2011-10-19
19:41:26
Fenomenet: buffé
Första kvällen jag bodde på hotell uppkom tanken på hur man (-gemene man-) ser på det här med mat. För att inte komplicera detta, så ska jag ta ett konkret exempel: fenomenet ”buffé”!
Till att börja med tänker jag på mitt eget förhållningssätt till mat. Jämförelsevis med hur jag såg på mat för ca två år sedan…och även längre tillbaka i tiden.
För det första så är jag väl medveten om min problematik kring mat. 1. Jag har en ätstörning i form av hetsätning. Jag är ännu inte hel fri från denna, även om det nu var flera månader sedan jag hetsåt. 2. Jag äter med känslor. Jo, just det! Du läste rätt. Jag ”äter” med mina känslor. Med detta menar jag att jag har identifierat ”när” jag äter. Jag äter när jag har starka känslor: nedstämdhet, oro, ångest, ilska, glädje, lycka, svartsjuka osv osv. 3. Mat för mig är en belöning och bestraffning. Mat är inte energi som jag måste ha för att överleva, inte i min värld! Mat är belöning eller bestraffning. Eller så har det varit tidigare, jag jobbar fortfarande på detta.
Det ”bästa” med min problematik kring mat, är att jag är MEDVETEN om att den existerar. Därför tror jag mig kunna hantera bufféer ganska bra. Detta dock med förutsättningen att jag VET om att det kommer att bli en buffé. Jag MÅSTE vara mentalt förberedd! Varför? Jo, det ska jag förklara. ÄR jag mentalt förberedd, så kan jag bestämma mig INNAN jag går in till buffén hur mycket jag ska äta, exempel: jag ska bara ta en portion. Jag ska ta mestadels grönsaker på tallriken. Större delen ska bestå av protein och kolhydrat endast i så liten utsträckning som möjligt. Detta är min strategi. Den fungerar bra för mig. Alla har vi vår egen strategi, OM vi är medvetna att vi har ett problem.
Problemet med buffé är att det oftast är ett problem.
Varför?
Därför att folk tenderar att äta för mycket. Mer än vad de har tänkt. Mer än vad de behöver. Varför?
Kanske för att man tänker att nu är det mycket mat, jag har betalat för detta nu ska det banne mig vara värt pengarna. Och det här resonemanget är det flera på en buffé som säger öppet. Det är som om de måste rättfärdiga sitt beteende verbalt. Så att vi andra ska ”förstå” varför de äter så mycket. Frågan är om samma person valt att beställa in en extra tallrik om denne inte varit på buffé. ”jag är inte mätt, därför beställer jag in en till portion”. Knappast! Tror att det handlar om ren och skär snålhet. Faktiskt! Personligen tänker jag NUMERA: visst jag har betalat för detta, men varför ska jag äta mera än vad jag behöver? Är det prisvärt för att jag äter mera så att min magsäck tänjs ut? Eller är det prisvärt för att jag får välja vilken mat jag vill ha och i vilka proportioner på min tallrik? Som sagt, jag anser att det är det senare alternativet.
Jag fascineras av människor och deras beteenden. Utifrån mitt eget ”känsloätande”, så måste jag ha stor kontroll över vad jag äter, annars blir det hetsätning eller känsloätande eller överätning..eller vad du vill kalla det. Vill du se något häftigt, titta på människor som äter buffé. Mycket intressant. Men måste också säga att jag finner det mycket sorgligt. Så hemskt att folk tar sin hälsa förgivet och vräker i sig så mycket mat…jag som kraftigt överviktig (48 kilos övervikt) försöker att tänka mer långsiktigt: hur kommer min kropp påverkas av att jag vräker i mig så mycket? Men som sagt..det är en insikt som jag fått efter många års arbete med mig själv. I alla fall…innan jag spårar ut totalt: Det är värt att tänkas på, nästa gång du går på buffé. För vem/vad äter jag? För att det är billigt? För min hälsa? För att jag är hungrig? För att det bjuds? Fortsätter jag äta trots att jag är nöjd/mätt/övermätt, för att det är buffé? Hur beter jag mig när jag äter på en buffé?
Jag gillar starkt ditt resonemang.
Jag har kommit fram till att bufféer är egentligen inte värda sina pengar när jag som gemene man kommer fram till ett runtsörjat grisigt bord fullt av mat och slevar som blandats ihop med alla andra rätter av tidigare besökare. Ända gången jag känner att en buffe kan vara värt sina pengar är när jag är en av de första som får ta ifrån faten.
Det här är inte ett sätt jag tänkte på förr utan det har kommit efter att jag ransakat mig själv och mitt ätbeteende precis som du gjort. Tidigare tänkte som så många andra "så mkt mat som möjligt för pengarna" vilket är fullkomligt vansinnigt. Sen så ska jag inte sticka under stolen med att jag älöskar hotellfrukostar.
Visst är det underbart att komma till självinsikt!?
Trillingnöten: Det är så sant så..men det gör det hela ännu mer spännande ju! det är billigare, men ändå ska vi äta mer för att det ska vara "prisvärt"? hur tänker man där liksom? Inte alls förmodligen!
Ottilia: Men visst är hotellfrukostar extra lyxigt? Personligen njuter jag just nu mest av att slippa ta fram allt. Jag älskar ägg och av nå¨gon anledning njuter jag i fulla drag av att slippa koka dem själv..som om det vore så jobbigt? ;)
Även om jag faktiskt inte har ätstörningar på så sätt, har jag ett komplicerat förhållande till mat...det ÄR lätt att äta för mycket, men faktiskt betalar man ju mindre för buffé oftast än för vanlig mat ändå ska man äta så mycket att man spricker!