nödvändiga. Och efter ett tag, när smärtan fått lägga sig, då kan man bli vän med dom. Och lite mera vän och till sist riktigt bra vän.
Kram
Kommentera inlägget här:
Härligt minus :) Pepp