2012-04-10
20:42:43
Allt som behövs är...
...lite pepp.
Ibland när livet känns mindre neongrönt, så behövs det bara lite pepp. Det känns lite deppigt och jag börjar ifrågasätta. Då känns det skönt att det finns folk som stöttar, som säger att mina känslor är normala. Att det är något som ska noteras, konstateras och sedan gå vidare och rycka upp sig. Så är det. Just do it. No excuses. Nu är det nya tag. Andas in, ut. Kör. Det är mycket lättare att uppmuntra andra än att ta tag om sin egen krage och lyfta upp sig själv. Men det gör inte hela saken mindre viktig, tvärtom. Nu är det bara att rycka upp sig. Amsterdam here I come! Denna gång ger jag inte upp. Nya tag. Gå vidare. Upp i sadeln igen.
Ibland när livet känns mindre neongrönt, så behövs det bara lite pepp. Det känns lite deppigt och jag börjar ifrågasätta. Då känns det skönt att det finns folk som stöttar, som säger att mina känslor är normala. Att det är något som ska noteras, konstateras och sedan gå vidare och rycka upp sig. Så är det. Just do it. No excuses. Nu är det nya tag. Andas in, ut. Kör. Det är mycket lättare att uppmuntra andra än att ta tag om sin egen krage och lyfta upp sig själv. Men det gör inte hela saken mindre viktig, tvärtom. Nu är det bara att rycka upp sig. Amsterdam here I come! Denna gång ger jag inte upp. Nya tag. Gå vidare. Upp i sadeln igen.
Kommentarer:
#2:
Katta
Zillen du har helt rätt, verkligen!!! <3 <3 <3
#3:
Emma.
That's the spirit! :-)
#4:
Sussie
Hej igen och tack för den gulliga lilla deodoranten! :) Perfekt att ha med i väskan till simhallen.
Hoppas att du får en härlig torsdag!
Kram och pepp från mig!
#5:
Susanne
Massor med peppkramar till dig.
#6:
Joline
Visst är det så!! Och hur underbart är det inte med stöttande personer omkring sig? Jag är jätteglad att jag har er bloggare!
#7:
Anna
masso av pepp till dig, man behöver det för fixa resan :)
Kram
Kommentera inlägget här:
Vet du vännen...jag har suckat så mycket det senaste året. Min utveckling har inte gått "tillräckligt" snabbt, min mage är seg att försvinna, mina muskler växer inte, min hjärna fattar inte att den ska sluta tänka på sötsaker...men fatta! Vad har jag gjort med kroppen under HELA mitt liv? I princip från det att jag föddes (mamma är ju ingen expert på mathållning, inte min mormor heller som dog av fetma ex). Snabba kolhydrater, för mycket mat, för mycket skräp. Ingen träning i princip. I 27 år! 27 år! Och jag förväntar mig underverk på några månader, ett år eller två år...det är ju helt orealistiskt! Det har jag fattat nu. LÅngsamt leder också någonstans. Tuffa på som ett tåg. Tuffa på...till slut kommer man fram!