2012-04-26
18:17:09
Hunger
Jag är hungrig.
Jag vet inte. Har nästan nyss ätit en räkmacka på stan tillsammans med min sambo.
Jag vet egentligen inte ens om det är en äkta känsla som jag faktiskt känner. Eller om det är ett "svar" på att jag har gått ner i vikt. Ni vet, så där som jag brukar göra...straffa mig själv med mat, när jag väl minskar i vikt.
Det är väl något som jag nyligen har upptäckt med mig själv..så som om jag inte vill tillåta mig själv att det går bra. Som om det finns två person inom mig. En som erkänner att jag har en ätstörning och som vill förändras. Och den andra som tycker att "allt är bra", jag förtjänar att vara en tjockis och det kommer jag alltid att vara.
Den ena som bär tajta kläder och är stolt över sina kurvor, den andra med en stor ful beige offer-kofta.
(och till de offer-byxor, om det nu finns något som heter det)
Vad är problemet, egentligen?
Varför beter jag mig så här? Varför firar jag/straffar jag mig själv med mat?
Varför ska mat vara så känsloladdat?
Hur vet man, om man är frisk, att man är hungrig?
På riktigt, det är en seriös fråga. HUR vet man att man är hungrig och att det inte bara är ett hjärnspöke som vill förstöra. Eller att det är törst. Eller något annat. Hur känns känslan "hunger"?
hoppas du får något vettig svar.
Ha en bra kväll! :)
Hmmm jag undrar vad det är för tankar som snurrar i ditt huvud angående mitt inlägg.
När det gäller ditt inlägg så förstår jag verkligen vad du menar. Man har ju slutat känna sin kropp? Jag vet varken vad mättnad eller hunger är!
SV: Ja, jag väntar fortfarande på reflektioner...hehe..kanske är vi alla ätstörda på ett eller annat sätt?
Några har testat sån där periodisk fasta. Man fastar 14-16 timmar om dygnet och har en ätperiod på 8 timmar. Typ fasta mellan 19.00-11.00 dagen efter. Då kanske man känner sig hungrig och får testa på det :) Jag är dock rädd att jag blir så hungrig att jag inte kan sluta äta när klockan blir 11 och dags för lunch!
Åh.. sådär känner jag också ibland!
Hej på dig!
Intressant att du frågar just hur man känner hunger! Precis samma har jag funderat på förut! Jag trodde att jag alltid var mer eller mindre hungrig! Jo, jag lovar. Alltid. (Utom när jag just ätit och magen var svullen och jag var tvungen att ta av mig mina vanliga byxor och krypa i mjukisarna, då kände jag mig inte så hungrig. Bara sugen.)
Nu har jag lärt mig!
Min mage börjar faktiskt kurra! Och det liksom drar lite i magen. Jag har ingen hunger "i munnen" eller hur man nu ska formulera det. Detta känns faktiskt i magen, bara.
Sug på saker däremot känner jag mest i munnen (och i huvudet). Jag har insett att det till stor del egentligen bara är törst, för det är tydligast de dagar jag dricker dåligt.
Det var en jättekonstig känsla när jag blev hungrig på riktigt här för ett tag sedan! Det var liksom som en aha-upplevelse, hihi.
Jag hoppas att du hittar din känsla.
Kram
Håller med i det ealjna skriver , känner igen mig i det och samtidigt i ditt inlägg.
Att äta tills man är ohungrig inte tills man är mätt tror jag är en lösning även om jag inte vet hur man ska göra det. Men tex viktklubb då vet man ju att ex 1300 kcal ska jag äta, det klarar sig kroppen på och håller man det över tid så blir man ju " ohungrig" ..
Hoppas du får en bunt bra svar. För jag vet inte :/