ZtorZillen

Jag vet inte vart jag ska börja. Egentligen kanske jag borde vara glad...eller inte..jag vet inte...ska försöka ta det från början...

Idag fick jag ett brev från min läkare på gynekologiska mottagningen. Hon som till en början i år trodde på mig och engagerade sig i mig och min viktnedgång. *suck*
I alla fall; svaret på senaste provtagningen visar att jag har låga testosteron-värden. Kvoten av sexualbindande hormon är normala. Slutsats: jag har "förmodligen" inte PCO. Tvära kast, eller vaddå? Snacka om att jag känner mig förvirrad.

MEN. Jag har fortfarande förhöjda kortisolvärden. Vilket då kvinnan -arg betoning på "kvinnan"- tycker ska fortsätta utreda. En förklaring kan vara p-pillrena som jag använder. Vilket betyder att jag måste vara minst 1 månad p-piller fri -IGEN!!- för att undersöka vad kortisolvärdena beror på. Visar det sig att det beror på p-pillrena så gör man inget åt det. Beror det inte på p-pillren så rekommenderar hon vidare utredning.

Jag vill inte vara utan mina p-piller, jag får så ont att jag inte kan leva normalt! Usch, jag blir helt tårögd nu när jag skriver. Samtidigt är jag glad att jag inte har PCO, kan ju betyda att jag då kan få biologiska barn. Samtidigt...så blir jag frustrerad! Hur kommer det då sig att jag inte går ner i vikt? Hur är det möjligt att en frisk människa INTE går ner i vikt när hon tränar fem dagar i veckan och äter enligt den kost som rekommenderas från kostrådgivaren samt tränar med PT flera gånger i veckan?

Missförstå mig rätt. Just nu tränar jag inte med PT, inte heller fem dagar i veckan. Men har gjort det under en lång tid ca 9-10 månader samt fick då kostråd av en lic kostrådgivare. Men gick inte ner ett gram! Å då är jag ca 50 kilos överviktig! Jag kan förstå att jag inte går ner i vikt NU, men då...? Det var ju så min situation såg ut i början på 2011, det var ju då jag sökte hjälp. För att min kropp inte lyder!

Jag är frustrerad, ledsen, upprörd och irriterad! Tårarna rinner ner för min kind nu när jag skriver och jag vet inte vad jag ska göra...hur jag ska gå vidare?

Ska jag ge upp sjukvården?
Ska jag testa någon form av terapi?
Sitter allt i mitt huvud? Om det nu inte är fel på kroppen.
Ska jag orka ge mig in i flera test från sjukvården?
Ska jag orka vara utan p-piller igen?!
Många frågor...inga svar...känner mig tömd. Jag hade just börjat förlika mig med tanken på att jag har PCO. Och nu har jag tydligen inte det? Nu är jag frisk? Vad är det då som är fel? Jag förstår inte! Det gör jag verkligen inte!
Ska jag köra min egna variant?
Ska jag träna ännu mera, bli extrem?
Ska jag återgå till den onda cirkeln och börja dieta igen?
Är det rimligt att det tar ett halvår för mig att gå ner två-tre kilon?
Det måste ju vara något fel? ELLER?

Beredd att ge upp. Vet varken ut eller in, just nu.