ZtorZillen

2012-01-11
18:53:23

Besök på företagshälsan
Idag var jag å chefen på besök på företagshälsan. Vi fick prata med en socionom (kurator, kanske?)...om att jag känner mig stressad och har svårt att vara på topp på jobbet...
Iblan kan jag känna lite avsky -ja, jag tror nog att det är rätta ordet- mot vår yrkeskår. Socionomer alltså. Att alla ska vara så analyserande! Va trött jag blir! Jag fick berätta mycket om mitt privatliv, vilket jag inte heller gillar att dela med mig av när min chef är närvarande...berättade om min diagnos, som sedan blev tillbakadragen...berättade om mitt försök till att gå ner i vikt osv osv....Känner att det blev mycket personligt, även om vi inte gick in på så mycket mer..hon stannade vi de punkterna. Men sedan blev det ett sådant malande, så att jag höll på å bita mig i tungan flera gånger. Hon mer eller mindre föreläste om stress och hur det kan påverka vikten.

Min chef är ganska övertygad om att det är mitt privatliv som gör att jag är stressad på jobbet.
Jag är övertygad om att det är mitt privatliv som gör att jag inte är sjukskriven just nu. Det är det som håller mig flytande. Min älskade sambo. Min familj, min svärmor...och deras läkande kraft som de delade med sig av i jul- och nyårs helgen...Min älskade lilla hund...

Hm...kontentan blev i alla fall att vi de närmaste två veckorna bokade in tre träffar. En samtalsträff och två avslappningsmöten på "stranden". Det är ett rum, fyllt med sand..tempererat och med solstolar i. Tror att det kan vara mysigt, men vet inte om det kan hjälpa mig. Just nu känner jag att jag behöver strategier för att inte dras med i alla konflikter som skapas i kommunen när det gäller flyktingpolitiken...

Jag tror, även om jag inte sa det till chefen å kuratorn, att detta ligger hos mig. Jag behöver lära mig att handskas med dessa konflikter, så att det inte påverkar mig privat eller mitt mående..så att det i sin tur påverkar sömn, matvanor, motionsvanor, humörsvängningar, hjärtklappning osv.

Kanske är detta ett sätt? Jag vet inte. Det jag vet är att jag behöver testa något nytt. Jag är trött på den negativa energin som jag möts av på jobbet. Jag behöver positiv energi. Jag ska därför nu försöka att mer än någonsin bara göra saker som JAG gillar och njuter av.

Men först...så ska jag träna. Sedan är det tydligen Biggest Loser, som jag fick tips av en läsare av min blogg (tack, tack!).

Kommentarer:
#1: Barbro

Ja visst är de så. Å mammas mat är mammas mat å den är ju mycket godare än mycket annat. :)

2012-01-11 @ 19:10:48

Hej!

Jadu... Jag har alltid gillat att baka, men sen för ett år sen var det som att jag började gilla det ännu mer. Låter lite flummigt, men det var ungefär så. Ju mer jag läste kokböcker, googlade runt, hittade inspirerande bloggar, desto mer fastnade jag i det och nu bakar jag varje vecka. Det finns ju så otroligt mycket spännande man kan göra och det är ett sätt att vara kreativ på =) Tack för titten!

2012-01-11 @ 21:46:00
#3: Jenny

Sv: Ja men absolut!! :D Jag tjatade faktiskt lite på henne om att börja blogga igen haha ;)



Kunde säkert ha bett om att få en kvinnlig massör, dock är jag lite för feeeeeg för det haha... Han lät så snäll så ville inte såra honom haha xD Får helt enkelt skylla mig själv ;)

2012-01-11 @ 22:15:06
#4: Anna

Sv: Här var det ganska varm igår, närmare 5 plus. Dock var det is med vatten över på sina ställen = jag höll på att slå ihjäl mig! :P



Men, skam den som ger sig! :)

2012-01-12 @ 08:49:52

Men usch att behöva lämna ut sig själv så där tillsammans med sin chef, känns ju verkligen inte okej.. Hur går det för dig med lchf? Mattips mottages tacksamt! Kram och kämpa på

2012-01-12 @ 13:02:59
#6: Anonym

Det är svårt att veta vad som ger vad, men allt hänger ihop om du frågar mig. När jag blev sjuk trodde jag det var jobbet, sedan med distans förstod jag att det hade med så mycket mer att göra. Jag går inte in på det för det tar alldeles för lång tid men såna saker som min barndom, min personliget, min jakt på prestation och bekräftelse, oförmågan att koppla av, att ständigt vara "på väg", ständigt stressad, dålig självkänsla m.m.m.m.m och sedan på det, ha ett alldeles för krävande jobb och en alldeles för krävande fritid med hästar och en gård som skulle skötas. Förstår ju idag att det inte gick ihop. Så ja, det var jobbet tills sist som gjorde korthuset rasade, men det hade kommit förr eller senare ändå. Och idag? Är jag inget annat än tacksam för det som hände.



Nu blev det långt iaf! Jag är hopplös med bokstäver ;-)



Ps/ du är inne på rätt spår, att göra saker du tycker om att göra. Att bestämma dig för det positiva istället för det negativa. Kraften finns i dina tankar!

2012-01-12 @ 17:43:33
#7: Pärlan

Det kan nog vara bra att testa något nytt! Men jag tror också att du har väldigt mycket medkänsla och påverkas av ditt jobb känslomässigt eftersom du bryr dig så mycket. Absolut inget negativt! Den inställningen önskar jag att fler hade, än alla avtrubbade tanter som inte bryr sig ett skit typ. Men klart att sånt påverkar. Dock önskar jag ändå inte bort den egenskapen från dig :) För den är sällsynt!

2012-01-13 @ 11:19:41
#8: Pärlan

Men måste också tillägga att du är otroligt stark som ändå klarar av det. Det hade jag aldrig gjort!

2012-01-13 @ 11:20:17
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: