ZtorZillen

2012-07-26
17:46:00

Mat- och viktfixering
Jag är inne i en period nu, där jag är mat- och viktfixerad. Ca 98% av min vakna tid spenderar jag med att planera mat, tillaga mat, tänka på mat eller vikt/träning. Det är sjukt, jag vet. Jag känner inte att jag kan vara riktigt ärlig med min omgivning om det här. Känner mig ledsen och fel. Känner mig som en idiot. Hur kan jag tänka så mycket på mat- och vikt?
 
Tidigare har jag tagit till hetsätning i sådana här perioder. Det är lätt. DÅ slutar jag fixera. För ett tag...en dag, några dagar, en- eller flera veckor. Kanske någon månad...sedan är jag tillbaka igen...i hetsätandet. I hetstränandet. I överätningen. Så är det, så har mitt liv varit. De senaste tre åren har jag aktivit jobbat mot min ätstörning...eller jobbat med för att bli bättre. Jag har gjort stora framsteg och jag har bara hetsätit en gång det här året. Sedan har det varit nära ett par gånger och med olika medel har jag hejdat mig själv....eller någon annan har hejdat mig. Suck.
 
Hur kan man längta till att förstöra sin kropp?
 
För det är så jag känner just nu, att jag längtar till att hetsäta. Känslan är så skön. Att tappa kontrollen och bara äta, inget mätande inget vägande. Bara det som är socker. Och sedan efteråt att släppa fixeringen....
 
Men logiskt, vet jag. Jag känner till eftereffekten. Jag är väl medveten om ångesten, den som följer. Skulden, skammen om vad jag just gjort. Hur kunde jag tillåta mig att misshandla mig själv? Vad hände? Hur gick det här till? Va det jag som gjorde det eller var det någon som tog över min kropp? Vad hände? Det är känslan som kommer efteråt. En obehaglig känsla som sitter i, länge. Det är den känslan jag måste minnas nu. Nu när missbruket och logiken inte är överens i min kropp. Nu, när en del av min kropp faktiskt längtar efter att släppa kontrollen...det är svårt....

Kommentar:
#1: Anna

Tekniskt sett längtar du ju efter det som hetsätningen är till för, troligtvis för att dämpa ångest. Hetsätning råkar ju bara vara sättet vi valt att hantera ångest på. Att vija falla tillbaka till det man känner till är inte konstigt, och därför är du inte konstig!

Att du ens reflekterar över det här är ett stort tecken på att du kommit hur långt som helst! So what att du fixerar? Det kommer gå över. Jag finns här om du vill prata vännen!

Svar: Hur gör du med ångesten?
pcoslife.blogg.se

2012-07-26 @ 19:57:46
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: