ZtorZillen

2011-11-20
13:27:09

Säg "hej" till min moderplanta
Så...som de flesta vet (ni som läser min blogg regelbundet), så har min kära kommun som jag jobbar i satsat på flera utbildningar nu i höst och våren som kommer. Vi har bland annat en systemteoriutbildning som vi går. Där det var en person som ställde frågan "när är du lycklig?".
Jag fick ren ångest av frågan. För jag kände att just nu kan jag bara svara: när jag är med min sambo eller med min familj. Jag blev irriterad och frustrerad. Är det så här jag ska leva resten av mitt liv? Utan att känna lycka?
När jag var yngre så ritade jag mycket, och mådde mycket bra när jag gjorde det. Jag kände också stor glädje när jag tränade innebandy. I alla fall! Åter till "lycka". Jag kom hem, frågade min sambo; "när är du lycklig?"..han funderade ett tag och sedan kunde han räkna upp ett flertal tillfällen då han upplever ren lycka.

Hm..jag har gått och funderat på det där ett bra tag nu. Och kom på idag, när jag stod och omplanterade en av mina orkidéer..att jag stod och log hela tiden då jag pysslade om mina blommor. Min sambo sa något i stil med "jag är så kär i dig, du är så vacker när du håller på med dina orkidéer." Kände efter i magtrakten och kände; ja, detta är ren lycka för mig!

Just det!
Jag har äntligen hittat sladden som ska gå från datorn till min kamera! Så därför ska ni få se min älskade "moderplanta". Hon har ynglat av sig två stycken miniorkidéer. Så här såg hon ut för ca två-tre veckor sedan (bilden ovan). Sedan så har jag omplanterat kära mamma, och småbebbarna har fått en varsinn ny kruka.

(Bebis nr2, bilden ovan, den yngsta, bilden är tagen idag, nybadad å allt, dagen till ära!)
För er som inte gillar orkidéer, sluta läsa detta inlägg ;)
För er andra, typ som min kära moder, så här ser de ut..det va lite svårt att förklara på telefon, men så här ser alltså mina bebbar ut!

Ovan, ser ni bebis nummer 1, hon (för jag vill tro att hon är en hon) har växt lite mer än syster sin. Två stänglar är på väg upp och det syns redan stora kraftiga luftrötter! Just nu är de väldigt känslosamma, båda systrarna, så de behöver stå i ständig fuktig mossa. Mys, mys. Kanske får de följa med på semester i södra Sverige också. Vet inte alls om de, liksom de vuxna, är mogna för att träna ensamhetsträning någon längre period än ett par dagar..!!


EFTERLYSES: Som ni säkerligen har märkt så har denna blogg mer och mer börjat handla om mer än bara mat/ätstörning, träning och viktminskning. För egen del så känner jag att det är ett mycket gott tecken på tillfriskning av min ätstörning. Allt i mitt liv handlar inte längre om mat och träning. Jag efterlyser nu tankar och kommentarer kring detta. Önskar ni mer "viktminskning", eller gillar ni vilket håll min blogg är på väg till?

Kommentarer:

Svar:



Ztorzillen, jag säger som jag brukar:



"Tillsammans är vi starkare än var för sig"



Du är välkommen när du vill till mig med dina tankar. Kommer lägga upp fler inlägg om stress och prestation. Så bra att du känner hur tankarna "nu vaknar" det är en bra blir på förändring. Sätt dig ner och skriv upp vad och vad du inte vill ha i ditt liv. Och följ det disciplinerat. Inga kompromisser alls.



Du har du vunnit mycket! Och tack för du själv delar med dig.



Ang ditt inlägg ovan om om denna eviga fråga. Läs Munken som sålde sin Ferarri av Robin Sharma (å vad jag tjatar om till alla om att läsa denna bok haha)



Men den har svaret på "vad lycka är"



En annan bok är Alkemisten av Paulo Coelho. Den beskriver lycka i en annorlunda form.



Egentligen är det enkelt men kanske desto svårare att ta till handling för många:



Att göra det man brinner för är lycka.



Kram

2011-11-20 @ 14:11:29

Jag gillar din "nya" blogg :) Fortsätt så! Jag är intresserad av hela dig och du "är" ju faktiskt inte din ätstörning. Du är så mycket mer! och jag vill se! :)

2011-11-20 @ 16:16:33
#3: emsut.



Jag håller med föregående talare. Det är roligt att läsa om dig. Och vad du gör. Sådär i allmänhet :)

2011-11-20 @ 18:51:36
#4: ealina

Jag tycker att det är kul att läsa lite mer om dig som person. Mer om vad du tycker om (och inte). Just det här inlägget om lycka och dina fina orkidéer tycker jag mycket om.



Och jag önskar att mina orkidéer kunde må så bra som dina verkar göra.. ;)

2011-11-22 @ 16:40:30
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: